fredag 11 mars 2011

Kan vi, Vill vi, Törs vi? Eller, Skinners ... och Curlingföräldrarnas revansch.

Om några dagar är det dags att presentera forskningsresultat ... och därav kommer ovanstående rubrik. Vi råkar ha replikerat, åtminstone delar av fynd från Hart & Risley och deras Juniper gardens. Det handlar om hur föräldrar talar med sina barn.

Skinners revansch, handlar om att Skinner (den gamle behavioristen) trodde att barns språk utvecklades på grund av förstärkning. ... I vår studie så har vi också funnit att barn med större ordförråd fick signifikant mer bekräftelser av föräldrarna.

Det kanske inte stämmer fullständigt med Skinners tänk, men en gnutta sanning låg det i "Verbal Behavior".

Sen såg vi också (precis som Hart & Risley på andra sidan Atlanten) att det fanns ett samband mellan att föräldrar använde hjälpverb-pronomen konstruktioner, av den typ som jag angav i rubriken, och storleken på barns ordförråd. Att använda konstruktioner med hjälpverb-verb, som "ska springa" eller "vill åka" var däremot negativt.

Jag vill minnas att Hart & Risley talade om ett slags vänlig kommunikationsatmosfär som skapas av att man just håller på mycket med bekräftelser och med "curlande" frågor av typen "vill du äta lite nu?", "ska vi gå och lägga oss"? etc.

Kanske är inte ordföljden det viktiga, utan just den attityd till barnet som den typen av frågetyper speglar.

Om man nu ska slänga ut en ännu något vildare fundering, så är den kanske att det skulle kunna vara så att vi mår bra och utvecklas väl i en miljö där vi blir sedda, bekräftade och där man tar hänsyn till oss som personer?

Och det är väl inte en tanke som är helt fel, så här på fredagkvällen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar