lördag 11 februari 2012

Dagar då Alliansen krackelerar inifrån

Mediefokus behövde bara flyttas från sossarna litegrann för att sprickorna och misstagen i Alliansens politik skulle ligga i öppen dager. Dagar, då Alliansens trogna vapendragare (faktiskt) börjar tala klarspråk.

Vi kan ju börja med Hans Bergström som händelsevis är rätt ute och kritiserar Alliansens brist på både närings- och forskningspolitik.

Sen har vi ju regeringens gamle ekonomiske rådgivare, Lars Calmfors som tycker att det ÄVEN om han vill ha en hög arbetslöshet (för att hålla reservationslönen låg, den lägsta lön man är beredd att ta ett jobb för) så tycker han att a-kasse ersättningen (faktiskt) har blivit för låg.

Ingen har väl missat den massiva stormen mot Reinfeldts förslag att höja pensionsåldern till 75 (på sikt ... låtsas de som nu). Reinfeldt menade att man skulle vara beredd att omskola sig även när man var sådär 55-60. Något som till och med regeringens trogne vapendragare Peter Wolodarski tvivlar på.
En 60-åring med lust att växla ned och byta bransch har sannolikt större chanser att vinna på lotto än att hitta ett nytt jobb.
Och SACO, som brukar ligga nära regeringen förordar via sin ordförande Göran Arrius, att det är dags att skrota PPM, dvs det fria fondvalet i pensionssystemet, något som Arrius kallar "Hasard".

Sist men inte minst har vi vår älskade utbildnings- och högskoleminister Jan Björklund, som häromdagen presenterade ett egendomligt verklighetsfrämmande förslag som att man ska investera mer än dubbelt så många miljarder än som medicinforskningen totalt kostar i Sverige i ett center i Lund (och ett annat center i Stockholm-Uppsala utan specificerad prislapp).

Och dessutom vill Björklund att vi som patienter ska vara tillgängliga för kliniska prövningar för läkemedelsbolagen ... nu ... när vi inte längre har något större läkemedelsbolag när Astra Zeneca lägger ner sin forskning ... En kommentar från en professor i Uppsala är att Björklund vill göra Sverige till en forskningsbananrepublik ...

Sen har vi ju Björklunds andra flaggskepp, skolan, där lärarlegitimationer var ett viktigt inslag som uppskattades av lärarkåren ... men där, som bekant ... myndighetesutövningen överlåtits till bemanningsföretag (av tidsskäl) ... och där unga granskare tävlat i hur fort de stämplat papper. Tack och lov har Skolverket nu kastat in handsken och medger att man inte (inte ens MED bemanningsföretag) hinner gå igenom alla ansökningar om lärarlegitimationer. En av DNs mindre begåvade ledarskribenter tycks mena att hela idén om lärarlegitimation är feltänkt ... varför ska man behöva formella meriter som lärare?

Sen så har vi ju Björklund själv som tycks ha gett upp idén om att man ska lära sig något i skolan, istället vill Björklund helt sonika slänga ut stökiga eller ointresserade elever till något lämpligt låglönejobb. (Tanken är väl förmodligen att då kan resultaten för återstående elever höjas). Och nu höjer de grupper som gillat lärarlegitimationen (lärarfacken ex Eva-Lis Sirén) rösten mot detta hugskott.

Onekligen intressanta dagar för oss som ogillar Alliansens politik, när även de egna stödtrupperna obstruerar.

PS ... Veckans Affärer påpekar att "välfärdstjänsterna" har blivit en ny ekonomisk bubbla XD

där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll.

Hela Alliansexperimentet riskerar för närvarande att sluta med en gigantisk smäll för Sverige.

Tyvärr :S

2 kommentarer:

  1. Problemet är inte lärarlegitimationerna. Varför klagas det på mycket på dessa. De är ju en kvalitetsgaranti för framtiden. Det verkliga problemet är att lärarutbildningar och skolor infört märkliga kurser som de vill legitimera. När jag läste om kurserna "vård och vett", "gräv där du står" eller "livet i det stora och det lilla" ställde jag mig frågan, utifrån namnen på kurserna, vad de här kurserna innehåller. Det vore kanske rimligt att tydliga kursplaner, kursinnehåll, litterartur och krav på deltagarna för godkänd kurs redovisas för att en kurs skall få tillgodoräknas. Sedan har jag sett hur våra skolor inför kurser som egentligen borde ses som fritidsverksamhet. Varför flyttas inte dessa kurser till fritiden? Skolan skulle ju kunna vara arrangör medan skoltiden fylls med kurser som ger ungdomarna kunskaper som de har nytta av i framtida studier och yrkesutövning. Detta borde gälla för så väl lärarutbildningar som gymnasier och grundskolor.
    Mitt förslag när det gäller lärarlegitimationer är att man genomför en snabb handläggning där enbart kända kurser med tydliga kursplaner och kunskapsmål får räknas med. Om nu en sökande har kurser i sin ansökan som inte kan räknas med eftersom skolinspektionen saknar information om kursplan, kursinnehåll och kunskapskrav. Då skall dessa kurser lämnas öppna och ansökan vara vilande avseende dessa kurser tills skolinspektionen kan avgöra om de aktuella kurserna skall få räknas med i lärarlegitimationen.
    Förutom lärarutbildning borde man kräva att lärare har gymnasieutbildning i svenska, engelska och matematik samt i de ämnen de skall undervisa. Många lärare har kommit in på lärarutbildningar utan treårig gymnasieutbildning.

    SvaraRadera
  2. Intressant kommentar. Jag tycker att det nog är en bra idé med lärarleg, när nu lärarfacken ser positivt på det. Men, det måste givetvis vara en rättssäker prövning av denna, inte något bemanningsföretag som stämplar dokument.

    Sen tar du upp den intressanta frågan om konstiga kurser. Utan konstiga kurser, hur skulle vi annars kunna sätta höga betyg på alla och en var? Man kan ju säga att det finns en marknad, och efterfrågan på konstiga kurser som ungdomar lätt kan spika. Så går det när man får ett marknadstänk i utbildningarna. (Nej, jag tycker förstås inte det är bra)

    SvaraRadera