onsdag 2 mars 2011

Om hur jag ser på Sveriges militära insatser.

Detta är en spin-off från facebook där jag började diskutera detta med en av mina fbvänner.

Frågorna ser ut som följer:

Bortsett Afghanistan, tycker du att Sverige helt skall avstå fredsbevarande uppdrag utomlands? Eller finns det något land där du tycker det kan vara befogat att vi skickar trupper? Skall vi även avstå från att skicka civil personal?

Denna fråga fordrar en hel del eftertanke. Exempelvis NÄR gör svenska trupper nytta? VAD ska vi stödja? VILKA villkor ska gälla?

Som trogna läsare av denna blogg har noterat, så tycker jag INTE att Sverige har i Afghanistan att göra. Detta beroende på ett flertal saker ... exempelvis att vi inte är med i NATO, USA har under senaste decenniet bedrivit två omoraliska större krigsinsatser, i Irak, som inte hade med 9/11 att göra och inte heller hade några massförstörelsevapen. Frågan där är om det var värt att närmare 1 miljon människor dött på grund av våldet (om denna site har rätt)?

Hur många hade varit acceptabelt? Och av vilken anledning?

Samma sak med Afghanistan, även där har tusentals människor dödats och sårats. Orsaken var från början att al-Queida gömde sig där, sen att små flickor skulle få gå i skolan ... hur många ska dödas med de små flickorna som moralisk ursäkt? Ledaren i Afghanistan, Karzai, är dessutom en utomordentligt obehaglig typ, med kontakter till Afghanska krigsherrar och narkotikakungar och med valfusk i bagaget. Varför ska vi stödja honom av någon bisarr anledning?

-'-'-'-'-'-'-'-

Tillbaks till frågorna, när är det vettigt att svensk militär gör fredsbevarande insatser utomlands?

Jag skulle kunna tänka mig att det vore vettigt med en militär insats när ett land spårar ur fullständigt i etniskt våld, som i Rwanda ... och om FN hade kunnat skydda männen från Srebrenicamassakern hade det givetvis varit en bra sak, men jag vill minnas att det fanns FREDSBEVARANDE STYRKOR i närheten och att de inget kunde göra, eller i alla fall inget gjorde ...

Jag tror att för att en fredsbevarande insats ska ha legitimitet måste någon form av accepterad regim begära den. Exempelvis kunde det vara rimligt att ställa upp med fredsbevarande styrkor om de som utkristalliserar sig som ledare i östra Libyen så begärde. Då handlar det om att skydda civilbefolkningen från legosoldater ...

Men förmodligen kommer det inte att hända. Nordafrika har så långt bevisat styrkan i icke-våldsaktioner för att få politisk förändring. Legitimiteten ligger ju också i att inte bruka våld.

Att skicka civil personal tycker jag är en helt annan fråga. Självklart ska vi skicka hjälparbetare till de delar av världen där det behövs. Men hjälparbetarna är ju ofta inte hjälpta av militär på platsen. Afghanistankommittén har ju sagt med jämna mellanrum att de helst håller sig så långt som möjligt från trupperna av säkerhetsskäl.

Jag vet inte om detta svar är tillfyllest, men de är i varje fall lite tankar kring dina frågor.


2 kommentarer:

  1. Är på väg ner i sängen så orkar just nu bara en kort replik: Massvis med civil personal befinner sig redan på utlandsmissioner -- anställda och (vidare)utbildade av Försvarsmakten.

    //u

    SvaraRadera
  2. Ja, och det tycker jag är jättebra förstås.

    SvaraRadera