torsdag 15 oktober 2009

Klimatförändringar - och vi gamlingar

Just nu har jag uppnått den trevliga ålder och situation att jag "nästan" inte har några hemmavarande barn som kostar, jag har skaplig lön, fast jobb och ganska billigt boende. Jag är med andra ord i den gyllene medelåldern.

Häromdan pratade maken om att det vore häftigt att åka till Maldiverna. Och så klart vore det det. Det vore ganska otroligt att ligga på en vacker söderhavsö med sol, palmer, bad och god mat. Det ljuva livet å topp.

Men sen kommer tanke två. Man flyger till Maldiverna va? Man måste släppa ut en ganska ansenlig mängd växthusgaser för att ta sig dit.

Maken sa att om 30 år är Maldiverna kanske borta tror man, täckta av ett hav som utvidgar sin volym på grund av värmen med nernötta koraller som dör.

Resan blev plötsligt mindre lustig. Ska jag bidra till att paradisen på jorden förröds och försvinner bara för mina privata drömmar? Vi kan ju kanske klimatkompensera och se till att det planteras träd? Men ändå? 

I det lilla tror jag att vi alla måste kämpa, och lite avstå, för att jorden vi ärvde ska vara något att ta över för våra barnbarn, som jag hoppas dyker upp en dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar