lördag 9 oktober 2010

Om No Child Left Behind Act och svensk skolpolitik

NCLBA är en politik som infördes av Bush i samarbete med Ted Kennedy för att höja resultaten i skolorna i USA. Idén var att med hög standard och mätbara mål kan man höja resultaten i skolorna. Mål med programmet var att till stor del att höja lärarkvaliteten och att utvärdera lärarna. För att utvärdera används till stor del standardiserade test.

Enligt The No Child Left Behind Act (2001) så ska alla elever i årskurserna 3-8 testas i matematik och engelska, och lite senare tillkom naturvetenskap. Testen skapar ett värde för varje elev i USA och verkar enkla och begripliga.

Idén med ”no child left behind” är givetvis goda avsikter. Med testningen vill man få enkla svar på komplicerade frågor, som hur och varför barn lyckas i skolan.

Problemet (enligt Dodge, se länken ovan) är att det man BORDE göra är att få barn att fokusera på studier, men det man GÖR är att få elever klara för testning, och detta kan starta redan i förskolan.

Ett stort bekymmer är om redan förskolan sysslar mer med skolförberedelse än med lek, eftersom barn behöver tid för att leka för att förbättra ”tänk” tiden. Dessutom kan dagarna i förskola bli för långa.

”Test” kan vara värdefulla indikatorer på skolframgång om man har normal undervisning som syftar till generell kompetens. MEN NÄR TEST BLIR MÅLET FÖR UNDERVISNINGSPROCESSEN, då förlorar de sitt värde som indikatorer och STÖR undervisningsprocessen på ett olämpligt sätt. Detta kallas Campbell’s Law.

Tyvärr är det ditåt vi vandrar med skolpolitiken i Sverige. Vi ska få mer av nationella prov, och konsekvensen är givetvis att lärarna kommer att ägna mer tid åt att FÖRBEREDA dessa nationella prov.


1 kommentar:

  1. Man har kommit fram till precis samma sak i England, men regeringen tycks inte vilja ta till sig detta.

    http://christermagister.wordpress.com/2009/10/16/se-in-i-framtiden-bjorklund/

    SvaraRadera