torsdag 24 februari 2011

Sammanställning om myterna om sjukförsäkringen

En helt föredömlig sammanställning om myterna om sjukförsäkringen finns på "De Tystas Röst"

Läs och begrunda!

tisdag 22 februari 2011

DN är byxis om skolan

I söndagens Agenda så debatterade Lena Sommestad med skolborgarrådet i Stockholm, Lotta Edholm. Det fria skolvalet och dess effekter var på tapeten och betydelsen av det fria skolvalet för de sjunkande resultaten fördes fram av Lena Sommestad.

Idag så är DNs nyliberaler byxis. Detta var ju inte den sanning de ville höra. Johannes Åman får vara målvakt i denna fråga.

Johannes Åman i DN gör sitt bästa att blanda bort korten i god nyliberal anda.

Sanningen är den att Sveriges PISA utvärderare ser just minskad likvärdighet som den förmodligen viktigaste faktorn till den klart sjunkande trend som finns för resultaten i Läsning, i Matematik och i NO i de 4 PISA undersökningarna. Samma sjunkande resultat finns i TIMSS när det gäller Matematik och NO.

Skolverket har gjort en utredning med titeln "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?"

Den visar just på effekterna av det fria skolvalet och ökande bostadssegregation för resultaten i skolan. I ett svar till Hans Bergström skriver skolverket om just detta.

Följande är ett direkt citat från Skolverkets svar:

Skillnaden mellan skolor har ökat över tid och dessutom syns ett allt starkare samband mellan elevers resultat och deras sociala bakgrund, till och med starkare än OECD genomsnittet. Detta är grunden för Skolverkets samlade bedömning att likvärdigheten har minskat.

Tyvärr så försöker Johannes Åman (som många gånger skriver kloka ledarstick) denna gång att förvirra debatten istället för att ta fasta på de problem som skolverkets analys och PISA visar på.


fredag 18 februari 2011

Och nu gnäller man på lärarna.

Jag tittade på Debatt igår och där diskuterades om lärarna var dåliga och om det var därför det ser så illa ut med de svenska skolresultaten. Belinda Olsson, hade uppenbarligen inte besvärat sig med att ta reda på vad de svenska PISA forskarna kommit fram till, eftersom hon valt denna käcka vinkling på programmet.

De svenska PISA forskarna visar ju tämligen övertygande att det är den minskande likvärdigheten mellan skolor (på grund av friskolereformen) som är en av de allra största bovarna i dramat med sjunkande resultat.

Istället skällde man på lärare som inte kunde undervisa och som var nya lärare och därför inte kunde undervisa. Jag vill påstå att det ALLTID har funnits lärare som inte kunnat undervisa, och att det ALLTID har funnits lärare som varit nya och därför inte kunnat undervisa. Detta är inte något nytt alls, och inte någon rimlig orsak till en systematisk sjunkande trend över de senaste 10 åren i både läsning, matematik och NO.

I programmet nämndes att lärare är den viktigaste faktorn för att det ska bli bra resultat när det gäller kunskaper. Visst är det så, men det hindrar inte att man måste på allvar fundera över skolans organisation och vart friskolereformen ska ta vägen för att bromsa den allvarliga fallande trenden.

Det kan ju förstås göras en hel del på skolorna ändå för att rycka upp skolans resultat.

Om framgångsrika skolkommuner kan man läsa i en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting. Där lyfts följande faktorer fram:


torsdag 17 februari 2011

Från "kundnöjdhet" till "förbättringspotential"?

Jag hade inte noterat det, men det var mer aktuellt än jag trodde med "kundnöjdhet" som jag bloggade om häromdan, även i min egen nämnd SBN. Där hade man i höstas genomfört en undersökning om just "kundnöjdhet" i en viss verksamhet och resultatet var hög svarsfrekvens och höga poäng på "nöjdhet".

Allt väl då? Nja. Det finns lite saker att fundera på.

Enkäten verkade ha delats ut och lämnats in i samband med de aktiviteter som utvärderades. Detta väcker frågan om "frivillighet". När det föreligger ett "beroendeförhållande" mellan den som undersöker och de som undersöks så ligger det i sakens natur att de som svarar på enkäten kan vara ovilliga att yppa kritik därför att de kan direkt, eller indirekt drabbas av att de svarar negativt, exempelvis på följande sätt:

Direkt, genom att de kan känna oro över att de personer som ger servicen kan eventuellt "se" deras svar och eventuellt börja behandla dem mindre positivt om de skulle vara kritiska.

Indirekt, genom att "brukare" kan känna en oro över att en service som de har tillgång till eventuellt skulle kunna dras in, eller läggas ner, om den blev kritiserad.

(Se även min tidigare text om kundnöjdhet).

Jag har ju jobbat med vårdutveckling på Akademiska sjukhuset, och det jag upplevt gör att jag vill föreslå följande:

När man gjort sin "kundnöjd" enkät och därmed känner sig trygg med att de man ger service till brukare som de på det hela taget uppskattar och är glada för att få (vilket jag absolut tror att man vågar känna), så kan det vara bra att ställa in fokus på att försöka spåra områden där det finns "förbättringspotential".

"Förbättringspotential" är en trevligare omskrivning av det faktum att det finns problem och svårigheter även i den bästa av världar, och att man vill försöka spåra punkter där man skulle behöva sätta in en stöt för att förbättra verksamheten. Kvalitetsutveckling helt enkelt.

Som överordnad i organisationen bör man se synnerligen positivt på sådana aktiviteter, det tyder ju på att utförarna på ett seriöst sätt vill utveckla verksamheten. Just för att man samtidigt ska känna att "det mesta nog är bra" kan det vara bra med någon fråga om "kundnöjdhet också" parallellt, så att man inte tror att allt är elände.

Ja, hur kan man då göra för att spåra områden där det finns "förbättringspotential"?

Nummer ett är att man redan i början av en enkät understryker vikten och värdet av att få in kritik. Man VILL att människor ska tänka efter och säga vad inte är så nöjda med, eller vad de tror att man skulle kunna göra annorlunda. Man VILL att människor berättar om situationer som inte varit så bra etc.

Sen kan man ju ge ledtrådar till vilka delar av verksamheten man vill få synpunkter på. Lokaliseringen. Tillgängligheten per telefon. Bemötandet. etc.

En mycket enkel teknik för att identifiera problem som många personer upplever är "fria list" tekniken. Man ber helt enkelt folk att lista 3 problem (förslagsvis) som de först kommer att tänka på i samband med verksamheten. Det många människor först kommer att tänka på är säkerligen det som upplevs som det påtagligaste problemet.

Generellt bör man undvika att begära att människor ska skriva långa texter. (Även om möjligheten ska finnas, för vissa personer gör gärna det även om de är få). Det är därför "list" tekniken är att föredra.

söndag 13 februari 2011

Nya nationella utvärderingar och skolans sjunkande resultat


Vår vördade skolminister är tyvärr inte känd för att lyssna på forskare (trots hans modiga slogan inför valet att vi ska få fler Nobelpristagare från Sverige, inte bara dela ut Nobelpris).

På Text-TV meddelade dom att nya Nationella Prov var att vänta, i SO vill jag minnas att det var.

Det vår vördade skolminister inte vill inse är att en ökad mängd Nationella Prov kommer att leda till försvagade resultat snarare än förbättrade kunskaper.

Hur detta går till beskrivs i den länkade artikeln från Storbritannien, där Professor Alan Smithers varnar just för de Nationella proven.

Provraseriet har lett till sjunkande resultat (vilket bäst mäts med internationella utvärderingar), mer skolk (truancy) och mer "drop-outs" i Storbritannien.

Varför detta?

Eftersom resultaten på de nationella proven är så viktiga för skolorna när det gäller att rekrytera elever och för lärarna när det gäller att få en god lön läggs mer och mer energi på förberedelser för de nationella proven, och därmed mindre och mindre tid på andra aspekter av de ämnen som undervisas. Därav de sjunkande resultaten i internationella utvärderingar som inte tar hänsyn till den nationella agendan (ex. PISA).

Att "träna prov" är givetvis en ganska tragglig och tråkig utgångspunkt för undervisningen, vilket i sin tur gör att elever lessnar, och skolkar eller i värsta fall hoppar av skolan helt. Dessutom tenderar detta till att undervisningsagendan utarmas, man jobbar helst BARA med det som "kommer på provet".

Så, det stora fokuset på Nationella Prov, leder redan till sjunkande resultat i Sverige, och det späder därmed på effekterna av segregering och bristande kunskaper i svenska. Om vi dessutom får FLER Nationella Prov, så kan vi med säkerhet säga att detta rycker INTE upp den svenska skolans resultat, utan grundar för ÖKADE PROBLEM i våra skolor.

Det som snarare behövs är regelbundna diagnostiska prov, vilka är en utgångspunkt för lärarna när det gäller att lägga upp sin undervisning på ett lämpligt sätt.

fredag 11 februari 2011

Problemet "Kundnöjdhet" och behovet av verklig utvärdering.

Om det finns några trogna läsare av denna blogg så kan de ha noterat min skepticism till att förlita sig till "kundnöjdhet" som en utvärderingsfaktor.

När det gäller studentutvärderingar så skrev jag ju rätt nyligen om att de snarare än att fungera kvalitetshöjande snarare fungerar kunskapssänkande (om man inte använder dem klokt).

Jag har ju länge jobbat på vårdutbildningar och i sjukvården, och där stött på patientenkäter med regelbundenhet. När det gäller just "nöjdhet" upplevde jag efter ett tag att det tenderade att vara väldigt likartade svar oavsett verksamhet och oavsett vad de handlade om. I grova drag var sådär 90% nöjda oavsett vad det gällde (om jag minns rätt).

Ja, därmed kan man ju slå sig för bröstet och glädjas åt att man levererar högklassig vård ... eller ... ?

Jag skulle vilja hävda nej, det kan man inte. Det finns många orsaker till att patienter (eller föräldrar, eller elever ...) rapporterar hög kundnöjdhet.

1) Ofta är folk tacksamma att de överhuvudtaget kommit i kontakt med den vård de sökt så länge. (Att man suttit 5 timmar i väntrummet känns inte så betydelsefullt när man äntligen får se den efterlängtade doktorn)

2) Människor kan inte utvärdera den verksamhet de "utsätts för" eftersom de ofta inte har en aning om alternativen.

3) Människor kan till och med vara rädda för repressalier om de skulle klaga.

-*-*-*-*-*-*-

I gårdagens Aktuellt berättade en kvinna om sin utsatthet när hon var familjehemsplacerad. Hon var mycket ensam, och hade familjehemsplacerats hos en ensam man som bodde mycket avskilt i skärgården. I tonåren började hon utnyttjas sexuellt och hon slutade gå i skolan i 7:e klass. TROTS detta så ställde hon upp när mannen städade bort spriten i hemmet inför socialnämndens inspektioner och hon skvallrade inte heller på mannen. I 20:års åldern rymde hon tillsammans med det barn hon hade fått med mannen.

Varför klagade inte hon inför socialnämnden? Hon verkar ju snarast ha uppträtt som "kundnöjd"?

Ja, jag tror att alla tre av ovanstående anledningar kan ha gällt flickan.

  • Hon var tacksam att alls ha någonstans att bo
  • Hon hade ingen aning om vad som var alternativen (att bryta upp är svårt oavsett från vad)
  • Hon var säkerligen rädd för repressalier

Ja, jag tycker att detta räcker som illustration till problemen och faran med att låta nöja sig med "kundnöjdhet" som kvalitetsindikator.

Jag får skriva om hur jag tycker man bör jobba med att mäta kvalitet vid ett senare tillfälle.

Men, i varje fall är det viktigt med verkliga utvärderingar.

(Läs gärna Peter Andersson som också skriver om behovet av riktiga utvärderingar. Tack och lov tycks vi ha viss samsyn om behovet av kvalitetskontroll på Sociala Barn och ungdomsnämnden i Uppsala).

torsdag 10 februari 2011

Familjehemskollen

Nu börjar det på allvar med uppdraget i Sociala Barn och Ungdomsnämnden i Uppsala.

Det låter väldigt bra att vår ordförande Folkpartisten Anders Aronsson är angelägen att vår uppföljning av vården i familjehemmen är noggrann och berör alla aspekter av familjehemsvård. Han skriver om detta på sin blogg.

Jag ska försöka lära mig mer om hur vi i samarbete med tjänstemännen ska lägga upp detta på ett smart sätt och dessutom tänker jag driva att vi så långt som möjligt skriver in i upphandlingarna uppgifter som ska följas upp regelbundet av familjehemmen och HVB hemmen själva. Detta bör ju ge våra egna tjänstemän viss lättnad.

Kanske skulle man ha någon dag där man diskuterade mätbara indikatorer med tjänstemännen (om nu inte redan alla sådana är kända?).

En sak som jag uppfattar kan utvecklas "hos oss" är hur vårdplaner formuleras på ett sätt som gör dem lätta att utvärdera.

Sen har vi ju förebyggande åtgärder där vi i SBN har ett stort ansvar.

Läs gärna nedersta "rutan" i Barn och Ungdomspolitiska programmet för Uppsala som handlar om allt vi ska förebygga. Förkortningen SBN är vi.

Det ska säkert bli roligt med detta nämndarbete. Här kan ju inte finnas annat än Goda Viljor från något parti!

måndag 7 februari 2011

Pisa

Lyssnade på forskarna som varit med om den Svenska delen av Pisa studien. Trenderna är lika för läsning, matte och no, resultaten sjunker.

Det är bekymmersamt verkligen. Samtidigt som resultaten sjunker minskar likvärdigheten mellan skolor. DVS de socioekonomiska faktorerna för en enskild familj spelar större och större roll för barnets resultat. Detta att skillnaderna i likvärdighet ökar tycktes vara ganska unikt för Sverige.

Dessutom misslyckas Sverige (vad jag kan se) med sin svenska som andraspråksutbildning jämfört med hur andra länder lyckas med motsvarande. (Så tolkar jag det).

Ett litet positivt inslag var att enskilda skolors självständiga satsningar fungerade bättre än hela program. Detta gör att jag gissar att man med effektivitet (om bara viljan finns) kan rycka upp en stad som Uppsala, skulle jag tro.

tisdag 1 februari 2011

Friskolorna och jag

Trots mitt engagemang i miljöpartiet har jag en klart kluven inställning till friskolor.

Det positiva med friskolor är
  1. Att människor i glesbygd kan få köra sin byaskola även om kommunen av "rationaliseringsskäl" vill bussa deras barn miltals. (Vilket blev resultatet av den totalt friskolenegativa politiken)
  2. Att människor med ett brinnande intresse för pedagogik kan få starta och köra skolor med alternativa skolformer av typerna Walldorff, Montessori och Reggio Emilia.
  3. Att det uppstått skolor och klasser för barn och unga med ett brinnande intresse för något speciellt, av typen musikklasser, fotbollsklasser och matteklasser.
För att övergå till det negativa med friskolor.

Det är givetvis inte bra att det brister i kontrollen av de personer som startar friskolor eller arbetar där. På vanliga kommunala skolor och förskolor krävs utdrag ur polisregistret för att ens få göra sin Verksamhetsförlagda utbildning (praktik) där. Hur det kan komma sig att friskolor kan startas av pedofiler och hallickar övergår därför mitt förstånd? Kräver man inte polisintyg i dessa fall? (Och vem övervakar detta?) Krävs inte polisregisterutdrag för lärare i friskolor?

Ytterligare ett problem med friskolor är att de i sig leder till sjunkande resultat generellt för svenska barn och ungdomar. Jag hoppas "varför" delvis besvaras nedan:

Friskolor har bidragit till en ökad segregering. Alla föräldrar önskar givetvis sina barn de bästa förutsättningar, och genom god marknadsföring ger friskolorna sken av att ge bättre utbildning. Det är speciellt de resursstarka familjerna som tagit fasta på detta och söker sig till skolor som de tror ska kunna ge barnen "bättre" utbildning och "bättre" betyg. Även många invandrarfamiljer väljer friskolor, exempelvis av religiösa skäl. Detta förstärker också segregeringen.

Det fria skolvalet generellt och betygsurval har OCKSÅ spätt på segregeringen, men då speciellt könssegregeringen. I Stockholm har detta lett till att attraktiva innerstadsskolor till stor del befolkas av hårdpluggande flickor medan pojkarna får stanna i förorterna.

Segregeringen har lett till sjunkande kunskapsnivåer BÅDE hos de elever "som blev kvar" OCH hos de elever som sökte sig till friskolor. Orsakerna till detta är exempelvis Vygotskyanska , och ligger i paradoxen med den proximala utvecklingszonen: Att elever "på olika nivå" kunskapsmässigt hjälper varandra, och att den elev som nått lite längre, just genom att hjälpa andra får en djupare förståelse av ämnet själv. (Man lär så länge man har elever).

Sen visar det sig att elever som går i friskolor förvisso ofta har "högre betyg", men detta kan till stor del förklaras av könsfördelning, invandrarbakgrund och föräldrarnas sociala status (se SALSA). Med hänsyn taget till dessa faktorer (vilket man kan göra med SALSA) kan man se att många friskolor INTE presterar så bra som de "teoretiskt" borde med sitt elevmaterial.

ATT friskolor inte presterar så bra som de "borde" hänger förmodligen till stor del ihop med bristande lärarkompetens (en större andel icke utbildade lärare) och stora klasser. Allt för att spara pengar.

Nästa problem med friskolor är vinstuttaget. Skolor har blivit en bransch för riskkapitalister och för dessa riskkapitalister är de stora vinsterna (upp till 17% om året) givetvis det viktigaste. Vinster på skolverksamhet får man om man:
  1. lyckas locka många elever till skolan (stora satsningar på marknadsföring exempelvis med "bonusar" som datorer, körkort eller golfspel).
  2. avsäger sig elever som kostar extra, som elever med särskilda behov eller svårigheter.
  3. har så lite lärarledd undervisning som möjligt "IT gymnasier".
  4. har billiga skollokaler.
  5. serverar undermålig mat (om man ens serverar mat alls).
  6. sparar på elevvård och studievägledning.
Ovanstående lista pekar på att en minimiåtgärd borde vara att omedelbart sätta en maxgräns för vinstuttag från friskolor. De pengar som skolorna får ska användas till eleverna.