fredag 22 mars 2013

Barnmorskor #Blogg100 dag 14 ek

Barnmorskorna är på krigsstigen. Och det med all rätt.

Barnmorskorna har fått nog av att skicka havande kvinnor härs och tvärs mellan olika kliniker. En av tio kvinnor i Stockholm skickas runt på detta förfärliga sätt.

Reproduktiva rättigheter har alltid varit en kvinnosaksfråga. Vi ska ha rätt att skaffa barn när och om vi vill, och ha tillgång till effektiva och säkra preventivmedel samt, givetvis en säker förlossningsvård.

Artikeln i Aftonbladet som jag hänvisar till ovan redovisar de värsta förhållanden på många av landets BB. Kvinnor tvingas att föda i mottagningsrum, och alltså utan tillgång till de redskap och instrument som behövs för att säkerställa en trygg vård.

Det är viktigt att barnmorskor finns till hands vid förlossningen för att minska risken för akut kejsarsnitt, eller förlossning med sugklocka. Det är också viktigt med en god förlossning för att första tiden med barnet ska bli positiv och amningen komma igång.

Statistiken visar tyvärr att amningen minskar, och att antalet kvinnor som behöver samtalshjälp efter traumatiska förlossningar blir allt fler.

Barnmorskorna säger att de bemöts med de idiotiska "nöjdhets" enkäterna, som jag lite då och då diskuterat på denna blogg. Exempelvis här, här eller här.

Om jag ska avsluta denna text med en lite längre reflektion över förlossningar. Jag födde ju mina barn för 31 år sedan, för 27 och för 22 år sedan. När jag födde min första dotter fick vi efter fyra dagar på förlossningen stanna fyra dagar på "lättvård" (en mindre enhet i mysig miljö) för att amningen skulle kunna börja, och för att vi skulle känna oss så trygga som möjligt. När jag födde andra dottern var det sju dagars vård på BB i Gävle. När yngsta sonen föddes var det fyra dagars vård som var standard, men jag lyckades få stanna en extra efter att ha ljugit om att pojken såg gul ut, vilket han nog egentligen inte gjorde.

Jag fick i alla fall möjlighet att få stöd av erfarna barnmorskor och barnsjuksköterskor och barnsköterskor. Närvaro av specialistläkare, och noggrann kontroll av barnen. Jag är djupt tacksam för detta.

Förlossningsvården har varit en bransch med många moden. Generellt har man velat få så "naturliga" förlossningar som möjligt. Men som jag upplevt det finns ingen självklar naturlig instinkt för hur en förlossning ska gå till, som ramlar in i "föderskans" huvud helt naturligt.

Jag använde mig av psykoprofylax (alltså andnings och avslappningsteknik) som metod för smärtlindring. Detta fungerade alldeles utmärkt. Andningen gjorde att jag hade något att fokusera på när det gjorde ont. Jag lärde mig detta genom en föräldrakurs och genom en bok som jag fick från min gamla pensionerade moster som varit barnmorska hela sitt liv.

När jag födde tredje barnet var jag lite modern (trodde jag) och vankade omkring i BBs korridorer och lutade mig framåt mot väggarna när värkarna kom, vilket verkligen verkade smärtlindrande. Öppningsfasen gick mycket långsamt. Efteråt insåg jag att detta vankande och lutande minskade trycket på att livmodern skulle öppna sig och alltså förlängde förlossningen. Det bästa (för mig) var att halvsitta i en helt gammaldags förlossningsstol så att trycket gick ner mot utfarten. Inget stå på knä eller modernt, utan en trist (ska medges) förlossningsstol med hantag.

Barnmorskan klippte också vid första förlossningen, vilket bidrog till att jag fick ett litet sår som syddes ihop och snabbt läkte.

Första förlossningen fick jag en spruta petidin och lite lustgas, och ingetdera hjälpte särskilt. De andra två förlossningarna födde jag helt utan smärtlindring och det gick utmärkt.

Efter att ha fått hjälp med amning av gammaldags barska barnsköterskor som körde tutten i munnen på bebisen, så kom amningen snart att fungera utmärkt till dess jag tyckte det var nog, vid 10 månader.

Jag tycker, i backspegeln, att jag hade "underbara" förlossningar och är djupt och innerligt tacksam mot alla barnmorskor, barnsköterskor, barnsjuksköterskor och läkare som fanns till hands och gjorde allting så bra.

Och jag är ledsen och orolig för vart förlossningsvården tagit vägen. Ska vi inte ha råd att ta väl hand om de nya medborgare som dyker upp hos oss, och de mammor och pappor som behöver allt stöd vid förlossningarna?

(Stöd barnmorskorna genom att gå med i deras facebook-grupp "Stöd Barnmorskornas Kamp")

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar