söndag 21 augusti 2011

Ska jag taga vara på min broder - den förändrade kristendomen

En gång i tiden gick jag i lågstadiet, vi hade undervisning på lördagar, vi hade morgonbön och sjöng psalmer. Mina kompisar gick i söndagsskolan, och jag som var obstinat redan då gjorde det inte. Mina kompisar gick och läste och konfirmerade sig, och jag gjorde det inte.

Efter det att jag varit med på förhandlingar i hyresrätten där en professor i religionsetik försvarade en felaktig uppsägning, gick jag ur Svenska kyrkan.

Men, jag har haft högsta betyg i religionskunskap och trots allt intresserat mig en del för kristendomen.

När jag var liten så läste vi som morgonbön, bönen "Gud som haver" ... och kanske var det där kristendomen började förändras för svenskarna. När jag var liten läste vi alltså slutraden som "den du älskar lyckan får" ... och detta måste väl sägas vara essensen i framgångsteologin? Alltså, redan i jordelivet belönas du direkt för dina gärningar. Var man gudfruktig skulle det gå bra och om man nu inte var det skulle det gå dåligt. "Framgång" är alltså ett kvitto på att Gud skulle vara nöjd med en.

Detta skiljer sig, vad jag kan få från den ursprungliga Lutheranismen som vill mena att det bara är nåd som kan ge oss himmelriket (vilket förvisso tycks avskaffat av dagens kristna, men för lågstadiebarnen på 60-talet var tämligen levande).

Ja, dagens kristna höger tycks ha förläst sig på "Gud som haver" och just den lilla delen av den kristna religionen.

På 70-talet var den enda ungdomsgården jag stötte på en kristen ungdomsgård i den småstad jag kom ifrån. Där var det vänligt och glatt, läsk och bullar, och glada kristna popgrupper sjöng sånger om att Jesus älskade alla och liknande. Det var kärleksbudskap och Jesus Christ Superstar. Ganska sympatiskt tycker jag nog. Inte så mycket om synd och straff och sånt.

På 70-talet var ju större delen av sydamerika en enda stor diktatur, och motståndet mot diktaturen skedde bland annat hos vissa katolska präster, befrielseteologerna. Dessa menade att kyrkan skulle kämpa mot fattigdom och förtryck, vilket jag tycker är en sympatisk tolkning av det som jag uppfattat som det kristna budskapet.

Dagens kristendom tycks tyvärr mycket präglad av framgångsteologi i stället. (À la "Gud som haver" tänket.) Framgångsteologerna gör ju själviskheten till sitt rättesnöre. De försöker vara bokstavstroende, men de bokstäver de väljer ut är noga valda.

Exempelvis tycks det som att dagens kristna tycker att olycka, sjukdom och handikapp är straff från Gud. Livets ordare lär ha ägnat tid åt att vaka på sjukhus och försöka omvända svårt sjuka ... vilket jag uppfattar så fort som möjligt blev stoppat. (Jag hoppas i varje fall det).

I Bibeln finns det som känt diverse verser som direkt talar emot framgångsteologin, men dessa hoppar de som bekänner sig till denna tea-party version av kristendomen självklart över:

Matteus 19:24 : Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.

Johannes 13 Jesus tvättar lärljungarnas fötter och menar att hans lärljungar alltid ska tvätta varandras fötter.

Och inte minst, Genesis 4:9, när Kain efter broderdråpet svarar Gud på frågan var Abel är "skall jag taga vara på min broder?".

Jag vet inte, säkert har jag en mycket naiv och barnslig syn på Bibeln och kristendomen. Men OM jag ska tolka kristendomen positivt (vilket inte är så lätt när man ser många av dess företrädare i aktion), så vill jag nog se dessa tre citat som rätt centrala.

Alltså, det är INTE en aktivitet för sant kristna att sträva efter rikedom. Kristna ska ödmjuka sig för sina medmänniskor i att ömsesidigt stödja varandra, och kristna SKA taga vara på sin broder (och syster).

Hur får jag då ihop detta med den moderna kristendomen representerad av Kristdemokraterna?

Jag får det INTE.

Kristdemokraternas ställningstagande att stödja de välbärgade gentemot de fattiga, arbetslösa, gamla, sjuka och gentemot barnen genom att stödja Alliansens politik, får mig att uppfatta deras kristendom som just "Framgångsteologi".

Kanske är kristdemokraternas syn på politiken bäst uttryckt i bibelcitatet: "Den som inte vill arbeta han ska inte heller äta" Men inte ens detta råa bibelcitat är helt rått ... ordet är "vill". Vad är det som säger att "fattiga", "arbetslösa", "gamla", "sjuka" och "barn" inte VILL arbeta? Problemet nu är att det inte finns jobb alls, eller jobb att leva på.

Ja, ja. Jag är ju inte kristen så kanske jag inte borde bekymra mig om de kristna. Men, det jag konstaterar är att dagens kristna i Kristdemokraterna INTE står för det som jag skulle vilja se som det bästa i den kristna religionen. Och det kan jag tycka är tragiskt.

Bibeln är i alla fall en källa till goda ordspråk och talesätt och ett som gäller KD är:

Matteus 20. Av frukten känner man trädet!

(Och strax innan: Matteus 15 : Akta er för falska lärare. De kommer förklädda som oskyldiga får, men i verkligheten är de glupska vargar som vill slita sönder er.)

1 kommentar:

  1. Problemet med kristendomen, och alla andra religioner, är att det alltid finns något att hänvisa till vilken politik man än har.

    Det beror helt simpelt på att praxisen har formats i en bestämd politisk konjunktur och lever sen kvar, varvid alla som ursprungligen ställde upp sprids för himmelens alla vindar och tar traditionen med sig.

    Och sen fortsätter det på den vägen.

    Därför blir det lite poänglöst att kräva att kristendom (eller någon anna lilka gammal ideologi) ska ge någon vägledning för något som är aktuellt idag. Vem som vill kan välja vad som helst och komma fram till vad som helst.

    Däremot är det ju alltid tacknämligt när kristna faktiskt ställer upp för det man gillar, utifrån sitt perspektiv. Det vidgar appellen.

    SvaraRadera