söndag 20 december 2009

Climategate som PR kupp mm

Givetvis finns det fler än jag som förmodar att "Climategate" är en skicklig PR-kupp. En person som heter Martin Ådal på en tankesmedja som heter Fores är inne på samma funderingar och han är också mer utvecklad.

Såhär diskuterar han (jag har med delar av resonemanget, den som vill läsa hela kan gå till länken ovan):

 Hur ser du på climategate?

- Jag tycker att det är en skandal att vi inte har varit tillräckligt uppmärksamma på hur manipulerad debatten är. Självklart ska vi vara öppna för alla möjliga invändningar och jag har verkligen försökt läsa på noggrannt för att se vilken kritik som klimatskeptikerna framför och vara öppen för att det kan komma ny fakta.

- Men det hela påminner på ett sätt mycket om den folkpartistiska dataintrångsskandalen i den svenska valrörelsens slutskede, fast det här är värre. Man bryter sig in i en dator på ett sätt som påminner om Watergate för att smutskasta motståndaren. På kort tid plockar man ut tusentals mejl som planteras via bloggare där man tar lite korkade formuleringar och sätter dem utanför sitt sammanhang. Och i det här fallet är de verkligen tagna ur sitt sammanhang.


Så vilken slutsats drar du av det inträffade?

- Talet om att han skulle ha manipulerat forskningsdata är rent nys. Den debatten har varit känd i tio år och handlar om att man har två olika dataserier. En serie som är byggd på trädringar och aproximerad utifrån vad man inte vet exakt. Parallellt med den läggs en serie med data som vi redan har och man ser att de följer varandra väldigt fint. Men mot slutet - på grund av hur mätningarna på trädringarna görs - så viker de av och då kan man inte använda de uppgifterna längre eftersom man vet från faktisk data att det fortsätter upp. Och då måste man klistra ihop statistiken på precis samma sätt som man ofta gör på många andra seriösa institutioner som ägnar sig åt prognosmakeri, som till exempel Riksbanken och Konjunkturinstitutet.

- Nu är jag ekonom, men jag vet att man använder sig av samma system inom klimatvetenskapen där man klistrar ihop och så att säga fixar till dataserierna för att kunna använda dem. Utifrån detta faktum har diskussionen tagits fullständigt ur sitt sammanhang av folk som inte förstår exakt vad det är man talar om.

Men vad handlar det då egentligen om?

- Jag är oerhört irriterad över att folk i media inte har varit uppmärksamma nog
på hur manipulerat det hela är. Det här är min spekulation men jag tror, utan att veta exakt, att det med stor säkerhet är upplagt och uttänkt på någon stor pr-byrå i Washington på uppdrag av något eller några stora oljeländer. Det är en spekulation och jag vet inget om det, men jag skulle inte vara ett dugg förvånad om det är upplagt och uttänkt på någon stor pr-byrå på K-street i Washington på uppdrag av något eller några stora oljeländer. Strategin hos pr-konsulterna handlar om att sabotera maximalt inför Köpenhamn. Och då handlar det om att vetenskapsmännen ska diskrediteras eftersom de är de som byggt upp trovärdigheten inför toppmötet.

- Först kommer det ut via bloggosfären. Efter några veckor dyker det sedan upp hos Saudiarabiens klimatambassadör på mötet och sedan hos några väl kända klimatskeptiker och debattörer världen runt. Det är så tydligt orkestrerat på ett sätt som folk borde ha blivit uppmärksamma på, och man ska inte låta sig spelas av den här typen av pr-kampanjer.

Så climategate är alltså en del av ett pr-spel enligt din bedömning?

- Tro mig, det kommer komma fler försök att så osäkerhet i opinionen med ganska så oseriösa metoder.


Här är en annan bloggare som också funderar kring PR och vetenskap i fråga om "Climategate". Han följer på ett spännande sätt vad som hände och hur olika media reagerat.

Han har speciellt synpunkter på University of East Anglias sätt att agera.

"The failure of the University of East Anglia to respond substantially to the avalanche of invective from climate skeptics has been a PR disaster that undermined the reputation of science as well as the institution itself. One angry media insider says: “Their response will be taught in university communications courses. Because I’m going to make sure it is.” The university’s failure for a full fortnight to put up a single scientist to defend Phil Jones amounted to cruelty."

Och om reaktioner i USA:

Much the same happened in the United States, with seasoned experts like Andrew Revkin at the New York Times feeling unwilling to defend people whose employers were leaving them to hang in the breeze.
Några positiva effekter kan blir:

On the other hand, there could be some benefits for science from this whole incident, such as greater transparency and open data access. 

Ytterligare en bloggare diskuterar lärdomar för forskarna (jag gör lite kommentarer här och där i texten, utifrån mina erfarenheter av Climategate):

Never assume privacy. Especially when it comes to sensitive or politicized issues. Imagining your email or client memos in The New York Times isn’t just an exercise in discretion…it’s a kind of ethical litmus test. If you’d be uncomfortable about someone reading it, you should re-think your role in its dissemination.

Anticipate FOIA requests. Increasingly, research information is subject to Freedom of Information Act Requests.

(Min kommentar, när det gäller mitt område så kräver tidskrifter hur länge rådata ska sparas, kanske 10 år, men kanske skulle det generellt vara "för alltid"?)

Be precise about language. Having worked with health researchers, I’m amazed at the language the climate scientists used, even among peers. I’m a believer in climate change, but, to me, the word “trick” suggests manipulation, not statistical rigor. “Hide the decline” wasn’t even an accurate description of what the scientists were discussing. They were concerned about so-called proxy reconstruction data from tree rings that wasn’t consistent with other research in demonstrating a gradual global temperature rise. So, it was really more about explaining an inconsistency or aberration in the data that should have been flagged and compensated for, openly.

(Jo, men det är lite hårt att kräva att man i vart enda mail man skriver ska uttrycka sig som om man skrev i en vetenskaplig tidskrift. IOFS så får man väl tänka så från nu).

Be transparent where possible. It’s easy to fall into a bunker mentality when you’re in the eye of a political storm. But, if the techniques had been explained openly, perhaps the skeptics wouldn’t have had so much ammunition.

Don’t try to bury dissent. This is tough, given the increasing politicization of the climate change debate. But, instead of discussing how to evade requests for data, or daydreaming of beating up deniers (as one scientist did) researchers and their agents should put themselves in the shoes of their antagonists. If they, the experts, can’t rise above ignorance and partisanship, how can we?

(Jag tror egentligen inte att forskarna har något emot forskar-"dissent", problemet blir när vartenda "dissent" ska diskuteras om och om igen. 

När man får forskarkritik från exempelvis en peer-review på det man gör, så försöker man ju kolla deras synpunkter mot de egna analyserna. 

  • Om reviewers har rätt så får man ju göra om eller skriva om sina analyser och ta med och ta hänsyn till synpunkterna. 
  • Om reviewers inte har rätt så får man ju motivera tydligare varför man gjort som man gjort.

Det som tycks ha hänt när det gäller CRU är att "dissent" tycks mer eller mindre användas för att sabotera riktig forskning. Med det menar jag att "skeptikerna" jobbar med en taktik som kallas "moving goalposts".

  • När en fråga retts ut så kommer en andra fråga om vad som helst annat.
  • Sen dyker en ny "dissenting" person upp och ställer första frågan

På detta sätt hålls forskarna upptagna med en pseudodebatt där de om och om igen får reda ut vad som redan är utrett.)

Gissar att jag får anledning att återkomma till frågan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar