onsdag 13 juli 2011

Lars Calmfors och kejsarens nya kläder

Regeringens tidigare rådgivare Lars Calmfors rekommenderar inte ett femte jobbskatteavdrag.

Det Calmfors gör är att han pekar på att kejsaren är naken, något som alla sett, inklusive borgerliga ekonomer, men som ingen tycks ha vågat föra fram. Och så plötsligt kryper det fram moderater och ... kors i taket håller med om problemen med fler jobbskatteavdrag!

En av dem är moderaten den Hälsosamme Ekonomisten.

Jag ska försöka rekapitulera läget som jag förstår det.

Jobbskatteavdrag ska enligt teorin generera mer jobbade timmar genom att vi får behålla mer av lönen. Den teorin har ytterst måttlig effekt har TCO nyligen visat. En mindre grupp, 2% anser sig jobba mer på grund av detta avdrag. Med fler avdrag vill 4% jobba mer ... men 8% jobba mindre! Så mätt i "jobbade timmar" är det istället troligt att jobbskatteavdraget leder till att vi jobbar FÄRRE timmar än utan jobbskatteavdrag. (Och det var väl ändå inte avsikten med regeringens "arbetslinje"?)

Lars Calmfors visar i DN att det blir ytterst allvarliga effekter av att arbetslöshetsunderstöd och sjukförsäkring beskattas mycket hårt jämfört med lön. Effekterna är nu så allvarliga att något måste göras för att rätta till skevheten.

En fundering som regeringen kanske haft är om det faktum att man får behålla mer av lönen leder till att man skaffar sig jobb. Det är (som någon bloggare påpekar) samma effekt som att grannens löneökning leder till att man skaffar sig jobb. ... inte så troligt ... i varje fall om det inte finns något jobb att skaffa. Arbetslösheten ligger på 7,7% ... vilket är ganska exakt samma som i Danmark med sin hyllade flexicurity. På platsbanken hos arbetsförmedlingen finns idag 40800 lediga jobb ... Och SCB säger att vi har 7,9% arbetslösa vilket handlar om 395 000 personer. I runda slängar 10 arbetslösa per jobb på arbetsförmedlingen.

Här och därifrån framförs det förslag om att ta bort värnskatten, en extra skatt på personer med inkomster över 46 000 kr vilket åtminstone jag uppfattar som en mycket hög lön. Är det då troligt att detta kommer att få över fler arbetslösa i jobb? Mitt svar är NEJ.

Skillnaden mellan de cirka 10 000 en person med maximal A-kassa får ut och det en person med 46 000 kr i månaden får ut är allaredan så stor att den arbetslöse borde ha all stimulans i världen att söka sådana jobb redan nu. Alltså, att ta bort värnskatten skulle bara ge mer pengar över till dem som redan har högst lön. De skulle inte ens ha någon särskild sporre att arbeta mer, snarare borde skattekilseffekten göra att de arbetar mindre när de får ut mer utan någon särskild ansträngning.

Hur skulle det nu vara om man gjorde som Calmfors antyder, nämligen att satsa på skola, sjukvård, forskning och infrastruktur exempelvis. Det finns mycket riktigt en målkonflikt när det gäller detta. Antingen dessa angelägna satsningar, eller mer pengar i enskilda plånböcker.

Den hälsosamme ekonomisten (m) tar upp ett intressant problem, nämligen att vi gjort det lönsamt för riskkapitalbolag, inte minst utländska, att köpa upp svenska företag och svensk offentlig service. Han menar att en förändrad kapitalbeskattning skulle motverka detta. Kanske har han rätt, jag vet inte. Det jag vet är att denna utförsäljning har varit en medveten Allianspolitik av någon grumlig anledning.

Problemet med riskkapitalbolag för Sverige, är givetvis att de inte har minsta intresse av att behålla och utveckla företag. De säljer och gör förtjänst och lägger ner med samma varma hand. Det är ungefär som att låta riskkapitalbolagen spela Svarte Petter med vår svenska välfärd. Den dag exempelvis skolorna blir olönsamma att driva (dvs vi ser till att de håller samma standard som våra gamla vanliga skolor), den dag sitter företagen med Svarte Petter, gör ingen vinst och kommer att lägga ner. Och de som får ta hand om eleverna är givetvis kommunerna och de gamla utarmade kommunala skolorna. BINGO!

Som det nu ser ut är det så att vi tillåtit utförsäljningar av delar av välfärden så att istället landsting och kommuner sitter med Svarte Petter. Det är de som får ta hand om allt besvärligt och kostsamt som dyrbar specialistsjukvård, demensvård eller barn med särskilda behov i skolan, medan privatskolor och privatvård tar hand om de russin i den offentliga kakan som är lätta att bedriva utan särskilt stora kostnad. Om vi TVINGAR privata aktörer att ta hand om hela vården på specialistsjukhus så kommer vinsterna att pressas till ett minimum och de kommer att med varm hand fösa tillbaks den avmagrade guldkalven till det offentliga.

Hur som helst, TACK Lars Calmfors för att du pekat på att Kejsaren var naken! Nu kanske vi kan börja få en seriös debatt om skatter och välfärdsfinansiering mm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar