söndag 22 maj 2011

Att leva som man lär ... eller det vore så mycket skönare att inte veta

Ja, egentligen handlar väl detta om att INTE leva som man lär.

Vi försöker på det hela taget att leva resurssnålt, ekologiskt, och så vettigt det går men icke desto mindre "äger" vi två gamla VOLVO herrgårdsvagn, varav ena gått 42 000 mil och den andra 28 000. (Den senare vill vi föra över på harpdottern, så att hon får glädjen att betala skatt och försäkringar ...). Jag misstänker att det "faktiskt" är mer resurssnålt att köra slut på gamla bilar än att ideligen köpa nya. Men OM vi ska köpa en ny, så ska det bli en laddhybrid.

Dessutom åker jag absolut taxi då och då. Som jag betalar själv. Tåg åker jag gärna, men ibland på vintrarna när jag ska undervisa vågar jag inte chansa på att tågen kommer fram till Stockholm, så då blir det absolut bil.

Om två veckor ska jag till Paris ... och jag har varit så dålig på att köpa biljett, att jag börjar fundera på att ta tåg? Man vet ju inte hur det blir med flyget nu heller, med de Isländska vulkanerna?

Jag har nog ett rätt stort datorkonto. Jag har köpt datorer då och då, lite för ofta, men jag försöker köra dem till de brakar. Jag skulle ändå vilja att just "tiden till de brakar" var lite längre.

Huset vi bor i har fjärrvärme, men i många år eldade vi olja, eftersom fjärrvärmeanslutningen var så ohemult dyr. Vi försöker minska på elanvändningen, och märker hur bolagen tar ut mer av nätavgifter för att kompensera vår bristande konsumtion.

Jag köper kläder då och då, och får ibland second hand, och ger bort kläder också. För övrigt ger jag gärna bort av kläder och prylar med. Slänger gör jag när kläderna blir för utslitna för att visa sig i (vilket kanske egentligen är något tidigare än jag tycker).

Vi håller på och ominreder på övervåningen till ett bekvämt övre-medelåldern-par-liv dvs. vi fixar till rummen för att vi, två vuxna, ska kunna ha det trevligt och bra. Jag försöker köpa eko - och fair-trade - och hållbart, och tidlöst den här gången. Det som köpes ska helst hålla länge länge. Jag är rätt trött på IKEA prylar som ramlar i småbitar ideligen.

Och ja, jag bekymrar mig om framtiden. Jag är orolig för hur mina numera vuxna barn ska få det. Jag hoppas att de ska kunna leva ett gott liv även när priserna skenar efter peak-oil och när klimatförändrningarna sätter i ännu mer. Jag bekymrar mig för hur våra svenska kärnreaktorer ska hålla, vi som har världens sämsta kärnkraft. Tänk om, en brand, eller någon orkanen Gudrun, eller någon extrem islossning blockerar elsystemen eller nödkylningen och gör så att stora delar av Sverige blir obeboeliga på grund av radioaktiva utsläpp?

Ibland önskar jag att jag inte tänkte så mycket, och att jag inte hade den där lätt aspergerartade läggningen att snoka reda på saker in i minsta detalj. Det vore så mycket skönare att inte veta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar