söndag 31 mars 2013

Idle no more och Theresa Spence #Blogg100 22 ek

Ett litet hopp där i de 100 dagarna. Firar påsk.

Nåväl, just nu tänkte jag bara göra lite reklam för Idle no more och för hövdingen Theresa Spence som nyligen genomförde en sex veckors hungerstrejk för rättigheterna för Canadas indianer.

Och, får man väl säga, det är himla kul att det numera finns kvinnliga hövdingar.

fredag 29 mars 2013

Inga nyheter från Rom #Blogg100 21 ek

Tittade på någon form av långfredagsritual från katolikerna i Rom, och konstaterar att det inte verkar hända mycket nytt än i varje fall.

torsdag 28 mars 2013

Att sova med fienden #Blogg100 20 ek

Kvinnor som blir antifeminister är en speciell sort.

Säkert är i varje fall, att kvinnor som attackerar feminister och andra kvinnor är medias gullegrisar. De kan vanligtvis se fram emot publikation i dagspress, och att få synas i talkshows, och bli inbjudna debattörer. Kvinnor som leker tösen Ruda och går på feminister och andra kvinnor, har med all säkerhet sin framtida försörjning gjord.

Psykologin bakom detta är intressant. Och jag tror att man får lite insikter genom att (just i detta fall) läsa psykoanalytiska tänkare (vilket verkligen inte är vad jag vanligen brukar rekommendera).

Tage Philipson som på många sätt är en Nordens Fairbairn, hävdade samtidigt med honom (1951) vikten av att förstå de negativa identifikationsprocesserna. Hos Philipson hittar vi klart uttalat på vilket sätt karaktärspansaret byggs ut. Han beskriver hur det i första hand är genom identifikation med förtryckaren, det vill säga med de sidor hos föräldern som undertrycker det sunda barnets särart genom att aktivt avvisa eller inte bekräfta det. Det är i sina försök att avvärja avvisningen som barnet försöker göra sig lik dessa drag hos föräldern, dels i förhoppningen om att därvid bli godkänd och dels för att slippa se.
Det kanske inte är så konstigt det som står. Genom att identifiera sig med "antifeministerna" så hoppas kvinnan alltså bli godkänd av dem, och slipper dessutom se "den sunda kvinnans särart".

Låter i mina öron "klart som korvspat". Nog tror jag att det är så.

Och antifeministiska män jublar och tar den nya proselyten till sitt hjärta, och ger henne en enorm plattform att predika från. Tacka tusan att det är lockande.

onsdag 27 mars 2013

På väg mot blåkulla #Blogg hundra 19 ek

Såhär i påsktider är det dags att försöka uppliva häxorna, och i DN sker det genom att man försöker få igång en "feminist" debatt.

Ung kvinnlig ambitiös författare med icke-pursvensk bakgrund klagar på allt feministerna gör och inte gör.

Exempelvis händer det att feminister skiljer sig, och inte är ledsna för det. Medan det finns andra kvinnor, exempelvis med katolsk tro, som inte skiljer sig och (förhoppningsvis) inte är ledsna för det.

Men nu var det ju fel att klanka på den som tycker man ska hålla ut livet ut.

Om skilsmässor måste jag säga, att det givetvis är en av de viktigaste rättigheterna man har som man eller kvinna. Vi är inte tvungna att streta på med vår partner om vi inte tycker att det är vettigt längre. Att en och annan kvinna tycker att vi borde det får vi överse med. Det viktiga är rättigheten. Och att det absolut inte finns anledning att skämmas, och inte heller någon skyldighet att vara ledsen (om man nu inte är det).

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Och det är möjligt att medelklasskvinnorna (och för övrigt en stor del av alla andra) åker på charterresor, går på parterapi, skaffar tatueringar, går på fest, har vänner, sysslar med kampsport och har sex med någon. Men varför detta skulle vara speciellt fel om just medelklasskvinnorna gör detta, (med tanke på att vi med ovanstående lista förmodligen täcker in vad över 90% av Sveriges vuxna befolkning sysslar med), övergår mitt förstånd.

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Sen tycker författaren att man ska problematisera sex på twitters 140 nånting tecken. Jag tvivlar på att det är en bra idé, om ens möjligt.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Jag håller med om att klass och etnicitet måste tas med i beskrivningen av kvinnors (och mäns) villkor. Men, det är nu inte så att det finns några människor i samhället som har monopol på att problematisera, utan det måste alla ta ansvar för.

Att invandrartjejer hellre sysslar med stripp än att städa toaletter är verkligen att sätta problemet på sin spets. Men, för att klargöra min egen position, jag är emot både "stripp" och "RUT". Liksom de flesta feminister (hoppas jag) är.

Det finns inte någon självklar acceptans för om "vita medelklasskvinnor" talar om vad som är problemen för människor som tillhör andra grupper i samhället, utan dessa grupper måste faktiskt spotta i nävarna, komma ut ur garderoberna och själva beskriva sin situation.

Och precis detta klagar författaren på, att vita medelklasskvinnor inte kan göra detta, som de på något underligt sätt också borde.

Blame them if they do, blame them if they don't.

tisdag 26 mars 2013

Rawls och den gravida kvinnan #Blogg100 18 ek

En av de politiska filosofer som jag tycker är riktigt vettig är John Rawls som skrev "A theory of justice" 1971.

Man kan exempelvis läsa om Rawls teori på Wikipedia här.

Tanken bakom är ungefär följande, ur ett kvinnoperspektiv.

Du är gravid, och du vet ingenting om det blivande barnet. Det kan vara friskt eller sjukt, smart eller dumt, och du kan vara rik eller fattig, och barnet kan dessutom födas i en välordnad miljö, eller en negativ och kaotisk.

Hur tycker du att systemet ska vara inrättat för att vara rättvist med hänsyn taget till att så mycket av en individs förutsättningar bestäms av slumpen?

Mitt sätt att tolka detta tankeexperiment är att samhället bör sträva till att förbättra förhållandena för dem med sämst förutsättningar. Det bör med andra ord vara ett välfärdssamhälle med en långt driven jämlikhet.

Även om du har de bästa förutsättningar kan ett så enkelt problem som att barnet skulle drabbas av syrebrist några minuter under förlossningen och få cerebral pares av den anledningen, är en situation som kan påverka hela barnets liv. Ska barnet då "skylla sig själv" för att han/hon inte kan konkurrera med alla andra på öppna arbetsmarknaden?

Nej, livet är ett lotteri, och som jag ser det är det samhällets uppgift att jämna ut oddsen.

(Lite Evert Taube ovanpå detta, sjungen av Lasse Tenander ... och några rader ur sången "Så länge skutan kan gå")

"Ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
Och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga."


måndag 25 mars 2013

Kvinnliga fattigpensionärer #Blogg100 17 ek

Igår fick jag anledning att kolla på statistik över pensioner och pensionärer.

Och det som speciellt intresserar mig är "fattigpensionärerna", alltså de som lever på garantipension.

Hur mycket är då garantipension undrar vän av ordning, jo, det är 7899 kr / månad om man är ogift och 7046 kronor om man är gift.  Så den dag man tänker ta ut pension är det lika bra att ta ut skilsmässa med en gång kan man nu notera, om man har just fattigpension.

Nu är det inte så att ALLA som fyllt 65 har rätt till denna garantipension, utan är det så att du flyttat till Sverige efter din 16-årsdag och bott färre än 40 år i Sverige så minskas din garantipension med 1/40 för varje år. Om du bott 20 år i Sverige så får du alltså halv garantipension osv.

Kan man leva på det kan man då undra, och det kan man VERKLIGEN undra.

Och hur mycket är pensionerna?

PRO (Pensionärernas riksorganisation) har siffror på det.

År 2010 hade pensionerade män en medelinkomst på 18417 kronor och pensionerade kvinnor en medelinkomst på 11775 = 63% av männens inkomst. Det fanns 1,7 miljoner pensionärer i Sverige.

Om vi nu återgår till garantipensionen, så visar det sig att av dessa 1,7 miljoner pensionärer är det i stort sett 800 000 som har garantipension, alltså nästan hälften har i många fall ett långt yrkesliv bakom sig, men ändå inte lyckats gneta sig upp över lägsta pension.

Av dessa 800 000 är i runda slängar 150 000 män och 650 000 kvinnor. Alltså, 4 av 5 personer med garantipension är kvinnor.

Att förändra pensionssystemet till det bättre för kvinnor är alltså en i högsta grad feministisk fråga.

Som samtliga partier väljer att i stort sett tiga om.

söndag 24 mars 2013

Ekonomi - Att sila mygg och svälja kameler #Blogg 100 16 ek

Dagens blogginlägg får bli lite kort för jag ska på möte om jämställd budget.

Men, det jag tänkte säga är att det är ett bekymmer för kvinnosaken (i mening åtgärder för att förbättra för många kvinnor) att de borgerliga debattörerna fokuserar på en så marginell fråga som "kvotering i bolagsstyrelser".

Förvisso tycker jag att det är självklart att kvinnor ska vara lika representerade på alla ställen och nivåer i samhället, men denna fråga rör ungefär en promille av kvinnorna i Sveriges land.

En betydligt viktigare fråga som berör största delen av kvinnorna, är att kvinnors inkomster sjunker (då exempelvis jobbskatteavdrag går mest till män, och att kvinnor som är sjuka och arbetslösa får betala mer i skatt) och att kvinnors livsinkomster och därmed pensioner blir små tvingar kvinnor till ett liv som fattigpensionärer.

Men om detta trumpetar inte ledarskribenterna.

lördag 23 mars 2013

Häxor #Blogg100 15 ek

Häxbränningar är något jag stött på här och där i släkterna när jag släktforskat (som är en av mina hobbies). Nu senast hittade jag en norsk anmoder till maken, och även till Carl von Linné som brändes på bålet i september 1622

Det hela började troligen med att Johanne hade problem med prästen Nils Olufson Medelfar om en ko. I stridens hetta bannade hon prästens dotter, prästen och hans familj såg Johanne som en förfärlig människa.|Prästfrun Karen blir sjuk och har feberfantasier. Hon påstår att hon en (stikkelse) stå vid sängen, hon var säker på att det var Johanne Pedersdatter. Prästfrun blir övertygad om att Johanne är en häxa och berättar det för sin man. så börjar snöbollen att rulla. Prästfrun lägger till att sängen stod i lågor och att johanne spytt på henne tre gånger.| Rättegången startar i juli 1622. Johanne bedyrar sin oskuld men hon bräns på bål i september samma år.

Även i vår tid (2013) finns människor som tror på denna typ av häxeri. Artikeln handlar om ett barn som föräldrarna trodde var en häxa.

Och än i denna dag utmålas kvinnor emellanåt som häxor när man vill göra ner dem.



Om man nu väljer att fundera över vad det ska symbolisera, så är det uppenbart att de kvinnliga politiker som avbildas tagit för mycket plats, och de "förfulas". Kvinnor ska alltså, anno 2013 tige i församlingen och vara dekorativa kuttersmycken får man förmoda.

Å andra sidan finns det de personer som lyfter fram det positiva med "häxor" i termer av "kloka kvinnor" som använder sina kunskaper i samklang med naturen och främst för helande ändamål. Och det avviker ju inte allt för mycket från religiösa praktiker i övrigt.

fredag 22 mars 2013

Barnmorskor #Blogg100 dag 14 ek

Barnmorskorna är på krigsstigen. Och det med all rätt.

Barnmorskorna har fått nog av att skicka havande kvinnor härs och tvärs mellan olika kliniker. En av tio kvinnor i Stockholm skickas runt på detta förfärliga sätt.

Reproduktiva rättigheter har alltid varit en kvinnosaksfråga. Vi ska ha rätt att skaffa barn när och om vi vill, och ha tillgång till effektiva och säkra preventivmedel samt, givetvis en säker förlossningsvård.

Artikeln i Aftonbladet som jag hänvisar till ovan redovisar de värsta förhållanden på många av landets BB. Kvinnor tvingas att föda i mottagningsrum, och alltså utan tillgång till de redskap och instrument som behövs för att säkerställa en trygg vård.

Det är viktigt att barnmorskor finns till hands vid förlossningen för att minska risken för akut kejsarsnitt, eller förlossning med sugklocka. Det är också viktigt med en god förlossning för att första tiden med barnet ska bli positiv och amningen komma igång.

Statistiken visar tyvärr att amningen minskar, och att antalet kvinnor som behöver samtalshjälp efter traumatiska förlossningar blir allt fler.

Barnmorskorna säger att de bemöts med de idiotiska "nöjdhets" enkäterna, som jag lite då och då diskuterat på denna blogg. Exempelvis här, här eller här.

Om jag ska avsluta denna text med en lite längre reflektion över förlossningar. Jag födde ju mina barn för 31 år sedan, för 27 och för 22 år sedan. När jag födde min första dotter fick vi efter fyra dagar på förlossningen stanna fyra dagar på "lättvård" (en mindre enhet i mysig miljö) för att amningen skulle kunna börja, och för att vi skulle känna oss så trygga som möjligt. När jag födde andra dottern var det sju dagars vård på BB i Gävle. När yngsta sonen föddes var det fyra dagars vård som var standard, men jag lyckades få stanna en extra efter att ha ljugit om att pojken såg gul ut, vilket han nog egentligen inte gjorde.

Jag fick i alla fall möjlighet att få stöd av erfarna barnmorskor och barnsjuksköterskor och barnsköterskor. Närvaro av specialistläkare, och noggrann kontroll av barnen. Jag är djupt tacksam för detta.

Förlossningsvården har varit en bransch med många moden. Generellt har man velat få så "naturliga" förlossningar som möjligt. Men som jag upplevt det finns ingen självklar naturlig instinkt för hur en förlossning ska gå till, som ramlar in i "föderskans" huvud helt naturligt.

Jag använde mig av psykoprofylax (alltså andnings och avslappningsteknik) som metod för smärtlindring. Detta fungerade alldeles utmärkt. Andningen gjorde att jag hade något att fokusera på när det gjorde ont. Jag lärde mig detta genom en föräldrakurs och genom en bok som jag fick från min gamla pensionerade moster som varit barnmorska hela sitt liv.

När jag födde tredje barnet var jag lite modern (trodde jag) och vankade omkring i BBs korridorer och lutade mig framåt mot väggarna när värkarna kom, vilket verkligen verkade smärtlindrande. Öppningsfasen gick mycket långsamt. Efteråt insåg jag att detta vankande och lutande minskade trycket på att livmodern skulle öppna sig och alltså förlängde förlossningen. Det bästa (för mig) var att halvsitta i en helt gammaldags förlossningsstol så att trycket gick ner mot utfarten. Inget stå på knä eller modernt, utan en trist (ska medges) förlossningsstol med hantag.

Barnmorskan klippte också vid första förlossningen, vilket bidrog till att jag fick ett litet sår som syddes ihop och snabbt läkte.

Första förlossningen fick jag en spruta petidin och lite lustgas, och ingetdera hjälpte särskilt. De andra två förlossningarna födde jag helt utan smärtlindring och det gick utmärkt.

Efter att ha fått hjälp med amning av gammaldags barska barnsköterskor som körde tutten i munnen på bebisen, så kom amningen snart att fungera utmärkt till dess jag tyckte det var nog, vid 10 månader.

Jag tycker, i backspegeln, att jag hade "underbara" förlossningar och är djupt och innerligt tacksam mot alla barnmorskor, barnsköterskor, barnsjuksköterskor och läkare som fanns till hands och gjorde allting så bra.

Och jag är ledsen och orolig för vart förlossningsvården tagit vägen. Ska vi inte ha råd att ta väl hand om de nya medborgare som dyker upp hos oss, och de mammor och pappor som behöver allt stöd vid förlossningarna?

(Stöd barnmorskorna genom att gå med i deras facebook-grupp "Stöd Barnmorskornas Kamp")

torsdag 21 mars 2013

Tantens renässans #Blogg100 dag 13 e.k.

En dag kommer man in i tantåldern om man lever och har hälsan. Att bli tant på allvar (aka över 50-år) har otroligt många fördelar. Man slipper ha mens, man har skaffat sig erfarenheter och skinn på näsan, för att nämna några.

Tanter behöver inte bekymra sig om att ställa sig in hos karlar, och de behöver inte heller konkurrera med andra tanter om karlarnas gunst. De vet att de är en utmärkt sort precis som de är, och att deras värde och styrka inte ligger i det yttre.

Tanter uppskattar andra tanter och kvinnor överlag, som kloka och trevliga kamrater. Tanter skäms inte för att sticka, virka och pynta efter eget behag. Tanter ställer älsklingspryttlarna på prydnadshyllor om de känner för det, och struntar i det stilrena. Tanter väljer helst foträta skor, rejäla ytterkläder och mjuka material (och aldrig att en tant skulle ta på sig trosor som skaver i rumpan).

Tanter har ett levande intresse för de yngre och försöker på sitt sätt hjälpa den yngre generationen. Tanter uppskattar kultur, och läser och går på film, teater, konserter, och opera mer än gärna. Tanter sätter gärna fingrarna i jorden och driver upp de raraste plantor.

Men, framförallt så är alla tanter tant på sitt eget sätt, och roar sig med det de själva känner för, och det må då vara bridge, pelargoner eller fjällvandring.

Mångfalden är våran styrka!

onsdag 20 mars 2013

Förbättra sig själv #Blogg100 dag 12 e.k.

Jag vill nog slå ett slag för att sluta förbättra sig själv.

Alla vi människor har givetvis svagheter och dåliga sidor. Och de flesta är medvetna om dem. Alltför medvetna.

Häromdagen såg jag en bild på facebook på en överviktig och mycket söt kvinna ledsagad med text om att man skulle se hennes skönhet, inte hennes storlek. (Och jag håller med om det).

Men vips kom det mängder av kommentarer om att hon var överviktig och att det var ohälsosamt och att hon borde förbättra sig på den punkten.

Som hon inte med 99,9% säkerhet visste om sin övervikt och att hon med 98% säkerhet säkert har försökt göra något åt den.

Varför denna oemotståndliga lust att predika för andra?

Jag ska inte säga att jag inte skulle vara / ha varit likadan själv. Exempelvis har jag säkerligen predikat rökningens faror för rökare. Som om inte rökarna redan visste om dessa faror.

Faktum är att när man kollar vad folk vet om exempelvis rökningens skadeverkningar, så är just rökarna de mest välupplysta.

(Och om man nu skulle tala om knark, så är jag likaledes övertygad om att knarkarna vet bäst hur farligt det är, och effekterna av knarket).

-'-'-'-'-'-'-'-'-

Om man nu inte ska prata om alla dessa våra fel som vi mer eller mindre aktivt arbetar för att åtgärda, så kan man se hur "förbättra dig själv" tanken är spridd på alla andra håll.

Man har exempelvis kollat hur kvinnor mår före, och efter de läst en damtidning. Det visar sig att välbefinnandet sjunker efteråt.

Damtidningar är nämligen fyllda med råd om både det ena och det andra, och ofta komplett motstridiga.

Hur man bakar småkakor och pyntar sitt hem OCH gör karriär, uppfostrar barn och sköter sin träning.

Det finns alltså inte en människa på jorden som i damtidningarnas ögon är fullkomlig, utan hela tiden kan hen förbättra sig. Om inte annat har vi ett gammalmodigt kök, saknar sista tekniska prylen, eller går i kläder som är köpta för två säsonger sedan.

Jag skulle alltså vilja slå ett slag för att sluta förbättra sig. Ägna er åt något ni tycker är roligt istället, gör något med andra, eller syssla med att bara ta det lugnt.

(Woops, en liten predikning :-) )

tisdag 19 mars 2013

Våldtäkter 11 e. k. #Blogg100

Enligt nationella trygghetsundersökningen är andelen personer som utsatts för sexualbrott stabil, 0,8% av de tillfrågade cirka. Man uppskattar att cirka 1/4 av alla brott anmäls. Andelen anmälningar ökar dock, och därför ökar frekvensen i statistiken.

Handlingar som tidigare kallats sexuellt utnyttjande klassas nu som våldtäkt (sen 2005).

2800 våldtäkter mot barn anmäldes (0-17 år) därav 10% mot pojkar. Bland vuxna offer var 96% kvinnor och 4% män.

Våldtäkt är därför en brottstyp som "i stort sett" riktar sig mot kvinnor.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Om du nu är en man som självklart aldrig skulle begå en våldtäkt, ta då av dig offerkoftan, och ägna dig åt att så fort du ser / hör skämt om våldtäkt, eller ser trakasserier på nätet som exempelvis Blondinbella utsatts för:

I flera års tid så har jag dagligen fått se kommentarer och mail om att jag borde dö eller våldtas. 

Så gå in och säg att så säger inte en riktig karl (eller vad du föredrar att kallas). Hoten mot kvinnor är något som också påverkar våra liv.

måndag 18 mars 2013

Folkvett #Blogg100 dag 10 ek

Idag ska jag göra det lätt för mig med bara en liten fundering och en länk.

Det jag tänker är att om vi allihop försöker lära oss folkvett av den överkloka tanten Magdalena Ribbing, så skulle vi få ett på alla sätt trevligare och ... jag tror faktiskt jämlikare och jämställdare liv.

Magdalena kan förvisso lära ut traditionell etikett som i vilken hand man traditionellt håller glaset när man skålar, men viktigare än det, är att hon predikar hur människor kan visa allmän hyfs mot varandra.

Jag vill verkligen inte pracka på Magdalena feminism om hon inte själv vill, men jag skulle inte förvåna mig om hon var feminist i ordets djupaste mening.

Kudos Magdalena !


söndag 17 mars 2013

Ska man redovisa kön? #Blogg100 dag 9 ek

En intressant fråga väcktes igår, och den handlade om man borde "redovisa kön" i studier där det inte var någon direkt frågeställning eller sak man analyserade?

Självklart är det en fråga man kan fundera över. Det kan ju bli så att man upplever det faktum att man får skrivet på näsan exakt hur det är (när det är som man tror det är), att det bara blir ett sätt att banka fast "normen".

Sen är ju frågan om hur man ser på "normen". Ska man vara som "normen", eller ska man kanske ifrågasätta "normen"? Blir något rätt bara för att de flesta gör så? Är det inte kul och positivt när människor går utanför normen, och gör lite som de vill och känner för?

Och om man redovisar "kön" borde man kanske redovisa "etnicitet" också?

Egentligen tycker jag att det är bra att "kön" redovisas, och jag tycker att det i många fall vore bra om etnicitet redovisas också.

Det finns inget att dölja liksom. Om kvinnor utsätts för orättfärdig diskriminering, eller väljer att leva på ett annat sätt än män, så tycker jag att det är bra om det redovisas. Exempel på där "män" varit det enda könet, är ju ett antal studier om hälsa där den normala människan är kontrollgruppen unga män som mönstrar till det militära. Kvinnors mått har ofta sett annorlunda ut, och det leder helt fel att i alla lägen jämföra mäns och kvinnors data rakt av.

Samma med etnicitet. Om det nu är så att vissa problem i samhället är förknippade med olika etniciteter, så måste vi ju veta det för att göra något åt saken. Grundproblemet är ju vanligtvis fattigdom och arbetslöshet med vidhängande följdproblem, och om problemen belyses tydligt blir det vanligen lättare att försöka göra något åt dem.

Så jag vill nog fortsätta att propagera för att redovisa "kön" i studier.

Om man funderar på det där med rasism, så är det bättre att dra fram data i ljuset, för de problem som rasister tror att någon försöker "förtiga"finns vanligen inte.

lördag 16 mars 2013

Prostitution 8. e.k. #Blogg100

Något jag är utomordentligt lycklig över är att jag inte är något annat än en "old-school" feminist. Med det menar jag att jag just nu, i det jag skriver, fokuserar på det som händer med kvinnor för att de är kvinnor.

Ja, jag vet att folk diskrimineras på grund av sexuell läggning, etnicitet, religion etc, men det är inte det jag har fokus på nu i mitt bloggande, utan, nu handlar det om kvinnofrågor.

Dessutom är jag inte sexualliberal i den mening att jag tycker att "sexuella tjänster" är en vara vilken som helst. Att sälja "sexuella tjänster" är ett uttryck för förtryck. Punkt.

Så över till dagens tema. Prostitution.

Ja, jag tycker prostitution är ett otyg som inte borde förekomma. Och, återigen grundar sig mina uppgifter på BRÅ.

Tack och lov har Sverige en lagstiftning som klassar torskarna som brottslingar. Att köpa sexuella tjänster är olagligt.

Det är relativt få personer som tycks vara sysselsatta med att sälja sexuella tjänster. I rapporten nämns 300 gatuprostituerade och 400 som säljer på nätet. En annan variant är personer som är utsatta för trafficking och / eller säljs av kopplare.

Enligt rapporten påpekas att kvinnor i gatuprostitution är socialt utsatta och ofta missbrukare. Många kvinnor som myndigheterna stöter har erbjudit sexuella tjänster emot husrum, kläder, droger eller bekräftelse. Kriminalvården vill kalla dem "sexuellt utsatta".

Grupper som socialstyrelsen tycker det är svårt att nå kontakt med är män som säljer sexuella tjänster. Detta är (förvånansvärt) vanligt och vanligare i undersökningar av gymnasieelever. Fler killar än tjejer har sålt sexuella tjänster mot ersättning. Tyvärr riktas för lite uppmärksamhet mot dessa och deras mående.

Andra grupper som är svåra att få kontakt med är nyanlända migranter.

Brå visar att det främst är män som sysslar med människohandel, och många av dem kommer från samma typ av grupper som dem de utsätter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Det finns en rapport som heter "Prostitution i Norden" och där kan man få lite mer info. Exempelvis säger man att 1998 angav 12,8% av männen att de köpt sex men att den aktuella rapporten får det till 8%. Många köper sex utomlands dessutom. Förhoppningsvis har detta procenttal alltså sjunkit, men kanske är en rimlig gissning att mindre än var 10:e man någon gång köpt sex.

Om man undrar över hur vanligt det är att kvinnor köpt sex, så visar det sig att 0,2% av alla kvinnor gjort det (och motsvarande för männen var alltså 7,6%). Av samtliga sexköpare utgör kvinnliga sexköpare 2,5% (Och männen 97,5%). Det är alltså i stort sett ett "manligt" brott.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Uppskattningarna i rapporten "Prostitution i Norden" tyder på att antalet prostituerade sjunkit till kanske 1/4 jämfört med 90-talet. Och detta är ju helt utmärkt.

Dessutom stöder merparten av både män och kvinnor lagen om att det ska vara förbjudet att köpa sexuella tjänster, och dessutom är stödet högre i yngre åldersgrupper. Lagen tycks alltså ha bidragit till en förändring i människors åsikter.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Kort sagt, prostituerade kvinnor är ofta mycket utsatta personer, och sexköpslagen fungerar av allt att döma dämpande när det gäller andelen män som köpt sex.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Och om du som är man åter vill kränga på dig offerkoftan, och säger "men jag har aldrig" så är du i gott sällskap med de övriga bland de 92% av männen som inte köper sex. Men, det du kan göra, är att göra en insats för att försöka förhindra en normalisering av sexköperi i Sverige, då det åtminstone vad gäller de kvinnliga prostituerade handlar om personer som oftast har en oerhört utsatt situation.

fredag 15 mars 2013

"Alla ska behandas lika" (?) #Blogg100 dag 7 e.k.

Dag 7 e.k. betyder dag sju efter kvinnodagen ...

Robert Aschberg pratar om vad som hände på det famösa "Gräv13" seminariet.

... och ger sin syn på feminism som han menar innebär att:

"Alla människor ska behandlas lika".

Men är det verkligen en rimlig ståndpunkt? En enkel illustration är denna ...


