tisdag 2 oktober 2012

Tänk om ...

Miljöpartiet plötsligt fick medlemar som sponsrades av kärnkraftsindustrin, för att driva partiet i en kärnkraftsvänlig riktning ...

Eller fick en dusör av Nordkalk för att bli mindre kritisk till kalkbrott ...

Eller vars språkrör efter språkrörstiden anställdes av Motormännen, för att lobba för motorvägar ...

Tänk om ...

Då skulle vi hamna i samma sits som Sossarna ...

måndag 24 september 2012

Realism ?

Av någon bisarr anledning applåderar DNs ledare när MPs nya partiprogram annonseras.

Och ... märkligt nog tycker DN att partiet ska anpassa sig till partiledningens önskemål, och inte tvärt om, vilket väl vore det naturliga i en representativ demokrati?

DN jublar och menar att MP håller på att avlägsna sig från tillväxt- och civilisationskritik.

Jösses!


  • Vi lever i ett ekonomiskt system som håller på att krackelera, 
  • där vanligt folk är skuldsatta upp över öronen på grund av bostadsbubblan, 
  • i en värld där kritiska råvaror håller på att ta slut eller köpas upp av Kineserna, 
  • där effekterna av klimatförändringarna påverkar oss dagligen och 
  • där oljans period som drivmedel är slut inom några få decennier, kanske så få som två


I detta läge har DN mage att tala om att MP skulle vara realistiska när DN inte uppfattar att programmet betonar de problem vi står inför. Istället tror DN att vi ska ha ett högteknologiskt samhälle med välutbildade människor som på något magiskt sätt fixar det här med olje, och råvarubrist ändå? Ett samhälle där välfärd innebär tillväxt.

Välfärd borde innebära att människor har det bra, och har tillgång till social service som hälso- och sjukvård, skola och omsorg när de behöver det. Välfärd borde betyda ekonomisk trygghet i händelse av arbetslöshet, pension, föräldraskap eller av andra skäl när vi inte kan arbeta.

Välfärd kan inte innebära att vi fortsätter att leva som om vi hade flera jordklot på oss.

Jag ska noga läsa nya partiprogrammet och jag hoppas i sanning att det står det jag hoppas på, nämligen en färdplan mot en framtid där omställningen blir allt nödvändigare.

PS DNs ledarredaktion har uppenbarligen inte läst förslaget till partiprogram som jag upplever som mycket rimligt och sansat. Kanske försöker DN fösa in MP i Alliansens hägn nu när två av Moderaternas mini-stödpartier hänger på gärdsgårn. Men, det kanske ändå vore bra att läsa partiprogrammet först.



onsdag 19 september 2012

En ny feminism, om recensionerna av Nina Björks bok



Nina Björk diskuteras nu, i samband med hennes nya bok "Lyckliga i alla sina dagar", där hon ger en kritik av konsumtionssamhället. När detta diskuteras så skriver DN ett långt "hemma hos" reportage, där rubriken blir att hon "Inte lever som hon lär". När jag läst den mycket sympatiska intervjun blir jag lite konfunderad över på vad sätt hon inte lever som hon lär? Hon verkar försöka leva ett hederligt liv, med miljöhänsyn, i ett hyggligt jämställt förhållande där hon engagerar sig i sina barn?

Vad krävs egentligen? Skulle hon skilja sig? Skulle hon bo i en jordkula? Skulle hon vara lesbisk? Skulle hon koka molotovcocktails på spisen? Skulle hon vara radikal anarkistisk vegan och släppa ut minkar? Jag tycker som sagt att Nina Björk verkar leva ungefär som hon lär, och att hon verkar vara en synnerligen trevlig och klok kvinna av allt som framgår i intervjun.

Men, nu, när hon skriver om ekonomismen, duger hon självklart inte som feministisk ikon för borgerlighetens megafon SvD. De borgerliga feministerna har visst haft en roll att fylla. Kvinnor kan ju numera vara ekonomiskt självständiga, och de kan skilja sig om de hamnar i förhållanden de inte vill fortsätta. Men, de borgerliga feministerna nöjer sig inte med detta, utan det är själva shoppingen som är målet i våra kvinnliga liv.

Vi kvinnor ska uppenbarligen slänga ut både man och barn med badvattnet och sitta och bubbla i SPAn läppjande på bubbelvatten rusa runt evigt hysteriskt shoppande för att inte må dåligt av alla reportage om hur livet "borde" vara, och hur vi "borde" se ut och leva, allt för att hålla ekonomin igång

Det är dags för feminismen att ta nya krafttag för jorden och barnen. Att rädda miljön och klotet är vår mission, för våra barns skull, för alla människors skull, för att vi lever här tillsammans och för att vi måste lösa våra problem tillsammans.

Det är bara att konstatera att den borgerliga "satsa på dig själv" feminismen har nått vägs ände, och att det är en grön solidarisk feminism som är framtiden. Så må SvDs recensent tycka att realistiska samhällsdrömmar skrämmer.

fredag 31 augusti 2012

Elit, eller spets, men det bidde en tummetott ...

Kanske har man bloggat för länge när man kan börja återanvända gamla bloggposter utan att egentligen lägga till något.

Björklund går från att kalla det "spets" forskning till "elit" forskning (istället för "excellens" forskning), men i grunden är det självklart samma gamla tänk. (Även DNs ledarsida tycks ha vissa tvivel).

Men lite nytt är ändå värt att kommentera. Man kan ju börja med att kommentera hur mycket som satsas på forskning i Sverige, ny när den privatfinansierade forskningen från Astra Zeneca försvinner. Sverige bör falla rejält i rankingarna när detta får genomslag.

Duktiga yngre forskare ska få ett särskilt elitbidrag av VR, vilket är 50 miljoner per år som adderas upp med att VR tydligen ska sänka bidragen till andra projekt med samma summa. Om man tänker sig en lön på 40 000 kr, (480 000 per år), med sociala avgifter (= 50% tillägg) = 750 000 per år, + universitetets overheadkostnader vilket jag tror bör vara minst 30% så är vi alltså uppe i att 1 person kostar 1 miljon / år.

Alltså, regeringen vill finansiera 50 nya post-doc tjänster och hoppas på att VR gör detsamma.

Hur regeringen tänkt sig att gallra fram denna elit är dock oklart.

Sen tänker sig regeringen att man ska plocka in utländska forskare i Sverige för 250 miljoner till. Man kan ju gissa att dessa kostar minimum 2 miljoner per år per styck, och om de sen ska få bygga upp ett labb eller forskargrupp kring sig, så blir det säkert en 5-6 miljoner till per person. I runda slängar 8 miljoner / person skulle jag gissa. Det räcker till omkring 30 utländska forskare. Visst, det vore kul.

Denna satsning skulle säkert pigga upp livet på de 30 institutioner som får del av pengarna. Det blir säkert ett stimulerande tillskott till de svenska universiteten också, men generellt sett så har jag svårt att tro att det skulle ge ett så särdeles stort avtryck i svensk forskning.

Eliten av etablerade forskare ska få forska längre tid, dock utan speciellt anslagna pengar (och med tanke på vad "elit" är (om man ser hur "excellenssatsningen" gick), så blir det säkert ett gäng äldre män som får ta del av dessa ännu icke anslagna pengar.

Man ska omfördela enligt kvalitet enligt Björklund vidare, och underkänner därmed VRs hittillsvarande verksamhet för fördelning av anslag.

Det är ju onekligen mycket intressant!

fredag 10 augusti 2012

Att vara liberal är att vara kluven ...

Rubrikens citat är hämtat från gamle folkpartiledaren Gunnar Helén enligt wikiquotes. Citatet passar mycket bra som kommentar till dagens DN ledare skrivet av en rätt ny ledarskribent, där hon kommenterar nunnor i USA (av allt i världen som är värt en kommentar).

Frågan när de gäller dessa nunnor är om det är positivt om de anammar sådant som liberaler vanligtvis (åtminstone offentligt) brukar tycka är mänskliga rättigheter som kvinnors lika värde, allas rätt till sin sexualitet, rätten att bestämma över sin egen kropp exempelvis.

Men nej, ledarskribentens liberalism handlar om underkastelse under religiösa dogmer som alltså borde likställas med religiös frihet.

Ska man hålla på dem som vill förändra förhållningssättet i enlighet med gängse offentliga liberala värderingar eller ska man hålla på dem som vill tvinga andra att underkasta sig religiösa dogmer i religionsfrihetens namn för att bevara katolska kyrkans enighet?

Det lutar åt att den icke troende "liberala" ledarskribenten vill att de katolska kvinnorna ska underkasta sig, för hur skulle det annars gå med religionen katolicism?

Hon borde avsluta artikeln med ett Groucho Marx citat:


“Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.”

onsdag 4 juli 2012

Higgs och Almedalen

Dagen bjuder på en spektakulär redovisning från CERN om hur man sökt efter Higgs partikeln och vad jag förstår, troligen lyckats hitta den. Forskningen har kostats 50-70 miljarder (om jag minns rätt från morgonTV), och omfattar 3000 forskare (minst) om jag uppfattade rätt från CERN. Analyser genomförs gemensamt via en slags grid genom internet. Forskare som gjort de teoretiska analyserna sitter överallt över jorden. Många länder har gemensamt byggt CERN och partikelacceleratorn, och detta är ett minst 25 år långt projekt.

Higgs projektet är en höjdpunkt för forskarsamhället och för internationellt samarbete när det är som bäst.

Som en kontrast kan man ju uppfatta Almedalen. Vår statsminister har upptäckt att folk arbetar på natten, dock utan att problematisera vad detta kan innebära. Miljöpartiet tycker att reparationer ska ha mindre moms, vilket förvisso är ett bra förslag, men inte precis en kioskvältare. SD anser att allt elände i samhället beror på invandring. ... detta mindre än ett år efter det att en av deras beundrare skjutit ihjäl ungdomar på Utöja.

Allt det som INTE uppnår rubriker är ett väder som är extremt med rasande skogsbränder i USA och med mer regn än på 100 år i Sverige. Mördarsniglarna frodas och kryper raskt norrut och är i Östersund nu vad jag förstod. Olje-peaken skedde för 5 år sen och vi kommer att leva i en värld där bensinpriserna kommer att skena och där en omläggning till nya former för kommunikation är omedelbart påkallade. (Det som möjligen är positivt med detta är att kanske minskar CO2 koncentrationen på grund av detta).

USA/Ryssland vill bygga en järnväg från New York till London via Ryssland och Kina vill bygga en järnväg från Mongoliet till Narvik (förmodligen för att få tillgång till vår järnmalm). Sveriges järnvägar står ofta stilla och tågen är av diskutabel kvalitet i många fall. Inte bara på vintern utan också på sommaren står tågen ofta stilla på grund av brister i underhåll.

Både Svenskt näringsliv och LO vill bygga fler bostäder, då brist på bostäder för människor har negativa effekter för näringslivet (och sysselsättningen) ... och regeringen vill att vi ska ha fler inneboende ... Regeringen tycks inte heller fatta att Sverige förvisso inte har OFFENTLIG skuldsättning men däremot en mycket bekymmersam PRIVAT skuldsättning på grund av bristerna i utbyggnad av bostäder.

Och som en höjdpunkt på dagen meddelar socialministern att han tycker att sjukförsäkringen fungerar bra, trots att sjuka personer skickas till arbetsförmedlingen, för att sen återvända till sjukförsäkring så fort det går ...

Sverige fungerar ILLA, men om man nu inte ska tvivla fullständigt på mänskligheten så borde man snegla på hur forskarsamhället lyckats genomföra Higgs projektet, genom en noggrann analys av verkligheten och åtgärder för att genomföra detta komplicerade projekt. Jag skulle helt enkelt vilja ha mer forskningsbaserade resultat som underlag för politiken, och mer problemfokuserade snarare än ideologiproducerade åtgärder.


onsdag 20 juni 2012

Om problem och framtiden

En gång i tiden skrev jag uppsats om Cristopher Lasch - The culture of narcissism. Nu när jag läser på Wikipedia, så tycker jag att han var en intressant akademiker och tänkare fortfarande. Han tycks inte ha dragit sig för att slåss åt alla håll och tycks ha stuckit ut hakan oavsett konsekvenserna. Det ger ju faktiskt respekt.

Om jag nu ska förhålla mig till honom så tycker jag att han verkar ha rätt i många saker. Jag tycker att "satsa på dig själv" och "individualism" är saker som kan gå för långt. Vi är människor som lever i ett tätt knutet nät av relationer, och det vi måste göra nu är att ta gemensamma tag för att möta en bekymmersam framtid. Hur än förhandlingarna i Rio går så tvingar verkligheten på oss förändringar. Och gör vi dem inte frivilligt så kommer vi att tvingas till dem, i värsta fall med våld men troligen med ekonomin som piska.

Vi vet att vi sitter på uttömliga resurser som vi tömmer med svindlande fart. Kjell Aleklätt redogör här för peak-oil, som inträffade redan 2006. Det är mycket möjligt att våra ekonomiska problem nu inte minst har ett samband med att tiden med billig olja är över. Förhoppningsvis (om man ser det positiva med detta) kanske klimatförhandlingar spelar relativt liten roll när det gäller att bli av med oljan. Frågan är då, vad gör vi sen?

Inte bara oljan är på upphällningen utan redan om några år är vissa viktiga råvaror peakade. Dit hör vanliga ämnen som silver och koppar. (Som ett tecken på denna brist har vi haft koppartjuvar huserande i sommarstugan - mot vår vilja förstås).

Dessutom kan man räkna med att Eurozonen havererar snabbt eller långsamt. Av någon anledning pumpar moderatregeringen in svenska skattebetalares miljarder i ett lönlöst projekt. Ungefär lika vettigt som Förbifart Stockholm, nu när biltrafiken kommer att tvingas minska på grund av skyhöga oljepriser.

Ja, eftersom jag hyser mina allvarliga tvivel på *marknaden* just för tillfället (i motsats till vår statsminister som tycks tro att vi bara ska "handla" lite vettigare, se dagens DN), så är jag böjd åt att sälja fonder och liknande nu.

Det jag tänker göra med mina pengar är att göra vårt eget hushåll mindre beroende av icke förnybar el, och mer robust mot de närmsta 20 årens bekymmer, och några steg kommer att vara att se till att vi får solpaneler installerade och i övrigt gå med i ett vindkrafts kooperativ. Nästa steg blir att skaffa en elbil, och så mycket som möjligt åka tåg.

Om man ska investera i något annat, så blir det i ett växthus och eventuellt i ett lantställe med hyggliga möjligheter till odling (även jordbruksmark kommer att vara en bristvara inom 60 år). Dessutom ska jag nog lära mig sköta höns, den vettigaste källan till kött och högvärdigt protein som verkar finnas för framtiden.

Det som är viktigt att satsa på i övrigt, är relationer till nära och kära och goda vänner. Vad vi mest behöver är ett bra kontaktnät som kan hjälpa oss när skiten träffar fläkten, för ingen människa är en ö.

torsdag 14 juni 2012

FP och S i kamp om vem som tar hårdast tag i skolan

Det är milt talat irriterande när sossarna börjar triangulera sig in i Folkpartiets domäner på skolområdet. Det blir fallet när sossarna mot allt sans och vett börjar hitta på dumheter som att barn som inte uppnår målen för att få betyg ska gå i skolan på sommaren.

Varför kommer ungar inte in på gymnasiet? Ja, ett av grundproblemen är att vi har ett målstyrt betygssystem som inte tar hänsyn till att ungar av personliga eller sociala skäl kanske inte KAN uppnå godkända betyg i år 9, i tillräckligt antal ämnen för att bli behöriga till gymnasiet.

Skälen till att man inte får tillräckligt goda betyg kan bero på ett antal olika saker som borde ge anledning till olika insatser:

Det kan ju vara att man har svårt för att lära sig och inte får nog med stöd i skolan. - Svaret på detta borde ju vara att lärarna och speciallärarna får mindre klasser och mer tid för att hjälpa eleverna.

Det kan ju också vara att man inte får nog stöd i hemmet och därför inte klarar läxor och därmed tappar sugen. - Svaret på det måste ju bli satsningar på läxstöd exempelvis.

Kanske har man invandrat och kan inte svenska tillräckligt bra för att tillgodogöra sig skolbokstexterna. - Då borde man ju lämpligen få stödundervisning i svenska, eller kanske få läsa skolämnena på hemspråket.

Kanske har man läs- och skrivsvårigheter. - och då är ju återigen svaret att man måste få lämpligt stöd och hjälpmedel i klassrummet.

Och om man har svårt att koncentrera sig - ja, man kan ju behöva kunniga lärare, hjälpmedel och eventuellt medicin för att klara av skolsituationen.

Tänk om man har en utsatt situation där inte föräldrarna klarar av föräldraskapet och man knappt gått i skolan. - Ja då behöver man ju samhällets stöd i familjen och även omfattande stöd för att kunna läsa ikapp.

Istället för att piska barnen till skolan på loven så ska självklart skolan reformeras till att möta barns särskilda behov. Detta är förstås inte "politiskt slagordsmässigt", att på allvar kräva att alla barn ska få rätt till det stöd de behöver för att trivas i skolan och för att klara skolan.

Det är synnerligen irriterande när Sossarna förfaller till Folkpartistisk slagordspolitik istället för att satsa på att reformera skolan så att den fungerar för alla.

söndag 10 juni 2012

Hur var det nu med "etniskt födda svenskar"?

Reinfeldt intervjuades i Ekots lördagsintervju och fick där chansen att försöka förklara det här med etniska svenskar mitt i livet ...

Vad sa nu Reinfeldt till TT 14 maj (kan höras i Eko intervjun ovan)?

Jag tycker inte att det är korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniskt födda svenskar mitt i livet har vi mycket låg arbetslöshet.
(jag har försökt transkribera korrekt)

I Rambergs Eko-intervju rättar Reinfeldt sig till "inrikes födda".

Etnicitet och inrikes födda ...

Sen börjar det glida igen ... Reinfeldt glider från att det skulle handla om "inrikes födda" till att det även skulle handla om "inrikes födda" där svårigheterna skulle gå i arv då föräldrarna var födda någon annanstans.

Plötsligt har vi då egentligen tre grupper

Inrikes födda av inrikes födda

Inrikes födda av utrikes födda

Utrikes födda av utrikes födda.

Vilken av dessa grupper skulle det nu gälla att vi har låg arbetslöshet (mitt i livet)?

Alltså ... Reinfeldts TT uttalande handlar EGENTLIGEN inte om inrikes födda utan om inrikes födda av inrikes födda ... alltså är det egentligen någon form av etnicitet han är ute efter.

Sen kommer ju nästa fråga, nämligen om han har rätt i sak? Är det verkligen så att "andra-generationens invandrare" som de inrikes födda av utrikes födda i varje fall kallades förr verkligen ÄR mer arbetslösa än andra grupper?

Sen säger Reinfeldt att den statistik vi har är uppdelad på inrikes födda och utrikes födda. Frågan är då, om Reinfeldt har fog för att anse att inrikesfödda av utrikesfödda föräldrar skulle vara mer arbetslösa än andra? (Jag vill gärna se den statistiken, för det är givetvis ett problem om det är så).

Tomas Ramberg påpekar att arbetslösheten hos "inrikes födda" var 3,5% 2006 och det är 3,5% nu också. (Och detta borde ju även innefatta "inrikes födda" av "utrikes födda" ... ? är min stilla undran. Finns det I SÅ FALL fog för Reinfeldts indignation över en eventuell diskriminering?)

Utrikes födda har haft en stigande arbetslöshet från 11% 2006 - till 14% nu.

Nu börjar Reinfeldt prata om att detta beror på att folk kommer från Somalia och Afghanistan, som inte har utbildning alls ...

Detta ska enligt intervjun åtgärdas med låglöne- och lågkvalificerade jobb, där man inte behöver kunna språk ...

OK, för att försöka reda i detta. Om jag förstår Tomas Rambergs läsning av statistiken så har "inrikes födda" (oavsett vilka föräldrar de har) en relativt låg arbetslöshet, 3,5%. Reinfeldts indignation när det gäller en eventuell diskriminering av gruppen "andra-generationens invandrare" förefaller i så fall betydligt överdrivet, för att inte säga felaktigt.

När det gäller första generationen invandrare, så har arbetslösheten ökat och borde utan tvekan kunna kallas massarbetslöshet. Reinfeldt vill åtgärda detta genom att tillskapa lågkvalificerade och låglöne-jobb som inte kräver språkkunskaper. En annan möjlighet vore givetvis att satsa på utbildning för att ge språkkunskaper och de kunskaper som krävs av mer kvalificerade jobb på arbetsmarknaden ... men det är uppenbarligen inte den väg Alliansen vill gå.

Peter Andersson

söndag 3 juni 2012

Wolodarski under galgen

Nu när högerpolitiken helt uppenbart håller på att leda inte bara Sverige, men hela Europa käpprätt åt helvete, tycks Wolodarski på DN ha kvicknat till som politisk tänkare.

I dagens krönika säger han att:


Det som krävs för att skulderna ska kunna minska är att Europa åter börjar växa. Utan ekonomisk tillväxt kommer lånebehovet bara att öka. Men hoppet om en ekonomisk återhämtning är obefintligt när både staten och den privata sektorn stramar åt samtidigt – och från Asien och USA kommer ingen draghjälp.
Europa har slagit in på en kamikazekurs som ser ut att leda mot att euron bryts sönder. Utan hoppet om en snar vändning talar mycket för att flera krisländer väljer att ställa in betalningarna och lämna valutaunionen i stället för att se sina ekonomier dras ned i ett svart hål.

Alltså, dags för sund Keysenianism. Wolodarski diskuterar också Spanien och Irland, som dragits med i Eurkraschen:


Det handlar om stater som före finanskrisen hade låg offentlig skuldsättning och balans i budgeten, men som på senare år ändå drabbats av stora underskott och höga räntor.
Orsaken är att ekonomierna under lång tid, precis som Sverige på 1980-­talet, eldats på av billiga krediter och omfattande spekulation i bostäder. Medlemskapet i euron pressade ned räntan till en alldeles för låg nivå. När så krisen kom spräcktes prisbubblan och fastighetsmarknaden kraschade. Som en direkt konsekvens backade BNP, skatteintäkterna rasade och budgetunderskottet exploderade.

Notera att Sverige just nu har "billiga krediter" och "omfattande spekulation i bostäder" och att Svenska hushåll är bland de mest belånade i Europa. Vi sitter alltså på en tickande bomb själva. Och ... orsaken till denna "spekulation i bostäder" är förstås bristen på hyresbostäder i tillväxtregionerna, som tvingar folk att låna sig upp över öronen. Bristen på bostäder i sin tur beror på att marknaden inte intresserar sig för billiga bostäder till alla, utan att det är något som staten borde ta tag i, men som staten vägrar.

Alltså ... the road to hell is paved with good intentions från Alliansen ... som för "budget i balans" eller "marknadsekonomi när det gäller bostäder" även när det riskerar att dra oss in i det Europeiska moraset.

Heder åt Wolodarski dock som äntligen lyckats slita de nyliberala glasögonen från näsan.

Besök eller Bot? Vad ska ersättas?

Dagens DN funderar över de skenande sjukvårdskostnaderna i Stockholm. Tillåt mig komma med en hypotes om varför de skenar för Sveriges yngsta, friskaste och mest välutbildade befolkning ...

Jo, man har mycket privatiserad primärvård med ett ersättningssystem "per besök" ... vilket självklart leder till att man gärna och mycket bokar in besök. En trivial åkomma som en böld i örat (som sedan avhjälptes med överbliven penicillin) renderade tre besök för min dotter härom året. Detta, som rimligen borde kunnat klaras av på ETT besök.

Men, om man ersätter sjukvården per besök, och inte per botad åkomma, så får man just denna effekt.

(Och man behöver INTE ransonera)

lördag 2 juni 2012

Varför studenternas "självständiga arbeten" är olämpliga som mått för att utvärdera högre utbildning

Jag har handlett uppsatsarbeten i sådär 20 år och varit kursansvarig för kursen i självständigt arbete ett antal år. Jag har handlett sådär kanske 300-350 studenter gissar jag totalt sett. Jag har dessutom handlett studenter från ganska olika områden, sjuksköterskeutbildningen, socialt omsorg, tandhygienister, dietister, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, lärarkandidater, förskollärarkandidater, psykologstudenter, PA-studenter, socialt arbete studenter, specialpedagogikstudenter ... alltså, jag har handlett studenter från ganska skilda håll och även på skilda nivåer, vi kan kalla dem B, C och D, vissa skulle kallas "masterstudenter"eller "magisterstudenter" och vissa "kandidatstudenter".

Jag vill med ovanstående beskrivning av mina erfarenheter påstå att jag på det hela taget vet rätt väl vad det handlar om att skriva "självständiga arbeten".

Det där med "självständiga" är givetvis en sanning med stor modifikation. Vissa studenter är helt klart "självständiga" och klarar sig mer eller mindre utan lärarnas inblandning, medan förhållandet är det motsatta för en större grupp. Lärarnas insatser är ofta avgörande för att studenterna ska få ihop en skaplig uppsats.

När det nu är så att lärarnas insatser ofta är avgörande för att uppsatsarbetena ska bli av god kvalitet, så kan man förvänta sig att med de "självständiga arbetena" som mått på hur lyckade utbildningar varit, så kommer kraven att skärpas på dessa. Det kommer sonika att bli svårare att få igenom sina arbeten, vilket innebär mer arbete för handledarna.

Vad gör man då som handledare? Ja, man hjälper studenten att hitta undersökningsbara syften och frågeställningar som på avsedd tid ska vara möjliga att undersöka och besvara. Man rådger studenten när det gäller metodvalet för uppsatsen. Man rådger och bistår när det gäller litteraturgenomgången, när det gäller resultatbearbetningen och diskussionen. Man är ofta även språklärare, språkgranskare och korrekturläsare.

Beroende på studenternas förkunskaper (vilka ofta är grunda) så får handledarna ofta hjälpa till med litteratursökning, statistikbearbetning och presentation, alternativt kvalitativ analysmetod.

Det har framförts att antagningapoängen för studenterna har ett samband med de senare uppsatsernas kvalitet, och det gäller säkert, i synnerhet när det gäller språkbehandlingen. Är man bra på att skriva svenska så går säkerligen uppsatsarbetet bättre.

Sen måste man ju också besinna i vilket ämne man skriver uppsats och vad det ger för förutsättningar. Om man exempelvis skriver i ett ämne som biologi, så har man goda förutsättningar att få hänga på ett forskarteam och göra ett mindre arbete i utkanten på deras forskningsprojekt. Det samma gäller givetvis även ämnen där det dyker upp ett fåtal studenter, där institutionerna givetvis har goda resurser att hjälpa studenten en lång bit på vägen.

Inom sjuksköterskeprogrammet är det massutbildning som pågår, vilket medför att det är ovanligt att studenter kan skriva arbetena inom pågående forskningsprojekt.

Inom lärarprogrammet är det för utom att det är en massutbildning, även situationen att studenterna dels läser "ämnesämnen" som språk, historia, eller matte exempelvis, och dels läser "pedagogiska/didaktiska" ämnen som ju faller inom den samhälls/beteendevetenskapliga sfären. Studenter på lärarprogrammet bör exempelvis gärna ha en hum om hur kemisk forskning går till men också om hur man använder enkäter eller intervjuar och gör innehållsanalyser. Trots att bäggedera handlar om forskning är det fullständigt olika sätt att gripa sig an problem som är aktuella.

Inom gamla goda "ämnesstudier" fick uppsatsproduktionen oftast ta den tid den tog, men inom ett programområde där utbildningarna förväntas spotta ut färdiga lärare och sjuksköterskor exempelvis, så är det av nöden att kvaliteten och omfattningen av de självständiga arbetena anpassas till den tid som normalt står till buds = 10 veckor.

Om man nu tänker sig vad man kan hinna med på 10 veckor så ser det ut på följande vis: 1 vecka - besluta ämne, planera. 3 veckor - datainsamling, 2 veckor - analys och 2 veckor skriva - slutligen 2 veckor för examination och efterarbete. Det behöver inte bli alltför stora stopp i maskineriet för att det hela ska haverera och försenas. Tack vare ambitiösa handledare blir trots allt en stor del av studenterna klara inom avsedd tid.

Ja, det jag vill påstå är att med det nuvarande sättet att utvärdera utbildningar kommer handledare och examinatorer att skärpa kraven för att inte riskera att förlora pengar till institutionerna. Detta kommer att medföra merarbete för högskolornas personal, och att färre studenter blir klara inom stipulerad tid. Högskolor med studenter med goda svenskkunskaper och speciellt fördelaktig bakgrund för att skriva uppsats (akademiskt skolade föräldrar) kommer att gynnas och övriga missgynnas.

Vi kan alltså se fram emot en examinationsinfarkt inom högskolan inom inte allt för lång tid, och de självständiga arbetena avspeglar fortfarande inte utbildningarnas kvalitet, utan helt andra saker.

