fredag 26 augusti 2011

En husalf i kunskapens Hogwarths

Det var en gång en liten husalf. Och, som alla vet är husalfer sådana att de inte får säga emot, och de gör tyst och effektivt det de är ålagda.

På Hogwarths regerar som alla vet trollkarlarna, och den nye överste trollkarlen kallade till ett möte där trollkarlar och husalfer fick veta hur han såg på saker och ting.

Det var jättebra att alla de yngsta husalferna höll ordning på saker och ting. Det var jättebra att de utbildade alla de nya små blivande trollkarlarna. Det var jättebra att de ledande trollkarlarna hade kunnat befordras från husalfer till trollkarlar som - genom ett trollslag.

Helst ska ju trollkarlar endast ägna tiden åt att utveckla nya trollformler, och det som trollkarlarna på Hogwarths helst ville var just det, inte åt att undervisa nya små trollkarlar.

Det var istället ett jobb för de äldre husalferna, som var ganska få, och där de flesta var nya och ännu inte var säkra på att få behålla jobbet med undervisning. De äldre husalferna nämndes inte med ett ord av äldste trollkarlen. Till några räckte upp handen, och emot den gängse konvernansen ställde frågor. "Hur ska vi få fler husalfer som kan få fast jobb och ägna sig åt undervisning"?

Svaret på frågan blev lite dröjande ... de nuvarande husalferna bedömdes ha för låga meriter för att bli fast knutna till Hogwarths, de skulle inte klara sig i "fri konkurrens" ... Och om de stannade länge nog för att riskera att genom lagstiftning bli fast anställda, kunde de räkna med omedelbar respass från Hogwarths. ... och sen var det ju så att om en husalfanställning faktiskt utlystes, så skulle husalfen när han väl kom till Hogwarths uppgraderas till trollkarl och därmed slippa undervisa.

Den gamle husalfen såg hur de fasta husalfanställningarna slukades i ett svart hål och sprang därför till eldstaden, slängde i lite flampulver och försvann i grön rök.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar