onsdag 15 december 2010

Läs och skrivförmåga Hans Bergström och PISA

Det är utmärkt att Hans Bergström kommenterar PISA 2009 och att han lyfter fram de speciella förhållanden och svårigheter som finns för många barn med utländsk bakgrund (PISAs term).

Hans Bergström tycks dock anse att lösningen på problemen med de sjunkande resultaten för svensk skola ska lösas genom att individer får välja skola. Det är en åtgärd som lika väl kan ledat till mer segregering som mindre segregering. (Hans Bergström):

"staten förbjuder den ambitiösa och intelligenta somaliska flickan att försöka finna bästa möjliga skola"

Om man istället för att lägga ansvaret på skolorna lägger ansvaret på individerna att välja skola (vilket för de flesta bör vara lika "enkelt" som att veta vilket elbolag som är bäst), så kan vi se fram emot fortsatta sjunkande resultat. Det som krävs är istället politiker, skolor och lärare som tar problemet med elevers sjunkande resultat på allvar.

.*.*.*.*.

Problem med läsning i skolan är av den karaktären att de smittar av sig på samtliga övriga ämnen. Kan inte barn läsa och förstå en text så kommer de att få svårigheter i No, So och matematik exempelvis. Det är mycket vanligt att matematiklärare uppmärksammar att elever har läs- och skrivsvårigheter, eftersom en hög nivå på läsförmågan är nödvändig för att klara lästal.

Att läs- och skrivsvårigheter smittar av sig på övriga ämnen har man uppmärksammat när det gäller elever med dyslexi, och där arbetar man med kompensatoriska åtgärder, som att elever exempelvis kan få inspelad litteratur för att kunna hänga med.

Alla läs- och skrivsvårigheter är dock inte dyslexi. En viktig förmåga för att kunna förstå texter är utvecklad begreppsbildning, att barn har ett rikt ordförråd och tillägnat sig abstrakta ord. Kan man inte orden, så kan man inte läsa och förstå en text. Detta problem är givetvis vanligt hos barn med svenska som andraspråk.

Det kan tyckas som barn lätt och snabbt lär sig svenska, då det kan gå så fort att uppnå ett "ytflyt", vardagssvenska, som 1-2 år. När det gäller att ha tillägnat sig "skolsvenska" tar det istället 4-8 år. Detta innebär att många elever som kommer till Sverige i skolåldern, inte ens har en chans att uppnå samma nivå på sin svenska som infödda elever.

Elever som fötts i Sverige men som inte fått en omfattande stimulering av sina svenskkunskaper under förskoletiden riskerar givetvis samma problem.

Ytterligare ett bekymmer är att det är mycket troligt att man missar att diagnosticera dyslexi hos elever med utländsk bakgrund, eftersom man förväxlar deras problem med språksvårigheter. Dessa elever har då en extremt svår situation i skolan.

Givetvis har inte heller många elever med utländsk bakgrund möjlighet att få hjälp med läxor och få förklaringar av sina föräldrar på samma sätt som elever med föräldrar som själva behärskar svenska språket.

.*.*.*.*.*.*.

Vad skulle man då kunna göra åt situationen?

Ja, först och främst erkänna att det är skolan som äger problemet. Skolan ska anpassa sin pedagogik till varje individs förutsättningar.

Lärare måste uppmärksammas och gärna utbildas om vikten av språkstimulerande arbete i alla ämnen. Svenska är inte något man endast lär sig på svenskalektionerna, utan på samtliga lektioner.

En kompensatorisk åtgärd, så att inte elever ska sacka efter i kunskaperna i samtliga ämnen är att man genomför en hög grad av integrering av ämnes och modersmålsundervisning. Eleverna ska kunna studera historia på kurdiska, eller kemi på somaliska.

Det är också viktigt att lyfta fram elevernas egna erfarenheter och egen kultur som viktiga. Istället för att läsa Emil i Lönneberga, kanske lågstadiebarn ska få läsa sagor från sitt ursprungsland, som folksagor från Turkmenistan.

Jag tror också på att man bör göra regelbundna tester och bedömningar av läs- och skrivförmåga, och dyslexiutredningar (om det verkar lämpligt) för att kontrollera hur barnens språk utvecklas under grundskolan, och att anpassa undervisningen utifrån detta.

Många barn med utländsk bakgrund behöver givetvis hjälp och stöd med läxläsning, och tillgång till "fritids" är en verksamhet som kan vara speciellt lämplig där man kan jobba med läxor.

Sen måste vi också inse att många barn kommer inte att hinna uppnå tillräckligt goda kunskaper i Svenska till den dag de slutar 9:an. För dessa elever är det viktigt med tillgång till återkommande undervisning inom gymnasieskola och komvux.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar