fredag 11 december 2009

Paradigmskifte och klimatforskare

Jag brukar vara lite allergisk mot modeord, men nu har jag börjat undra om vi just nu i dagarna faktiskt bevittnat ett paradigmskifte? (Eller kanske det bara är jag som varit ouppmärksam).

Det som hänt i samband med ”Climategate” har fått mig att få syn på intressanta fenomen i forskningen. Och det fenomen som fångat mig är att det är påfallande många äldre forskare som ställt upp som ”klimatskeptiker”. De går till och med så långt att de vill kalla klimatforskningen för ”klimatbluff”.


Kanske är det vi bevittnar ett paradigmskifte närmast EXAKT som Kuhn beskrivit det.

Enligt wikipedia beskrivs ett ”paradigm” som det som medlemmar i ett vetenskapligt samhälle delar, och endast dem.

En vetenskaplig revolution sker enligt Kuhn när vetenskapsmän stöter på anomalier som inte kan förklaras inom det universellt accepterade paradigmet inom vilket forskningen hitintills har förts.

Sen beskriver Wikipedia vad som hände när Einsteins fysik slog igenom:

Eventually a new paradigm is formed, which gains its own new followers, and an intellectual "battle" takes place between the followers of the new paradigm and the hold-outs of the old paradigm. Again, for early 20th century physics, the transition between the Maxwellian electromagnetic worldview and the Einsteinian Relativistic worldview was neither instantaneous nor calm, and instead involved a protracted set of "attacks," both with empirical data as well as rhetorical or philosophical arguments, by both sides, with the Einsteinian theory winning out in the long-run. Again, the weighing of evidence and importance of new data was fit through the human sieve: some scientists found the simplicity of Einstein's equations to be most compelling, while some found them more complicated than the notion of Maxwell's aether which they banished. Some found Eddington's photographs of light bending around the sun to be compelling, some questioned their accuracy and meaning. Sometimes the convincing force is just time itself and the human toll it takes, Kuhn said, using a quote from Max Planck: "a new scientific truth does not triumph by convincing its opponents and making them see the light, but rather because its opponents eventually die, and a new generation grows up that is familiar with it."

Kanske är det detta som händer?

Klimatforskarna med sina komplicerade ersättningar för absoluta mätvärden, med skattningar, trender, korrektioner mm, när det skapar sina modeller tycks få många äldre forskare att bli nervösa. (Jag beskrev det på ett annat ställe som att de gamla forskarna kanske upplever det som esoteriskt hokus-pokus).

Det kan förstås finnas (och finns säkert) felaktighet i beräkningarna och mätningarna, men frågan är närmast om korrektioner och skattningar på ett relevant sätt kan hantera detta ändå?

Ett intressant fenomen i dagens debatt är att diskussionen förs över hela jorden via internet. Just i och med att detta kan ske så har plötsligt olika intresse- och lobbygrupper också tagit del i debatten. De representerar ofta olje- och kolintressen (och ofta högerextrema skattefientliga grupper eller ultraliberaler som ogillar lagregleringar) och har för det mesta haft intresse av att undvika regleringar och minskningar (även om de nu finns tecken på att olje- och kolbolagen byter grupp, säkert av realpolitiska skäl). De seriösa forskare som har en verklig oro för forskningens kan lätt ”kidnappas” av dessa grupper. Detta gör det svårare än någonsin för ”icke-forskare” att skilja berättigad ”forskaroro” från ”lobbying”.

Som det nu ser ut så verkar det som att de flesta grupper i samhället accepterar klimatforskarna, och detta gör bara lobbygrupperna mer högljudda.

Kanske är det bara tiden som kommer att lösa denna motsättning. De äldre oroliga forskarna försvinner sakta men säkert från debatten på grund av tidens tand, och det nya paradigmet blir ”normalvetenskapen”.

Det är en intressant och förmodligen plågsam tid för alla forskare som är djupt involverade i dessa förändringar, för och emot.

9 kommentarer:

  1. Eva, du läser Kuhn upp och ned, vilket enklast förklaras med att det är du som håller på att blåsa omkull av det nya paradigmet. ;-)

    Tänk på att det är "konsensusen" som är ifrågasatt och att detta ord hörs allt mindre i den vetenskapliga under- och övervegetationen. Retoriken kring CO2-hypotesen har också ändrat karaktär från att tidigare tvärsäkert ha handlat om "Glåbel Våårming" till det nu mycket mindre precisa "klimatförändringar".

    Underkänt på tentan Eva! ;-)

    SvaraRadera
  2. Nah, konsensusen är våra vänner Walin, Sandqvist, Stilbs, Bern, och Nordqvist. De representerar en gammal syn på vetenskap, att man endast kan syssla med småskaliga projekt där man gör slutsatser inom mycket avgränsade områden.

    Idén med att modellera "hela" klimatet är det som stör deras "normalvetenskapliga" sätt att tänka.

    Men iofs har du rätt i att vi inte verkar vara i början av paradigmskiftet utan i slutat, då diskussionen skruvar upp i retorik och påhopp, understött av de olika organisationer som störs av slutsatserna av den nya vetenskapen (ungefär som Katolska kyrkan som inte bad om ursäkt förrän 1992 och upphävde inkvisitionens dom förrän år 200).

    Jag hoppas att det går lite snabbare än 300 år till dess att det går att omfatta idéer om modellering av stora system som en vettig vetenskaplig metod.

    SvaraRadera
  3. Nja Eva, vad gäller teknik och paradigm är du nog ute på hal is. Visst är det inte ovanligt, ett exempelvis är den problematik som infann sig "nintendokirurgi" började vinna insteg i operationssalarna. Det var de yngre som anammade denna och de äldre nestorerna som kom på efterkälken.

    Men i detta fall (CO2-hypen) är det faktiskt "nintendokirurgerna" som är på defensiven. De är de som ändrar sitt "facklingo" SAMTIDIGT som deras överord också ökar i antal.

    SvaraRadera
  4. Vad du och jag tycker spelar ingen roll. Det är eftervärlden som kommer att se vem som hade rätt. Och utifrån "paradigmtänket" lär det inte vara någon idé att försöka övertala dig om att omfatta "modelleringsvetenskap", för du tycks vara helt inne på att det är "småstudieforskning" som gäller.

    För övrigt är en dämpad CO2 produktion en win-win situation. "Skeptikerna" kommer att säga att "vad var det vi sa" och "alarmisterna" att de åtgärder man satt in lyckats.

    Så alla blir glada av en positiv utgång av Köpenhamn :-p

    SvaraRadera
  5. Nej Eva, jag har inget emot modellering, jag är emot att ett litet gäng gjort sig till talesmän för ett stort forskningfält med bäring på många discipliner.

    Det är det paradigmet (kortvarigt får man hoppas) som vi nu ser början till slutet på. Förhoppningsvis kommer forskning om CO2-hypotesen snart att återgå till labbet.

    Ur ett "kuhnskt" perspektiv är din blogpost därför missvisande. Det är väl bara att lyssna på the Mann himself för att märka att han har fått retirera ett steg eller två den senaste tiden.

    SvaraRadera
  6. Ja ja, den som lever får se :)

    Om jag äntligen fattat rätt vad som gäller hans trädringar, så visade det sig att de inte följde temperaturen på samma sätt som tidigare när temperaturen steg efter 1960. Därför valde han att ta bort mätserien efter denna tidpunkt (eftersom han tyckte den var för oreliabel antar jag).

    Varför träden inte längre följde temperaturen vet inte han eller någon annan. Kanske miljöförstöring av något slag som vi inte förstår spelade roll?

    Sen förstår jag det som att han av samma anledning även tog bort trädringsmätningar för "Medieval warmth period" därför att han inte var säker på att de gav reliabla skattningar av temperaturen.

    Och detta gav upphov till två anklagelser...

    SvaraRadera
  7. Peter Sinclair är nog lämpligare läsning/lyssning för dig Eva, eller UI.

    Du verkar vara i ett extremt stort behov av att hitta internetlänkar som bekräftar vad du så gärna vill tro ...

    SvaraRadera