tisdag 26 april 2011

Politik på vetenskaplig grund?

Frida Johnsson tar upp ett viktigt och intressant ämne i partiprogramsdebatten för Miljöpartiet, som väckte mig till en hel del funderingar.

Först vill jag säga ... ja, jag tycker politik ska bygga på forskning i huvudsak, men sen kommer tanken, när är det inte lämpligt? Var går gränserna? ... och vad är egentligen forskning och vetenskap? (Jag är ju forskare och borde veta, så det är väl dags för lite resonemang i frågan).

Frågor om ... vad är egentligen forskning och vetenskap, är frågor av ontologisk natur. Frågor om kunskapens natur, om vad vi vet ... och inte.

Det är nog förmätet att försöka svara på frågan om vad "forskning" och "vetenskap" är för något, men jag kanske ska försöka ge lite tankar omkring det ändå.

Om man tar inom mitt fält, barnspråksforskning, som "kanske" ligger nära samhällsvetenskapen, eftersom jag bedriver den inom psykologi och utbildningsvetenskap, så kan jag nog inte påstå att den är "ideologidriven". (Apropå det där om "ideologidriven"). Vi som håller på inom mitt fält försöker nog hitta på studier som så väl som möjligt beskriver och förklarar den utveckling som sker. En förhoppning är att det genom att studera den "typiska" utvecklingen, ska det gå att ge underlag till pedagogiska program och/eller interventionsprogram för barn med avvikande utveckling, samt att kanske kunna modellera utvecklingen inom robotics exempelvis.

Alltså, jag vill nog påstå att "all" forskning inom samhällsvetenskap INTE är ideologidriven.

Likaså vill jag nog påstå att exempelvis ansatsen att syssla med metaanalyser av effekter av interventionsprogram, inte heller är ideologidrivet. Problemet där är svårigheterna att se effekter som slår igenom när det är en mängd olika faktorer i svang samtidigt. Just därför krävs metaanalyser och stora systematiska, representativa, väldesignade studier, med goda mätinstrument och metoder.

Som ovanstående antyder hamnar vi plötsligt i forskning som är riktigt komplex, forskning som omfattar mängder av studier, metoder, mätinstrument och undersökningspersoner, som analyseras med avancerad statistisk modellering. ... och detta kan (faktiskt) många forskare.

Sen spottar studierna många gånger ut resultat som inte är välsmakande för politikerna ...

... Exempelvis skolverkets utmärkta rapport "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" ... där "segregering" är en viktig förklaringsfaktor, som politikerna på riksnivå vägrat ta på allvar.

... ytterligare ett område där forskning och utvärderingar fullständigt ignorerats, är frågorna om sjukförsäkringen. Speciellt Tor Larssons, och Björn Johnssons analyser har politikerna valt att blunda för, med katastrofala konsekvenser för tusentals personer. (Sök på min blogg för länkar, och titta gärna på Björns blogg "Stardusts" som finns länkad i marginalen).

Frida Johnson tar upp att "nationalekonomi" är en typ av ämne som kan vara speciellt ideologidrivet. Kanske det. Det jag skulle vilja påpeka är att "nationalekonomi" är ett ämne som har vissa antaganden om människans natur, som det finns anledning att ifrågasätta. Exempelvis Vernon Smith (nobelpristagare i ekonomi) som visade att människor normalt och självklart, samarbetade mer än "klassisk" ekonomi antar. Psykologer som Barry Schwartz och Dan Gilbert illustrerar hur människor blir MISSNÖJDA av valfrihet och nöjda av resultaten när valfriheten begränsas. Journalisten David Brooks, håller en föreläsning om rationalitet och emotioner och att vi (faktiskt) gör bättre beslut när vi använder våra känslor i beslutsfattandet.

Vi är alltså inte det "rationella" djuret som endast försöker maximera vinster, när det kommer till ekonomi, och vi bör kanske skaffa bättre grundantaganden för att få fram ett rimligare tänkande i detta ämne.

Sen finns det ju ibland anledning att INTE lyssna på forskare. Om det var förra måndagen, så sände TV ett inslag med anledning av Tjernobyldagen som inträffar idag. I detta intervjuades en entusiastisk reaktorforskare, som menade att med forskning skulle nya reaktorer som var effektivare och säkrare kunna vara framforskade om 30 år ...

... var det en anslagsframställan som han tilläts hålla i TV på bästa sändningstid? Det har långt ifrån varit forskningsstopp när det gäller kärnkraft runt omkring i världen senaste 40 åren, men inte har man lyckats trots detta. Visst tycker jag att atomforskarna ska få forska på, men det betyder ju inte att man ska bygga deras drömreaktorer annat än små anläggningar för forskningsändamål.

Nå, slutsatsen i detta blogginlägg är kanske (tyvärr) att politiker måste försöka skola sig själva i forskningsmetodik, detta inte för att direkt forska, men för att kunna förstå forskning. Sen så tycker jag att det vore bra om politiker i många lägen lyssnade mer på forskare, för då tror jag att vi skulle få ett mer välfungerande samhälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar