söndag 3 oktober 2010

IKEA ... en liten betraktelse


Ja, många av de möbler vi köpt genom åren har kommit i platta paket. Och ja, jag är en hejare på att skruva ihop prylar med sexkantnycklar.

Men just nu åldras vårt hem istället för moderniseras. Jag är hjärtinnerligt trött på IKEA grejer som inte åldras med behag, utan där tygerna bleks ur, laminaten flagar av och som blir sneda och vinda. (Så ser det förvisso aldrig ut i IKEAS kataloger där allt är rent och rakt och polerat.)

De flesta möbler vi fått de senaste åren är diverse arvegods från andra människor. Och med detta menar jag inte arvegods av typen jättetjusiga och dyrbara, utan mer av typen "bättre begagnade".

Dessa grejer åldras i alla fall med visst behag. Och när jag slänger dem skäms jag inte för att jag gör det.

Igår så gjorde jag i alla fall två saker. Det har varnats för att denna vinter kommer att bli ovanligt kall, och eftersom redan förra vintern var ovanligt kall, och jag satt och värmde mig framför vedkaminen en stor del av tiden, så tänkte jag att vi ska köpa ordentligt med ved i vinter. Kanske en eller två kubik björkved, för att värma på då inte fjärrvärmen riktigt räcker till.

Dessutom köpte jag ett draperi för att hänga mot trappen så att inte kallraset från takfönstret ska göra att det drar så häftigt. Detta draperi är Stig Lindbergs mönster "Melodi" som vi hade som gardiner när jag var liten. Vansinnigt dyrt, särskilt som jag beställde ett foder också, för att inte tyget ska blekas ur, och också för att göra det ännu mer effektivt mot drag.

Sen gick jag på IKEA, och det skulle jag inte ha gjort. Nya IKEA i Uppsala är gigantiskt. Gamla IKEA såg stort ut när man kom på Stockholmsvägen in mot Uppsala men detta är monstruöst!

Jag orkade inte trava igenom hela IKEA utan vandrade förbi heminrednings avdelningarna där det drällde av plastblommor som jag tror hette PLAGIAT eller något liknande, och där det var massor med pallar med likadana trivselframkallande accesoirer. Efter en stund kom jag till lagret där julskyltningen redan hade börjat och man kunde köpa trivselframkallande julgranskulor och julljusstakar.

Jag gick mellan ofantliga ställningar, säkert 8-10 meter höga där lastpallar med varor trängdes från golv till tak. Jag undrade hur man fick upp något där högst upp, men de måste väl ha någon form av truckar som ser ut som giraffer?

Runt på IKEA snurrade människor, ofta hela familjer, och handlade och handlade. Jag minns med skräck hur jag avskydde att ta med mina barn till stormarknader för att de surade och gnällde mest hela tiden. Kanske dagens barn är annorlunda uppfostrade och ser köpladorna som stora tivolin?

(JA, jag vet att det är billigt och NEJ jag missunnar inte någon detta.)

Till slut kom jag ut ur denna enorma labyrint och passerade då några kyldiskar som sålde IKEA äppelpaj.

Varför skriver jag detta? Kanske för att jag undrar om konsumtion är det vi borde sträva efter i den heliga marknadsekonomins namn? Kanske för att jag nostalgiskt älskar småbutiker där jag känner mig som en individ. Kanske för att jag bara börjar känna mig gammal och att jag inte hänger med?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar