onsdag 5 oktober 2011

Om att ge möjligheter åt fattiga barn ...

Ja, fattiga barn finns, också i Uppsala, konstaterades i gårdagens paneldebatt på Grand (biografen). Fattiga barn är sådana barn som exempelvis inte har råd att gå på fritidsklubbar (som kommunen ordnar på mellanstadiet), som inte har råd att gå på simskola, eller kommunala musikskolan. Endel barn har inte ens tillräckligt med mat alla dagar.

Anledningen till att det finns fattiga barn varierar. Det kan vara föräldrar som är sjuka eller arbetslösa, ensamstående, nyanlända till Sverige, eller som har någon form av andra problem, exempelvis missbruk, och ibland finns flera av dessa problem hos föräldrarna.

Om man tar barnkonventionen som utgångspunkt borde ju kommunen göra allt för att ge våra fattiga barn möjligheter oavsett föräldrarnas eventuella tillkortakommanden. Det kan ju INTE vara så att vi ännu år 2010, lever efter den gammaltestamentliga devisen i Mosebok 14:18:
HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led.'
Ärligt talat, detta är en av de vidrigaste passagerna i Bibeln någonsin. Här måste vi med all kraft försöka sätta oss över Bibeln och stödja barn som behöver stöd direkt. Sluta att tala om "föräldrarnas ansvar" när föräldrarna har nog med sina egna problem. Vi som kommun och medmänniskor måste finna former att stödja barnen direkt.

Vid gårdagens debatt föreslog jag att kommunen skulle tillämpa en progressiv avgiftskala för aktiviteter i kommunal regi, för att garantera att alla barn i kommunen ska ha möjlighet att delta i aktiviteter som fritidsklubbar, simskolor och musikskola.

Jag fick lite mothugg där från personer som tyckte att man borde göra dessa aktiviteter gratis för samtliga barn ... och ja, det vore förstås fint.

Men OM man nu vill göra något DIREKT för dagens fattiga barn (ett barns barndom är ju rätt kort ändå ...) , så kanske kanske ändå att man skulle börja med att göra avgifterna till kommunala aktiviteter mycket mycket låga för barn vars föräldrar har låga inkomster (eller många syskon). Då skulle faktiskt DAGENS fattiga barn snabbt få tillgång till mer roliga och stimulerande aktiviteter än vad de har.

På sikt tycker jag självklart att det vore trevligt om ALLA barn kunde få gå gratis på allt.

Vissa personer menar att det vore utpekande för familjer att de fick låg avgift. Alltså, föräldrarnas eventuellt kantstötta självkänsla skulle vara en anledning att INTE ge barnen tillgång till roliga kommunala aktiviteter. Jag har lite svårt att köpa det faktiskt. Jag tycker att barnens möjligheter ska gå först.

Sen kan jag förstås förstå att det kan vara tekniskt krångligt att fixa så att taxorna differentieras, men de kunde ju kanske bygga på föregående års deklarationer (och antalet barn i familjerna), och då borde det väl inte vara omöjligt att få till det, i dessa IT tider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar