onsdag 15 september 2010

Jobbskatteavdrag plus och minus


I samband med TV4s utfrågning av alliansen igår så pratade någon av kommentatorerna om att det borde gå att erkänna att det finns något bra med jobbskatteavdraget.

Utmaning ... så då får jag försöka lista upp argumenten för och emot som jag ser dem.

PLUS

Det är självklart kul att ha några kronor mer i plånboken. Intressant nog så verkar inte de flesta svenskar att uppfatta att de har det avsevärt bättre och om de har lite mer pengar beror det på att de fått högre lön. På något sätt anpassas alltid konsumtionen till tillgångarna och om man har några kronor mer, betyder inte detta självklart att man har några kronor över vid månadens slut.

ATT vi konsumerar mer bör betyda att det ger en viss effekt på efterfrågan och därmed i förlängningen jobb. För att detta ska fungera fullt ut bör man helst konsumera allt man får över, vilket främst sker för människor som inte har så stora tillgångar. Alltså, om ett jobbskatteavdrag ska skapa ökad konsumtion bör det riktas till de människor som har minst pengar. Detta har nu inte skett utan de personer som redan hade högst lön har fått mest, och chansen är störst att dessa personer använder sina pengar till att spara.

Kanske har någon haft råd att anställa någon några timmar. Det är dock knappast så att man kunnat anställa någon mer än så för den eller de tusenlappar man fått i plånboken.

Är det då så att chansen ökar att vi som har arbete arbetar lite fler timmar för att vi får jobbskatteavdrag? På min lön handlar avdraget om kanske 5% av lönen jag får ut efter skatt, och jag vet inte om den moroten känns jättestor för att jobba jättemycket mer.

MINUS

Det har visat sig att de som betalat en tredjedel av jobbskatteavdraget (jag vill minnas 34 miljarder) för oss som jobbar, är sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa. Dessa människor får i allt högre utsträckning ingen ersättning alls (många som utförsäkrats lever exempelvis på sina släktingar för att de inte kan jobba och endast hälften av de arbetslösa har rätt till a-kassa sedan avgifterna chockhöjts för de lågavlönade). Detta ger en bitter eftersmak i min mun. Jag tycker inte om att ta från de fattiga och ge till de rika. Till råga på allt ökar socialbidragen i de flesta kommuner.

Ytterligare pengar till jobbskatteavdraget har kommit från utförsäljning av våra gemensamma tillgångar. Hur illa detta skötts visas i analys efter analys. Välskötta gemensamma egendomar har kastats ut till privata intressenter, ofta i utlandet, till vrakpriser. Jag tycker att detta är en skrämmande brist på ekonomiskt ansvarstagande från regeringen. (Se gärna klippet med Stellan Skarsgård som talar om detta).



För att gör bilden fullständig har regeringen även lånat pengar för att bekosta jobbskatteavdraget. Underskottet i statsbudgeten var 179 miljarder år 2009 enligt Riksgälden.

(Hur Anders Borg lyckas med trolleritricket att framstå som en ansvarstagande finansminister när detta är fakta övergår mitt förstånd).

Man ska ha klart för sig att jobbskatteavdraget används som ett sätt att sänka lönerna för oss alla i Sverige. Dels hoppas regeringen på att lönekraven i avtalsförhandlingarna kan hållas nere. Dels så innebär det faktum att arbetslösa sällan har a-kassa (och mycket låg a-kassa) att de kan förväntas vara villiga att ta jobb till lägre lön än tidigare. Finanspolitiska rådet säger följande i sin analys av jobbskatteavdraget (sid 10):

"Men den viktigaste effekten är med all sannolikhet att lönerna på sikt blir lägre än de annars skulle ha blivit.6 Det kan bero både på att enskilda individer sänker sina reservationslöner (de lägsta löner man är beredd att ta ett arbete till) och på att de fackliga lönekraven blir lägre om de sysselsatta får högre disponibla inkomster genom en skattesänkning. "
Det var min lilla genomgång av PLUS och MINUS med jobbskatteavdragen, och min slutsats efter denna genomgång är att jobbskatteavdragen är fel väg att gå.

ATT de rödgröna är ansvarsfulla nog att inte krångla till privatekonomin för större delen av svenska folket uttrycks som att vi "accepterar" jobbskatteavdraget. Det är inte sant. De fördelningspolitiska principerna "ta från de fattiga och ge till de rika" kan inget röd-grönt parti ställa upp på. Det är tyvärr så att det tar viss tid att rätta till denna orättvisa.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar