måndag 12 september 2011

Öka trädtäckningsgraden och odla som Cherokeerna

Igår lyssnade jag på en professor från Stockholms universitet som föreläste helt kort om staden som ekologisk zon. Han verkade också utgå från att vi måste anpassa oss till en temperaturhöjning på 2-6 grader inom 50 år, vilket jag uppfattar som en total katastrof i annalkande. Dessutom kan vi räkna med nästan 50% dvs 3 miljarder mer människor på jorden.

Jag ser faktiskt fram emot de närmsta decennierna med en viss fasa. Oil peak har vi redan uppnått, och vi kommer att bränna upp den olja som finns med svindlande fart. Inom några år kommer därmed matpriserna att rusa i höjden och vi kommer inte längre att kunna få en planerad omställning utan en påtvingad. Risken för storskaliga krig kommer att vara uppenbar.

Uppsala är vad jag vet Sveriges 4 största stad, och vi är dessutom den största staden som inte ligger vid kusten. Vi firar med jämna mellanrum svenska värmerekord och våra åskväder är formidabla. När jordens klimat blir varmare tenderar det dessutom att bli extra varmt i städerna. ... Vad kan vi då göra? Ja, gårdagens föredragshållare pekade på ett enkelt, naturligt och dessutom (som jag ser det) energiproducerande och (om vi vill) matproducerande sätt ... att öka stadens trädtäckningsgrad.

Om man ökar mängden skuggande kronor i staden förbättras alltså mikroklimatet i staden. Dessutom borde man kunna använda dessa träd till produktion till fjärrvärmeanläggningen. De kan ju också ge mat, om man väljer att plantera fruktträd. Träd är dessutom koldioxidfällor, de fångar in av all den koldioxid vi redan behagat släppa ut.

När man tittar på Google Maps så ser man hur stora ytor i staden där vi inte alls har någon trädtäckning att tala om, så här finns en enorm förbättringspotential, plus att vi skapar naturliga platser för den biologiska mångfalden av djur och växter.

Man kanske också skulle kunna spara en slant åt kommunen om man slutade klippa sisådär hälften av kommunens gräsmattor? Oklippt gräs invaderas snabbt av diverse arter av djur och växter som också ökar den biologiska mångfalden.

Och så var det det där med att odla som Cherokeerna. I Amerika före Columbus fanns ett antal stora städer där man tillämpade trädgårdsodling av ett kul slag. Man samodlade växter, i intensivodlade trädgårdar. Det fanns "community gardens" där man odlade tillsammans i grannskapet, och familjeträdgårdar.

En idé var att man sådde 7 majskorn ihop i en grop, och runt dessa såddes bönor, som vindlade upp för majsen och som kvävegödslades av bönorna och runt detta squash. Plantorna var marktäckande vilket minimerade rensningen. Runt husen odlades solrosor och pumpor. När europeiska och andra plantor introducerades, inkorporerades dessa i odlingarna.

Jag föreställer mig att trädgårdar inspirerade av denna typ av intensivodling, skulle kunna ge åtskilligt av en familjs matbehov på liten yta. Lägg till detta hönsgårdar, då höns ger ett mycket klimatsmart protein i form av kött och ägg.

(Om nu någon inte tror att majsodling vore en bra idé här, så fundera över den värmehöjning som klimatforskarna ser anlända i svindlande fart).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar