fredag 1 juni 2012

Vad göra med självskadetjejerna?

På socialnämnden för barn och unga är en grupp av unga som dyker upp regelbundet tjejer (främst) med självskadebeteenden. Alltså, tjejer som medvetet skadar sig och ibland försöker begå självmord mer eller mindre allvarligt menat. Frågan är alltså hur man ska jobba med dessa tjejer, och vem som ska göra det?

Först kan man ju fråga sig hur vanligt de är i populationen? Och det är relativt vanligt (i denna studie ca 17%). Hur vanligt var det att ungdomar med självskadebeteenden söker hjälp, och i samma studie anges att ca hälften gör det. Medelåldern då det startade var 15,2 år.

Jag uppfattar att de allvarliga självskadebeteendena är aktiviteter som gör att ungdomarna egentligen hör hemma inom BUPs domäner, men för att inte landstinget och kommunen ska leka het potatis med tjejerna borde det till gemensamma vårdformer, alltså vård där de unga får avancerad psykiatrisk behandling men ändå (helst som jag ser det) kan leva utanför sjukhusmiljön.

Sen kan man ju också fråga sig om just dessa tjejer mår bra av att vårdas på samma institution?

Vad kan man då göra? Ja, jag googlade på Cochrane efter reviews över metoder, och exempelvis denna review nämner att följande metoder ger effekt:


  • Problemlösande terapi
  • Direktkontakt med akutteam vid behov
  • Fluxipenthol för personer med upprepade självskadebeteenden under lång tid
  • Långtidspsykoterapi för tjejer med borderlinepersonlighet och långvariga självskadebeteenden

Det finns alltså möjligheter till en verksam behandling för dessa tjejer, och det kanske vore något att ta tag i ytterligare för landsting och kommun i samarbete.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar