En liten stump om läsning och argumentation

Nej, jag ska inte fördjupa mig i mina twitterdebatter nu och inte heller i FB inlägg utan bara häva ur mig en liten drapa om läsning.

Hur ska man få veta vad som verkligen händer i världen? Läsa tidningar? Se på TV? Eller?

Det som händer när man läser tidningar är att man får sig en tillrättalagd version till handa. Dagens tidningar har exempelvis sällan råd att skicka reportrar till oroshärdar utan hämtar sin info från olika andra källor som Reuters eller AP. Detta betyder givetvis att den infon är silad av just Reuters och AP.

Men det finns andra källor. Internet är fyllt av dem. Givetvis är inte alla korrekta och sakliga utan säkert har många sin egen agenda. Icke desto mindre är källor med "en egen agenda" kanske bättre underrättade än "neutrala" källor (med brasklappen att det inte egentligen finns något "neutralt").

Ska man därmed undvika vinklade källor?

Jag vill nog förorda att man läser alla typer av källor. Vinklade från olika håll och med olika ingång och agendor. I källor, även vinklade sådana finns ibland foton. Foton, eller filmer är ofta rätt ovedersägliga bevis, särskilt när de kommer i mängd och från många olika vinklar. Även analysen av fotona är intressanta.

Om man läser källor från lite olika håll så sipprar en bild av verkligheten sakta men säkert fram. Vad hände var och hur? Vem gjorde vad?

Jag vill nog påstå att om man på förhand bestämmer sig för att vissa källor ska man alls inte läsa, så tenderar den hermeneutiska spiralen att spirala in mot en punkt som avviker från sanningen och verkligheten.

Detta kan man till nöds stå ut med i studentuppsatser, men om man på riktigt vill veta vad som händer så kan man inte censurera vissa källor på förhand.

Om man vill utforma viktiga saker som politiken vad gäller socialtjänst, skola eller utrikespolitik på ett så bra sätt som möjligt så blir det problem om man vinklar sitt urval av information från början.

Min bestämda åsikt är att man måste ta in allt, sovra helst systematiskt och sedan fatta sina beslut. Om man från början bestämt sig för "hur det är" och "vem man ska lyssna på" så riskerar besluten att bli fatala.

På Wikipedia finns lite kul läsning om argumentationsfel. http://sv.wikipedia.org/wiki/Argumentationsfel

Jag ska ta upp några som jag stött på nyligen delvis riktade emot mig. (De är faktiskt lite lustiga också).

Personangrepp - argumentum ad hominem (Jag har fel för jag är miljöpartist, kvinna, tjock etc.)

Argumentstro - argumentum ad verecundiam (Det har inte "auktoriteterna" sagt)

Guilt by association - (Du är betald av Kreml)

Misstänkliggörande - (Du argumenterar för ryssarna)

Halmgubbe - (Du är för ojämlikhet när inte män får barnen lika ofta i vårdnadstvister)

Anpassning av definition - (Ryssarna invaderar - men var är stridsvagnskolonnerna? - Det är en smygande invasion)

Ansvar och mödravård #Blogg100 39 ek

Jag minns ett visst kommunalråd som föreslog fettskatt, för att feta var mer sjuka än andra, och för att de (uppenbarligen) hade dålig moral och inte tog hand om sig själva och sin kropp som kommunalrådet ansåg att de borde.

Kruxet är bara, att vi till stor del inte kan rå för vilka åkommor vi får ... och de har kanske inte ens att göra med den livsstil vi har.

I måndagens Vetenskapens värld, redogjordes för nya fynd om betydelsen av livsmiljön före födelsen. Inte minst hade man funnit att födelsevikt kunde predicera riskerna får åkommor som diabetes och även vissa cancerformer verkade det.

Det ver helt enkelt så att ju tyngre barn, ju lägre risk ... vid födelsen.

"Vikten" får man väl anta, är en indikator på att barnet haft en god näringsförsörjning i moderlivet.

Det här ställer ju mycket av det vi får itutat oss på ända. Det vi är, och till viss del även personligheten, är grundlagda före födelsen. Och det är inte bara generna som spelar roll.

Om något borde detta leda till en politik som skapar optimala förhållanden för blivande mödrar.

För egen räkning så tyder min släktforskning på att risken / chansen är hyggligt stor att dö i hjärtinfarkt, något lägre för stroke, svag risk för demens, relativt låg risk för diabetes, hyggligt stor chans för ledbesvär och osteoporos, och skapligt hög risk för astma/allergi.

Och detta är inte så mycket att göra åt.

Sveriges kvinnolobby #Blogg100 38ek

Åter gör jag det lätt för mig och länkar till Svensk Kvinnolobbys kritik av vårpropositionen ur ett kvinnoperspektiv.

http://debatt.svt.se/2013/04/15/alliansens-mansbudget-slar-mot-svensk-jamstalldhet/

... Följande står ...

De satsningar regeringen lyfter i bilagan som gynnare av jämställdheten är jobbskatteavdraget, restaurangmomsen och RUT-avdraget.

... är det "jämställdhet" att någon annan städar ens hem? Är det jämställdhet att män får större jobbskatteavdrag på grund av högre löner? Är det jämställdhet att kvinnor kan gå på krogen billigare?

Feminism och religion? #Blogg100 37 ek

Först några tillkännagivanden.

Jag är inte religiös (surprise). Jag hör definitivt inte till någon av världsreligionerna, och om min typ av andlighet ska betecknas som något, så är det någon form av naturreligion. Jag kan bli andlös inför en vacker plats, en solnedgång, eller en blomma.

Med det sagt, så är min utgångspunkt klar. Det finns ingen bok eller lära som säger hur vi ska leva våra liv, utan om vi bara tänker efter, så kan vi lista ut det själva.

Måste det inte finnas någon straffande gud som avhåller mig från mord exempelvis?

Men, nehej, jag har aldrig haft minsta tendens eller intresse av att bli våldsam, så det gör det faktiskt inte.

Och därmed över till frågan om feminism och religion. Frågan aktualiserades när sossarna valde in en man som tycks förespråka mäns och kvinnors olika roller exempelvis. I hans religion så tillämpas månggifte, dvs att en man kan gifta sig med flera kvinnor.

Inom feminismen finns särartsfeminismen som, i min tolkning, menar att kvinnor och män av olika anledningar gärna söker sig till olika sysslor. Vilket självklart är något helt annat än att kvinnor och män SKA ha olika sysslor.

Vi har också olika förväntningar på män och kvinnor, och en människa som Thatcher är avskydd även i sin roll som kvinna, eftersom hennes maktfullkomlighet, samvetslöshet och krigiskhet är egenskaper som är vanligare hos manliga politiker. Det betyder nu inte att män med liknande egenskaper slipper undan, ta exempelvis George Bush, som närmast är ett driftkucku, och tystnad råder om hans regeringstid.

Åter till religionen.

Självklart har vi religionsfrihet. Självklart får folk tro på vad de vill, gud, oknytt, eller anden i glaset.

Inom politiken har vi dessutom ett parti som sägs bygga religiösa, i detta fall på kristna värderingar, KD. (Men vilka kristna värderingar det avser, är synnerligen oklart, då deras politik på riksplanet är samvetslös enligt min mening.)

Och i en demokrati får man föra fram vilka åsikter man vill, men om man företräder ett parti med jämställdhet på programmet, så kan man enligt min mening inte stå för något annat.

För övrigt är jag tacksam över att vi än så länge slipper politiker som regelmässigt åkallar gud.

Jag befarar att vi kommer att gå vidare på denna trend med ökat religiöst inflytande, jag tycker mig märka att människor i min omgivning kommer ut som kristna till höger och vänster. (Eller kanske är det bara en effekt av ålder, när fan blir gammal blir han religiös heter det ju).

Sara Lidman #Blogg100 36 ek

Sara Lidman.

Jag bara älskar henne.

Mariana är arg #Blogg100 35 ek

Det är oerhört skönt att höra människor sjunga ut sin ilska ibland.

Bra jobbat Mariana som ger en rungande utskällning av Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons senaste spåniga förslag om att "hålla sig i trim".

Mariana!

Meritokrater och nepotister #Blogg100 34 ek

I grund och botten måste man ju vara positiv till meritokrati som kvinna, för utan meritokrati, hur hade vi då kommit någonstans när det gällde våra rättigheter? Nu är det ju diskriminering om en kvinna med högre meriter åsidosätts för en man med lägre, och det ger oss ju självklart möjligheter som aldrig förr.

Men ... meritokratin innehåller också ett dilemma som diskuteras lyfts fram på SvDs blogg.

Risken finns att meritokraten förbluffas och förstummas av sin egen förträfflighet, så att hen börjar se på andra människor med förakt i blicken.

Och, "meritokratin" tenderar att dölja det faktum att åtskilligt av makten i samhället hänger samman med kontakter. Kontakter gör det kort sagt lättare att slå sig in i i stort sett vilken branch som helst. (Tänk "Skarsgård" ...). Och självklart också att uppnå toppositioner i samhället, så må det vara politiska eller i näringslivet eller kulturen. Man skulle ju kunna kalla dessa "nepotister".

Det vore alltså bra om meritokraten och nepotisten inte yvs för mycket över sin egen förmåga, utan besinnar att livet är ett lotteri, och att vi lär väl förutom det aldrig komma förbi att folk känner varandra eller är släkt, eller har haft viss tur när det gäller föräldrar, släkt, partner och arvsmassa.

Målet måste ju vara att vi får ett samhälle där människor så långt möjligt behandlas på ett rättvist sätt, och där man tänker även på andra personers väl och ve.