söndag 30 januari 2011

Sjukförsäkringsbluffen

Debatten om sjukförsäkringarna har byggt på totalt felaktiga föreställningar. Det har forskarna Björn Johnsson och Tor Larsson visat.

De skenande ohälsotalen i slutet på 90-talet berodde på allt längre långtidssjukskrivningar eftersom arbetsmarknaden inte var sådan att människor hade något jobb att komma tillbaka till.

Tidigare hade företag och myndigheter många "enklare" arbetsuppgifter som kunde erbjudas människor vars arbetsförmåga begränsades efter sjukdom, eller som kanske hade funktionshinder. Stridsropet under krisen i 90-talets början var att "slimma" organisationer, och dessa jobb var därför de första som försvann. Detta var grunden till att sjukskrivningsdagarna ökade starkt.

Björn Johnsson beskriver debatten i sin bok, och här är två videos som promotar den.





Marknad och Arbetsmarknad

Det är ju populärt med "marknadslösningar" för Alliansregeringen, men tyvärr, marknaden fungerar inte i alla sammanhang.

Exempelvis så är DNs ledarredaktion fanatiskt marknadstroende.

Nu DN tänkt sig att man borde sätta dit strypsnaran på unga funktionshindrade.

Regeringens politik när det gäller arbets"marknaden" är att skapa lägre trösklar att ta sig in (DNs retorik).

"Lägre trösklar" betyder i klartext så låg ersättning att man är beredd att göra vad som helst för att slippa svälta. Och i alliansens värld så har i princip alla människor (utom möjligen medvetslösa) någon arbetsförmåga. Det finns ju människor som med blinkningar med ögat lyckats skriva en roman.

Att man skulle ordna anpassade arbeten till funktionshindrade ungdomar kan med DNs ord:

snedvridningar i ekonomin och undanträngningseffekter.

Alltså, Caféet som funktionshindrade driver med bidrag skulle alltså tränga ut Caféet tvärs över gatan ...

Sen pratar DN så vackert om inkludering och värdighet.

"Inkludering" som för personer i FASAN inneburit tvångsarbete i meningslösa sysselsättningar för nålpengar. Bevare oss väl om även funktionshindrade ungdomar ska bli en affärsidé för någon förhärdad entrepenör i något utrangerat industriområde.

lördag 29 januari 2011

Mobbning, Skolverket och vikten av att arbeta Evidensbaserat

Igår offentliggjordes Skolverkets stora studie om effekter av program mot mobbning. Det ser ut att vara ett utomordentligt arbete, med närmare 40 deltagande skolor och omkring 10 000 elever. Undersökningen utvärderar 8 program mot mobbning och för varje program deltog 4 skolor, utom i ett fall där det var 3 skolor. Sammanlagt 8 skolor var jämförelseskolor så totalt ingick 39 skolor i studien. Skolorna hade minst omkring 200 elever.

Från Skolverkets sammanfattning om effektiva metoder:

Sammantaget kan man säga att följande insatser är mest effektiva:

• Elever medverkar aktivt i det förebyggande arbetet mot mobbning – inte bara vid

enstaka tillfällen, utan att elever i hög grad får i uppgift att med stöd av och i

samarbete med vuxna på skolan hålla i olika aktiviteter med syfte att skapa en

god atmosfär, (kamratstödjare räknas inte till denna insats).

• Uppföljning/utvärdering – av elevernas situation när det gäller mobbning

genomförs regelbundet och resultaten används för att utveckla och justera

insatserna mot mobbning.

• Kooperativt lag – det vill säga antimobbningsteam, trygghetsgrupp eller dylikt,

med bred sammansättning av både lärare och personal med specialistkompe-

tens såsom skolsköterska, kurator eller specialpedagog.

• Åtgärder för mobbare och mobbade – det finns rutiner för att åtgärda och

följa upp som berör både den som blivit mobbad och den som utfört mobb-

ningen. För att insatsen ska ha effekt även för flickor måste det också finnas

rutiner för bearbetning och stöd till de inblandade.

• Personalutbildning – innebär att flertalet av personalen fått utbildning som

ökar deras förståelse för mobbning och kränkningar.


Dessutom fungerar för flickor:

• Rastvaktssystem – väl utvecklat, schemalagt och baserat på kartläggning av

platser som upplevs som farliga och där det finns särskild personal med upp-

gift att vistas bland eleverna och ordna särskilda aktiviteter för dem.


Dessutom fungerar för pojkar:

• Relationsfrämjande mellan elever – en medveten strategi som konkretiseras i

aktiviteter för att skapa närhet och gemenskap.

• Dokumentation av ärenden – utifrån utarbetade rutiner.

• Ordningsregler – framtagna i samarbete mellan personal och elever.

• Disciplinära strategier – som lärare finner stöd i och agerar efter, exempelvis

gällande vilka påföljder eller konsekvenser som används vid oacceptabelt

beteende.


Insatser som minskar kränkningar är följande:

• Relationsfrämjande mellan elever – som en medveten strategi som konkretise-

ras i aktiviteter för att skapa närhet och gemenskap.

• Elever medverkar aktivt i det förebyggande arbetet mot mobbning – inte bara

vid enstaka tillfällen, utan elever ska i hög grad få i uppgift att med stöd av

och i samarbete med vuxna på skolan hålla i olika insatser med syfte att skapa

en god atmosfär. (Att elever fungerar som kamratstödjare ingår inte i denna

insats.)

• Disciplinära strategier – som lärare finner stöd i och agerar efter exempelvis

gällande vilka påföljder eller konsekvenser som används vid oacceptabelt

beteende.

• Rastvaktssystem – väl utvecklat, schemalagt och baserat på kartläggning av

platser som upplevs som farliga och där det finns särskild personal med upp-

gift att vistas bland eleverna och ordna särskilda aktiviteter för dem.

• Kooperativt lag – det vill säga antimobbningsgrupp, trygghetsgrupp eller

dylikt, med bred sammansättning av både lärare och personal med specialist-

kompetens såsom skolsköterska, kurator eller specialpedagog.

• Åtgärder för mobbare och åtgärder för mobbade – att det finns rutiner för att

åtgärda och följa upp som berör både den som blivit mobbad och den som

utfört mobbningen och gärna rutiner för bearbetning och stöd till de inblan-

dade.

• Skolregler – framtagna i samarbete mellan personal och elever.


Och följande minskar andelen mobbare:

• Uppföljning/utvärdering – genomförs regelbundet av elevernas situation när

det gäller mobbning och resultaten används för att utveckla och justera insat-

serna mot mobbning.

• Elever medverkar aktivt i det förebyggande arbetet mot mobbning – inte bara

vid enstaka tillfällen, utan elever får i hög grad i uppgift att med stöd av och

i samarbete med vuxna på skolan hålla i olika aktiviteter med syfte att skapa

en god atmosfär (att elever fungerar som kamratstödjare ingår inte i denna

insats).

• Personalutbildning – innebär att flertalet av personalen fått utbildning som

ökar deras förståelse för mobbning och kränkningar.


Det finns också insatser som inte har effekt:

• Relationsfrämjande insatser mellan lärare och elever.

• Pedagogiskt material om mobbning och kränkningar.

• Föräldrautbildning om mobbning och kränkningar.


Och insatser som ÖKAR förekomsten av mobbning:

• Särskilda lektioner – schemalagt och för alla klasser.

• Elever som aktörer – utbildade elever fungerar som observatörer eller rappor-

törer, till exempel som kamratstödjare.

• Medling – används som rutin vid konflikter mellan elever.



-*-*-*-*-*-*-*-

Jag har tidigare skrivit om Campbell Collaborations metaanalys om att minska mobbning i skolor.

I motsats till skolverkets utvärdering pekar Campbell rapporten ut föräldraträning/möten som viktigt för att minska mobbning. Kanske kunde detta bero på annorlunda former för föräldraengagemang?

Likheter gäller värdet av disciplinmetoder och ett långvarigt och engagerat arbete. Likaså fann man i Campbell studien att "rastvakter" (playground supervision) var mycket viktigt. Att tänka igenom hur gårdar var organiserade och att hitta "hot-spots" kan vara en enkel och billig intervention.

Att vara bestämd när man hanterar mobbning var också viktigt. Exempelvis kunde dessa vara, allvarliga samtal, skicka dem till rektor etc, se till att de höll sig nära läraren under raster och att ta bort förmåner.

Det var också viktigt med regelbunden uppföljning av förekomsten av mobbning.

Även i denna metaanalys visade det sig att arbete med "kamrater" kunde öka mobbningen.
Möjligen kunde "empatiträning" fungera med äldre elever.

-*-*-*-*-*-*-*-*-

Lite slutsatser och synpunkter.

Rastvakter.

Ett system för "rastvakter" som mina studenter berättat om, verkar vara lämpligt att införa av flera skäl. Systemet innebär att man helst har tre personer som vaktar, en som patrullerar skolgården och speciellt går runt på de platser som identifierats som "osäkra". För att hitta dessa platser kan man enklast be elever säga var de tycker det är otrivsammast att vara.

Person 2 är plåstervakten, och person 3 en person som anordnar aktiviteter som alla barn kan delta i. Exempelvis genom att dela ut hopprep och fotbollar, anordna tipspromenader eller andra gemensamma aktiviteter. Målet är att inget barn ska behöva gå ut på rasten och inte ha något att göra. Denna syssla bidrar till att skapa gemenskap mellan elever och ett gott skolklimat. (Café verksamhet nämns i Skolverkets rapport).

Regler

Det är uppenbarligen viktigt att man i skolorna skapar tydliga regler och även tydliga disciplinåtgärder. Exempel på disciplinåtgärder finns ovan.

All personal

Det är också viktigt att ALL personal engageras i anti-mobbningsarbetet. Detta betyder både städpersonal, vakmästare, skolmåltidspersonal, utöver fritidshemspersonal och lärare. Det idealiska är därför att det finns en "fast" personal som hinner lära känna barnen / ungdomarna så mycket som möjligt. Detta bör beaktas när det gäller hur tjänster som "städning" organiseras. Det är alltså bättre med starkare band till en viss skola för denna typ av tjänster, eftersom alla vuxna är viktiga för att förebygga och åtgärda mobbning.

Föräldraengagemang

Jag tror att man bör studera hur föräldraengagemang kan användas, (och används i Sverige), eftersom det tycks ha varit en positiv faktor i de internationella studierna, medan det inte givit sådanna effekter här.

Kamratstödjare

Program med denna typ av insatser måste undvikas, nu när både Skolverket och Campbell så tydligt pekat ut att detta medför ökad förekomst av mobbning.

Livskunskap

Problemet med denna typ av ämne, tror jag beror på att yngre barn inte har kognitiv och emotionell förmåga att hantera denna typ av frågor. Som den i grunden Piagetian jag är, tror jag att man hellre bör arbeta med sådant under högstadietiden, när barnen kommit in i den formellt operationella fasen i sitt tänkande. Denna synpunkt tycks stödjas från Campbell studien, och även av deras resultat där "anti-mobbningsprogram" med denna typ av inslag ofta fungerade bättre för äldre barn.

fredag 28 januari 2011

Politikerutbildning

Nu när jag är nybörjare som nämndledarmot så får jag gå på en hel del utbildning för att förstå vad jag gör. Det handlar om lagar och det handlar om kommunens organisation.

Uppsala kommun är ofantlig och för att få insikt så får man grotta ner sig i dokument härifrån och därifrån. Sakta men säkert börjar jag hitta på hemsidan och hitta diverse utvärderingar och planer.

Jodå, jag har redan hittat små frågor att undersöka, fråga och opponera om. :-)

torsdag 27 januari 2011

Viktiga reflektioner kring skoldebatten

Igår genomfördes en skoldebatt i riksdagen, som jag passade på att lyssna på. I debatten framfördes lite olika synpunkter som är värda att ta till vara.

Mikael Damberg från socialdemokraterna gav förslaget att skapa ett skolornas SBU (Statens Beredning för medicinsk Utvärdering). Alltså en instans som sysslade med att utvärdera effekter av skolforskning.

Idén är bra, men till stor del tror jag faktiskt att Skolverket fungerar så redan.

Det som verkligen behövs är att politikerna ger forskarna och skolverket större möjligheter att utveckla skolan på egen hand. Ett inte obetydligt problem är den oerhörda politiska klåfingrighet som råder. Det är ju naivt av politikerna att tro att inte Skolverket och skolforskare bekymras av skolutvecklingen. Ge nu skolorna lugn och ro från nya läroplaner och nya betygssystem och fler nationella prov som ska genomföras.

Från Miljöpartiet framfördes förslagen att man skulle kunna få dels meritpoäng för sitt modersmål, och dels att man skulle kunna få delar av undervisningen på sitt modersmål, ex. matematik. Detta tycker jag är goda och fullt rimliga idéer. Ämnesintegrerad modersmålsundervisning är utmärkt. Det borde också gå att får ämnesintegrerad svenska 2 undervisning.

Från Centerpartiet lyfte man fram det goda exemplet Nossebro, som en skola där man på kort tid, och genom att fokusera på ämneskunskaper och att tro på eleverna, på KORT TID lyckats höja resultaten för en hel skola. Detta tycker jag är ett intressant och viktigt föredöme.

Forskaren John Hattie har gått igenom ett mycket stort antal av studier om vad som ger effekt i skolan och i den länkade tabellen kan man se effektstorlekarna av ett antal faktorer. Sen menar Hattie att man bör fokusera på de variabler som ger stora effekter, och med detta menar han effekter på över 0,4. Dessa variabler handlar till stor del om faktorer som läraren påverkar.

I London har man haft ett program för att rycka upp storstadens tidigare usla resultat i skolorna "London Challenge". Detta har skett inte minst genom lärarutbyte, så att lärare som lyckas väl har coachat lärare på andra skolor. Ytterligare en viktig faktor har varit att bygga ett ömsesidigt förtroende, och att matcha skolor. Rektorerna i skolorna har också fått mentorer. Med hjälp av detta program har man lyckats lyfta Londons resultat sedan 2003, så att en stor del av skolorna nu ligger i topp jämfört med det nationella genomsnittet, och få skolor ligger i botten.

Jag vill hävda att man med en ambitiös LOKAL politik med en satsning liknande Londons, ska kunna klara att höja de lokala resultaten på betydligt kortare tid än det decennium som regeringen tycks tro att dess insatser ska verka. Dessutom är det LOKALA insatser som verkligen kan ge effekt (och snabbt kan ge effekt) på elevernas resultat.

tisdag 25 januari 2011

Dagens DN ledare, som en huvudlös höna

På dagens DN agerar ledarredaktionen som en huvudlös höna. Hans Bergström rycker ut till Bildt och Billströms försvar och visar därmed att DNs ledarskribenter legitimerar invandrarnegativa påståenden. Bergström gör givetvis även Åkesson en tjänst.

Nästa förvirrade insats från ledarredaktionens sida är att slå ett slag för Nuder (som i dessa dagar verkar vara borgerlighetens gullgosse). Trots att Nuder (klokt nog och) definitivt sa NEJ i TV igår.

BINGO, DN:s ledarredaktion. Förvirringen är total.

Haha, en flock anonyma rasister ångade omedelbart till Bergströms försvar :-)

måndag 24 januari 2011

Promenera mera (och gå i trappor) Idrottsministerns recept

I Stockholm så skär Alliansen bort 25% av bidragen till idrotten. Knatteklubbarna ska söka sponsorer... Redan nu tillbringar klubbfolket förberedelsetiden för tävlingar med att klistra dekaler och sätta upp vimplar... och nu tänker klubbarna flytta från stan (Se Peter Anderssons inlägg).

Regina Kevius framstår som fullständigt oförstående.

TV uttalar sig idrottsministern (18 min och 20 sek in börjar inslaget) om vad man ska göra åt att folk sitter still för mycket ...

Och receptet kostar i god Moderat ordning inga pengar och regeringen har inget ansvar. Vi ska promenera mera, och gå i trappor. Edvin Alam (M) hänger på och säger detta i klartext ...

Skillnaden mellan att promenera och skrika efter föreningsbidrag är att man genom konditionsträning blir gladare och piggare medan man enbart sliter ut rösten genom att skrika. Dessutom måste man ansöka efter föreningsbidrag och vänta i flera veckor på att eventuellt få det beviljat från kommunen.

Grattis Handbollsföreningarna ... detta var vad ni fick när ni röstade på Alliansen!

söndag 23 januari 2011

Söndagsfunderingar om entusiasm och om att spara

Två korta söndagsfunderingar har jag.

Den ena är om de eventuella partiledarämnena Österberg och Nuder skulle kunna få swing på någon fan-sida, och om det skulle dyka upp både många partimedlemar, personer som VILL BLI MED i partiet och icke partibundna som skulle underteckna?

(För min del tror jag att åtminstone Nuders sida möjligen skulle behöva en knapp om att "då lämnar jag partiet").

På uppropet om Lena Sommestad som partiledare kryssar var och varannan (som inte är med i sossarna redan) i att de VILL GÅ MED.

(Vi kanske skulle ha en liknande kampanj för Gustav Fridolin i MP :-) )

-'--'-'-'-'-'--'-

Min andra fundering på sidan handlar om att spara. DVS att det offentliga sparar när vi just börjat kallas en "tigerekonomi".

Exempelvis verkar moderaterna vilja betala av på vår redan låga statsskuld istället för att satsa på att bekämpa arbetslösheten eller förbättra välfärden i sjukvård och omsorg exempelvis. Jobb i offentlig sektor, skulle ju kunna vara en metod.

I Stockholm har det geniala idrottsborgarrådet Regina Kevius, som medverkar i den ena famösa intervjun nedan, lagt fram att man ska spara 25% på idrott i Stockholm ... I tider när vi just är en tigerekonomi ...

Det börjar ju bli tydligt och klart att det inte RÄCKER med ordning och PLUS i finanserna, man vill sonika skära ner alla former av offentliga utgifter. ...


lördag 22 januari 2011

Sossar, vadslagning och statistiska urval ...

I Aftonbladet redovisas en enkät som gått ut till över 500 "ledande sossar" och som besvarats av sådär 30%.

Ja, det säger mig att urvalet är skevt och undersökningen otillförlitlig.

Men, med tanke på min vadslagning är det ju i alla fall spännande att se på resultatet.

... och dessa kravlar sig över 1 %

Vet ej 62/18,0%

Pär Nuder 37/10,8%

Sven-Erik Österberg 31/9,0%

Veronica Palm 28/8,1%

Mikael Damberg 26/7,6%

Ylva Johansson 16/4,7%

Håkan Juholt 12/3,5%

Jan Eliasson 12/3,5%

Lena Sommestad 12/3,5%

Anders Lago 10/2,9%

Karl-Petter Thorwaldsson 9/2,6%

Margot Wallström 9/2,6%

Ilija Batljan 8/2,3%

Morgan Johansson 8/2,3%


Alltså, än så länge vinner "Vet ej" ... högst upp finns Nuder som säger nej, och totalt före min favorittippade person, Lena Sommestad, finns 5 namn med fler röster. (Det var nio om jag inte minns fel på Ladbrokes ranking när jag satsade).

Ser ju hyggligt bra ut för vadslagningen.

När mediaträningen går i spinn ...


Om man hängt med ett tag och lyssnat på Fredrik Reinfeldt så vet man att han

1) Har lärt sig att vara helt tyst när det blåser

2) Har lärt sig att inte försvara sina ministrar

3) Har lärt sig att med en dåres envishet upprepa fraser som att han "inte kommenterar ett enskilt fall"

Nu börjar den moderata mediaträningen bli närmast en parodi på sig själv.

Se hur Tobias Billström pratar (säkert är han jättenervös över risken att få sparken)



och i en annan intervju i ABC ser vi en annan politiker som låter som en robot:





Propagandaminister Schlingman måste kanske skaffa någon ny konsult?


fredag 21 januari 2011

Sommestad bröllop och vadslagning :-)

Jag har för första gången i mitt liv slagit vad på Ladbrokes.

Jag har satsat nära 2000 spänn på att Lena Sommestad blir sossarnas partiledare. (Vinstprognos 18 gånger insatsen, dvs drygt 34 000 spänn). OM jag händelsevis vinner så ska pengarna oavkortat satsas på dotterns bröllopsfestligheter.

Just nu pågår det en kampanj bland sossarna "Kom igen Lena" där folk sen i går skriver på att de vill ha Sommestad som partiledare. Arbetarbladet i Gävle kör också en kampanj för Lena Sommestad. Hon har nominerats av olika socialdemokratiska föreningar som partiledarkandidat, exempelvis i Uppsala och Gävle.

Hur kunde jag då satsa så (som det kan tyckas) dåraktigt.

Ja, jag tycker helt enkelt att Lena Sommestad är en vettig kvinna. Om hon blir partiledare så blir nog samarbetet mellan MP och sossarna lätt och självklart, miljöengagerad som Lena är (tidigare miljöminister).

Men, för att våga satsa måste man ju kolla in motståndet ... och här kommer mina 5 öre om övriga på Ladbrokes lista ...

Sven Erik Östberg (odds 2,25) verkar vara en hyvens karl. Har dock inte sett skymten av politiska inlägg och minns inte honom som någon med karisma och glöd.

Pär Nuder (odds 3,00) tja, om sossarna tar honom så blir det ingen valvinst nästa val. Entusiasmen för Nuder är ... ljummen för att uttrycka det milt. Om Mona Sahlin blivit ihågkommen för "Toblerone" så är Nuder ihågkommen för "Köttberg".

Mikael Damberg (odds 6,50) har jag faktiskt ingen aning om vem det är. På grund av detta tror jag inte på honom som något vallokomotiv.

Veronica Palm (odds 8,50) verkar vara en klok kvinna, men av vad jag läst när jag följt hennes blogg kan jag inte se att hon är någon djupsinnig ideolog. Kan säkerligen vara bra i en regering och stå på tillväxt för framtiden.

Ylva Johansson (odds 9,00) som ju verkar vilja litegrann och skriver lite då och då. Inte heller hon verkar vara någon ideolog i större skala. Dessutom är hon vad jag förstår gift med Erik Åsbrink, en av initiativtagarna till avregleringarna och sossarnas "förnyelse" ... vilket inte är någon stor merit i mina ögon.

Thomas Östros (odds 9,00) återigen en annan som förletts av nyliberala locktoner och som var osynlig i valkampanjen trots att han skulle vara sossarnas ekonomiska talesperson.

Morgan Johansson (13,00) inte heller någon tydlig profil. Verkar välmenande, vilket är väl ungefär vad jag har att säga.

Anders Lago (11,00) är däremot profilerad. Verkar pragmatisk och klok. Har dock inte sett några ideologiska utsvävningar från honom. Säkerligen en bra person att plocka in i en regering.

Håkan Juholt (13,00) verkar vara reko. Inte någon ideolog heller, men borde vara en bra möjlig person i en regering.

Anna Johansson (21,00) Vem är det?

Leif Pagrotsky (26,00) Vettig person, men inte direkt den som håller talen till massorna.

Margot Wallström (26,00) säger med jämna mellanrum att hon inte vill, och jag tror henne.

Illja Batljan (26,00) borde sen butlerutspelet vara en förbrukad kraft för sossarna.

Stefan Löwén (26,00) känner jag inte till.

Sen finns ytterligare några på högre odds.

Efter denna genomgång tycker jag att det faktiskt inte finns just något alternativ till Lena.

För sossarnas skull, och för alla som vill bli av med Alliansen, så hoppas jag att det blir hon till slut. (Och för festligheterna på dotterns bröllop :-) )

Lite olika bloggare uppmärksammar kampanjen för Lena Sommestad exempelvis

Sideriska siktet (blandat med astrologiska utläggningar, ett antal mer konkreta iakttagelser)


torsdag 20 januari 2011

Mer våld (är det verkligen så)? Och vad göra åt det våld som finns?

Jag lyssnade till delar av gårdagens partiledardebatt och den inleddes (förstås) av Reinfeldt som tjatade om det man gjort, vilket i huvudsak handlade om Björklunds omgörning av skolan.

Men dessutom talade Reinfeldt om våldet i samhället.

Våld är ju poppis att prata om bland högerpolitiker för då kan man motivera att man anställer fler poliser och sätter folk i fängelse längre.

Nå, hur var det nu med det då? Sker det mer våld nu än tidigare?

Man kan då börja analysen med att läsa rapporten med statistiken över anmälda våldsbrott 2010 mm från Brottsförebyggande Rådet.

På sidan 6 finns en rubrik som heter ... Utvecklingen av anmälda våldsbrott, hot och ofredande m.m.

Under denna rubrik står det följande ...

Antalet anmälda våldsbrott, som här representeras av mord, dråp, misshandel, våldtäkt,

grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning, rån och våld mot tjänsteman, ökade

med 1 procent 2010 jämfört med 2009. Totalt anmäldes 112 720 våldsbrott år 2010,

vilket motsvarar 8 procent av samtliga anmälda brott. Under den senaste tioårsperioden

har de anmälda våldsbrotten ökat med 44 procent. Större delen (drygt tre fjärdedelar)

utgörs av misshandel, som tillsammans med andra våldsbrott tillhör de brottstyper där

statistiken delvis har påverkats av förändringar i offrens och myndigheternas

benägenhet att anmäla brott. Misshandel faller under så kallat allmänt åtal sedan år 1980

vilket innebär att polisen och åklagaren kan utreda brotten oavsett om offret vill göra en

anmälan eller inte. Polisen lever numera i större utsträckning upp till kravet om

rapporteringsplikt vid vissa misshandelsbrott.

Alltså, ökningen i statistiken när det gäller antalet anmälda våldsbrott har till stor del att göra med att de faller under allmänt åtal och att poliserna följer sin rapporteringsplikt. (Vilket givetvis är bra).

Kvinnor misshandlas till stor del inomhus ... totalt 71%, och av bekanta ... totalt 73%.

Män misshandlas inomhus .... till 40% och av bekanta ... totalt till 36%.

Jag skulle vilja uttrycka det så att kvinnor utsätts till större del för våld i relationer och män till större del för gatuvåld.

Tanken att antalet poliser skulle minska mängden relationsvåld låter lite verklighetsfrämmande, möjligen skulle det kunna påverka mängden gatuvåld.

Tanken att "straff" skulle påverka någondera är även den lite främmande, då förmodligen största delen av våldsbrotten utförs då folk är påverkade av alkohol eller droger och omdömet påverkat.

Barnmisshandel anmäls till stor del av skolorna och mängden anmälningar följer skolterminerna till stor del. Anmälningarna av misshandel mot små barn ökar, förmodligen också på grund av större benägenhet att anmäla.

BRÅ konstaterar:

Misshandel är en av de brottstyper där statistiken

påverkas av förändringar i benägenheten att anmäla brott. Det innebär att ökningen i

statistiken kan bero såväl på en ökad omfattning av våld, som på att samhället tar våld

på större allvar och därmed i högre utsträckning anmäler det våld som sker. I en studie

från 2009 framgår det exempelvis att polisen i ökad utsträckning på egen hand initierar

anmälningar av misshandel mellan obekanta, vilket bidrar till att fler fall av misshandel

anmäls (Brå-rapport 2009:1).

Våra vänner SD tycker ju om att utmåla Sverige som ett land där det sker våldtäkter ideligen. Om just våldtäkter skriver BRÅ:

De anmälda våldtäkterna minskade med 4 procent jämfört med 2009.

Sexuellt ofredande ökade med 4 procent till cirka 7 830 anmälda brott under 2010,

medan sexuellt tvång, utnyttjande med mera minskade med 5 procent.

Alltså, vad som ökar är sexuellt ofredande ... (och bland övriga sexualbrott "köp av sexuella tjänster +255%).

Rån då?

Antalet anmälda rån minskade 2010 med 4 procent jämfört med föregående år.

Mord dråp och misshandel med dödlig utgång?

Studier av anmälda mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång har visat att

mer än hälften av de anmälda brotten inte utgör dödligt våld och att det faktiska antalet

fall av dödligt våld i Sverige sedan 1990 legat på en relativt konstant nivå runt 100 fall

per år.

Ja, som man kan se ovan så finns det inte fog för att säga att vi skulle leva i en så våldsam tid eller att våldet ökar.

Men, om man nu inte låter sig nöja med dagsläget, vad kan man då göra åt det våld som vi har i samhället?

Nationella trygghetsundersökningen NTU ger viss vägledning om man ser på Brott mot enskild person (s 27):

 Knappt 12 procent av befolkningen uppger att de

utsatts för något eller några brott mot enskild person

under år 2008.

 Andelen utsatta är större ju yngre åldersgrupp som

studeras.

 I en jämförelse mellan könen framgår att det är

dubbelt så vanligt att män utsätts för misshandel och

personrån jämfört med kvinnor. Det är vanligare att

kvinnor är utsatta när det handlar om sexualbrott och

trakasserier.

 En fjärdedel av brotten mot enskild person uppges

vara polisanmälda. Allvarlig misshandel och person-

rån anmäls i störst utsträckning och sexualbrott och

trakasserier i minst utsträckning.

 En stor andel av brottsligheten begås mot en liten

del av befolkningen. Över hälften (57 %) av brotten

mot enskild person år 2008 begicks mot den lilla

grupp svarande som uppger att de har utsatts för

fyra eller fler brott mot enskild person under samma

period.



För att minska brottsligheten mot enskild person så vore det viktigt att fundera speciellt över åtgärder som vänder sig till yngre, och till den lilla del av befolkningen som är väldigt brottsutsatt.

Bakgrundsfaktorer som gäller denna grupp är:

Resultaten i tabell 3G visar att det är något vanli-

gare bland kvinnor än bland män att ha utsatts

för brott mot enskild person vid minst fyra tillfäl-

len. Övriga särskilt utsatta grupper är lågutbilda-

de, ensamstående, boende i flerfamiljshus och

boende i storstad eller annan större stad. När det

gäller svensk/utländsk bakgrund är utsatthet vid

minst fyra tillfällen vanligare bland personer som

är födda i ett annat land än Sverige än bland per-

soner födda i Sverige (med föräldrar födda i Sve-

rige eller i utlandet).


Alltså, de personer som är utsatta i andra sammanhang är också mest utsatta när det gäller upprepade brott. Det gör att jag tror att en inte orimlig slutsats är att om man kan minska utsattheten så minskar brottsligheten i denna grupp.

När det gäller misshandel är det yngre som mest råkar ut, och mycket av misshandeln sker på "allmän plats". När det gäller denna typ av misshandel som säkerligen ofta är alkohol och drogrelaterad, så är givetvis en minskning av tillgången till alkohol och droger viktig.

Ett sätt att minska mängden misshandel vore med all säkerhet tidigare stängning av krogar, och generellt att minska öppettiderna på systemet (alltså tillgången till alkohol).

Vad gör då regeringen för att minska människors utsatthet och för att minska tillgången på alkohol och droger? Tja, inte så mycket.

Inkomstspridningen i samhället ökar (se diagrammet överst på bloggen "Storstad"). Tillgången på alkohol ökar. Möjligen har vi fler poliser på allmän plats (och det är ju bra).

onsdag 19 januari 2011

Vi har bostadsbrist och riskerar en bostadsbubbla men vad gör regeringen ... motorbromsar ...

Stefan Attefall skriver på DN debatt idag och tror sig ha hittat lösningen på problemen på bostadsmarknaden ...

Han vill tvinga hushållen att amortera mer på lånen.

Givetvis kommer detta att göra det svårare för fler hushåll att skaffa bostad. Men kommer det att skapa mer byggande?

Undertecknad är övertygad om NEJ knappast. (Lustigt nog är jag överens med en bloggare som kallas Marknadsliberalen om detta).

Attefall tror (som i gängse ekonomisk teori) att bostadsbyggandet skulle minska om räntorna ökade, så uppmaningen idag riktar sig delvis till riksbanken ... håll räntorna nere ...

Min fråga är då, när nu räntorna redan ÄR rekordlåga, varför byggs det inte som sjutton redan?

Det finns givetvis möjlighet att genomföra ett kraftigt stimulansprogram för bostadsbyggande, men si det vill regeringen inte uppenbarligen. Istället bromsar man ännu mer hushållens möjligheter att få bostäder.

Det är väl nya jobbskatteavdrag som hägrar ...

tisdag 18 januari 2011

Gustav Fridolin, mitten och högersossar

Spännande nog skriver Gustav Fridolin i dagens DN om Miljöpartiets roll i svensk politik. Han kallar den "mitten". I artikeln tar Gustav självklart ställning för politiken som betydelsefull faktor i Sveriges utveckling. Och jag håller med. Vi behöver givetvis gemensamma investeringar för att klara infrastruktur som att få en fungerande järnväg, vi behöver bygga bostäder och klimat och miljöanpassa samhället.

DESSUTOM behöver vi trygghetssystem som fungerar, vi behöver en vettig sjukförsäkring, a-kassa och åtgärder för att FAKTISKT få arbetslösa i jobb och dessutom ett pensionssystem som fungerar.

Allt detta är inte bidrag utan ett fungerande försäkringssystem.

Vi måste komma bort från den Alliansdefinierade "arbetslinjen" där de som har jobb gynnas och de utsatta grupperna författigas mer

Vi måste dessutom få en fungerande sjukvård, skola och omsorg av högsta kvalitet. Som jag ser det måste vi på allvar undersöka och åtgärda effekterna av privatiseringar. Att många privatskolor som "skummat grädden" av eleverna inte ens klarar att få eleverna att få genomsnittliga betyg med hänsyn taget till demografiska faktorer (se SALSA eller Bo Malmberg), gör att vi fördomsfritt måste utvärdera vad som händer.

Fridolins artikel får ett surt mottagande av Peter Andersson (S). Kanske skulle Andersson förstå Fridolin på detta vis ...

Sossarna har accepterat högerns historieskrivning. De tycks ha trott att privatiseringar av järnväg, apotek och andra kollektiva nyttigheter skulle vara något bra (aka avreglering). De tycks ha trott att sjukskrivningar och arbetslöshet berott på slöhet hos individerna istället för sjukdom och strukturella problem. De accepterar "arbetslinjen" som innebär att man ger resurser till dem som har lyckan att ha jobb istället för att försöka SKAPA nya jobb genom investeringar eller UTBILDA de arbetslösa så att de ska ha det som krävs på arbetsmarknaden. De tycker det är OK att överföra resurser som kunde använts i vård och omsorg till skatterabatter för att få det städat i hemmet.

Det är inte miljöpartiet som ändrat sig. Det är SOSSARNA som har marcherat högerut. (Med tanke på Primegate, så är det ju inte så konstigt. De miljoner som Svenskt Näringsliv betalat enskilda sossar för att idka lobbying har betalat sig väl.)

Det ska bli mycket intressant att se om Sossarna kommer att återvända till "mitten" eller fortsätta sin march högerut, nu när de får en ny partiledning snart.

söndag 16 januari 2011

Varför barn?

Peter Wolodarski skriver idag om en essä som väckt uppseende i USA och som handlar om hur kinesiska mammor drillar sina barn för att de ska bli framgångsrika. Jag blir inte riktigt klok på om Peter Wolodarski tycker att detta är föredömligt, eller möjligen ett bekymmer. Sen nämner han hur Kina just nu industrialiseras i raketfart.

I Europa är tillväxten måttlig jämfört med i Kina.

Nå, jag hörde just på ett föredrag av Sandro Scocco som förklarade att "tillväxt" kan förstås som att vi antingen arbetar mer timmar ELLER att vi producerar mer på de timmar vi arbetar. Mot bakgrund av Kinas bakgrund är det ju inte alltför svårt att förstå varför Kinas produktivitet skenar medan Europas är mer stabil.

Jag läste eller hörde någonstans (varför minns jag inte var?) om hur man fungerar ekonomiskt när man är i olika faser i livet. Före 25 så konsumerar man lite, men börjar kanske så smått etablera sig på arbetsmarknaden. 25-40 så konsumerar man mycket då man bygger upp ett hushåll och kanske bildar familj. När man är 55-65 så sparar man istället. Man har det man behöver, och har resurser över att lägga på hög.

Även mot bakgrund av just hur den "konsumistiska" livscykeln ser ut, så är det ju rimligt att Kina har en mer konsumerande fas. När det gäller oss som redan har allt livets nödtorft, känns det som närmast konstgjord andning att badkar ska säljas med inbyggda strilkranar, och att vi måste bygga om våra kök ideligen för att hålla uppe konsumtionen. Kanske vore det dags att minska konsumtionen istället, att laga och ta till vara? Vi lever ju på en begränsad planet, som inte minst klimatförändringarna visar.

I Sverige bryter vi just nu ner våra trygghetssystem. Istället för att vara beroende av familjerna, har vi haft en lång tid av frihet, i det att vi haft de offentligfinansierade trygghetssystemen och välfärd i form av vård, skola och omsorg. Det har gjort oss mindre beroende av släkten ... och mindre beroende av barn.

Men om den borgerliga marknadsideologin fortsätter att slå igenom, så kommer nog familjen att få ett nytt uppsving, och därmed att vi återigen blir beroende för vår trygghet att skaffa barn. Dessa barn ska då bära på sina små axlar att dra in en rejäl inkomst för att trygga familjen, och då slår nog "drill" ideologin á la Kina igenom här med.

Själv tycker jag att det är bra att generationerna blir glesare, dvs att kvinnor föder barn i högre ålder, och gärna färre barn. Inte minst är detta bra för att dämpa överbefolkningen på jorden. En dämpning (gärna snabb) av överbefolkningen behövs också för att vi ska komma tillrätta med klimatförändringar och andra miljöproblem.

För att människor ska känna trygghet och våga låta bli att föda så mycket barn krävs ett välutvecklat välfärdssystem. Alltså, mindre av privata lösningar och mer av kollektiva lösningar. Dessutom kan detta ge barnen som föds möjlighet att få leva ett människovärdigt liv och inte bli drillade på det tragiska sätt som tyvärr sker ibland.

(Något lösryckta och osammanhängande tankar, som kanske kommer att vävas samman bättre en annan dag)

lördag 15 januari 2011

Vad används skolpengen till i Uppsala? SIRIS ger svar.

Jag måste först framföra min stora beundran till Skolverket som har en så innehållsrik och informativ webbsida. Om man letar under fliken "statistik och analys" hittar man långt ner en liten genväg till "databaser" och när man klickar där får man direktlänkar till tre olika analysverktyg, SIRIS, SALSA och en databas för jämförelsetal.

Och idag tänkte jag kika närmare på SIRIS för att få veta hur skolpengen används i Uppsala jämfört med i riket.

Alltså väljer jag ut kommunen Uppsala till vänster i rullistan och klickar på Visa Kommun.

Sen har jag tittat i tabellerna för kostnadsstatistik för grundskolan samt för gymnasieskolan (under rubriken Övrig statistik). Där kan man utläsa kostnaden PER ELEV i kommunala skolor i riket, samt i Uppsala (år 2009). För att göra skillnader tydliga kommer jag att räkna ut skillnader i % också.

(När man försöker "tabba" i blogger blir alltid tabeller konstiga.

Rubrikerna i tabellerna nedan ska vara

1 Utrustning
2 Lokaler Inventarier
3 Måltider
4 Läromedel Utrustning Bibliotek.)

Undervisning Lokaler mm Måltider Läromedel
inventarier utrustning bibliotek
Kommunala 42 800 16 700 5 200 3 100
grundskolor riket
Kommunala 39 600 18 000 4 700 2 900
grundskolor
Uppsala

% skillnad - 7,5% + 7,8 -9,6% -6,5%


Undervisning Lokaler Måltider Läromedel
inventarier utrustning bibliotek
Kommunala 42 700 19 100 3 800 6 900
gymnasieskolor
riket
Kommunala 34 500 22 300 3 600 5 400
gymnasieskolor
Uppsala

% skillnad - 19,3% +16,8% -5,3% -21,8%



När man nu räknar ut denna skillnad framgår det att Uppsala kommun lägger pengarna på "lokaler" och nerprioriterar undervisning, läromedel och skolmåltider.

När det gäller gymnasiet är avvikelsen närmast extrem. Jag undrar om kommunens skattebetalande föräldrar vet vad de får för pengarna? Nämligen Lokaler som är jättedyra.

Beror detta då på att kommunens lokaler är fantastiskt bra? Nej, jag tror att orsaken till denna extrema kostnad för lokaler är att kommunen fortfarande håller på med "marknadshyror". Dvs man tar pengar från skolpengen och istället för att använda dem till undervisning och läromedel och mat till barnen så bekostar de "lokaler" som hyrs ut av kommunens fastighetsbolag.

(Om nu någon av mina miljöpartistiska vänner i Uppsala märker att jag missuppfattat något så är jag tacksam för om detta påpekas, men jag tror att jag har rätt.)

Personligen tycker jag detta är ett svek mot alla barn och föräldrar i kommunen, speciellt mot bakgrund att SALSA ju visar att Uppsalas barn presterar 3% SÄMRE än förväntat i år 9 mot bakgrund av de demografiska variabler som gäller Uppsala!



torsdag 13 januari 2011

Uppsalas bästa skola ...

Jag gissar att det är många som i likhet med mig inte vet vad SALSA är!

Men, SALSA är ett sätt att "betygssätta" skolor med hänsyn taget till könsfördelning, andel barn med invandrarbakgrund, samt föräldrars utbildningsnivå. (Här är länken)

Om man använder dessa faktorer så kan man räkna fram en förväntad andel av elever som "borde" uppnå målen på en viss skola. När man sen jämför denna andel med den andel som "faktiskt" uppnådde målen, så får man en procentavvikelse, residual, som visar om skolan presterar bättre än förväntat eller möjligen sämre än förväntat.

För den undrande Uppsalabon, kan jag avslöja att resultaten från 2009/2010 visar att Uppsalabarn totalt får -3%, alltså att 3% färre barn, än förväntat uppnår målen (detta gäller de kommunala skolorna).

Inte något att yvas över alltså.

Uppsalas BÄSTA skola år 2009/2010 var Sävjaskolan (5% +), följt av Björkvallsskolan, Gränbyskolan, och Västra Stenhagenskolan (alla tre på 4% +), på 3% + har vi Kunskapsskolan och på 1% + återfinns Vaksalaskolan.

På denna lista finns också friskolorna med.

Ja, där var listan slut. Det är alltså ÅTSKILLIGA skolor som inte uppnår lika goda resultat som man kunde förvänta sig med hänsyn taget till de tre nämnda demografiska variablerna.

Idag så hade jag förmånen att diskutera svenska skolbarns problematiska skolresultat med en ledande skolforskare i Sverige. Han berättade att man för något decennium sedan gjorde en handfast uppryckning av Londons skolor, och att man då genomförde åtgärder som att förbjuda skolor med dåliga resultat att anställa oerfarna lärare, och om skolorna inte bättrade sig, tillsätta en ny rektor. Det var mer man kunde göra, och jag ska snoka vidare om detta.

Jag får nog anledning att återkomma apropå detta tema.

tisdag 11 januari 2011

Fastighetsskatt ... ja okey då!

Lite personligt. Jag bor i ett hus sen nästan 25 år, som vi köpte för omkring en halv miljon och som vi betalade 13,25% i ränta på lånen i början. Strax före jul var vi på banken för att ändra lite på våra lån (vi har byggt ut huset kraftigt och har varit "medlåntagare" på vår dotters bostadsrätt). Då fick vi klart för oss att banken schablonvärderar vårt hus till 10 gånger så mycket som det vi en gång köpte det för.

När vi fixade med dotterns bostadsrättslån för drygt fyra år sedan, värderades huset till cirka 3 miljoner.

Alltså på fyra år beräknas värdet ha stigit 2 miljoner!! Detta innebär att värdestegringen på huset är i klass med åtminstone ena av våra löner ...

Roligt för oss ... eller?

Tidigare var jag allvarligt irriterad på fastighetsskatten. Fastighetsskatten var cirka 1% av fastighetens taxerade värde. Det innebär, om man som vi bor i sitt hus och inte tänker sig att flytta, att skatten höjs om grannarna gör goda affärer ...

Det är inte ett särskilt vettigt system, om man som vi bor i ett område där priserna skenar. Det kan ju i så fall i värsta fall, driva folk från hus och hem. Låt oss säga att taxeringsvärdet för vårt hus (som vanligt) vore 75% av försäljningsvärdet.

Vi antar försäljningsvärde 5,5 miljoner, det ger taxeringsvärdet 4,125 miljoner, vilket alltså ger 41 250 kronor ... om man skulle tänka sig en 1%:ig fastighetsskatt. Detta är alltså ungefär 3500 kronor i månaden i skatt, och för varje skenande tänkt miljon i pris ökar skatten med sådär 900 kronor.

I vår aktuella situation så är inte detta något bekymmer att betala, men på den tiden när våra inkomster var mycket måttliga, och våra utgifter för 3 barn skyhöga, var det definitivt ett bekymmer. Om vi bor kvar här även som pensionärer, och pensionerna ger så lite som de lovar, så är det mycket troligt att vi åter skulle få problem att betala.

Samtidigt är det inte vettigt med fastighetsskatten som den ser ut nu. Istället för 41250 betalar vi 6500 kronor. Det betyder att vi har 35 000 kronor mindre i skatt. 3 000 kronor i månaden i jämna slängar.

Som sagt, jag har irriterat mig på fastighetsskatten, därför att det är en skatt på ett fiktivt värde, för alla oss som bor, och tänker fortsätta bo i vårt hus inom överskådlig tid. Men, nu kommer klon. Jag har ändrat mig.

Jag tycker det är omoraliskt att inte vi betalar mer i skatt, vi som har råd med det. Fastighetsskatten slår främst mot personer som har det gott ställt, så okey då, in med den igen.

Det jag dock skulle vilja vore att det fanns någon form av bromsningseffekt på fastighetsskatten. Kanske kunde man ta hänsyn till antalet personer i familjerna när fastighetsskatten beräknades, eller kanske kunde man ta hänsyn till familjens inkomst (så att inte pensionärer drivs från hus och hem)?

Med denna typ av förändring, så Okey då, in med fastighetsskatt, så att vi i varje fall kan betala folk som är sjuka.

Hittat i DEJAs rapport

Delegationen för jämställdhet i skolan har givit ut sin slutrapport. Det är en diger lunta som förefaller ha skrivits på ett genomarbetat sätt.

På sidan 17 konstaterar man att skolans jämställdhetsarbete bör utgå från både strukturer och individer.

Man skriver att arbetet mot diskriminering ofta handlar om individuella rättigheter snarare än på kategoriseringar av kollektivt priviligierade eller underpriviligierade. Dessutom finns andra kategoriseringar än "kön" som är viktiga när det gäller diskriminering. Detta menar de har lett till att jämställdhetsarbetet på sätt och vis försvårats.

Delegationen verkar mena att snarare än att fokusera på ett kön i taget kanske man skulle fokusera mer på relationer mellan elever och mellan elever och skolans personal. Även pojkarna måste vara fokus för jämställdhetssatsningar.

"Det verkar för övrigt vara vanligare att arbetet syftar till att ändra på flickor än att ändra på pojkar."

-*-*-*-*-*-

Lite längre ner nämns något som kommer att få allas vår Tanja Bergqvist att hoppa högt av ilska. Delegationen konstaterar:

"Vi är bekymrade över den bristande kvaliteten i många av de läromedel som eleverna använder. Man kan fråga sig vilken bild av kvinnor och män som dagens skolelever frå genom sina läroböcker. Exempelvis kan konstateras att läromedlen i historia knappast ger kvinnliga förebilder i historien. Pojkarna möter också ett snävt mansideal i många läromedel." (sidan 19)

(Jag återkommer med mer)

fredag 7 januari 2011

Och mitt i alltihopa Pryladelist :-)

Min grabb Mattias spelar i detta band som uppträdde på Bollnäs Musikfestival.

Jag tycker dom är jättehäftiga. (Och jag är inte bara partisk :-) )



Hitta fler artister som Pryladelist Myspace Music



Hitta fler artister som Pryladelist Myspace Music


onsdag 5 januari 2011

Om kvalitet och utvärdering

Ja, så är det då bekräftat vad det verkar, det som jag misstänkt i de dryga 20 år jag undervisat på högskolan:


(Detta apropå att Maud Olofsson tydligen vill införa detta *geniala* system (sarkasm), att elever ska sätta betyg på lärare.)

Ja, fattas bara, då kommer nivån även i grundskola och gymnasieskola att sänkas till ett minimum. (Heja Sverige i framtidens PISA utvärderingar)

Varför då detta? Ja, studenter klagar på det som är jobbigt ... mycket litteratur, mycket på engelska, höga krav på tentor, krav på närvaro, hög egen arbetsinsats etc. Egentligen är det ju självklart. Det ideala för en student är givetvis att halka igenom högskolan på ett bananskal, utan överdrivet mycket jobb.

Studien som Johannes Åman refererar visar just detta, att när kursutvärderingar introducerades i USA minskade antalet timmar studenterna la ner på självstudier ... och det hade inte med internet att göra eftersom huvuddelen av minskningen skedde åren 1961-81.

Även på universitetsnivån är det djupt problematiskt att låta elever betygsätta sina lärare. I somras (4/7) kunde man i tidningen Boston Globe läsa om en undersökning av varför amerikanska studenter sedan början av 1960-talet lägger ned allt mindre tid på självstudier.

Misstanken att internet var tidstjuven kunde avfärdas eftersom huvuddelen av minskningen ägde rum mellan 1961 och 1981. Det tydligaste samband som forskarna fann var i stället att introduktionen av kursutvärderingar följdes av ett brant fall i antalet timmar som studenterna ägnade åt studierna.


Men jobbar gör studenter ändå, utanför högskolan, därför att studiemedelssystemet gör det svårt att klara sig för alltför många. Studenterna anmäler även att de kommer att frånvara från kursmoment för att de jobbar, och även de som studerar heltid vill gärna lägga tillrätta scheman för att de ska passa deras jobb ...

Det som vi som universitets och högskolelärare borde göra är givetvis att ha vår egen etik om vad vi önskar kräva för kunskaper efter att man genomgått en viss kurs. "När du gått min kurs vill jag att du ska kunna ..."

Det är klart att det förr fanns kurser med helt orimliga krav, jag minns en kurs där minst 30 studenter gick, som dessutom hade goda kunskaper, och där två klarade tentan ...

För en universitetslärare borde det vara en signal som räckte. Det är problem med kursen.

(Efter ett blogginlägg som detta känner jag mig gammal och konservativ, och i vissa avseenden är jag säkert det också).

söndag 2 januari 2011

Om att pilla russinen ur skattekakan (och om en klarsynt Lasse Åberg)

Jag tittade på början av Sällskapsresan 2 nu i julhelgen, den då de åker till alperna. Början blev det, eftersom jag sett denna, och de andra sällskapsresorna ett antal gånger. Men en scen fastnade i minnet och känns oerhört up to date:

Det är scenen när sparktillverkaren förklarar för personalen att man ska lägga ner sparktillverkningen och satsa på skidor för att få investeringsbidrag ...

Just så har avregleringarna fungerat. Kreativa företagare har främst funderat över hur man ska pilla russinen ur skattekakan.

Om man tar exemplet "vård" så vårdar inte minst privata aktörer helst friska patienter. Med en ersättningsmodell "per besök" vill man givetvis att folk med lindriga krämpor kommer på många besök, medan människor med viktigare vårdbehov får stå tillbaka. (Peter Andersson beskriver detta utmärkt här). Detta är förklaringen till att vi får privata vårdgivare som gärna sysslar med med rutinvård som sker fort och på löpande band, medan komplicerad, dyrbar och långvarig vård helst hänvisas till den offentliga vården, som dignar under eviga sparkrav och istället är underfinansierad.

När det gäller friskolorna har tyvärr samma tänk uppstått. Jag sympatiserar med små byaskolor som kan drivas privat, med engagerade Montessori och Walldorff pedagoger och med andra eldsjälar som driver skolor för att det är deras hjärtesak. Men, och nu kommer det stora mennet --- de riskkapitalister som kastat sig in i skolbranchen för att denna skattefinansierade branch ger vinster på 17% är INTE där för att de brinner för skolan. De har sett den potential det finns i att driva skolor där vinsten skapas genom att man inte har elever med särskilda behov, där man har lärarlösa lektioner (IT gymnasier exempelvis), med undermåliga lokaler, med outbildade lärare, och där man ger generösa betyg, medan kunskapsnivån hos landets elever sjunker.

Kvar i den gamla kommunala skolan blir elever som kräver särskilda insatser, och de kommunala skolorna får dessutom betala för outnyttjade anpassade lokaler som blir allt tommare.

Det är verkligen dags att skåda problemen med friskolorna i vitögat, trots att de är en hjärtefråga för Miljöpartiet.

Ytterligare en branch där kreativa entrepenörer kastat sig in, är i att ta hand om långtidsarbetslösa. När de tar hand om FAS 3 personer ska de ordna sysselsättning som inte får vara ett jobb under 40 timmar per vecka för dessa personer. Alltså, entrepenörerna ska ordna meningslösa sysselsättningar åt vuxna människor till så lågt pris som möjligt. Vuxendagis skulle man ju kunna kalla det.

Och för denna inhumana verksamhet får entrepenörerna bidrag ...

Jag tycker det är dags att se över hur Sverige de senaste åren KASTAT pengar efter entrepenörer som gjort det till sin affärsidé att komma på hur man pillar maximalt med pengar ur skattekakan.

Hur detta bidragselände får fortgå kan jag inte förstå!