lördag 31 mars 2012

Hönor och ägg ... Och socialpolitik

DNs ledarskribenter lyckas i vanlig ordning röra till samband och effekter. Man kan ju undra om det är avsiktligt eller på grund av ren dumhet?

Finns det sociala arvet, och ja, visst finns det, ihoprört med ett biologiskt arv, och så långt är DN rätt ute. 

Det DNs ledare kokar ner till tycks vara är att om folk bara jobbade, och inte var sjukskrivna eller arbetslösa, så skulle det sociala arvet försvinna som i ett trollslag. Det är ju bara det att folk är sjuka och arbetslösa av en anledning, och de som får längsta sjukskrivningarna och arbetslöshetsperioderna är människor som i sig själva har en stor sårbarhet givetvis.

De som hamnar längst bak i kön är lätt de psykiskt sjuka, missbrukarna, de kriminella och de förståndshandikappade och när de då inte får jobb, eller är sjukskrivna, är det inte en förödmjukande sjukpenningpolitik, eller brist på a-kassa som hjälper dem. Det som möjligen kan ge lindring är en generös politik på dessa områden.

Och sen var det då det sociala arvet för deras barn. Nu när jag sitter i en socialnämnd så vågar jag säga att det sociala arvet bryts om och om igen genom insatser från samhället i form av familjehem, kontaktpersoner, hemterapeuter, och andra insatser som bidrar till att nästa generation barn får bättre förutsättningar för ett gott liv.

Tyvärr lyckas inte alltid dessa insatser som man kunde önska, men så är också förutsättningarna för barnen mycket svåra, både fysiskt och psykiskt när de kommer i kontakt med socialtjänsten. En sak är i varje fall säker, nämligen att vi INTE minskar problemen genom att snåla på det bistånd som kommer barn och föräldrar till del.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar