onsdag 30 september 2009

Skolverkets rapport

Skolverket har för några dagar sedan givit ut en rapport om varför svensk skola presterar sämre resultat nu än tidigare. Jag tänkte kommentera dessa punkter:

Sedan mitten av 1990-talet har svenska elevers resultat i kunskapsmätningar försämrats. Nedgången märks tydligast i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även i läsförståelse. För att förklara den negativa utvecklingen publicerar Skolverket rapporten "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats utkristalliseras fyra faktorer som tillsammans har påverkat elevernas skolresultat negativt.

Segregeringen - har ökat

I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer får större genomslag.

Min kommentar:

Friskolor anlitas i större utsträckning av invandrarföräldrar än svenska föräldrar. Ofta handlar det förstås om att skicka barnen till en skola med "bättre resultat" men det kan också handla om att skicka barnen till en friskola exempelvis med religiös profil, som närmast fungerar som ännu mer segregerande än de kommunala skolorna. 


Att kunna välja en skola med "bättre resultat" åt sitt barn kräver ett visst mått av kulturell kompetens för att hitta dessa skolor.


Friskolorna tenderar lätt att dränera de vanliga kommunala skolorna på elever, och det blir lätt så att de svagaste eleverna och de med mest problem stannar kvar, och att kommunerna sitter kvar med dyra lokaler och ett litet och kostsamt elevunderlag.


Decentralisering - ett systemskifte

Under tidigt 1990-tal förändrades det svenska skolsystemet från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. Kommunerna tog över ansvaret för skolan. En av idéerna var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.

Min kommentar:

Kommunaliseringen av skolorna ledde bland annat till "kreativ bokföring" i vissa kommuner så att "skolpengen" från staten som delas ut "lika", på ett listigt sätt ibland fördes över till kommunala fastighetsbolag genom att kommunerna tog ut "marknadshyror" för sina egna skollokaler. Jag tror att det är av stor vikt att staten tar tillbaka skolorna.


Differentiering - särlösningar allt vanligare

Grundskolan ska organiseras integrerat. Det är huvudprincipen enligt grundskoleförordningen. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Det har blivit allt vanligare med särskiljande lösningar som till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. För de lågpresterande eleverna kan det vara stigmatiserande och påverka självkänsla och motivation. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.

Min kommentar: 

Eftersom dagens skola inte ger bättre resultat än den gör, får man nog se det som ett starkt argument mot särskild undervisningsgrupp. För många elever är särskild undervisningsgrupp en mer stigmatiserade än effektiv undervisningsform. Istället verkar det som att elever i integrerad undervisning "drar upp" varandra.


Det finns förstås inget antingen eller. För vissa elever med vissa specifika problem är det säkert lugnare och effektivare att få gå i en särskild undervisningsgrupp. Och i de fall den ordinarie klassen är stor och stökig är det säkert bra för de flesta elever att få tillgång till en mindre grupp. Men problemet ligger ju då på klasstorleken och organisationen i det ordinarie klassrummet snarare än att särskild undervisningsgrupp skulle vara speciellt bra.


Individualisering - en förändrad lärarroll

Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare.

Min kommentar:

Jo, det är ju lite tragiskt att det är föräldrarna som ska vara garanter för att elever lär sig det dom ska.


En likvärdig skola?

Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.

Min kommentar:
Jag saknar vissa teman i denna rapport (eller också står de i texten och inte i sammanfattningen). 
  • Exempelvis saknar jag en analys av effekterna av de målrelaterade betygen och hur de leder till taktikval hos gymnasieelever och dessutom till en "drift" av betygen (att det blir lättare att få höga betyg efter ett par år). 
  • Jag saknar också en diskussion kring att det kanske var en olycklig "teoretisering" av  gymnasiet att göra alla utbildningar studieförberedande. Alla 16-åringar är inte sugna på teoretiska studier. (Notera att jag däremot tror på vuxenstudier som en möjlighet att skaffa sig kompetens för den utbildning eller det yrke man önskar sig. I mitt yrke möter jag ofta "praktiker" som i mogen ålder gärna och framgångsrikt tar sig an teoretiska studier).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar