fredag 3 juni 2011

Vilken politik ska vi ha? Plånbok eller mål?

Ja, så har det brakat loss en debatt om ungdomar som kan tänka sig att sälja sin röst till den som betalar, och som tycker att en stark ledare kanske vore att föredra före demokrati!

Om vi nu tar del ett i detta, så tycker jag inte att vi "vuxna" och speciellt press och många politiker har något att ojja sig för när det gäller detta. Det dagens unga vuxna får i sig med braskande krigsrubriker är "så mycket får du i plånboken med den eller den politiken".

Det är ju ett lite mer indirekt sätt att betala för rösterna än att betala direkt i handen, men i grund och botten samma sak.

Hur illa ställt det är med denna "plånbokspolitik" kan man se när inte bara kvällspress och morgontidningar fastnar i plånboksfrågor ideligen. Exempelvis intervjun i Agenda av våra nya språkrör fastnade bums i "höjningar av bensinskatten" ... som om en höjning på 50 öre (som var på tapeten under valet) är det viktigaste skälet till stigande bensinpriser, när det istället är peak-oil, oljeolyckor och krig i världen som pressar upp priserna ibland med hissnande fart.

I världen runt oss mullrar det. Danmark har depression i ekonomin, i USA har man rekordunderskott, södra EU håller på att gå omkull och euron vacklar. I nordafrika är Sverige involverat i ett stamkrig av oklar anledning, I USA blåser tornadoerna sönder hela städer och i Fukushima läcker radioaktiviteten ut i oceanerna och grundvattnet.

Och vissa svenska ungdomar vill ha en stark ledare ...

Men vi har ju Fredde ... som vill ge oss jobbskatteavdrag? Och Timbro ... som vill ge unga lägre ingångslöner?

Unga besväras ju till stor del av arbetslöshet, så jobbskatteavdrag blir det inte fråga om ... och lägre ingångslöner borde knappast vara något som tänder drömmar hos arbetslösa ungdomar ...

Det jag tror vore bra är fler politiker som VILL något. När det är val borde valet handla om "Vilket samhälle vill vi ha?" och inte "Vilken politiker betalar mest i min plånbok" ...

Men som sagt ... både många politiker och journalister (inte minst) har minimerat sin analytiska förmåga till att konstruera tabeller istället för att ta tag i det som är ödesfrågor för oss människor och som politik MÅSTE handla om om vi vill att både vi själva och våra barnbarn ska överleva.

1 kommentar:

  1. Vi behöver göra oss av med dagens fossiliserade partisystem, i realiteten ett tomt skal som står kvar därför att det stöttas på konstlad väg, genom mediamonopolism, journalistik, parti- och presstöd. Och förstås genom att inga andra än politiska partier har rätt att bedriva politik.

    Demokrati kan över huvud taget inte vara någonting man överlåter till en kår av professionella yrkesutövare. Redan Aristoteles visste att demokrati är deltagande demokrati, när vanligt folk har och utövar makten. Valdemokrati å andra sidan är det samma som aristokrati.

    Det talas så otroligt mycket om demokrati, men i vårt vardagliga liv i förhållande till myndigheter och arbetsgivare så är vi närmast slavar som förväntas lyda och aldrig ifrågasätta. Vad är en demokrati som saknar förankring i den vardag där människorna trots allt befinner sig?

    Kan demokrati verkligen vara lika med en symbolisk ritual som tar plats vart fjärde år? En sådan "demokrati" syftar snarare till att ge folklig legitimitet åt makthavarna. "All makt utgår från folket" lyder grundlagens första paragraf. Det är träffande. Makten går från folket ut, men vart går den hän? Inte tillbaka till folket i alla fall. "Demokratin" är då ett fiffigt sätt att suga ut makten från folket.


    Riktig demokrati måste innebära att folket underifrån utövar makt som trycker undan den makt som utövas av eliterna ovan (stater, chefer, kapitalister osv).

    SvaraRadera