onsdag 4 april 2012

Om ungdomsspråk, ytflyt och förväntningar

Jag läste häromdan en text om en invandrarförälder och hens förväntningar på sitt tonårsbarn. Barnet hade kommit till Sverige i högstadieåldern och föräldern hade höga ambitioner på vad barnet skulle lyckas med i det nya landet. Texten fick mig att förstå en problematik som jag tidigare inte tänkt på, att det inte bara vore bra att informera skolor om den tid det tar för ett barn att uppnå ett åldersadekvat skolspråk, utan att också informera föräldrar om detta.

Skolverket har en skrift som berör detta, och i denna skrift finns följande lilla tabell (sid 51) som syftar på den tid det tar att uppnå åldersadekvat språk för skolinlärning.


Nedanstående uppställning visar tidsåtgången vid olika ankomståldrar i 
den nya språkmiljön: 

 Ankomstålder  Tidsåtgång    
 5-7 år  3-8 år 
 8-11 år  2-5 år 
 12-15 år  6-8 år 
  
Alltså, kommer man till Sverige som 13-åring så kan man i normalfallet tidigast förväntas ha en språknivå som är lämpad för skolan när man är cirka 19 år, alltså den ålder då man tar studenten. Att man tiden dessförinnan haft för liten språkkunskap medför givetvis att det är högst troligt att man har kunskapsluckor.

Att föräldrar (och lärare) kan få för sig att barnen långt tidigare har en språkförmåga som är tillräcklig för omfattande studier beror på att barn och unga på cirka 2-3 år uppnår ett ytflyt i språket. De kan alltså tala språket i de flesta situationer och klarar sig väl i vardagslivet, medan språkförståelsen och språkbehärskningen fortfarande kan vara mycket låg när det gäller ordförrådet och talesätt exempelvis (som är bland det svåraste i ett nytt språk).

Jag gillar ju det där med "vad göra". Ja, det är viktigt med information. Information till skolan, information till föräldrarna och inte minst information till barnet / den unge om att det är så lång som processen är. Om man vet med sig detta blir det mindre stigmatiserande att inte få godkänt år 9 eller att inte omedelbart klara gymnasiet. 

Vi måste givetvis också utveckla undervisningsformerna med en stor betoning på språk och ordförråd för att om möjligt snabba upp processen att komma upp i språklig nivå med jämnåriga kamrater.

Slutligen måste vi ha ett skolsystem som gör det möjligt att komma igen som vuxen och läsa ifatt när språket utvecklats tillräckligt.

3 kommentarer:

  1. Det här har det talats om under många år, men det är som vanligt, ingen lyssnar på dem som har kunskaperna.
    Detta problem har bl.a. att göra med att invandrarbarn inte lär sig ett större passivt ordförråd från sina föräldrar, som svenska barn gör, eftersom deras föräldrar oftast talar ett annat språk.

    Men även vuxna invandrare "luras" när de får lite ytflyt på svenska. Vi tror ofta att de kan mer svenska än de kan, förstår mer än de faktiskt förstår och detta leder till en massa missförstånd som i sin tur resulterar i att svenskar anser att man inte kan lita på invandrare. Dessutom tror många invandrare att de kan bättre svenska än de kan, och att svenska språket är ett fattigt språk som man inte kan uttrycka allting på. Håhåjaja.

    Men samma sak gäller ju oss svenskar, när det gäller andra språk. Vi tror ofta att vi kan mer än vi kan, förstår mer än vi förstår av ex. engelska.

    SvaraRadera
  2. Hade för mig att jag skrev en kommentar här, men den kanske försvann ut i cyberrymden, som ju händer ibland, eller hamnade i spamfiltret.
    Så här kommer en ny kommentar: Kanske du skulle ha intresse av att läsa det jag skriver här:
    http://www.kebi.se/k.berminge/artikel8.html
    Avsnittet var tänkt som ett kapitel i en bok. Jag skrev detta 1992, 20 år sedan alltså. Men det fanns inget intresse av en sådan bok så jag gav upp. Dock har jag lagt ut en del av manuset på nätet.

    SvaraRadera
  3. Det behöver också finnas i varje lärares medvetande detta med att ytflytet i språket kan vara bedrägligt och ge en uppfattning om att de förstår med än vad de faktiskt gör. Hade en fantastiskt bra föreläsare för några år sedan som gav oss uppmaningar på finska (Som vi inte talade) samtidigt som han t.ex. höll fram en penna där man på själva gesten förstod att han ville att man skulle ta den. Just för att exemplifiera detta med att gester etc betyder så mycket att man inte kan vara säker på om det är förståelse av språket som spelar in eller annat. Lika illa med många invandrarföräldrar - de anser själva inte at de behöver tolk och tror att de förstår men sedan märker man att de faktiskt har stora brister när man kommer in på mer abstrakta frågor.

    SvaraRadera