torsdag 27 januari 2011

Viktiga reflektioner kring skoldebatten

Igår genomfördes en skoldebatt i riksdagen, som jag passade på att lyssna på. I debatten framfördes lite olika synpunkter som är värda att ta till vara.

Mikael Damberg från socialdemokraterna gav förslaget att skapa ett skolornas SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering). Alltså en instans som sysslade med att utvärdera effekter av skolforskning.

Idén är bra, men till stor del tror jag faktiskt att Skolverket fungerar så redan.

Det som verkligen behövs är att politikerna ger forskarna och skolverket större möjligheter att utveckla skolan på egen hand. Ett inte obetydligt problem är den oerhörda politiska klåfingrighet som råder. Det är ju naivt av politikerna att tro att inte Skolverket och skolforskare bekymras av skolutvecklingen. Ge nu skolorna lugn och ro från nya läroplaner och nya betygssystem och fler nationella prov som ska genomföras.

Från Miljöpartiet framfördes förslagen att man skulle kunna få dels meritpoäng för sitt modersmål, och dels att man skulle kunna få delar av undervisningen på sitt modersmål, ex. matematik. Detta tycker jag är goda och fullt rimliga idéer. Ämnesintegrerad modersmålsundervisning är utmärkt. Det borde också gå att får ämnesintegrerad svenska 2 undervisning.

Från Centerpartiet lyfte man fram det goda exemplet Nossebro, som en skola där man på kort tid, och genom att fokusera på ämneskunskaper och att tro på eleverna, på KORT TID lyckats höja resultaten för en hel skola. Detta tycker jag är ett intressant och viktigt föredöme.

Forskaren John Hattie har gått igenom ett mycket stort antal av studier om vad som ger effekt i skolan och i den länkade tabellen kan man se effektstorlekarna av ett antal faktorer. Sen menar Hattie att man bör fokusera på de variabler som ger stora effekter, och med detta menar han effekter på över 0,4. Dessa variabler handlar till stor del om faktorer som läraren påverkar.

I London har man haft ett program för att rycka upp storstadens tidigare usla resultat i skolorna "London Challenge". Detta har skett inte minst genom lärarutbyte, så att lärare som lyckas väl har coachat lärare på andra skolor. Ytterligare en viktig faktor har varit att bygga ett ömsesidigt förtroende, och att matcha skolor. Rektorerna i skolorna har också fått mentorer. Med hjälp av detta program har man lyckats lyfta Londons resultat sedan 2003, så att en stor del av skolorna nu ligger i topp jämfört med det nationella genomsnittet, och få skolor ligger i botten.

Jag vill hävda att man med en ambitiös LOKAL politik med en satsning liknande Londons, ska kunna klara att höja de lokala resultaten på betydligt kortare tid än det decennium som regeringen tycks tro att dess insatser ska verka. Dessutom är det LOKALA insatser som verkligen kan ge effekt (och snabbt kan ge effekt) på elevernas resultat.

4 kommentarer:

  1. Lokala insatser är nog grejen tror jag med. "Min" skola har gjort en uppryckning på kort tid och vi kommer att rycka upp oss ännu mer. Kommunen har visserligen gjort en relativt stor satsning men det har inte fallit likadant ut på alla skolor. Tror att vår uppryckning beror mycket på vår drivande rektor och det behöver inte alls ta tio år.

    SvaraRadera
  2. Jag tycker också att Nossebro är ett exempel som är värt att lyfta. Men det är värt att påpeka att när Nossebroskolan själva berättar om hur de lyckats nämner de inte fokus på ämneskunskaper. Så här berättar de i Sydsvenskan som (om jag minns rätt) var först med att sprida solskenshistorien i Sverige:

    Alla elever ska få gå i en vanlig klass. Ingen ska tas ut ur klassen. Också särskoleelever och autistiska barn tillhör en klass där de är så mycket det går. Nivågrupperingar i olika ämnen är avskaffade. Om en elev behöver extra stöd, ska det stödet ges i klassrummet.
    – Tillsammans med specialpedagogerna bestämde jag att vi skulle sluta plocka ut elever ur klassrummet, och börja plocka in lärare istället, säger rektor Lasse Björkqvist.

    De elever som behöver ännu mer hjälp, kan få det på håltimmar eller på den schemalagda studietid som alla elever har. Men de får aldrig plockas bort från sin klass.

    – Jag kallar det en synvända. Synvändan kommer från den pedagogiska forskningen, det är ju inte så att vi har kommit på egna tankar plötsligt. Oavsett vilken forskare vi läste, sa de samma sak: att alla vill vara med i klassrummet, säger Lasse Björkqvist.

    I synvändan ingick också ett enkelt konstaterande: elevens framgång var skolans ansvar. Om en elev blev underkänd var det skolan som misslyckats.

    SvaraRadera
  3. Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen. Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

    SvaraRadera
  4. Tack Sture, intressant, jag ska läsa det du skrivit.

    SvaraRadera