Om vi nu exempelvis vet att hälften av alla svenska kvinnor inte kommer att få mer i pension än fattigpension (aka garantipension) är då det faktum att kvinnor behandlas "lika" som män en rimlig ståndpunkt?

Kvinnorna får ju pension utifrån de regler som gäller för både kvinnor och män.

Men, om nu vårt samhällssystem innebär följande, nämligen att kvinnor:


  1. inte får lika hög lön som män ens i samma yrke, 
  2. på grund av att kvinnoyrken inte värderas lika högt som män får lägre inkomster än män,
  3. på grund av den systematiska underordning som kvinnor utsätts för inte kan räkna med lika god karriär som män,
  4. på grund av att när "kvinnor" kommer in i ett yrke så sjunker lönenivån, inte får samma inkomster som män,
  5. på grund av att de "får barn" får ett avbräck i karriären som de aldrig kommer att hämta upp
  6. på grund av att de tar ut mesta föräldraledigheten och vabbandet aldrig kommer att få lika höga inkomster som män

(Det finns fler problem, men jag nöjer mig med att peka på ovanstående, för nu).

Om systemet alltså ser ut på ovanstående sätt ... är det då "rättvist" att kvinnor får lägre pension?

Mitt svar är NEJ ! Folk ska inte behandlas lika, de ska behandlas rättvist.


torsdag 14 mars 2013

Är patriarkatet "män"? #Blogg100 Dag 6 ek

Är patriarkatet "män"?

Egendomligt nog är det inte riktigt så. Det är inte nödvändigtvis så att "män" förtrycker "kvinnor", även om det givetvis förekommer ibland, och kanske oftare än vi vill tänka oss.

"Patriarkala strukturer" eller "könsmaktsordningen" är ett system som systematiskt gynnar män och missgynnar kvinnor. Och både män och kvinnor deltar i detta mer eller mindre medvetet, men ofta omedvetet.

För att bryta de "patriarkala strukturerna" och "könsmaktsordningen" måste vi jobba med det på ett medvetet sätt. Vi sitter i sirapen allihop.

Ett trevligt sätt att göra det är att uppmuntra varandra, och försöka hålla reda på oss själva så att vi inte omedvetet fortsätter att upprätthålla den.

Lösningen är inte självklart att kvinnor ska "bli som män" och göra karriär etc, även om det också är av betydelse i vår nuvarande historiska situation.

TED föreläsningen som länkas här är inte så lite ur ett "karriär" perspektiv, men den lyfter saker som lätt händer, nämligen att kvinnor inte "tar plats" på samma sätt som män. De tar ner sin hand när det blir frågestund, de kräver inte lika hög lön, de placerar problemen "inom" sig, att det är de själva som gör fel, snarare än att skylla på omgivningen (som män ofta gör).

Och dessutom beskriver föreläsningen att kvinnor som gör exakt samma sak som män, beskrivs som otrevliga och i negativa ordalag.



Bodis skriver om hur det kan gå till att kvinnor inte lyckas med löneförhandlingar. Och att detta beror på tendenser hos enskilda kvinnor, och arbetsgivarnas attityder. Och jag tror han har helt rätt på den punkten. Bodis hela kvinnodagsfundering är för övrigt läsvärd.

Bottom line är alltså att "patriarkatet" och "könsmaktsordningen" är systematiska sätt att agera som generellt gynnar män, utan att det nödvändigtvis är så att män frivilligt deltar i detta.

onsdag 13 mars 2013

Om Osolidaritet #Blogg100 dag 5 e.k.

(dag 5 e.k. betyder dag 5 efter kvinnodagen)

Blame them if they do - Blame them if they don't

"Kvinnor kan inte hålla ihop" är något man får höra ibland, och ibland är det precis tvärt om, "Man får inte gå utanför feministlinjen" finns det andra som menar.

Blame them if they do - Blame them if they don't

Jag skulle nog vilja säga att något av det tristare kvinnor råkar ut för, ofta förr än senare, är att de inte får uppbackning av sina medsystrar. Ofta (till och med) agerar kvinnor emot det som med en viss "objektiv" blick är deras egna intressen. Varför då detta?

Om man vill se hur detta "ser ut" så kan man titta på foton från den patetiska "Gräv13" debatten.

Längst fram sitter di breda gossarna, Aschberg, Josefsson och Fogelström, och sen den Britt Marie Matsson och och längst bak Marie Sveland och moderatorn som inte verkar ha gjort mycket väsen av sig. (Tack till den som tog kortet).


Di breda gossarna har av allt att döma det trevligt medan kvinnorna mest skymtar som tre ansiktsprickar. På videon från där en kvinna gick in och avbröt, så ser man hur Britt-Marie Mattsson snoppar av henne. På andra bilder ser man hur Britt-Marie vänder sig bort från Maria Sveland.

Varför gjorde Britt-Marie Mattson inte mer väsen av sig? (Ja, jag har läst hela twitterflödet, och Britt-Marie skymtar knappast där), så hon var troligen inte en av de mest hörda.

Det jag tror, var att Britt-Marie identifierade sig med di Breda Gossarna. Det var viktigare för henne att vara "saklig" och debattera på deras villkor, än att ta strid för en yngre kvinna. Det kan ju också hända att hon inte sympatiserar med feminism och feminister, eller tycker att "kvinnosak" är intressant eftersom hon själv så uppenbart har lyckats med sin individuella karriär.

Det är ju en känd borgerlig tankefigur att "var och en sin egen lyckas smed" ... och att "jag har ju varit så duktig men fått kämpa mig upp" och liknande. Borgerliga kvinnor vill inte "vara med i något kollektiv". Nu vet jag inte om detta var Britt-Marie Mattssons skäl till brist på engagemang, men jag skulle inte bli förvånad om det var det.

Det är alltså alltid lättare att dalta med männen, och se kvinnors problem som individuella problem som män, eller patriarkala strukturer inte har ett dyft att göra med.

Tillägg senare.

Intressant nog så nämner både Britt-Marie Mattsson och Marie Sveland varandra i Studio1 på radio där de inblandade fått chans att tala.

Britt-Marie nämner att Marie tackat henne (men verkar, om inte förvånad, så i varje fall inte helt klar över varför).

Marie Sveland å sin sida nämner också att hon tackat Britt-Marie, men verkar lite förvirrad över varför.

Förmodligen tackade hon Britt-Marie för att Marie inte upplevde de grövsta attackerna från henne (men om örhängena får man nog säga att Britt-Marie bidrog med en olustig kommentar). Att hon i varje fall relativt sett inte var värst.

Och så var det säkert.

tisdag 12 mars 2013

Om annat våld mm - #Blogg100 4 e.k.

(4. e.k. betyder fyra dagar efter kvinnodagen)

Dagens post får behandla "annat våld" än dödligt, och kvinnor. Och det blir dags att titta i NTU, nationella trygghetsundersökningen och i BRÅs (brottsförebyggande rådets) statistik igen.

BRÅs hemsida påpekas att 80% av de som misstänktes för brott under 2011 ... var män.

Kvinnor begår alltså också brott (kors i taket), men relativt få jämfört med män.

Ett brott där kvinnor är relativt vanliga förövare är barnmisshandel riktad mot små barn. Andelen misstänkta kvinnor där är 35%, så även när det gäller detta brott är manliga förövare dubbelt så vanliga. Andelen barn som blir skadade av misshandel än avsevärt färre än för bara 20 år sedan. Att antalet brott blir fler beror på att mindre allvarliga brott anmäls. Bara en bråkdel föräldrar jämfört med 1980 säger att de "klappar till" sina barn.

Kvinnomisshandel handlar mycket om våld mot ensamstående mödrar som misshandlas av närstående, och om våld i yrkeslivet.

Det vanligaste våldet sker av en bekant person som inte är närstående.

Våld från ytligt bekanta sker ofta på arbetet. Det är arbets och skolkamrater, lärare och patienter.

Mer än 85% av de som misshandlar kvinnor ... är män.

2-3% av Sveriges befolkning säger att de blivit misshandlade.

Ungefär 60% av de misshandlade är män, 1/3 är kvinnor och 11% barn.

85% av de som utför misshandeln är män.

Kvinnor misshandlas vanligtvis i hemmet.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Om vi nu åter stöter på männen som säger "men jag har ju aldrig" ... så är det förhoppningsvis sant, men inte desto mindre innebär den stora mängd våld mot kvinnor som sker att kvinnor upplever en osäkerhet och otrygghet.

Istället för att ta på offerkoftan igen ni män, så försök minska mängden våld, och hot om våld i din närhet, som gör att kvinnor tystas.

måndag 11 mars 2013

Dag 3 e.k. #Blogg100 - om dödligt våld ...

(Om någon undrar vad e.k. betyder så betyder det "efter kvinnodagen".)

Offerkoftemännen kravlar sig vanligtvis fram ur sina vrår när kvinnor påpekar hur mord / dråp och hotstatistiken ser ut i Sverige. (Länkar från BRÅ - Brottsförebyggande rådet).

Kvinnor utsätts för det första oftare än män för hot och trakasserier.

Cirka 90 personer per år utsätts för dödligt våld nuförtiden så de avlider, eventuellt ökar antalet mord- och dråpförsök.

I tre-fjärdedelar av fallen är offer och gärningsman bekanta med varandra. 35% ca är partnervåld, cirka 30% är spontanbråk.

2/3 av fullbordat dödligt våld sker i hemmen. I drygt 40% av fallen hugger man ihjäl varandra med kniv , och knivbrotten sker oftast när man är onykter.

Gärningspersonerna är ofta äldre och har ofta sociala problem som arbetslöshet eller förtidspension. Vanligt är också psykisk sjukdom.

Det är huvudsakligen män som både dödar (90%) och dödas (2/3). Barn under 15 år och personer över 60 år löper mindre risk än andra att dödas. Och att barn dödar är utomordentligt ovanligt.

Kvinnor står alltså för ditåt 1/10 av fallen med dödligt våld.

Barnamorden är cirka 4-5 per år numera. (det har minskat med hälften på 10 år). Vanligt har varit att föräldern begått självmord i anslutning till barnamordet, men kanske har denna brottstyp minskat på grund av bättre insatser för psyksjuka föräldrar?

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Det som är så obehagligt är att många män som själva inte ägnat sig åt mord överhuvudtaget och förhoppningsvis inte heller åt våld mot kvinnor, drar nytta av dessa mord riktade mot kvinnor och barn i så mening att de blir en del av deras hot och trakasserier av kvinnor.

Man kan ju åter titta på de hot Maria Sveland utsatts för och som beskrivs i hennes bok ... eller bara de "fantasier" som hennes belackare utan att blinka postar offentligt. Se filmen i denna post.

Om nu någon trodde att det bara är "feminister" som utsätts så har vi ju exemplet Blondinbella, och det hon har varit med om visar ju att det är "kvinnor" - oavsett politisk inriktning eller inriktning överhuvudtaget som utsätts.

Det är alltså en systematisk hot- och trakasseri- och nedvärderingsverksamhet mot kvinnor som pågår från "vissa" män (för att inte tala om härskarteknikerna), och som mängder av andra män drar nytta av utan minsta tillstymmelse till självreflektion.

-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-'-

Så nästa gång (om du är man) du upplever att en kvinna förnedras, trakasseras eller hotas även online, så tycker jag att du (om du är en sjysst snubbe) skulle ta och försvara denna kvinna, eller om du ser hotelser eller trakassering eller nedvärdering i allmänhet försöka ifrågasätta denna.

Detta istället för att ta på dig offerkoftan och säga med upprört tonfall, "men jag har aldrig" ... eller "kvinnor xxx minsann också" ...

Jag kan lova dig att denna grupp av män som försvarar kvinnor är så liten och obetydlig i dagsläget (eller åtminstone tyst), att kvinnorna som upplever detta blir glatt överraskade och sluter dig till sitt hjärta.

söndag 10 mars 2013

Dag 2 efter kvinnodagen #Blogg100

Jag startade ju mitt 100-dagar-i-följd bloggande igår, med att skriva mitt inlägg om kvinnodagen ... och åtminstone några dagar kommer säkerligen inläggen att handla om kvinnor, och kanske räcker temat hela tiden.

På själva kvinnodagen hade någon form av journalistförening som heter "Gräv" hittat på att göra en "debatt" och bjudit in Maria Sveland som just skrivit en bok om näthatet som  inte egentligen är näthat utan kvinnohat. De två övriga i panelen som var speciellt aktiva på ett negativt sätt var Janne Josefsson och Täppas Fogelberg.

Och sedan ägnade sig herrarna (främst) åt att attackera Maria Sveland och (man får väl säga) därigenom illustrera temat i hennes bok.

Jag tror nu inte riktigt att herrarna gjorde detta i avsikt att bidra till att promota Sveland, men man får nog säga att de faktiskt gjorde detta.

Varför är nu då Janne Josefsson så i gasen att han till och med använder ordet fascistisk om feminismen. ... och därmed har han väl förlorat debatten om man nu ska tänka på vad man brukar säga när debatter spårar ur.

Jo, han är så i gasen exempelvis för att Maria Sveland tycks ha ifrågasatt det idiotiska programmet där de lyckades få en kvinna att säga "män är djur" ...

Vilket jag också anser att det var idiotiskt, och för det andra att män är djur ... liksom kvinnor. Jag är nämligen tillräckligt biologiskt orienterad och ateistisk för att inse detta.

Janne Josefssons "scoop" får man uppenbarligen inte ifrågasätta.

Sen tyckte Josefsson tydligen att Sveland MÅSTE ställa upp i programmet Debatt, när de fick för sig att kalla in henne. Men jag förstår verkligen att hon låter bli. Programmet Debatt syftar som det verkar för mig de gånger jag tittat, främst till att tussa ihop folk som ska skrika åt varandra (men det kan ju möjligen vara det Josefsson anser vara en "debatt"). Om man nu skulle vilja se lite mer genomtänkta och genomdiskuterade åsikter så är det i varje fall inte Debatt man ska se på. Själv skulle jag verkligen vilja se expertpaneler som luftade frågor ordentligt istället, och anser att Debatt för länge sedan passerat sitt "bäst före" datum.

Och jag anser för min del också att Josefsson också passerat sitt "bäst före" datum med råge. Istället för att granska makten på allvar så gör man reportage om ideella föreningar som sysslar med välgörenhet.

Så, sensmoralen är att Janne J, bör dra sig tillbaka och ägna sig åt någon själsligt berikande och nervlugnande hobby som att baka surbrödslimpor, och överlåta den granskande journalistiken åt några journalister som fortfarande är på hugget.

Maria Sveland berättar om hur det gick till under debatten. Om debatten i DN.

Om man vill se ett exempel på kvinnohat så råkade jag hamna på denna sida när jag googlade Sveland, med exempelvis denna karakteristik:

Visst är hon ett luder, en hora, en slyna, ett avskum och kräk. 

Och nederst på sidan antyds att man gärna skulle mörda henne om hon fick makt.

lördag 9 mars 2013

Dagen efter ... kvinnodagen #Blogg100

Såg någon skämtteckning om att nu efter kvinnodagen får vi börja längta efter fruntimmersveckan ...

Jo.

Det som framkom på årets kvinnodag är att visserligen har kvinnor lyckats öka sin procentandel av männens löner men samtidigt har kvinnor generellt lägre inkomster än män. Och det handlar inte om lite pengar, utan om flera miljoner under en livstid.

Detta går till så, att kvinnor oftare jobbar deltid, och därmed får lägre sjukpenning, pension och a-kassa.

Dessutom får kvinnor därmed lägre jobbskatteavdrag.

Genom detta fokus på "löner" så handlar diskussionen om de (möjligen) priviligierade kvinnor med lön överhuvudtaget, som dessutom har möjlighet att jobba heltid, och inte blivit sjukskrivna, arbetslösa eller pensionerade.

Om vi istället skulle rikta fokus mot kvinnors "inkomster" så skulle kvinnokampen handla om kamp mot försämrad a-kassa, sjukpenning, pension och jobbskatteavdrag!

Ja, jobbskatteavdraget är en kvinnofälla när det gäller inkomster. Det ger mest till män, som redan från början har en fördel när det gäller lönesättning genom den strukturella diskriminering som pågår.

Kvinnor som redan innan har låga inkomster genom att de lever på sjukpenning, föräldrapenning, a-kassa eller pension ska dessutom straffbeskattas genom att beskattas högre än folk med inkomst.

Det är dags för en rejäl ändring av skattesystemet. Senaste klivet mot ett ännu mer ogenomskinligt och kvinnonegativt skattesystem är moderaternas förslag till lägre skatt för pensionärer ... som jobbar.

Eftersom de utslitnaste kvinnorna (och männen) givetvis inte orkar med att jobba längre än de gör, så är det ytterligare ett hårt slag mot kvinnorna och deras inkomster.