söndag 16 januari 2011

Varför barn?

Peter Wolodarski skriver idag om en essä som väckt uppseende i USA och som handlar om hur kinesiska mammor drillar sina barn för att de ska bli framgångsrika. Jag blir inte riktigt klok på om Peter Wolodarski tycker att detta är föredömligt, eller möjligen ett bekymmer. Sen nämner han hur Kina just nu industrialiseras i raketfart.

I Europa är tillväxten måttlig jämfört med i Kina.

Nå, jag hörde just på ett föredrag av Sandro Scocco som förklarade att "tillväxt" kan förstås som att vi antingen arbetar mer timmar ELLER att vi producerar mer på de timmar vi arbetar. Mot bakgrund av Kinas bakgrund är det ju inte alltför svårt att förstå varför Kinas produktivitet skenar medan Europas är mer stabil.

Jag läste eller hörde någonstans (varför minns jag inte var?) om hur man fungerar ekonomiskt när man är i olika faser i livet. Före 25 så konsumerar man lite, men börjar kanske så smått etablera sig på arbetsmarknaden. 25-40 så konsumerar man mycket då man bygger upp ett hushåll och kanske bildar familj. När man är 55-65 så sparar man istället. Man har det man behöver, och har resurser över att lägga på hög.

Även mot bakgrund av just hur den "konsumistiska" livscykeln ser ut, så är det ju rimligt att Kina har en mer konsumerande fas. När det gäller oss som redan har allt livets nödtorft, känns det som närmast konstgjord andning att badkar ska säljas med inbyggda strilkranar, och att vi måste bygga om våra kök ideligen för att hålla uppe konsumtionen. Kanske vore det dags att minska konsumtionen istället, att laga och ta till vara? Vi lever ju på en begränsad planet, som inte minst klimatförändringarna visar.

I Sverige bryter vi just nu ner våra trygghetssystem. Istället för att vara beroende av familjerna, har vi haft en lång tid av frihet, i det att vi haft de offentligfinansierade trygghetssystemen och välfärd i form av vård, skola och omsorg. Det har gjort oss mindre beroende av släkten ... och mindre beroende av barn.

Men om den borgerliga marknadsideologin fortsätter att slå igenom, så kommer nog familjen att få ett nytt uppsving, och därmed att vi återigen blir beroende för vår trygghet att skaffa barn. Dessa barn ska då bära på sina små axlar att dra in en rejäl inkomst för att trygga familjen, och då slår nog "drill" ideologin á la Kina igenom här med.

Själv tycker jag att det är bra att generationerna blir glesare, dvs att kvinnor föder barn i högre ålder, och gärna färre barn. Inte minst är detta bra för att dämpa överbefolkningen på jorden. En dämpning (gärna snabb) av överbefolkningen behövs också för att vi ska komma tillrätta med klimatförändringar och andra miljöproblem.

För att människor ska känna trygghet och våga låta bli att föda så mycket barn krävs ett välutvecklat välfärdssystem. Alltså, mindre av privata lösningar och mer av kollektiva lösningar. Dessutom kan detta ge barnen som föds möjlighet att få leva ett människovärdigt liv och inte bli drillade på det tragiska sätt som tyvärr sker ibland.

(Något lösryckta och osammanhängande tankar, som kanske kommer att vävas samman bättre en annan dag)

3 kommentarer:

  1. Jag tror inte överbefolkning är ett problem överhuvudtaget, Sverige är till exempel synnerligen glesbebyggt, men det finns däremot behov av bättre teknologi på energiområdet. Den dagen vi inte längre behöver kol och olja överhuvudtaget är slaget nära vunnet. Jag betvivlar inte att vi kommer att nå dit och det mesta talar för att det är Kina med sin fantastiska tillväxt och spirande välfärd som kommer att stå för de mest innovativa uppfinningarna och lösningarna.

    SvaraRadera
  2. Överbefolkning är ett problem. ... och det handlar inte främst om att "få plats". 1960 var vi 3 miljarder människor på jorden, nu är vi 6,7 miljarder och 2040 är vi 9 miljarder människor. Vi måste unna andra än oss i "rika" världen en människovärdig levnadsstandard, och det kommer oundvikligen att betyda en stor press på fossila bränslen och alla andra typer av råvaror.

    SvaraRadera