onsdag 5 januari 2011

Om kvalitet och utvärdering

Ja, så är det då bekräftat vad det verkar, det som jag misstänkt i de dryga 20 år jag undervisat på högskolan:


(Detta apropå att Maud Olofsson tydligen vill införa detta *geniala* system (sarkasm), att elever ska sätta betyg på lärare.)

Ja, fattas bara, då kommer nivån även i grundskola och gymnasieskola att sänkas till ett minimum. (Heja Sverige i framtidens PISA utvärderingar)

Varför då detta? Ja, studenter klagar på det som är jobbigt ... mycket litteratur, mycket på engelska, höga krav på tentor, krav på närvaro, hög egen arbetsinsats etc. Egentligen är det ju självklart. Det ideala för en student är givetvis att halka igenom högskolan på ett bananskal, utan överdrivet mycket jobb.

Studien som Johannes Åman refererar visar just detta, att när kursutvärderingar introducerades i USA minskade antalet timmar studenterna la ner på självstudier ... och det hade inte med internet att göra eftersom huvuddelen av minskningen skedde åren 1961-81.

Även på universitetsnivån är det djupt problematiskt att låta elever betygsätta sina lärare. I somras (4/7) kunde man i tidningen Boston Globe läsa om en undersökning av varför amerikanska studenter sedan början av 1960-talet lägger ned allt mindre tid på självstudier.

Misstanken att internet var tidstjuven kunde avfärdas eftersom huvuddelen av minskningen ägde rum mellan 1961 och 1981. Det tydligaste samband som forskarna fann var i stället att introduktionen av kursutvärderingar följdes av ett brant fall i antalet timmar som studenterna ägnade åt studierna.


Men jobbar gör studenter ändå, utanför högskolan, därför att studiemedelssystemet gör det svårt att klara sig för alltför många. Studenterna anmäler även att de kommer att frånvara från kursmoment för att de jobbar, och även de som studerar heltid vill gärna lägga tillrätta scheman för att de ska passa deras jobb ...

Det som vi som universitets och högskolelärare borde göra är givetvis att ha vår egen etik om vad vi önskar kräva för kunskaper efter att man genomgått en viss kurs. "När du gått min kurs vill jag att du ska kunna ..."

Det är klart att det förr fanns kurser med helt orimliga krav, jag minns en kurs där minst 30 studenter gick, som dessutom hade goda kunskaper, och där två klarade tentan ...

För en universitetslärare borde det vara en signal som räckte. Det är problem med kursen.

(Efter ett blogginlägg som detta känner jag mig gammal och konservativ, och i vissa avseenden är jag säkert det också).

1 kommentar:

  1. Jag håller helt med dig. De där utvärderingarna är rent ut sagt korkade.

    Jag hade också kursutvärderingar när jag undervisade på universitet (fast det blev inte efter varje kurs). Men det gjorde jag mest för att studenterna skulle känna att de fick säga sitt.

    I verkligheten säger dessa utvärderingar nämligen inte så mycket. De blir helt beroende av kursdeltagarna. Om ett par negativa studenter är dominerande gav utvärderingen alltid sämre omdöme om kurs, lärare etc. Om några av de dominerande i gruppen däremot var öppet positiva och nyfikna, så blev utvärderingarna oftast översvallande. Så VAD säger de där utvärderingarna egentligen? Något om några dominerande elevers läggning?

    Jag menade dessutom att i det fall en lärare var usel, ja då visste cheferna detta, och då var det deras sak att ta tag i den saken. Det behövdes sällan skriftliga utvärderingar för den saken.

    Själv drack jag alltid kaffe med studenterna på rasterna, och det var guldtillfällen att få tips om undervisningen, om vad som var oklart etc.

    SvaraRadera