Michael Silvestri

Jan Björklund

Lena Adamsson Anders Flodström

Flyktlinjer


fredag 1 juni 2012

Vad göra med självskadetjejerna?

På socialnämnden för barn och unga är en grupp av unga som dyker upp regelbundet tjejer (främst) med självskadebeteenden. Alltså, tjejer som medvetet skadar sig och ibland försöker begå självmord mer eller mindre allvarligt menat. Frågan är alltså hur man ska jobba med dessa tjejer, och vem som ska göra det?

Först kan man ju fråga sig hur vanligt de är i populationen? Och det är relativt vanligt (i denna studie ca 17%). Hur vanligt var det att ungdomar med självskadebeteenden söker hjälp, och i samma studie anges att ca hälften gör det. Medelåldern då det startade var 15,2 år.

Jag uppfattar att de allvarliga självskadebeteendena är aktiviteter som gör att ungdomarna egentligen hör hemma inom BUPs domäner, men för att inte landstinget och kommunen ska leka het potatis med tjejerna borde det till gemensamma vårdformer, alltså vård där de unga får avancerad psykiatrisk behandling men ändå (helst som jag ser det) kan leva utanför sjukhusmiljön.

Sen kan man ju också fråga sig om just dessa tjejer mår bra av att vårdas på samma institution?

Vad kan man då göra? Ja, jag googlade på Cochrane efter reviews över metoder, och exempelvis denna review nämner att följande metoder ger effekt:


  • Problemlösande terapi
  • Direktkontakt med akutteam vid behov
  • Fluxipenthol för personer med upprepade självskadebeteenden under lång tid
  • Långtidspsykoterapi för tjejer med borderlinepersonlighet och långvariga självskadebeteenden

Det finns alltså möjligheter till en verksam behandling för dessa tjejer, och det kanske vore något att ta tag i ytterligare för landsting och kommun i samarbete.


måndag 14 maj 2012

Kvinnor och sjukfrånvaro ... och DN

DN gnölar runt i en ledare om varför kvinnor är sjukare än män (och det finns ju all anledning att utreda varför). Och de menar dessutom att sjukskrivningstalen stabiliserat sig på en lägre nivå.

Nu tänkte jag kasta ur mig några vilda, eller kanske inte så vilda hypoteser om varför.

Först kan man ju undra VILKEN typ av sjukfrånvaro som drabbar kvinnor mer än män? När det gällde sjukskrivnings explosionen i början av 2000-talet var det ju närmast en propp i rehabiliteringsmaskineriet som orsakade denna. (Vilket utretts av Tor Larsson och Björn Johnsson). Alltså, det fanns ingen väg ur långtidssjukskrivningarna vilket gjorde att ett relativt litet antal personer stod för ett mycket stort antal sjukskrivningsdagar.

Och om jag inte minns fel var det personer med belastningsskador och förslitningsskador som var speciellt drabbade.

Vad har hänt sen dess?

Ja, en mycket stor decenniekull är snart pensionerade allihop - aka 40-talisterna. Inte en obetydlig andel av långtidssjukskrivningar drabbar just äldre personer i slitsamma yrken, och när de går i pension så försvinner sjukskrivningarna som genom ett trolleri.

Sen har ju en viss andel av sjukskrivna förpassats till arbetslöshetskolumnen.

Ett antal tidigare sjukskrivna släpar sig fram på jobbet tillräckligt många månader för att få rätt till en ny sjukskrivningsperiod.

(Red gärna ut detta! Hur ser verkligheten ut på allvar!)

Och så var det det där med kvinnor. Varför är just kvinnor sjukare?

En viss del av sanningen tror jag vi kan hitta i hur vård- och omsorgsyrken är organiserade.
Där sparas det idogt, och de som av samvetsskäl vill upprätthålla en god vårdkvalitet, får springa livet av sig. Att arbetsgivarna dessutom ger människor deltid och delade turer ger ekonomisk och fysisk stress. På förskolorna har man numer ofta gigantiska avdelningar med mängder av barn men inte fullt lika mycket personal inblandade. Och sen är det ju känt att det ofta förekommer tunga lyft i vården.

Sen ska vi ju inte glömma att konkurrensutsättandet av vård, skola och omsorg, leder till ännu mer slimmade organisationer och därmed hårdare arbete och stress, och säkerligen mindre utrymme till egna initiativ och kvalitetsutveckling (som leder till yrkesstolthet).

Ja, jag ser verkligen fram emot en grundlig utredning kring ohälsotalen och varför just kvinnor drabbas.

onsdag 9 maj 2012

Längre skolplikt eller längre Skolrätt?

Regeringen tycks faktiskt ha fattat att det är ett problem att många relativt nyanlända ungdomar med invandrarbakgrund inte har språkliga förutsättningar att klara grundskolan med godkända betyg, och därför vill man förlänga skolplikten för dem. Tanken är rätt men metoden är fel. Det måste betraktas som en rättighet och en förmån att få den tid man behöver för att klara skolan och inte en plikt. Dessutom måste även denna tid ha inslag som stärker modersmålet, då en god självkänsla är viktigt för framgångsrika studier. Många ungdomar borde även kunna få läsa vissa ämnen på sitt modersmål för att kunna lyckas såväl som möjligt. Men i grunden, en bra tanke, som kan bli riktigt bra för ungdomarna om den genomförs på ett klokt sätt.

lördag 5 maj 2012

Högerns dilemma

En sak som högermänniskor får problem med när de ska försöka vara lite konsekventa med sin ideologi, är vad de egentligen står för?

Jag menar, är de för låga skatter eller för höga vinster för privata aktörer? Jag vill påstå att dessa mål är oförenliga utan att pruta på kvaliteten. Frågan är då vad man menar med kvalitet?

De flesta Moderater inser att det finns begränsningar i hur lite exempelvis en vårdande verksamhet kan kosta. Då vi en gång i tiden drev ett föräldrakooperativt dagis, så lärde jag mig att det fanns tre kostnadsposter som överskuggade allt annat: Lokaler, Mat och Personal. Dessa tre poster kan man förstås greja med så att de minskar. (Och det handlar givetvis inte om att "rationalisera").

När det gäller lokaler kan man få ner priset om man lyckas förlägga lokalerna i en barrack i hotaho. Det gör att lokalkostnader är en post man speciellt bör granska när det gäller verksamheter som HVB-hem. Var ligger lokalerna egentligen? Och i hurdant skick är de? Är de renoverade? Städade?

Om man tar det där med mat, så kan den posten också prutas på av vinstintresserade privata aktörer. Vi har ju hört om hur Carema låter gamlingar dela på portioner ... som ett extremt exempel. Att servera blodpudding och annan traditionell fattigmat är givetvis en annan metod.

Och slutligen har vi det där med personal. När det prutas på personalen låser man in dementa åldringar ensamma under nätterna. Eller man bäddar ner gamlingar under eftermiddagen för att man inte hinner med annars.

Självklart ska det inte slösas på skattepengar, det är ju vi alla tillsammans som skrapar ihop dem, men jag vill nog påstå att det knappast går att göra några större privata vinster i välfärden om det inte innebär kvalitetssänkningar för dem som "utsätts" för välfärdsinsatserna, barn, ungdomar, gamla och sjuka.


torsdag 3 maj 2012

Bolibompa - en källa till Miljöpartistisk indoktrinering ...

Hans Bergström har gjort det igen! Han har lyckats komma med en fullständigt galen krönika.

Denna gång upprörs han över att svenska journalister många gånger tycks sympatisera med Miljöpartiet. Hans Bergström inser att inte alla journalister arbetar som politiska journalister och att där är nog partilojaliteterna mer spridda ... men det smyger sig säkert in en och annan Miljöpartist i program som Bolibompa som indoktrinerar småbarnen till att bry sig om att djurarter dör ut.

Bergström upprörs vidare över att vi har höga bensinskatter, som ju (faktiskt) stimulerar fram alternativa drivmedel och användningen av kollektivtrafik. Det där med klimatförändringar eller peak-oil tycks inte vare sig beröra Bergström, eller också handlar det helt enkelt om något bortom hans fattningsförmåga.

Ytterligare en sak som bekymrar Bergström är att journalisterna i Sverige allt som oftast bryr sig om vad som DRABBAR vanliga människor. Det verkar mindre hedervärt i Bergströms universum. Tig och Lid får man väl tro är det som ska gälla.

Bergström tvekar inte heller för att beträda de tassemarker av invandrarfientlighet som yttersta högern sysslar med.

Så gör man när man blundar med båda ögonen, håller för öronen och skriker aaaaaa.

(Klistrar in en annan av högerns hatfigurer som indoktrinerar barn ... den rättrådige Bamse)

tisdag 17 april 2012

Rasism och sexism och konst

Ska man få stå och skära i en tårta som föreställer en svart kvinna? Får och får, det är klart att det inte finns någon lag emot detta. Är det lämpligt att göra det? När det är en tårta av en svart kvinna som skärs upp nerifrån, underlivet och upp, skrikande? När den som skär är minister och står och flinar och leker? När publiken skrattar.

Jag tycker kort och gott att det är en rasistisk och sexistisk osmaklig propagandahandling och provokation. Spelar det någon roll om "konstnären" är svart eller vit, man eller kvinna? Svar nej!

Finns det kvinnor som är anti-feminister? Ja, exempelvis Tanja Bergkvist.

Finns det färgade personer som är rasister? Ja, exempelvis Jackie Arklöv.

Det är förstås konstigt att människor kan ta på sig en roll där man tar förtryckarnas klassiska perspektiv, men som jag visar ovan existerar det.

Konstens frihet, och utforskande av gränser ... komplett bullshit. Ett sätt att dra på sig uppmärksamhet är det, och helt utan någon form av positiv mening. Det som konstnären lyckats med är dock att få kulturministern att visa upp sig i all sin omdömeslösa glans. (Och det kan man möjligen se som en prestation och ett konstverk).


onsdag 4 april 2012

Om ungdomsspråk, ytflyt och förväntningar

Jag läste häromdan en text om en invandrarförälder och hens förväntningar på sitt tonårsbarn. Barnet hade kommit till Sverige i högstadieåldern och föräldern hade höga ambitioner på vad barnet skulle lyckas med i det nya landet. Texten fick mig att förstå en problematik som jag tidigare inte tänkt på, att det inte bara vore bra att informera skolor om den tid det tar för ett barn att uppnå ett åldersadekvat skolspråk, utan att också informera föräldrar om detta.

Skolverket har en skrift som berör detta, och i denna skrift finns följande lilla tabell (sid 51) som syftar på den tid det tar att uppnå åldersadekvat språk för skolinlärning.


Nedanstående uppställning visar tidsåtgången vid olika ankomståldrar i 
den nya språkmiljön: 

 Ankomstålder  Tidsåtgång    
 5-7 år  3-8 år 
 8-11 år  2-5 år 
 12-15 år  6-8 år 
  
Alltså, kommer man till Sverige som 13-åring så kan man i normalfallet tidigast förväntas ha en språknivå som är lämpad för skolan när man är cirka 19 år, alltså den ålder då man tar studenten. Att man tiden dessförinnan haft för liten språkkunskap medför givetvis att det är högst troligt att man har kunskapsluckor.

Att föräldrar (och lärare) kan få för sig att barnen långt tidigare har en språkförmåga som är tillräcklig för omfattande studier beror på att barn och unga på cirka 2-3 år uppnår ett ytflyt i språket. De kan alltså tala språket i de flesta situationer och klarar sig väl i vardagslivet, medan språkförståelsen och språkbehärskningen fortfarande kan vara mycket låg när det gäller ordförrådet och talesätt exempelvis (som är bland det svåraste i ett nytt språk).

Jag gillar ju det där med "vad göra". Ja, det är viktigt med information. Information till skolan, information till föräldrarna och inte minst information till barnet / den unge om att det är så lång som processen är. Om man vet med sig detta blir det mindre stigmatiserande att inte få godkänt år 9 eller att inte omedelbart klara gymnasiet. 

Vi måste givetvis också utveckla undervisningsformerna med en stor betoning på språk och ordförråd för att om möjligt snabba upp processen att komma upp i språklig nivå med jämnåriga kamrater.

Slutligen måste vi ha ett skolsystem som gör det möjligt att komma igen som vuxen och läsa ifatt när språket utvecklats tillräckligt.

lördag 31 mars 2012

Hönor och ägg ... Och socialpolitik

DNs ledarskribenter lyckas i vanlig ordning röra till samband och effekter. Man kan ju undra om det är avsiktligt eller på grund av ren dumhet?

Finns det sociala arvet, och ja, visst finns det, ihoprört med ett biologiskt arv, och så långt är DN rätt ute. 

Det DNs ledare kokar ner till tycks vara är att om folk bara jobbade, och inte var sjukskrivna eller arbetslösa, så skulle det sociala arvet försvinna som i ett trollslag. Det är ju bara det att folk är sjuka och arbetslösa av en anledning, och de som får längsta sjukskrivningarna och arbetslöshetsperioderna är människor som i sig själva har en stor sårbarhet givetvis.

De som hamnar längst bak i kön är lätt de psykiskt sjuka, missbrukarna, de kriminella och de förståndshandikappade och när de då inte får jobb, eller är sjukskrivna, är det inte en förödmjukande sjukpenningpolitik, eller brist på a-kassa som hjälper dem. Det som möjligen kan ge lindring är en generös politik på dessa områden.

Och sen var det då det sociala arvet för deras barn. Nu när jag sitter i en socialnämnd så vågar jag säga att det sociala arvet bryts om och om igen genom insatser från samhället i form av familjehem, kontaktpersoner, hemterapeuter, och andra insatser som bidrar till att nästa generation barn får bättre förutsättningar för ett gott liv.

Tyvärr lyckas inte alltid dessa insatser som man kunde önska, men så är också förutsättningarna för barnen mycket svåra, både fysiskt och psykiskt när de kommer i kontakt med socialtjänsten. En sak är i varje fall säker, nämligen att vi INTE minskar problemen genom att snåla på det bistånd som kommer barn och föräldrar till del.

måndag 19 mars 2012

Cornucopia ut när Tanja Bergkvist åkte in

Av någon bisarr anledning har det visat sig att bloggaren Cornucopia, som jag tycker ofta har haft lite kul och tänkvärda blogginlägg, har hakat på den rabiata antifeministen Tanja Bergkvist.

Synd, tycker jag som börjar tvivla på Cornus omdöme när han lagt till Tanjas blogg på sin bloggroll. Detta har gjort att jag reviderat min blogglista så Cornucopia åkt ut.

söndag 11 mars 2012

Undring?

Jag undrar vilka väljare FP tänkt sig vinna med sin satsning på att sänka löner för ungdomar?

Om jag var ung, så inte skulle jag jubla högt för ett sånt förslag i varje fall.

Dessutom hade jag för mig att löner sätts av arbetsmarknadens parter, och inte av partierna.

torsdag 8 mars 2012

Befrielsen är nära


Sången ... Befrielsen är nära Text: Margareta Garpe – Suzanne Osten Musik: Gunnar Edander


Befrielsen är nära
tiden är nu mogen.
Nu vaknar vi kvinnor.
Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här
då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Och en dag ska barnen säga:
”tack mödrar det gjorde ni bra.”
Ja en dag ska barnen säga:
”denna mänskliga värld vill vi ha.”

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?
Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

-*-*-*-*-*-*-*-*-

... Statsministern sa i höstas att han tyckte politiken skulle vara visionslös. Jag tycker nog att politiken ska vara visionär. Vad blev det av visionerna i ovanstående sång egentligen?

Ger vi kvinnor varandra stöd? ... ja jag tycker nog att många kvinnor gör det. Säkerligen inte alla, men många.

Det där med "rosor och bröd" då? ... "Rosor" det får man nog se som allt som handlar om miljö, skönhet och kultur ... "bröd" det är det där med försörjning.

"Miljön" har det visat sig närmast ogörligt att ta hand om på ett vettigt sätt. Vi konsumerar långt över vad jordklotet förmår bära när det handlar om naturresurser. Vi har blivit lite bättre på att återvinna, men vad gör väl det när "tillväxt" fordrar ytterligare konsumtion av begränsade resurser. Så när det gäller miljön är vi närmast i ett värre läge än när sången skrevs.

"Skönhet" ... nanopartiklarna från skönhetskrämer dödar fiskar. Människor i guld- och diamantgruvorna dör och de som skräddar våra kläder i utvecklingsländerna lever under slavliknande förhållanden ... det vi behöver är en annan slags skönhet. En hållbar och rättvis skönhet.

"Kulturen" då? ... ja på den positiva sidan är kommunikationsteknologin som kan leda till en demokratisering av det fria ordet och till frihet för förtryckta. Å andra sidan är det svårt att nå ut med "independent" kultur. I gårdagens uppdrag granskning beskrevs hur låtskrivare icke göre sig besvär med att skicka låtar till svenska melodifestivalen, då dess upplägg till stor del bestäms av EN person i samarbete med skivbolag och andra i branchen efter en "media" agenda. Lagom inslag av konflikt och skandaler eftersträvas. "Reklam" blir underhållning (ex ICA och Com hem). Artister får nästan inget betalt för att låtar spelas. Böcker reas efter en säsong. Bio är närmast en monopolverksamhet. Konstnärer jobbar på dagis.

"Brödet"? Kvinnors jobb värderas fortfarande systematiskt lägre än mäns. Kvinnor jobbar mer deltid. Pensionskuverten blir efter ett liv i deltidsarbete närmast ett skämt då förändringen av pensionssystemet systematiskt missgynnade kvinnogrupper som haft perioder av deltidsarbete (inte längre de femton bästa åren). De personer som överlevt 65 årsdagen i hygglig vigör ska få arbeta lite till och därmed ytterligare höja sina pensioner, medan de utslitna får leva på existensminimum. Kvinnor slits fortfarande ut i tunga vårdyrken, är oftare långtidssjukskrivna, är de som utförsäkras och ofta förpassas till FAS3. "Arbetet" är ingen rättighet utan ett tvång med moderaterna vid rodret. På våra vårdhem brinner patienter inne, ligger i kissblöjor om de inte är tunga nog, och svälts till döds. På våra gator sitter tiggarna. Runt Europa drar underbetalda barnflickor, byggnadsarbetare och bärplockare. Till Europas bordeller traffickas sexslavar.

... åt var och en efter dess behov ... har i Alliansens Sverige förbytts till ... åt var och en efter plånbok ...

-*-*-*-*-*-*-*-

Ja, det är en dyster bild jag ser. Det är så mycket som behöver göras. Jag önskar åter optimismen från "Befrielsen är nära"

Men kanske i alla fall en kvinnas frihet är nära nu när Filippa lämnat Fredrik!

lördag 18 februari 2012

Näringspolitik ... eller brist på densamma

Sanningen att säga är inte näringspolitik det politikområde som intresserar mig mest. Men, detta till trots tycker jag att vi lider av en säregen brist på näringspolitik i Sverige med Alliansen vid rodret. Detta trots att Alliansen emellanåt låtsas vara företagarnas vän och röst i Sverige.

Bläddrar igenom vår näringsministers blogg (senaste inläggen) och ser henne tala sig varm för RUT, för den lägre restaurangmomsen, för att unga ska spara till sitt boende, för äldrepeng och äldrecoacher, och för bättre arbetslöshetsstatistik (se Cornucopias avrättning av förslaget samt RUT, ROT och KROG, eller Hans Bergströms kritik av regeringen) ...

men var är näringspolitiken?

Vår minister sitter och petar lite i avdrag och "pengar" och coacher ... men vad är det egentligen som ska bygga Sverige starkt på sikt? Vilka företag är det tänkt ska ge oss en exportindustri i framtiden också?

LO-bloggen skrev ett bra inlägg om nerläggningen av Astra Zeneca och dess effekter. En fjärdedel av Sveriges privatanställda forskare får sparken och försvinner till utlandet eller till annan verksamhet. Astra Zeneca står för 80% av vår läkemedelsexport ... och frågan är inte om utan när den produktion som för tillfället är kvar i Södertälje flyttas till lämpligt låglöneland. (I näringsministerns blogg hittade jag inget omnämnande av Astra Zeneca alls ...).

LO-bloggen befarar (med rätta) att regeringen med öppna (eller slutna) ögon håller på att göra Sverige till en tjänstenation med låglönetjänster där inkomsterna, på grund av regeringens politik, är på ett sluttande plan neråt.

En synpunkt som jag inte tänkt på (som LO-bloggen påpekar) är att det faktum att vi haft kollektivavtal har hållit uppe lönerna men OCKSÅ bidragit till att Sveriges industrier varit tvungna att snabbt anpassa sig till förändrade marknader (så kallad strukturrationalisering).

Icke så nu längre. Eftersom människor jagats ut från fackföreningarna och a-kassan på grund av höga avgifter, så hänger de kvar längre även i lågproduktiva jobb. Detta hämmar helt klart den snabba modernisering av den svenska industrin som självklart behövs.

Ett av problemen med att få företag att växa är att få fram kapital från bankerna. Det kan tyckas konstigt när bostadsköpare får låna massor. Men, som framgår i videon från Miljöpartiets ekonomiska vinterseminarium, så får bostadsköpare låna, då vi för allt i världen inte vill gå ifrån våra bostäder. Vi betalar alltså för dessa ytterst plikttroget. Att låna ut till företag som vill växa är däremot riskabelt för bankerna.


Man skulle ju kunna tänka sig att näringsministern intresserade sig för frågor som företagens lånebehov exempelvis ... men något sådant märktes inte av på de sidor i hennes blogg som jag tittade på.

Och nu ska jag slutligen ska tycka till lite om vad vi borde ha en näringspolitik som vore värd namnet skulle syssla med ...

Jag tycker att vi ska stöda och satsa på teknikföretag som hjälper oss att lösa problemen med peak oil och med klimatförändringarna.

Jag tycker vi ska ha (som Anna-Karin Hatt föreslagit) timdebitering på el ... men OCKSÅ timbetalning på el som vi producerar själva. Då blir det plötsligt intressant med många små anläggningar för privatfastigheter och för hyresvärdar exempelvis. Låt oss leka med tanken att vi skulle få ett EL avdrag för att bygga denna typ av anläggningar, då skulle vi kunna bli mindre känsliga för svängningar i elpris och brist på produktion i kärnkraftsanläggningar exempelvis (... som förövrigt bör läggas ner snarast).

Miljöpartiet för fram förslag om att bygga om miljonprogram och andra fastigheter för att få trevligare och miljö- och energismartare anläggningar, vilket förstås är ett bra förslag.

Likaså är det angeläget att modernisera kollektivtrafik och cykelleder i städerna för att vi ska kunna klara oss utan bilar i vardagslivet.

Man skulle också kunna tänka sig en miljöbonus till företag som gör det möjligt för de anställda att arbeta hemifrån 1-2 dagar per vecka, vilket skulle ge en oerhörd vinst i minskade transporter.

Samordningscentraler för godstransport är en annan viktig sak att införa, så att det blir färre bilar som besöker varje butik. Undertecknad skulle också vilja se en samordning av utdelning av paket ... det som förr kallades "Postkontor", så att paketmottagarna slapp köra städerna runt efter sina beställda varor ... (Vi handlar ju mer och mer på internet, så detta är angeläget).

Och när det gäller exporten ... förutom miljöteknik exempelvis, så tycker jag att vi ska börja se utvecklingsländerna som potentiella konsumenter. Vi skulle kunna börja utveckla varor som gör livet bättre för människor med små inkomster. Low-tech belysning, TV, pumpar, mm. Vi bör också försöka utveckla medicinsk teknik och läkemedel för de stora folksjukdomarna i fattigare delar av världen ... inte bara av ideella skäl, utan för att det kan ge inkomster till vårt eget folk också.

(Ska bara lägga till rapporterna från familjens småföretagare, att det inte tycks ha blivit så mycket lättare att vara småföretagare med Alliansens politik heller ... trots att det var det Maud Olofsson påstod att hon ville ... )

torsdag 16 februari 2012

Pensionen, en betraktelse.

Reinfeldt påstår ju att vi skulle behöva arbeta till 75 för att "klara" pensionerna, något som upprör många, inte minst alla som på allvar känner av att åldersskröppligheten kommer krypande.

Är det då sant?

I årets pensionsbesked fick vi ju oss till del en liten figur som visar att vi måste orka jobba några år mer får att få lika mycket i pension som en av de lyckliga ATP generationerna.

Vad beror det på då? Jo, det beror på att vi "frivilligt" (?) sänkte våra pensioner i och med det nya pensionssystemet jämfört med ATP systemet. Nu pekas vi närmast ut som skurkaktiga i och med att vi gjort denna uppoffring.

Sen kan man ju grunna på det där om att pensionerna inte skulle räcka verkligen är sant.

Jag har gjort en viss ansträngning för att försöka förstå varifrån pengarna till pensionen kommer. Idén är ju att vi ska betala in pengar till vår egen pension i det nya pensionssystemet.

Något jag fattat efter att ha läst på. Inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp är INTE pensionsgrundande för den allmänna pensionen. Vad jag kan förstå betyder det att man inte fullt ut kan kompensera för dålig inkomst delar av livet med högre inkomst andra.

Ett inkomstbasbelopp var 51 100 för 2010. Alltså, tjänade man mer än 383 250 kr per månad år 2010 (det är alltså 31 937 kr/ månad) så får man ingen pension för den överskjutande inkomsten. (Tjänade man under 18 000 per år tjänade man inte in någon pensionsrätt heller).

Om man sonika höjde maximala inkomstbasbeloppet så skulle mer gå till pensionen ... och därmed skulle fler tjäna ihop till motsvarande pension som ATP. (Jag gissar att detta inte är en populär åtgärd då staten förmodligen tar hand om det överskjutande för tillfället och gör något annat med det).

En viss del av pensionsmedlen betalar arbetsgivaren in som arbetsgivaravgifter.

Om man tittar på den tabell jag just länkade så betalar arbetsgivarna in 31,42% utöver bruttolönen. Till ålderspensioner betalar arbetsgivaren in 10,21%. Dessa 10,21% dras, vad jag förstår utan prut när det gäller alla lönekostnader. Det borde därför bli ett visst plus för staten när det gäller löner utöver 383 000 kr och även för det som betalas in för personer som tjänar mindre än 18000 kr. Man får väl förmoda att dessa pengar går till dem som av olyckliga skäl inte kan jobba ihop sin egen pension. ... alternativt hamnar i statens svarta hål.

Om man begrundar arbetsgivaravgiftens fördelning senaste åren så ser man att vi (tråkigt nog) inte betalar våra sjuka och skadade som vi borde, mindre och mindre pengar går till sjukavgift och arbetsskadeavgift. Och mer och mer hamnar i någon form av "allmän löneavgift".

Låt oss anta att endast den ökade "allmänna löneavgiften" användes till pensioner istället för statliga svarta hål, i så fall skulle staten ha nästan 2% mer pengar till pensioner 2012 än 2009. Och det är mycket pengar, förmodligen så mycket pengar att vi inte skulle behöva bekymra oss om höjda pensionsdatum.

Det senare var bara en transferering inom arbetsgivaravgiften (som heter sociala avgifter) och skulle alltså inte betyda någon höjning av någonting för någon. Den enda som skulle få mindre pengar vore Anders Borg som tycks nalla på våra sociala avgifter just nu.

lördag 11 februari 2012

Dagar då Alliansen krackelerar inifrån

Mediefokus behövde bara flyttas från sossarna litegrann för att sprickorna och misstagen i Alliansens politik skulle ligga i öppen dager. Dagar, då Alliansens trogna vapendragare (faktiskt) börjar tala klarspråk.

Vi kan ju börja med Hans Bergström som händelsevis är rätt ute och kritiserar Alliansens brist på både närings- och forskningspolitik.

Sen har vi ju regeringens gamle ekonomiske rådgivare, Lars Calmfors som tycker att det ÄVEN om han vill ha en hög arbetslöshet (för att hålla reservationslönen låg, den lägsta lön man är beredd att ta ett jobb för) så tycker han att a-kasse ersättningen (faktiskt) har blivit för låg.

Ingen har väl missat den massiva stormen mot Reinfeldts förslag att höja pensionsåldern till 75 (på sikt ... låtsas de som nu). Reinfeldt menade att man skulle vara beredd att omskola sig även när man var sådär 55-60. Något som till och med regeringens trogne vapendragare Peter Wolodarski tvivlar på.
En 60-åring med lust att växla ned och byta bransch har sannolikt större chanser att vinna på lotto än att hitta ett nytt jobb.
Och SACO, som brukar ligga nära regeringen förordar via sin ordförande Göran Arrius, att det är dags att skrota PPM, dvs det fria fondvalet i pensionssystemet, något som Arrius kallar "Hasard".

Sist men inte minst har vi vår älskade utbildnings- och högskoleminister Jan Björklund, som häromdagen presenterade ett egendomligt verklighetsfrämmande förslag som att man ska investera mer än dubbelt så många miljarder än som medicinforskningen totalt kostar i Sverige i ett center i Lund (och ett annat center i Stockholm-Uppsala utan specificerad prislapp).

Och dessutom vill Björklund att vi som patienter ska vara tillgängliga för kliniska prövningar för läkemedelsbolagen ... nu ... när vi inte längre har något större läkemedelsbolag när Astra Zeneca lägger ner sin forskning ... En kommentar från en professor i Uppsala är att Björklund vill göra Sverige till en forskningsbananrepublik ...

Sen har vi ju Björklunds andra flaggskepp, skolan, där lärarlegitimationer var ett viktigt inslag som uppskattades av lärarkåren ... men där, som bekant ... myndighetesutövningen överlåtits till bemanningsföretag (av tidsskäl) ... och där unga granskare tävlat i hur fort de stämplat papper. Tack och lov har Skolverket nu kastat in handsken och medger att man inte (inte ens MED bemanningsföretag) hinner gå igenom alla ansökningar om lärarlegitimationer. En av DNs mindre begåvade ledarskribenter tycks mena att hela idén om lärarlegitimation är feltänkt ... varför ska man behöva formella meriter som lärare?

Sen så har vi ju Björklund själv som tycks ha gett upp idén om att man ska lära sig något i skolan, istället vill Björklund helt sonika slänga ut stökiga eller ointresserade elever till något lämpligt låglönejobb. (Tanken är väl förmodligen att då kan resultaten för återstående elever höjas). Och nu höjer de grupper som gillat lärarlegitimationen (lärarfacken ex Eva-Lis Sirén) rösten mot detta hugskott.

Onekligen intressanta dagar för oss som ogillar Alliansens politik, när även de egna stödtrupperna obstruerar.

PS ... Veckans Affärer påpekar att "välfärdstjänsterna" har blivit en ny ekonomisk bubbla XD

där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll.

Hela Alliansexperimentet riskerar för närvarande att sluta med en gigantisk smäll för Sverige.

Tyvärr :S

fredag 10 februari 2012

Hockeylegend ger forskningspengar till forskning om de tidiga barnaåren :-)

Ibland måste man ju bara vara glad och gilla sånt folk gör. Som nu när hockeylegenden Mats Sundin skänker pengar till forskning om barns utveckling under förskoleperioden!

Undertecknad hoppas att det leder till efterföljd, för det är förvisso nog den viktigaste tiden i människors liv i många olika avseenden!

torsdag 9 februari 2012

Om ELIT med stort E och om medicinsk forskning som ska få bada i pengar enligt Björklund

För några dagar sedan sa jag att vi snarast borde genomföra åtgärder för att rädda kvar forskarna från Astra Zeneca i Sverige. När jag läser Jan Björklunds senaste idéer i DN verkar jag att ha blivit bönhörd ... delvis.

För nu ska det j-lar anoda satsas på forskning, och inte vilken forskning som helst utan ELIT forskning. Man får väl anta att Björklund vill ha fram sitt svenska nobelpris som han sa på en valaffisch.

1-2 Sen har Björklund helt klart valt vilket ämne vi ska ha Nobelpris i, nämligen Medicin. Den medicinska forskningen får två moderna lab, ett i Uppsala-Stockholm (och där kan förhoppningsvis Astra-Zeneca forskarna räddas kvar) och ett i Lund-trakten verkar det. Det är inte lite pengar som satsas, på Lund verkar det vara 20 miljarder.

3 Sen ska det satsas på Elit. Det ska inte satsas på forskargrupper utan på just Elitforskarna. (Hur man nu hittar dessa).

4 Förutom Elit-forskarna så finns tydligen talangfulla yngre forskare som man ska satsa på (hur man nu identifierar just dessa talangfulla).

5 Sen är det helt klart att Sverige inte är tillräckligt för att garantera något nobelpris utan vi ska köpa in utländska toppforskare, ungefär som man köper fotbollsspelare. (Det är ju tråkigt att vi måste göra så för att få hit utländska forskare, tidigare har de ju ofta kommit av sig själva genom Sveriges ... tidigare ... generösa regler för att studera vid Svenska universitet).

6 Sen värnar Björklund om kvalitetsregister, vilket är bra, men har vissa risker. Om registren används av vårdgivarna för vårdutveckling är de givetvis bra, men om de används av patienter för att söka vårdgivare, är de en enorm felkälla för forskningen.

7 Sen vill Björklund ha tillbaka begreppet "universitetssjukhus" och det är bra. Det är tyvärr så att det blir problem för forskningen, forskarna och utbildningen, när sjukhus med universitetsutbildning konkurrerar med regionsjukhusen i upphandlingar av vård.

8 Sen vill Björklund tvinga landstingen att delta i läkemedelsbolagens kliniska forskning, vilket givetvis INTE är bra. Vi kan inte låta patienter på landstingsägda vårdinrättningar vara försökskaniner åt allsköns läkemedelsprövning, utan att sovra. Kvalitet på forskningen, tid och resurser i vården måste avgöra. (Sen kan man ju undra varför den icke-landstingsägda vården skulle komma undan? Ytterligare en effekt av privatiseringarna. Vill man inte vara experiment objekt måste man tydligen se till att vårdas privat).

9-10. Björklund pekar en gång till med hela handen och säger att vi patienter ska vara läkemedelsindustrins försökskaniner. (Om det nu är på det viset kunde väl läkemedelsindustrin finansierar hela vården? Varför ska detta betalas med skattepengar?) Dessutom ska detta nationellt samordnas

11. Klinisk forskning måste stärkas säger Björklund. Det betyder forskning långt borta från alla ELIT institut och alla UNIVERSITETS sjukhus. Hur skulle detta finansieras och organiseras?

12. Slutligen kommer ett kärt ämne upp för alliansen ... skatter ... som tydligen är extra viktiga för alla de Genier Björklund vill satsa på.

Nåväl, nu ska jag tycka lite om detta. Somt är bra, somt är mindre bra.

Jag konstaterar att utöver medicinsk och läkemedelsforskning är det tydligen ingenting som Sverige är speciellt bra på. (Det där med läkemedel kan ju diskuteras efter det att vårt sista stora läkemedelsbolag ger sig av).

På något sätt ska ELIT forskarna vaskas fram, men mig veterligen har vi alldeles nyligen haft en sådan satsning som kallades EXCELLENS som lyckades måttligt väl. Då var det ändå forskargrupper det satsades på ... och varför enstaka individer skulle lyckas bättre än forskargrupper är för mig en gåta.

Förutom medicin finns det faktiskt svenska forskare som gör bra forskning inom alla möjliga ämnen. Hur dessa ska satsas på (förutom identifieras som ELIT) framgår inte. Och det där med ELIT, har sina sidor i ett litet land som Sverige. Det blir gärna kotterier och forskningsinriktningar som gynnar forskning i sin egen anda. Det ELIT satsningen kan befaras mynna ut i är mer av samma, snarare än djärvhet och bredd.

Skatterna tycker jag inte har här att göra.

Sen är det ju lite spännande med de siffror Björklund nämner.

Att man från regeringen satsade 5 miljarder på forskning 2008 är ett resurslyft på 20% (100% bör därmed vara 25 miljarder)

Det sägs vidare att 8 miljarder satsades på medicinsk forskning totalt 2009.

Och sen kör man på med att man ska satsa 20 miljarder som det verkar, på anläggningen i Lund.

Alltså, i Lund ska man få 150% mer pengar än all Svensk forskning om medicin (enligt Björklunds egna siffror)

Det är ingen måtta på alla de miljarder Björklund har att sprätta iväg på forskning utan att det verkar särskilt genomtänkt.

Men en sak är klar! Medicinarna kan förvänta sig att bada i pengar.

lördag 4 februari 2012

Astra Zeneca -Vad jag tycker borde göras

Det är på många sätt en katastrof för forskningen att Astra Zeneca läggs ner och att 1200 forskare blir arbetslösa.

Katastrofen gäller inte bara dem, och arbetslösheten i sig, utan också det faktum att Astra Zenecas forskare utgör en avsevärd andel av alla forskare i Sverige. Vi riskerar kort sagt att en stor andel av högkvalificerade svenska forskare flyttar utomlands, pensionerar sig, eller kanske hamnar på arbetsuppgifter som inte ligger i linje med deras kvalifikationer.

Forskning är en central uppgift i Sverige, om vi vill fortsätta att vara ett land med hög levnadsstandard, och inte ett land som springs om av andra nationer och där vi riskerar att reduceras till råvaruproducent och att bli en framtida workshopnation fylld av låglönearbetare.

För att rädda kvar den potential som forskarna på Astra Zeneca har för Sverige skulle jag vilja föreslå följande:

Gör ett institut av forskningsavdelningen på Astra Zeneca. Låt forskarna syssla med fri forskning utifrån projekt de själva identifierar som fruktbara. Skapa bolag som tar hand om de produkter som kommer att komma fram. Det kommer att kosta några miljarder, men vinsterna för Sverige som nation är ofantliga.

Om jag får kasta fram några synpunkter på vad jag tror kan vara fruktbart att forska och ta fram produkter kring, så är det följande:

Lägg mindre vikt på att fokusera på västerlandets sjukdomar, hur vi ska skjuta upp Alzheimer och Parkinsson några år, vilket givetvis är oerhört komplicerade och kostsamma projekt. Det finns givetvis en marknad för sådana produkter, men den marknad jag tycker man ska jobba med, är hur man ska komma tillrätta med de stora sjukdomarna i utvecklingsländerna. (Om man nu inte tror att det finns pengar att göra, så kan man ju besinna att tredje-världen nationen Kina, just nu "hjälper" Europa i Eurodebaclet).

Jag vill gärna ge detta som ett förslag till mina MP kollegor i riksdagen.


måndag 30 januari 2012

Konkurrensens konsekvenser (i skola och förskola) ...

Det är inte jag som hittat på namnet utan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle ...

Och trots att man envetet försöker hitta på något positivt av privatiseringarna, så framgår det i deras rapport bland annat följande:

De största skillnaderna är att fristående förskolor har LÄGRE andel förskolärare och den har minskat senaste 10 åren och att de har HÖGRE andel outbildad personal.

I kommuner med mycket privatisering är personalen yngre och arbetar mer deltid.

Kvalitetsskillnader utom detta som man skulle kunna mäta med ECERS (se föregående bloggpost) redovisas ej.

Och så skolan då ...

Friskolor satsar mindre på undervisning speciellt på gymnasiet. Däremot har de högre kostnad för läromedel (vilket jag gissar är datorer till eleverna). Lärartätheten är lägre, lokalerna billigare, elevvården är halverad ... men skolmaten är dyr.

Forskning om kvalitet i förskolan

DN efterlyser forskning om kvalitet i förskolan(den privata), och det är ju lovvärt.

Dessbättre finns redan metoder för detta exempelvis ECERS Early Childhood Environment Rating Scale som är anpassat och utvärderat i Sverige.

Att förskola är bra för barn finns exempelvis en Cochranestudie som visar. Lite populärt står det om svenska forskare i Vi Föräldrar. Nu senast visar Ulf Fredriksson resultat baserat på PISA som tyder på att förskolor är bra för barns språkutveckling. Och samma resultat fann jag och mina kollegor i en studie av 18 månader gamla barn.

Ytterligare kvalitetsindikatorer som brukar påtalas är (vissa av dessa påtalas av Gunni Kärrby i Vi Föräldrar artikeln.):
  • Kvoten barn/personal (inte för många barn per vuxen)
  • Antalet barn i gruppen (inte för stor)
  • Utbildningen hos personalen (välutbildade)
Att däremot använda "nöjdhet" som kvalitetsindikator är synnerligen tveksamt. (Det skulle absolut kräva mer forskning).

Detta beror exempelvis på att
  1. Föräldrar har ofta inte någonting att jämföra med när de skattar "nöjdhet"
  2. Människor tenderar att överskatta kvalitén på sina egna val
  3. Föräldrar ser inte aktiviteterna under dagen på förskolorna
Om vi nu skulle enas om att "kvalitet" i förskoleverksamheten vore eftersträvansvärt, så vore det i dagsläget bäst att skicka ut förskoleinspektörer med ECERS skattningsinstrument och andra mått till hands, så skulle vi kunna ett svar på hur det står till i svenska förskolor.

onsdag 25 januari 2012

Varför det är bra med höga skatter

Nu har vi ju genomlevt ett antal år med Alliansen och fått våra jobbskatteavdrag, ändrad fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och arvsskatt. Vi har fått känna på vad det inneburit med privatiseringar in på bara skinnet (exempelvis en del åldringar med deras vägda kissblöjor). Vi vet vad det vill säga med osäkra arbetsförhållanden, med bostadsrätter, med sänkt a-kassa och en sjukpenning som är långt ifrån trygg. Vi vet att vi har skolor där barnen får glädjebetyg och inte lär sig det dom ska. Vi har ... kort sagt, genomlevt 5 år med Alliansen.

Det som borde göras kostar pengar. Det är bara att inse, och därmed måste dessa pengar fram. Alltså - vi måste höja skatterna. Frågan är hur?

(Dessutom tenderar "mer pengar i plånboken" att försvinna utan att ge avsevärt högre livskvalitet då det genast blir inflation. Om pengarna istället används till offentlig konsumtion så används de mer effektivt, speciellt om de inte tillåts gå till riskkapitalbolag som för att få vinst sparar på kvaliteten i de verksamheter de driver.)

Man kan självklart inte "i ett slag" höja skatterna utan att många människor drabbas då deras ekonomi byggt på andra kalkyler, däremot måste man ha en plan för skattehöjningarna så att folk kan rätta sin ekonomi efter dessa.


(Förvisso skenade exempelvis fastighetsskatten en tid, men sådana missförhållanden måste man vara öppen för att rätta till.)

Och nu får det vara slut med allt tjat om "Valfrihet"! Vad är det för "Valfrihet" att gamlingar ska välja på utförare när de ligger för döden? Den "Valfrihet" som äldre efterfrågar är att kunna välja mat och att få gå ut ... exempelvis. Och den "valfriheten" är den vi måste eftersträva, inte entrepenörernas vinst.

(För övrigt undrar jag varför det inte skett större protester mot att Moderaterna fått rea ut de resurser vi alla bidragit till med skattemedel, till sina kompisar? Korruption? Någon?)

söndag 22 januari 2012

Om sossarna och Sverige

Ja, jag tycker det var tråkigt att Juholt tvingades avgå.

Ja, jag tycker synd om alla sossar som tvingas utstå detta spektakel i månader.

I synnerhet tycker jag synd om Sverige som under månader inte haft en stark och fungerande opposition.


Jag tycker att det finns tre skäl, 1) Dels det massmediala drevet som blåst upp minimala tillkortakommanden till absurda proportioner. 2) När det inte räckte med indignationsreportage om eventuella personliga misstag, kom fokus på hans mindre genomarbetade politiska uttalanden och utspel. 3) Sen förundras man ju över den socialdemokratiska partiapparaten där man månar så om sina egna fördelar att man gärna sticker kniven i sin ledare offentligt alternativt läcker som ett såll även från interna möten och mail

Det som har hänt är alltså ytterst tråkigt för sossarna.

Jag kommer inte att förvånas om det som har hänt kommer att innebära en inte obetydlig flykt av medlemmar och väljare, främst till V och MP. Ska man glädjas över det? Ja, kanske som Miljöpartist eller Vänsterpartist, men frågan är om sossarnas sammanbrott kommer att innebära att vi får stå ut med Alliansen inte bara denna mandatperiod utan också nästa? Vem kan och vill leda ett parti som sossarna där man inför öppen ridå sätter kniven i varandra? Hur ska ett sådant parti bli ett trovärdigt regeringsalternativ?

En sak är säker, och det är att Alliansens politik, som redan är en katastrof för många människor i Sverige individuellt som redan förlorat sin trygghet, också en nationell katastrof i och med det att våra nationella, landstings och kommunala tillgångar realiseras ut till riskkapitalbolag med säte på kanalöar och andra skatteparadis.

När vi sitter plockade inpå bara skinnet och bestulna på de rikedomar våra förfäder byggt upp med sina skattemedel, återstår inte annat än att bli ett nytt låglöneproletariat för de nya ekonomiska stormakterna, Indien och Kina. Den dagen finns INTE Alliansen längre i ledningen för Sverige kan jag garantera.

Tyvärr måste man i detta läge även planera för sitt och barn och barnbarns ekonomiska överlevnad, då oilpeak redan är över oss och vi inte har förmåga att göra något åt globala miljöhot.

Man är tyvärr hågad att åberopa högre makter för den katastrof för Sverige som sossarnas sammanbrott riskerar att innebära!

Gud bevare Sverige!

tisdag 17 januari 2012

Fattigauktioner 2.0

Ilse-Marie har satt fingret på spiken om vad "privatiseringarna" av vård och omsorg handlar om: Det är inget annat än fattigauktioner 2.0.

Politiker som Annie Lööf från Alliansen snackar om "Valfrihet". Vad är det för val kan man undra?

Om man nu, som jag, när jag blir gammal vill bo på ett kommunalt äldreboende, kan jag då lita på att det fortsätter att drivas i kommunal regi? Är det inte så att det valda äldreboendet rätt vad det är kan konkurrensutsättas och säljas till något riskkapital som inför sin regim med vägda blöjor och delade servetter och matpotioner?

Nej sanningen är att det som skett är fattigauktioner i klump. Vårdboenden säljs ut för en enhetspeng, och det sätt man kan göra vinst är att minimera kostnaderna för gamlingarna, och kostnader är lokaler, personal och mat exempelvis. För att inte nämna alla former av sysslesättning och vård.

Alltså, riskkapitalbolagen gör sin vinst på att vanvårda lite lagom. Vad ger det för valfrihet för dem som behöver vård? Och orkar de välja om?

lördag 14 januari 2012

Gånge hatt till men huva ifrån! Och 40-talisternas sista strid.

På DN debatt för någon form av advokat fram synpunkten att det vore dags att avskaffa laglotten när det gäller arv. Och det är ju precis vad man kan vänta efter den generation som gått igenom livet som den rikaste. 40-talisterna och deras förmögna äldre kollegor har drabbats av eftertankens kranka blekhet.

Efter de privatiseringar de genomfört visar det sig att vårdboenden kommer att väga deras kissblöjor och spara på deras servetter när de torkar munnen ... så nu måste familjerna träda in ... och därmed är arvet ett alldeles utmärkt påtryckningsmedel när det gäller att tvinga till sig god vård av mindre hugade döttrar ... (främst).

Våra vänner juristerna tycks tro att det som ärvs är något som i samtliga fall främst föregående generation arbetat samman, vilket givetvis kan vara fallet, men ofta inte är det ... utan det är en form av kollektivt ägande som även tidigare generationer har haft en hand med i laget med. Varför då just precis EN generation skulle få jackpot och full förfoganderätt över dessa medel (och som av en händelse ... främst 40-talisterna) kan jag inte riktigt förstå?

I dessa tider med nedmontering av välfärden innebär förslaget att åldringar kommer att terrorisera sina efterkommande. Kvinnor kommer med all sannolikhet att främst drabbas, för vem är bäst skickad att ta över familjeföretaget? Vem kommer att vara den som hunsas av griniga gamlingar? Vem får ta hand om skiten när välfärden monterats ner?

Laglotten har hjälpt till att emancipera barn från deras föräldrar, och kvinnor från män, men nu är det dags för en återgång till gamla tider, med största sannolikhet enligt principen, gånge hatt till men huva ifrån!