söndag 22 maj 2011

Grön social barnpolitik - funderingar

Jag lyssnade på delar av debatten om partiprogramsdiskussionen i miljöpartiet, och eftersom socialpolitik är det som ligger mig nära om hjärtat, då jag sitter i en sådan nämnd, så tänkte jag att jag vill ge lite funderingar om detta ämne.

Miljöpartiet skriver redan nu att det är barnets rättigheter som är överordnade föräldrarnas och vårdnadshavarnas. Jag vill hålla med om det.

Det som ändå är allt mer tydligt för mig är att de allra mest utsatta barnen ofta lever i väldigt utsatta familjer, det är familjer där bekymmer som alkoholmissbruk, drogmissbruk, kriminalitet, fysisk och psykisk sjukdom samt funktionshinder är vanliga. Konsekvenser av detta kan vara misshandel och övergrepp, eller försummelse och vanvård när det gäller problem med föräldraskapet.

För många barn kan resultaten vara eget alkohol eller drogmissbruk, kriminalitet eller självskadebeteenden. Många barn har själva neuropsykiatriska diagnoser eller utvecklingsstörning.

Man kan fundera på vad som borde göras. Jag tror att det vore bra om man försöker ta ett helhetsgrepp kring familjerna. Att avskaffa barnfattigdomen som Juholt talar om vore ett anständighetstecken i varje civiliserat samhälle. Barn ska inte behöva växa upp i familjer som måste vända på varje krona. En medborgarlön för barn kanske vore något till att börja med? Den kunde ju vara beräknad på "hushållskostnader" enligt olika prisindex, ålder och kön, och trappas av utifrån familjernas lön.

Barn borde heller inte få gå igenom barndomen oförsäkrade. Det borde finnas en allmän barnförsäkring för alla barn, som garanterar en rimlig levnadsnivå om barnen skulle få någon form av funktionshinder. Eftersom så många barn bland de allra mest utsatta har neuropsykiatriska funktionshinder, skulle ett sådant stöd träffa helt rätt där också.

Många barnfamiljer med många barn hör till samhällets fattigaste, och trångboddhet ökar stressen och påfrestningarna. Det måste byggas och anvisas bostäder av rimlig storlek och till rimliga priser, till stora barnfamiljer för att minska detta problem.

Eftersom missbruksproblematik hos föräldrarna är vanliga bland barn som kommer att omhändertas, måste effektiva metoder för missbruksvård användas för att förbättra barnens situation, om de kan bo kvar i sina familjer, men också för att de ska kunna träffa sina föräldrar om de måste omhändertas. Även vuxenpsykiatrin, LSS och kanske någon form av "hemsamariter" för sjuka föräldrar, kan vara viktiga hjälpmedel för att stödja familjer med barn som man annars kan överväga omhändertagande för.

För att hitta de allvarligaste fallen av utsatthet, är förskola och skola viktiga. Förskole- och skolpersonal måste vara uppmärksamma på tecken på "dåligt mående", eller problem i hemmet, som man kan se hos barn. Speciellt viktigt är det att uppmärksamma skolk från skolan bland yngre barn, mobbning, och då inte minst mobbare, som också är en riskgrupp för att råka ut för allvarliga problem på sikt, alkohol- och drogmissbruk måste uppmärksammas, samt att uppmärksamma självdestruktiva beteenden, speciellt bland flickor av typerna att skära sig, självsvält, eller promiskuitet som leder till utnyttjande.

Att lyckas i skolan är en viktig skyddsfaktor för utsatta barn. Barn som har problem med läs- och skrivinlärningen måste snabbt och effektivt få tillgång till hjälp, och hjälpmedel, senast i klass 3 eller 4. Det måste finnas läxhjälp att få på skolorna, då utsatta barns föräldrar ofta inte har resurser att hjälpa sina barn. Barn med koncentrationsproblem måste få tillgång till assistenter i skolan, och barn med vissa typer av diagnoser (asperger) som ofta mår bra i liten grupp, måste få tillgång till sådan, om de vill det.

Många barn i dagens skola, inte minst barn som "pluggar" vill ha möjlighet att göra mer med händerna. Eftersom framtidens värld kommer att kräva att vi framställer mer av vår föda lokalt, och också att vi sköter energisystem lokalt, så borde skolor erbjuda barn utbildning i trädgårdsodling "city farming" och praktisk teknik, för att människor ska bli mer oberoende. Dessutom är det viktigt med kultur för framtidens människor, så kulturaktiviteter som gärna riktar sig till närsamhället kan ge barn självkänsla och sammanhang till den plats de hör.

Också "fritidshemmen" måste utvecklas för att i de fall där de behövs kunna utgöra en "plats" för utsatta barn att vara, när de inte kan gå hem. Det är inte lämpligt att de barn som har mest bekymmer ibland lämnas att springa vind för våg.

Om barn måste omhändertas, så är familjehemsplacering att föredra. För att en familjehemsplacering ska utfalla så väl som möjligt krävs ett nära och bra samarbete mellan socialnämnd och familjehem och gärna även biologiska föräldrar. Familjehemmet bör få en rimlig ekonomisk ersättning, möjlighet att ha föräldraledigt för att "inskola" det nya barnet, de bör få information, handledning och stöd från kommunen, samt avlastning. Familjehemsarvodet borde dessutom vara pensionsgrundande, och även grund för sjukpenning och a-kassa (tack EvaLena för idéerna).

Även för tonårsbarn vore det lyckligt om man skulle kunna rekrytera fler familjehem. Att sätta barn med en trasslig bakgrund på institutioner tillsammans med andra barn med trasslig bakgrund, är ett tveksamt framgångsrecept. Här skulle man kanske kunna utveckla systemet med ersättning till familjehemmen så att de fick ersättning i förhållande till vårdtyngd, vilket skulle kunna medföra att vissa familjehemsföräldrar hade råd att en stor del av dagen ägna sig åt sina familjehemsbarn.

Ett problem som jag ser det nu, är att vi i socialnämnderna inte har så god insyn i de HVB hem som vi skulle önska. Säkerligen är de flesta HVB hem platser där man arbetar hårt och professionellt, men ett stort bekymmer är "matchningen" av barn till hem. I många fall vandrar omhändertagna barn runt från hem till hem, och om de inte vill vara kvar straffar de ut sig, exempelvis genom att slå sönder saker eller genom att rymma. Vi skulle helt enkelt behöva ha bättre kunskap och insyn. I kommunens egna hem har vi detta, men då majoriteten av placeringar sker i andra hem är detta ett bekymmer.

Nog tänkt för nu.


Att leva som man lär ... eller det vore så mycket skönare att inte veta

Ja, egentligen handlar väl detta om att INTE leva som man lär.

Vi försöker på det hela taget att leva resurssnålt, ekologiskt, och så vettigt det går men icke desto mindre "äger" vi två gamla VOLVO herrgårdsvagn, varav ena gått 42 000 mil och den andra 28 000. (Den senare vill vi föra över på harpdottern, så att hon får glädjen att betala skatt och försäkringar ...). Jag misstänker att det "faktiskt" är mer resurssnålt att köra slut på gamla bilar än att ideligen köpa nya. Men OM vi ska köpa en ny, så ska det bli en laddhybrid.

Dessutom åker jag absolut taxi då och då. Som jag betalar själv. Tåg åker jag gärna, men ibland på vintrarna när jag ska undervisa vågar jag inte chansa på att tågen kommer fram till Stockholm, så då blir det absolut bil.

Om två veckor ska jag till Paris ... och jag har varit så dålig på att köpa biljett, att jag börjar fundera på att ta tåg? Man vet ju inte hur det blir med flyget nu heller, med de Isländska vulkanerna?

Jag har nog ett rätt stort datorkonto. Jag har köpt datorer då och då, lite för ofta, men jag försöker köra dem till de brakar. Jag skulle ändå vilja att just "tiden till de brakar" var lite längre.

Huset vi bor i har fjärrvärme, men i många år eldade vi olja, eftersom fjärrvärmeanslutningen var så ohemult dyr. Vi försöker minska på elanvändningen, och märker hur bolagen tar ut mer av nätavgifter för att kompensera vår bristande konsumtion.

Jag köper kläder då och då, och får ibland second hand, och ger bort kläder också. För övrigt ger jag gärna bort av kläder och prylar med. Slänger gör jag när kläderna blir för utslitna för att visa sig i (vilket kanske egentligen är något tidigare än jag tycker).

Vi håller på och ominreder på övervåningen till ett bekvämt övre-medelåldern-par-liv dvs. vi fixar till rummen för att vi, två vuxna, ska kunna ha det trevligt och bra. Jag försöker köpa eko - och fair-trade - och hållbart, och tidlöst den här gången. Det som köpes ska helst hålla länge länge. Jag är rätt trött på IKEA prylar som ramlar i småbitar ideligen.

Och ja, jag bekymrar mig om framtiden. Jag är orolig för hur mina numera vuxna barn ska få det. Jag hoppas att de ska kunna leva ett gott liv även när priserna skenar efter peak-oil och när klimatförändrningarna sätter i ännu mer. Jag bekymrar mig för hur våra svenska kärnreaktorer ska hålla, vi som har världens sämsta kärnkraft. Tänk om, en brand, eller någon orkanen Gudrun, eller någon extrem islossning blockerar elsystemen eller nödkylningen och gör så att stora delar av Sverige blir obeboeliga på grund av radioaktiva utsläpp?

Ibland önskar jag att jag inte tänkte så mycket, och att jag inte hade den där lätt aspergerartade läggningen att snoka reda på saker in i minsta detalj. Det vore så mycket skönare att inte veta.

onsdag 18 maj 2011

IAEA tilll Japan och Fukushima, och vad de kommer fram till ...

IAEA ska åka till Japan 24 Maj, för att själva granska Fukushimakatastrofen, och sen ska de rapportera tillbaka till EU till midsommar.

... Då kommer de med all säkerhet att säga att det som hände i Japan kan inte hända här för det var ju inte ens knappast möjligt att det hände i Japan, fast det faktiskt har hänt ...

... och sen kommer de att säga att eftersom det var så osannolikt att det som hände i Japan har hänt, så är det absolut omöjligt att det händer för våra Europeiska kärnkraftsbolag, i alla fall inte då, och i alla fall inte i Japan ...

Hur jag vet detta?


Even though further information is required, Weightman did not expect the companies' designs to need major changes in the light of his report's recommendations.

torsdag 12 maj 2011

Skolk och betyg?

Vår ministerstyrande skolminister har nu senast hittat på att skriva in skolk i skolbetygen.

Ja, det är viktigt att följa upp skolk, och genom det som vad jag förstått ska gälla från hösten, så ska skolorna ta kontakt med hemmet direkt och diskutera frånvaro, när barn är borta ... vilket är bra!

Att skriva in skolk i betygen är däremot en dålig idé (vilket DNs ledare givetvis inte inser, utan är trogna "his masters voice").

Det finns ju nämligen många olika skäl till skolfrånvaro ... en kan ju vara den som ministern själv beskrev på TV, att det är mysigare att sitta på stan och dricka latte med kompisarna ... och på denna grupp skolkare skulle möjligen en anteckning i betygen ha någon form av positiv effekt ...

Men så finns ju de riktigt allvarliga skolkarna, barn som på grund av att de mobbas, sysslar med alkohol, droger, kriminalitet eller självdestruktiva beteenden inte går i skolan ...

... och varför ska dessa få ytterligare en sten på sin börda med en siffra i betyget? (Eller tror Björklund, och DN, på fullaste allvar att "betyg" är ett sätt att komma till rätta med sociala problem?)

Sen finns ytterligare en grupp skolkare som knappast nämnts i debatten, nämligen elever som klarar sina studier, och som självständigt prioriterar vilka lektioner de ska gå på för att klara av sin utbildning så effektivt som möjligt. (Jo, de finns!)

Björklund säger att man ska få "skolkbetygen" för att lära sig att på ett "riktigt" jobb kan man inte komma och gå som man vill.

Jag skulle nog vilja säga att det är en sanning med modifikation. Väldigt många som arbetar i dagens samhälle, strukturerar själva sitt arbete, och sätter själva sin agenda. Det finns en inte obetydlig andel av svenska folket som har mer eller mindre "fria" yrken där de själva bestämmer sitt kommande och gående.

Tyvärr är major Björklund som vanligt ute och cyklar, och genomför en skenreform som kommer att drabba svaga elever särskilt hårt, men som också kommer att drabba "starka" elever som självständigt kan strukturera sina studier.

tisdag 10 maj 2011

Svenska kärnkraftsveteraner till Fukushima?

En kärnkraftsingenjör från Japan har lagt ut ett upprop på internet, bland annat på svenska, för att försöka värva frivilliga kärnkraftsveteraner till att installera ett fungerande kylsystem i det avstängda verken i Fukushima.

Även om verken aldrig ska startas mer, måste de kylas, minst under en 10-års period, och då måste det finnas en fungerande kylanläggning.

Eftersom Fukushima är så kraftigt kontaminerat att man bara kan arbeta där korta stunder, föreslår denne kärnkraftsveteran, att andra kärnkraftsveteraner som han, skulle kunna åka till Fukushima och installera de kylanläggningar som behövs.

... och att man faktiskt kan se det som en skyldighet gentemot den yngre generationen, som inte har varit upphov till alla de kärnkraftverk vi har.

Anledningen att det är lämpligt att just äldre veteraner rekryteras för detta uppdrag är dels att de kan jobbet, och dels att de inte är så känsliga för strålning som yngre personer, speciellt sådana som kan tänkas vilja bilda familj.

Jag tycker att det är värt att sprida detta upprop till Sveriges kärnkraftsveteraner och jag hoppas att många vill ta sitt ansvar och hjälpa Japan.

Strålningskarta runt Fukushima, och brist på information

Japan har gjort luftmätningar av markstrålningen i en större zon runt Fukushima och kartan hittar man här.

I den rödaste zonen som sträcker sig långt utanför evakueringsområdena, och tydligen avspeglar den "värsta" plymen då mest spridning av radioaktivitet skedde, säger att det var 19-91 mikroSievert / hour, och utifrån detta kan man räkna ut ackumulerad dos.

Vad innebär då detta?

1000 mikroSievert = 1 milliSievert
1000 milliSievert= 1 Sievert


Vid 1 Sievert ungefär uppträder akuta strålskador.

20 milliSievert per år var tidigare (som jag uppfattar det) rekommenderad dos för kärnkraftsarbetare. Nu tillämpas dosen 250 milliSievert.

Vid varje dosökning sker en motsvarande ökning av risken för cancer. Ingen dosnivå är ofarlig, men risken minskar vid låg nivå.

Om man då räknar på den "röda" zonen och tar den lägsta stråldosen, 20 mikroSievert. Det innebär att på fem timmar har man fått en dos på 100 mikroSievert och på 50 timmar 1000 mikroSievert=1milliSievert.

50 timmar är två dagar.

För att få en stråldos på 20 milliSievert behöver man vistas 40 dagar i de högkontaminerade områdena. För en stråldos på 200 milliSievert tar det 400 dagar (dvs i runda slängar ett år).

Om man skulle räkna på HÖGSTA värdet (90 mikroSievert) så är det alltså 4 1/2 gång så mycket. På drygt 10 timmar får man då en stråldos på 1 milliSievert, och på 1 dygn drygt 2. På 10 dygn har man nått 20 milliSievert, och på 100 dygn (cirka 3 månader) 200 milliSievert.

Det är alltså högst avsevärda doser som spridits i Fukushimas omland.

(Vill bara tillägga att jag tittade på TV nyheterna igår och även forskare och myndigheter har haft problem med att TEPCO och Japan lagt locket på när det gäller Fukushima. De sa att de hade fått felaktiga och ofullständiga uppgifter ..., så det är tydligen inte bara vi småfolk som man vägrar informera korrekt)

(Kul, på kartan hade man nu bytt enhet, och räknar i Bequerell, men slutsatserna är de samma)

måndag 9 maj 2011

Centerpartist har kartlagt anti-vindkraftslobbyns kontakter

Det är inte varje dag jag läser något riktigt läsvärt av en centerpartist (även om jag genom livet känt många bra centerpartister, men de flesta av dessa är trist nog väldigt tysta numera).

Nåväl, det är ju inte försent för nya intryck. Gustav Andersson från Stockholm kommenterar DNs artikel om anti-vindkraftlobbyn, och han har iakttagit precis samma samband som jag sett, samt lite till.

Andersson knyter samman anti-vindkraftslobbyn med klimatförnekargruppen "Stockholmsinitiativet". Dessutom har Andersson snokat rätt på att Maggie Thauersköld Crusell på klimatförnekarsiten "The Climate Scam" (som har mycket att göra med Stockholmsinitiativet), tydligen har jobbat på en PR-byrå som anlitas av energiproducenterna.

Bra jobbat! Det är sannerligen trist med en PR-lobby som spelar roulette med vår framtid för snöd vinning!

söndag 8 maj 2011

Äntligen, en pedagog som kommenterar Zaremba på ett genomtänkt sätt

Dagens upplyftande läsning stod skolforskaren, professor Tomas Kroksmark för på sin blogg där han diskuterar skoldebatten och Björklund (och DNs) nya fokus. Anbefalles varmt!

lördag 7 maj 2011

Cesium och Jod verkar ge spikes i Fukushima när man gläntar på dörren ...


Alldeles nyss såg jag på mitt infoflöde att det var en ny spike av Cesium och Jod som kom i Fukushima den 4 Maj. Om jag fattat det rätt var det samma tidpunkt som man skickade in några gubbar för att börja installera fläktar i reaktorbyggnaden för att vädra ut radioaktiviteten så att man kan börja laga det som är skadat inne i byggnaderna, främst cirkulationen av kylvatten.

Om min lilla teori stämmer så skulle man ju förvänta sig likadana spikes när man skickade in robotarna, och det skedde 18 april vad det verkar, och i radioaktivitetsspårningen var det spikes då också.

Det som detta borde innebära är att vi kan förvänta oss en rätt magnifik mängd av radioaktivitet som strömmar ut i luften när de sätter på fläktarna. (notera att det är en rätt logaritmisk skala i diagrammet ovan så att det är rejäla ökningar när det blir minsta kulle.)

För japanernas skull får man hoppas att det blåser åt havet när de kör på fläktarna, vilket Arnie Gundersen anser är enda anledningen att inte hela "mitten" av japan blivit obeboelig så här långt.

fredag 6 maj 2011

Efter Bin Laden ... dra sig tillbaka eller ... varför inte lite mer krig?

Vad händer efter det att ledaren för terrornätverket al'Quaida tycks ha dödats?

Är den mänskliga blodtörsten stillad? Är det dags att dra tillbaka trupper och ägna sig åt den tusenåra fredens rike?

Icke då! Obamas rådgivare målar raskt upp möjligheterna att al'Quaida hämnas på ett eller annat sätt. Kriget mot terrorn är enligt dem på intet sätt över, utan nu är terrorn bara desto försåtligare, för det finns ju ingen stor ledare att rikta hatet mot och misstänka för allsköns påfund. (Och skam vore det ju om krigen mot terrorn tog slut, hur skulle då gå med löneutvecklingen? Hur skulle Halliburton, och Blackwater aka Xee då tjäna storkovan?)

I Sverige trummas det på krigstrummorna. Man har börjat antyda att det är osvenskt, eller okristet, att inte stödja våra trupper i Afghanistan (dvs vilja att de ska tas hem), att kritisera att Sverige deltar som part i ett inbördeskrig i Libyen, gör att man kan attackeras av Sveriges Radios programledare i nyhetsprogrammen på Prime-time (som hände för Urban Ahlin i Aktuellt igår), och en av Sveriges större dagstidningar funderar över varför vi inte anfaller Syrien, som ju också enligt tidningen representerar höjden av mänsklig ondska?

Den 200 åriga freden som vi upplevt är slut tyvärr, och jag förstår plötsligt hur det kan bli krig så lätt.

Fienden är demonisk, och vi Svenskar slåss för det sanna och det goda (aka hämningslös kapitalistisk skövling av råvaror).

Och tyvärr finns det många stater som säkerligen känns frestande att anfalla ... speciellt stater med olja.

torsdag 5 maj 2011

Om att förebygga brottslighet (och alkohol och drogmissbruk)

Igår var jag på en RFMA konferens om hur man kan förebygga brottslighet och missbruk bland unga. Som det väl rätt ofta är, spretar föreläsningarna lite, men jag ska försöka sammanfatta några av de kunskaper jag fick mig till livs. Jag börjar inte från början utan från mitten. Då höll en forskare en föreläsning om samspelet gener och miljö samt könsskillnader. (Nej, jag minns inte namnen på generna tyvärr).

I varje fall så samspelade genuppsättningen med miljön så att pojkar med en inte så positiv genuppsättning, i en välfungerande miljö hade LÄGRE RISK för antisociala beteenden än personer utan riskgener. För flickor fanns inte detta samband, utan samma gen som var en risk för pojkar verkade närmast vara ett skydd för flickor.

Om jag ska koka ner detta så betyder det att MILJÖN är viktigare för pojkar.

En annan fråga forskaren tog upp var "varför dricker Jeppe", och när det gäller ungdomar verkar svaret vara "för att det är kul" och "av sociala skäl".

Slutsatsen är att det gäller, speciellt för riskpojkar, att erbjuda ännu roligare aktiviteter. Dataspel kan vara något sådant, eftersom dataspel som kräver skicklighet (ex. Counter-strike eller WoW) inte fungerar särskilt väl om man är berusad. Andra aktiviteter som hastigt nämndes, var fysiskt krävande aktiviteter, gärna med spänningsmoment.

Nu hoppar jag över till de första två föreläsarna under dagen. Ena talade om strategier för att förebygga antisociala beteenden. Egentligen kan man tala om två grupper, där man bör fokusera på den ena för att nå långsiktiga resultat.

I 15-års åldern begår cirka 70% av pojkarna och 30% av flickorna i en årskull brottsliga handlingar. Denna procentsats minskar därefter starkt och i vuxenåldern är det en mindre grupp som är brottsaktiv. Att begå småbrott kan man ju närmast kalla ett "normalt" ungdomsfenomen. Med brott ska vi nog tänka oss, köra olagligt på moped, panga gatlyktor, måla grafitti, snatta i närbutiken och liknande. Som sagt, de flesta ungdomar slutar spontant med sådant några år senare.

Det som är den verkliga riskgruppen är en mindre grupp, (jag uppfattade att det kan handla om cirka 10% av alla som förekommit i polisregistren för något brott). Denna grupp är pojkar (vad jag förstod), de begår brott tidigt, missbrukar tidigt, de får snabbt en diger lista brott på sina akter, de fortsätter att begå brott i ungdomsåren och även i vuxenåldern. Av samtliga brott som begås, står denna lilla grupp för 2/3.

Det finns alltså mycket goda anledningar att rikta insatserna mot denna lilla grupp pojkar, då vinsterna på sikt är betydande, både för samhälle och individ.

Vad gäller det då att göra? Jo, det gäller att hitta dessa pojkar, och att sätta in massiva åtgärder så tidigt som möjligt.

Hur kan man göra det då? Jo, man kan studera risk och skyddsfaktorer för individerna. Det finns ett tydligt samband mellan många riskfaktorer och få skyddsfaktorer, och finns det det är risken stor att pojkar ska komma att tillhöra de mest antisociala.

För detta finns mätinstrument.

Som jag uppfattar det kan man se tecken tidigt (i åldrarna 7-11/12 år), som mobbning (speciellt att vara mobbare), våldsamhet, skolsvårigheter (exempelvis problem med läsning och skrivning, eller räkning), att barnet söker sig till barn utanför klassen, skolk, att barnet testat alkohol och droger, problem i familjen mm. När något barn utmärkt sig på någon eller några av dessa punkter borde ett massivt pådrag påbörjas i syfte att stödja barnet och familjen. Det man kan göra är att arbeta med "skyddsfunktionerna" för att minimera problemen.

OK, nu kommer nog mer "mitt" drömscenario för att göra något åt barnens situation:

Åtgärder bör samordnas mellan skolan (utredning av IQ, dyslexiutredningar mm), BUP (utredning av ADHD eller andra eventuella funktionshinder), Vuxenpsyk (utredning av eventuella problem hos föräldrarna, sjuklighet samt ev missbruk), Familjerådgivning och föräldrautbildning (i syfte att få till stånd ett bättre fungerande samspel mellan föräldrarna och ett bättre sätt att förhålla sig till barnet), man bör kontrollera att familjen har ett rimligt boende och levnadsvillkor (ej för trångbott och inte för fattigt heller), och barnet bör dessutom få tillgång till roliga aktiviteter (detta kan ju kanske en kontaktperson och föreningslivet hjälpa till med).

Det är klart att inte alla av ovanstående punkter är aktuella för alla pojkar, men jag tror att många skulle kunna vara det. En målsättning skulle vara att försöka klara av familjens och barnens problem på "hemmaplan" så att inte institutionsplacering blev aktuell.

(Nästan ingenting av det jag skrivit handlar om flickornas problematik, som till stor del handlar om självskadebeteenden och liknande. Jag får försöka leta vidare om detta).

tisdag 3 maj 2011

Martin Luther Kings vishetsord för dagen

‎"I mourn the loss of thousands of precious lives, but I will not rejoice in the death of one, not even an enemy. Returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. Darkness cannot drive out darkness: only light can do that. Hate cannot drive out hate: only love can do that."
- Martin Luther King, Jr


(Tack till Ulrika för citatet)

måndag 2 maj 2011

Usama och Wilson's war

Nu är väl kanske Usama död, eftersom det är ett lämpligt offer för Obama, när han vill bli omvald. ... men lite märkligt är det ändå att de tippat liket i havet.

Jag har funderat lite på om inte 9/11 ändå varit mer lyckat än Usama någonsin kunde ana. (Ur hans perspektiv givetvis). Det är ju inte bara två skyskrapor som föll, utan USA gav sig ju raka spåret in i två moras till krig, i Irak och i Afghanistan. Det förefaller lite väl likt storyn i en film jag såg på TV för någon månad sedan: Wilson's war.

I den filmen beskrivs hur Sovjet bringas på fall i Afghanistan genom att Mujahedin, förses med någon form av vapen som de kan skjuta ner de jättedyra helikoptrarna med. När tillräckligt många dråsat i backen, var Sovjet tämligen utarmat och drog sig tillbaka.

Tänk om, hela attacken på WTC, egentligen bara var att kasta ut ett bete till "den store satan" och se till att USA högg. Säkerligen skulle USA börja jaga Usama för glatta livet, och ge sig ut med hela sin armé i högsta hugg.

... och sen gäller det bara att hålla dem sysselsatta med mindre terrorangrepp då och då, till dess de (liksom Sovjet) totalt förött sin ekonomi ...

USA satsar 7 gånger mer än något annat land på militären (war on terror och Irak och Afghanistan oräknade), och militärutgifterna utgör en avsevärd del av bruttonationalprodukten, 6,2%. Totalt satsar USA mer på militär än alla andra länder på jorden sammanlagt.

Priset för Afghanistan och Irak har beräknats till 4,5 triljoner dollar. (en trillion tycks vara en miljon miljoner ... dollar).

denna sida tycks USAs nationalskuld vara ungefär 3 gånger denna summa och kostnaderna för krigen är av storleksordningen som Medicaid.

Nå, om man ser det så, så kan man ju säga att Usama lyckades få ner USA i ett riktigt stort skuldträsk, som de verkar ha svårt att hämta sig från ... så vem som vann ...Usama's war ... är långt ifrån avgjort.

söndag 1 maj 2011

Varför RUT-sväng?

Om man hängt med ett tag, så har man säkerligen noterat att ROT (renovering, ombyggnad, tillbyggnad) är ett avdrag som brukar dyka upp när vi har dåliga tider för byggbranschen, alltså ROT är ett sätt att få byggarna att klara sig i svackor.

Så icke RUT. RUT är hushållsnära tjänster och har mig veterligen ingen koppling till konjunkturerna.

Nå, hur fungerar då RUT? SCB vet givetvis svar. RUT ger staten närmare 1 1/2 miljard mindre i skatteinkomster (1340 miljoner 2010).

Bland med barn är det vanligast att tvåfamiljshushåll använder RUT, 2-3 gånger så vanligt. Ensamstående kvinnor över 65 är den andra stora gruppen, 5% där använder RUT.

Sammanboende utan barn använder dubbelt så mycket RUT som ensamstående utan barn.

Bland 35-45 åringar använder 3 1/2 % RUT och bland personer över 85 gör 5,5% det.

Värt att notera är följande passus i texten från SCB:
"Vissa hushåll har för låga inkomster för att kunna använda sig av RUT-avdraget" ...
I SCB:s broschyr finns en redovisning av hur stor andel av hushåll i olika inkomstgrupper som använder sig av RUT. ... Det finns en hel del övrigt att önska när det gäller redovisningen inkomstfördelningarna, exempelvis har "sammanboende" i den lägsta inkomstgruppen upp till nästan 3 gånger så stor inkomst som "ensamstående" i den lägsta inkomstgruppen ... alltså, inte dubbelt utan 3 gånger. Detta gör givetvis att låginkomst "sammanboende" kan förväntas ha betydligt mer resurser till att köpa RUT, än om de hade samma inkomster som ensamstående. Detta gör att de ser ut som att fler "låginkomst" personer än i verkligheten, använder RUT.

Oavsett vilket så är RUT 10 gånger så vanligt bland de barnfamiljer med 25% högst inkomster som bland de 25% med lägst inkomster. Det gäller både för gruppen sammanboende och för gruppen ensamstående.

Bland personer utan barn var kvoten ungefär 3 gånger så vanligt.

RUT är alltså till största delen sponsring av städhjälp till de personer som har högst inkomster i samhället. ... och varför Miljöpartiet skulle stödja detta begriper jag inte!