fredag 31 december 2010

Gott Nytt År!

Började städa lite efter julen och nu syns plötsligt dammet igen i solstrålarna som letat sig in idag. Det är ett vårtecken!

Mats och jag ska flytta upp på övervåningen i vårt största sovrum (äntligen, efter nästan 25 år i huset ska vi få ett luftigt sovrum!).

Jag har kommit på en plan om vad jag vill göra när jag blir stor och jag känner mig så lättad över detta.

Under året som kommer ska det firas ordentligt i familjen, först fyller Matte 20 år, sen fyller Mats 60, så firar vi bröllop för Stina och Patrik under sommaren. Dessutom har Sanne precis flyttat ihop med sin CJ i en lägenhet centralt i Malmö, vilket vi tycker är jätteroligt också.

Här hemma har vi just nu Nils som bor hos oss två månader till och i februari flyttar Karin in. Det är lite trevligt att det inte är tomt i huset.

Jag ska ägna våren åt att förbereda det som är min plan, så "wish me luck".

När det gäller politik fortsätter väl det som förut. Förutom att jag säkerligen kommer att fortsätta att irritera mig på Alliansens osolidariska och dåligt underbyggda politik (inte minst vetenskapligt underbyggda) och dess effekter, så tycker jag att det är spännande att sossarna ska välja ny ordförande.

Frågan är om deras nya politik ska bli mer av Orwelliansk "förnyelse", aka moderat nyliberalism light, eller en politik som tar fasta på samhällets, människornas och miljöns välfärd och utveckling? Jag hoppas givetvis på det senare.

Sen ska ju miljöpartiet få nya språkrör. Där känner jag mig trygg, för miljöpartister är kloka och engagerade människor, det blir säkert bra. Jag gillar verkligen att vi försöker undvika att folk blir totala politikerbroilers, utan har ett liv utanför politiken att förankra sig i.

Själv ska jag börja mitt första politiska uppdrag imorgon, i Sociala Barn- och Ungdomsnämnden i Uppsala. Det känns som hedrande och som ett mycket ansvarsfullt uppdrag, som jag ska försöka utföra efter bästa förmåga. Jag vill i övrigt jobba för just barn- och ungdomsfrågor generellt i partiet och i övrigt, eftersom det anknyter till mina professionella kunskaper.

Just nu tittar jag ut över hustaken i Fålhagen och ser hur solskenet glittrar i den vita snön och då kan man ju bara önska alla

Ett riktigt Gott Nytt År!

torsdag 30 december 2010

Lena Sommestad och sossarna

Som miljöpartist är det förstås inte min sak att lägga mig i vad Socialdemokraterna väljer för partiledare, men om jag trots denna brasklapp ska hålla mina tummar för någon, så är det Lena Sommestad.

http://lenasommestad.wordpress.com/2010/12/28/vilken-verklighetsbild-ska-bara-socialdemokratisk-politik/


På hennes blogg pågår en ideologisk diskussion kring den framtida riktningen för socialdemokratin, och jag kan bara hoppas att Lena får gehör inom partiet.

Hon utmålar en bild av socialdemokratin (som jag vill se den) med en pragmatisk inställning till tillväxt, med ett socialt ansvar, med en grund i ansvar för människor och miljö, nu och i framtiden.

OM (och jag hoppas verkligen att det blir så) sossarna skulle gå mot Sommestads idéer kring samhällsutvecklingen, så ser jag framför mig ett möjligt och mycket bra samarbete med miljöpartiet (och säkert vänsterpartiet också).

onsdag 22 december 2010

Rekommendation: Om Afghanistankriget och vapenindustrin

Läsvärd blogg idag är Ekonomikommentarer om Afghanistankriget och vapenindustrin, däribland lobbyister med partibok.

Assange, spruckna kondomer och våldtäkt

Jag har tyckt det varit en lite obehaglig historia detta om Assange och anklagelsen om våldtäkt.

Igår såg jag på Debatt, och uppfattade att följande hade hänt. (Rätta mig gärna om jag har fel).

Assange hade tydligen haft sex med någon kvinna och kondomen hade spruckit. Då hon verkar ha fått ångest kring huruvida han hade HIV (vilket iofs inte finns någon särskild anledning att tro) gick hon och diskuterade denna händelse med polisen tillsammans med den andra kvinnan som haft sex med Assange. Att smitta någon annan (om man vet att man har HIV) är ju ett brott.

Den andra kvinnan som Assange haft sex med hade tydligen sovit. Jag förmodar att de haft sex innan och att på morgonen så ... vilket tydligen inte kvinnan ville vid denna tidpunkt.

Ja, inte tycks det ha varit någon rejäl gammaldags våldtäkt som skett. Förmodligen har Assange inte varit så väl insatt i svensk lagstiftning när det gäller vad som räknas som ofredande och våldtäkt heller.

Inte heller verkar det vara fallet att kvinnorna ANMÄLT Assange. De tycks ha diskuterat sin upplevelser med polisen och sedan har deras historier tagits till grund för Allmänt åtal. (Som man använder exempelvis vid partnervåld där ena parten inte vill anmäla).

Om jag har fattat Assange sörjan rätt är ovanstående det som hänt. Kvinnorna har inte ens själva varit säkra på om de utsatts för våldtäkt.

Av ovanstående får man väl dra slutsatsen att det är viktigt att informera Icke-Svenska män om den svenska lagstiftningens mer intrikata detaljer, innan de kastar sig i famnen på någon svenska.

tisdag 21 december 2010

Sverige - USAs knähund i Afghanistan


Ja, så var det då offentligt, Sverige och regeringen Reinfeldt och Bildt och Tolgfors har exakt agerat som USAs knähund i Aghanistan.

Tack wikileaks

måndag 20 december 2010

Från excellens till spets (när tar de nya orden slut?)

Knappt har trycksvärtan torkat när det katastrofala utvärderingarna av satsningen på "excellenta" forskare gjorts (vilket genomfördes av sossarna med Tomas Östros i spetsen) tills dess nästa stalinistiska förslag dyker upp, denna gång från alliansen då svensk forskning ska satsa på "spets"!

För en politiker känns det säkert i varmt hjärtat att säga att vi satsar på den mest framstående spetsforskningen. Men detta förutsätter att det finns någon annan forskning, den som inte är spets, som drivs med helt andra medel. Och hur vet man vad som är spets?

En sak är säker, svenska forskare ägnar ohyggligt mycket tid åt att skriva ansökningar istället för att forska.

Och alla andra forskare då som inte är vare sig spets eller excellens? Tja, vi får väl forska på bäst vi kan på någon viss procent av tjänsten, mellan lektionspassen.

Jag vet sannerligen inte lösningen på problemen med fördelningen av forskningsanslagen, för en sak är säker: När man försöker styra forskningsmedlen till olika sektorer från politiker, eller andra intressenter, så kommer man i de för dagen populära områdena att få mängder av ansökningar. (Så till vida fungerar marknadsmekanismerna). DVS forskare skriver sina ansökningar med en liten twist i vinklingen som kan öka deras chanser att få medel. Om någon sektor är överfinansierad kan man också räkna med att mängden DÅLIGA projekt som får medel ökar. Om exempelvis cancerforskningen har mängder med pengar kommer dessa att utgöra en saftig morot för mängder av forskare för att få sin försörjning tryggad.

Riksrevisionen lär för övrigt kritisera universiteten för att de inte gör av med forskningsmedlen. Det måste vara medel som kommit andra till del, för jag har inte sett av dem.

Ja, sannerligen, inte vet jag svaret på hur man bäst ska fördela forskningsanslag. Politiker kan inte definiera viktiga forskningsfält, "excellens och spets" går till gamla män, och eftersom Sverige är så litet, så är kontakter och vänskapsband till personer i forskningsråden, ytterligare en faktor som påverkar fördelningen av medel till olika projekt.

Enklast vore kanske att öka fakultetsanslagen så att alla forskare och lärare på högskolorna fick en högre andel forskning i tjänsten? Men det är klart att det hjälper inte om man dessutom behöver andra resurser.

Om man nu ska snegla på det framgångsrika Nobelprislandet England, så har Dorothy Bishop en blogg där hon bland annat diskuterar anslagsfördelning och den kan kanske ge några idéer.

PS. Jag satte mig själv och läste lite nya poster av sagde Dorothy Bishop och hon har just skrivit en artikel i tidskriften PLOSONE om varför "vanliga diagnoser" som SLI (Specific Language Impairment), vilket är lika vanligt som dyslexi, endast får en bråkdel så mycket uppmärksamhet och forskningsanslag. Samma råder (förstås) inom medicin, där ovanliga diagnoser som Creutzfeldt-Jacobs disease får mycket mer anslag än forskning om migrän ... som ju är mycket vanligt.

... Alltså, OVANLIGA diagnoser tenderade ofta att få MER anslag än vanliga diagnoser (och det berodde inte nödvändigtvis på att de var allvarligare, en graf över detta fins i PLOS one artikeln, Figur 1 ) ...

Dessutom fann Bishop att om en diagnos hade lyckan att betraktas som ett medicinskt fenomen så fanns en betydligt större chans att den fick en stor tilldelning av forskningsresurser.

onsdag 15 december 2010

Läs och skrivförmåga Hans Bergström och PISA

Det är utmärkt att Hans Bergström kommenterar PISA 2009 och att han lyfter fram de speciella förhållanden och svårigheter som finns för många barn med utländsk bakgrund (PISAs term).

Hans Bergström tycks dock anse att lösningen på problemen med de sjunkande resultaten för svensk skola ska lösas genom att individer får välja skola. Det är en åtgärd som lika väl kan ledat till mer segregering som mindre segregering. (Hans Bergström):

"staten förbjuder den ambitiösa och intelligenta somaliska flickan att försöka finna bästa möjliga skola"

Om man istället för att lägga ansvaret på skolorna lägger ansvaret på individerna att välja skola (vilket för de flesta bör vara lika "enkelt" som att veta vilket elbolag som är bäst), så kan vi se fram emot fortsatta sjunkande resultat. Det som krävs är istället politiker, skolor och lärare som tar problemet med elevers sjunkande resultat på allvar.

.*.*.*.*.

Problem med läsning i skolan är av den karaktären att de smittar av sig på samtliga övriga ämnen. Kan inte barn läsa och förstå en text så kommer de att få svårigheter i No, So och matematik exempelvis. Det är mycket vanligt att matematiklärare uppmärksammar att elever har läs- och skrivsvårigheter, eftersom en hög nivå på läsförmågan är nödvändig för att klara lästal.

Att läs- och skrivsvårigheter smittar av sig på övriga ämnen har man uppmärksammat när det gäller elever med dyslexi, och där arbetar man med kompensatoriska åtgärder, som att elever exempelvis kan få inspelad litteratur för att kunna hänga med.

Alla läs- och skrivsvårigheter är dock inte dyslexi. En viktig förmåga för att kunna förstå texter är utvecklad begreppsbildning, att barn har ett rikt ordförråd och tillägnat sig abstrakta ord. Kan man inte orden, så kan man inte läsa och förstå en text. Detta problem är givetvis vanligt hos barn med svenska som andraspråk.

Det kan tyckas som barn lätt och snabbt lär sig svenska, då det kan gå så fort att uppnå ett "ytflyt", vardagssvenska, som 1-2 år. När det gäller att ha tillägnat sig "skolsvenska" tar det istället 4-8 år. Detta innebär att många elever som kommer till Sverige i skolåldern, inte ens har en chans att uppnå samma nivå på sin svenska som infödda elever.

Elever som fötts i Sverige men som inte fått en omfattande stimulering av sina svenskkunskaper under förskoletiden riskerar givetvis samma problem.

Ytterligare ett bekymmer är att det är mycket troligt att man missar att diagnosticera dyslexi hos elever med utländsk bakgrund, eftersom man förväxlar deras problem med språksvårigheter. Dessa elever har då en extremt svår situation i skolan.

Givetvis har inte heller många elever med utländsk bakgrund möjlighet att få hjälp med läxor och få förklaringar av sina föräldrar på samma sätt som elever med föräldrar som själva behärskar svenska språket.

.*.*.*.*.*.*.

Vad skulle man då kunna göra åt situationen?

Ja, först och främst erkänna att det är skolan som äger problemet. Skolan ska anpassa sin pedagogik till varje individs förutsättningar.

Lärare måste uppmärksammas och gärna utbildas om vikten av språkstimulerande arbete i alla ämnen. Svenska är inte något man endast lär sig på svenskalektionerna, utan på samtliga lektioner.

En kompensatorisk åtgärd, så att inte elever ska sacka efter i kunskaperna i samtliga ämnen är att man genomför en hög grad av integrering av ämnes och modersmålsundervisning. Eleverna ska kunna studera historia på kurdiska, eller kemi på somaliska.

Det är också viktigt att lyfta fram elevernas egna erfarenheter och egen kultur som viktiga. Istället för att läsa Emil i Lönneberga, kanske lågstadiebarn ska få läsa sagor från sitt ursprungsland, som folksagor från Turkmenistan.

Jag tror också på att man bör göra regelbundna tester och bedömningar av läs- och skrivförmåga, och dyslexiutredningar (om det verkar lämpligt) för att kontrollera hur barnens språk utvecklas under grundskolan, och att anpassa undervisningen utifrån detta.

Många barn med utländsk bakgrund behöver givetvis hjälp och stöd med läxläsning, och tillgång till "fritids" är en verksamhet som kan vara speciellt lämplig där man kan jobba med läxor.

Sen måste vi också inse att många barn kommer inte att hinna uppnå tillräckligt goda kunskaper i Svenska till den dag de slutar 9:an. För dessa elever är det viktigt med tillgång till återkommande undervisning inom gymnasieskola och komvux.

måndag 13 december 2010

PISA 2009 - problemen med läsförmågan

Har postat en liten analys av ett av resultaten i PISA 2009 här på institutionens webbsida. Och en variant av denna på Newsmill.

fredag 3 december 2010

Varför IG i 9:an?

Igår hade jag handledning med en av mina D-studenter som studerar elever på gymnasiets individuella program. (Hans datainsamling är några år gammal, men jag tror att det han ser i sin statistik är fullt giltigt). Eftersom inte uppsatsen är färdig än kan jag tyvärr inte länka.

Det min student ser är följande:

Han delar in eleverna som går eller har gått IV programmet i tre grupper...

Sådana med svenska föräldrar, sådana som har någon invandrarförälder men är födda i Sverige, och elever som själva invandrat till Sverige.

Det visar sig då att det är lite olika profil på dessa tre elevgrupper.

Elever med svenska föräldrar och elever som själva invandrat till Sverige har extra ofta IG i Svenska.

Elever med svenska föräldrar och elever som har invandrarföräldrar men fötts i Sverige har extra ofta IG i matematik.

Alla tre elevgrupperna har i det närmaste exakt lika svårt att att få G i engelska.

-*-*-*-*-*-

Att elever med svenska föräldrar får IG i svenska är jag tämligen övertygad om har att göra med läs- och skrivsvårigheter. Här finns alltså en avsevärd förbättringspotential för grundskolan.

Att elever som invandrat till Sverige ofta inte kan tillräckligt med svenska för att klara grundskolan, är ganska självklart, och förbättrad och förlängd svenskundervisning bör givetvis vara kuren.

Den knepigaste gruppen att förstå sig på kan tyckas vara elever med invandrarbakgrund som är födda i Sverige, och som ovanligt ofta tycks ha problem med matematiken. När det gäller just matematik så finns förvisso en diagnos som heter dyskalkyli, och som är just specifika mattesvårigheter, men varför den skulle vara speciellt frekvent bland barn med invandrarbakgrund finns ingen vettig förklaring till.

Min kvalificerade gissning är att eleverna med invandrarbakgrund som är födda i Sverige har en välfungerande muntlig svenska, och att det med hjälp av denna fått godkänt i ämnet svenska. Däremot har de vissa läs- och skrivsvårigheter som "dolts" på grund av deras invandrarbakgrund. Det som ser ut som matematiksvårigheter är nämligen ofta läs- och skrivsvårigheter. För att klara lästalen i matten, måste man kunna förstå alla ord och begrepp i lästalen på ett mycket exakt sätt. Dessa höga krav på läsförmåga i matten, gör att mattelärare ofta är bland de första att uppmärksamma att barn har läs- och skrivsvårigheter.

Vad göra då?

Ja, jag skulle nog föreslå att man gjorde läs- och skrivutredningar på alla barn i årskurs 7-8 exempelvis som riskerade att få IG i vare sig matte eller svenska, detta inte minst när det gäller elever med invandrarbakgrund. Dessutom är det givetvis angeläget att man stödjer och om nödvändigt förlänger tiden som nyinvandrade elever får plugga svenska, så att de kan få godkänt. (Även i denna grupp måste läs- och skrivsvårigheter givetvis bedömas).