tisdag 17 april 2012

Rasism och sexism och konst

Ska man få stå och skära i en tårta som föreställer en svart kvinna? Får och får, det är klart att det inte finns någon lag emot detta. Är det lämpligt att göra det? När det är en tårta av en svart kvinna som skärs upp nerifrån, underlivet och upp, skrikande? När den som skär är minister och står och flinar och leker? När publiken skrattar.

Jag tycker kort och gott att det är en rasistisk och sexistisk osmaklig propagandahandling och provokation. Spelar det någon roll om "konstnären" är svart eller vit, man eller kvinna? Svar nej!

Finns det kvinnor som är anti-feminister? Ja, exempelvis Tanja Bergkvist.

Finns det färgade personer som är rasister? Ja, exempelvis Jackie Arklöv.

Det är förstås konstigt att människor kan ta på sig en roll där man tar förtryckarnas klassiska perspektiv, men som jag visar ovan existerar det.

Konstens frihet, och utforskande av gränser ... komplett bullshit. Ett sätt att dra på sig uppmärksamhet är det, och helt utan någon form av positiv mening. Det som konstnären lyckats med är dock att få kulturministern att visa upp sig i all sin omdömeslösa glans. (Och det kan man möjligen se som en prestation och ett konstverk).


onsdag 4 april 2012

Om ungdomsspråk, ytflyt och förväntningar

Jag läste häromdan en text om en invandrarförälder och hens förväntningar på sitt tonårsbarn. Barnet hade kommit till Sverige i högstadieåldern och föräldern hade höga ambitioner på vad barnet skulle lyckas med i det nya landet. Texten fick mig att förstå en problematik som jag tidigare inte tänkt på, att det inte bara vore bra att informera skolor om den tid det tar för ett barn att uppnå ett åldersadekvat skolspråk, utan att också informera föräldrar om detta.

Skolverket har en skrift som berör detta, och i denna skrift finns följande lilla tabell (sid 51) som syftar på den tid det tar att uppnå åldersadekvat språk för skolinlärning.


Nedanstående uppställning visar tidsåtgången vid olika ankomståldrar i 
den nya språkmiljön: 

 Ankomstålder  Tidsåtgång    
 5-7 år  3-8 år 
 8-11 år  2-5 år 
 12-15 år  6-8 år 
  
Alltså, kommer man till Sverige som 13-åring så kan man i normalfallet tidigast förväntas ha en språknivå som är lämpad för skolan när man är cirka 19 år, alltså den ålder då man tar studenten. Att man tiden dessförinnan haft för liten språkkunskap medför givetvis att det är högst troligt att man har kunskapsluckor.

Att föräldrar (och lärare) kan få för sig att barnen långt tidigare har en språkförmåga som är tillräcklig för omfattande studier beror på att barn och unga på cirka 2-3 år uppnår ett ytflyt i språket. De kan alltså tala språket i de flesta situationer och klarar sig väl i vardagslivet, medan språkförståelsen och språkbehärskningen fortfarande kan vara mycket låg när det gäller ordförrådet och talesätt exempelvis (som är bland det svåraste i ett nytt språk).

Jag gillar ju det där med "vad göra". Ja, det är viktigt med information. Information till skolan, information till föräldrarna och inte minst information till barnet / den unge om att det är så lång som processen är. Om man vet med sig detta blir det mindre stigmatiserande att inte få godkänt år 9 eller att inte omedelbart klara gymnasiet. 

Vi måste givetvis också utveckla undervisningsformerna med en stor betoning på språk och ordförråd för att om möjligt snabba upp processen att komma upp i språklig nivå med jämnåriga kamrater.

Slutligen måste vi ha ett skolsystem som gör det möjligt att komma igen som vuxen och läsa ifatt när språket utvecklats tillräckligt.