fredag 1 oktober 2010

Att rationalisera en stråkkvartett - om effekter av privatisering

Min vörda broder gjorde mig uppmärksam på en ekonomisk princip som jag inte kände till men som är känd som Baumol's kostnadssjukdom.

Den handlar om att produktiviteten i vissa sektorer inte går att öka genom att rationalisera (som att det alltid går åt exakt FYRA personers arbete för att framföra en stråkkvartett). På samma sätt går det inte att rationalisera vård hur mycket som helst, då det alltid krävs armar och människor för att sköta ett trycksår exempelvis.

Privat vård tenderar i dagens Sverige att ta över icke-arbetsintensiva russin ur kakan, och genomföra löpande-band operationer med ögonlaser, höftledsoperationer, vaccinationer och rutinkontroller i mödravården. De arbetsintensiva insatserna tenderar att bli kvar i offentlig sektor. Lönsamheten i privat sektor består till stor del i att man föser över ansvar för eftervård på offentliga vårdgivare (om sådan behövs) och att man struntar i att ta sig an mer komplicerade patienter (som att man lägger privata vårdcentraler i Stockholms innerstad och struntar i de mer vårdkrävande patienter som har större vårdbehov och som befinner sig i förorterna).

När man säger att privat vård ger löntagare högre lön så motsägs detta av SCBs nya rapport om löneläget i privat vård, skola och omsorg där det endast är marginella skillnader mellan anställda i privat och offentlig regi. (Detta är ett argument mot att det av "feministiska" skäl skulle vara positivt med privata arbetsgivare, vilket exempelvis framförts av borgerliga feminister som Birgitta Olsson --- detta framfördes i en debatt ordnad av Expressen gentemot Gudrun Schyman).

Det finns ett extremt stort intresse för att ta över skattefinansierade vård, skol och omsorgsverksamheter eftersom lönsamheten ligger närmare 50% över den som "normal" privat verksamhet skapar. Speciellt lönsamt är den privata verksamheten "första året" eftersom många privatiseringar genomförts genom att kommuner mer eller mindre skänker lokaler till privata aktörer, som sedan ofta säljs vidare till stora koncerner.

För att se hur mycket av skattebetalarnas pengar som mer eller mindre skänks bort kan man studera Stockholmsreans hemsida och klicka på nålar för olika förskolor. Några exempel:

Försäljningspris 4 förskolor 634 000 kronor - vinst första året 3 228 000 kronor

Försäljningspris 5 förskolor 362 000 kronor - vinst första året 2 473 000 kronor.

Privata aktörer inom skola har mer sällan personal med pedagogisk högskoleexamen än kommunala skolor, vilket givetvis också sänker kostnaderna och ökar lönsamheten. Om man tittar på Skolverkets statistiksida här (översta tabellen) så ser man att för föregående läsår var andelen lärare med pedagogisk högskoleexamen 57,8% i Fristående skolor och 80,9% i Kommunala skolor.

Om man ser på verksamheter som inte hör till vård, skola och omsorg som privatiserats, som exempelvis posten, så finns privata alternativ centralt i stora städer, medan man på landsbygden just nu lägger ner mindre serviceställen. Allt i den heliga lönsamhetens namn. Dessutom är det en uppenbar risk att "post-alternativ" ägnar sig åt lönedumpning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar