torsdag 9 februari 2012

Om ELIT med stort E och om medicinsk forskning som ska få bada i pengar enligt Björklund

För några dagar sedan sa jag att vi snarast borde genomföra åtgärder för att rädda kvar forskarna från Astra Zeneca i Sverige. När jag läser Jan Björklunds senaste idéer i DN verkar jag att ha blivit bönhörd ... delvis.

För nu ska det j-lar anoda satsas på forskning, och inte vilken forskning som helst utan ELIT forskning. Man får väl anta att Björklund vill ha fram sitt svenska nobelpris som han sa på en valaffisch.

1-2 Sen har Björklund helt klart valt vilket ämne vi ska ha Nobelpris i, nämligen Medicin. Den medicinska forskningen får två moderna lab, ett i Uppsala-Stockholm (och där kan förhoppningsvis Astra-Zeneca forskarna räddas kvar) och ett i Lund-trakten verkar det. Det är inte lite pengar som satsas, på Lund verkar det vara 20 miljarder.

3 Sen ska det satsas på Elit. Det ska inte satsas på forskargrupper utan på just Elitforskarna. (Hur man nu hittar dessa).

4 Förutom Elit-forskarna så finns tydligen talangfulla yngre forskare som man ska satsa på (hur man nu identifierar just dessa talangfulla).

5 Sen är det helt klart att Sverige inte är tillräckligt för att garantera något nobelpris utan vi ska köpa in utländska toppforskare, ungefär som man köper fotbollsspelare. (Det är ju tråkigt att vi måste göra så för att få hit utländska forskare, tidigare har de ju ofta kommit av sig själva genom Sveriges ... tidigare ... generösa regler för att studera vid Svenska universitet).

6 Sen värnar Björklund om kvalitetsregister, vilket är bra, men har vissa risker. Om registren används av vårdgivarna för vårdutveckling är de givetvis bra, men om de används av patienter för att söka vårdgivare, är de en enorm felkälla för forskningen.

7 Sen vill Björklund ha tillbaka begreppet "universitetssjukhus" och det är bra. Det är tyvärr så att det blir problem för forskningen, forskarna och utbildningen, när sjukhus med universitetsutbildning konkurrerar med regionsjukhusen i upphandlingar av vård.

8 Sen vill Björklund tvinga landstingen att delta i läkemedelsbolagens kliniska forskning, vilket givetvis INTE är bra. Vi kan inte låta patienter på landstingsägda vårdinrättningar vara försökskaniner åt allsköns läkemedelsprövning, utan att sovra. Kvalitet på forskningen, tid och resurser i vården måste avgöra. (Sen kan man ju undra varför den icke-landstingsägda vården skulle komma undan? Ytterligare en effekt av privatiseringarna. Vill man inte vara experiment objekt måste man tydligen se till att vårdas privat).

9-10. Björklund pekar en gång till med hela handen och säger att vi patienter ska vara läkemedelsindustrins försökskaniner. (Om det nu är på det viset kunde väl läkemedelsindustrin finansierar hela vården? Varför ska detta betalas med skattepengar?) Dessutom ska detta nationellt samordnas

11. Klinisk forskning måste stärkas säger Björklund. Det betyder forskning långt borta från alla ELIT institut och alla UNIVERSITETS sjukhus. Hur skulle detta finansieras och organiseras?

12. Slutligen kommer ett kärt ämne upp för alliansen ... skatter ... som tydligen är extra viktiga för alla de Genier Björklund vill satsa på.

Nåväl, nu ska jag tycka lite om detta. Somt är bra, somt är mindre bra.

Jag konstaterar att utöver medicinsk och läkemedelsforskning är det tydligen ingenting som Sverige är speciellt bra på. (Det där med läkemedel kan ju diskuteras efter det att vårt sista stora läkemedelsbolag ger sig av).

På något sätt ska ELIT forskarna vaskas fram, men mig veterligen har vi alldeles nyligen haft en sådan satsning som kallades EXCELLENS som lyckades måttligt väl. Då var det ändå forskargrupper det satsades på ... och varför enstaka individer skulle lyckas bättre än forskargrupper är för mig en gåta.

Förutom medicin finns det faktiskt svenska forskare som gör bra forskning inom alla möjliga ämnen. Hur dessa ska satsas på (förutom identifieras som ELIT) framgår inte. Och det där med ELIT, har sina sidor i ett litet land som Sverige. Det blir gärna kotterier och forskningsinriktningar som gynnar forskning i sin egen anda. Det ELIT satsningen kan befaras mynna ut i är mer av samma, snarare än djärvhet och bredd.

Skatterna tycker jag inte har här att göra.

Sen är det ju lite spännande med de siffror Björklund nämner.

Att man från regeringen satsade 5 miljarder på forskning 2008 är ett resurslyft på 20% (100% bör därmed vara 25 miljarder)

Det sägs vidare att 8 miljarder satsades på medicinsk forskning totalt 2009.

Och sen kör man på med att man ska satsa 20 miljarder som det verkar, på anläggningen i Lund.

Alltså, i Lund ska man få 150% mer pengar än all Svensk forskning om medicin (enligt Björklunds egna siffror)

Det är ingen måtta på alla de miljarder Björklund har att sprätta iväg på forskning utan att det verkar särskilt genomtänkt.

Men en sak är klar! Medicinarna kan förvänta sig att bada i pengar.

1 kommentar:

  1. Jag tror att man skjuter sig själv i foten om man bara väljer att satsa på grupper av forskare. Som det är nu måste man när man söker forskningsmedel beskriva precis vad det är man tänkt att man ska komma fram till. En grupp av starka namn, ett projekt som man är rätt säker på vad det kommer att mynna ut i och någon av säsongens modeinriktningar uppdiktade av kortsiktiga politiker, detta för att ha någon som helst möjlighet att få finansiering. Fet chans för fritt tänkande då? Nej, det behövs forskningsmedel för individuella forskare också; för att hitta något helt nytt måste man våga satsa på lite mer osäkra kort. Dessutom skulle forskargruppernas forskning förmodligen bli bättre den också om inte man i sina ansökningar måste säga exakt vad man ska komma fram till och vad det ska vara bra för. Fritt tänkande? Inte som forskningsfinasieringen ser ut idag.

    SvaraRadera