tisdag 7 september 2010

Dags för borgfred i skolan!

Gårdagens skoldebatt i TV-programmet Skolfront var en riktigt trevlig upplevelse. Det var för en gångs skull partiledare som pratade med varandra och som ibland kunde enas över partigränserna. All heder till debattledaren (kunde inte han få ersätta Belinda Olsson i programmet "Debatt"?) Programmet tycks komma i repris på Onsdag om ni missade det.

En av mina favoritskoldebattörer Christer magister, pekar på att det var "snick-snack om betyg", och att kan vi nu inte enas om betyg ett visst år och gå över till de verkliga problemen.

Faktum är att jag tror ett av problemen är politikernas klåfingrighet när det gäller skolan. Jag tror att om man tillsatte en utredning av SKOLFOLK OCH FORSKARE och folk från skolverket (inte minst) så skulle man kunna både definiera problemen i skolan och kunna ge förslag på lösningar, som skulle ha förutsättningar att fungera!

Vad är då problemen? Skolverket har gjort stora utredningar, men här är några punkter som jag anser viktiga.

Om man ser det i internationella undersökningar, så är ett problem att svenska elever har en sjunkande kunskapsnivå. En stor del av detta problem har att göra med att vi har relativt nyanlända elever (i skolåldrarna) som inte kan svenska. (Det tar upp till 7 år att lära sig "akademisk svenska" från det man kommer till Sverige, enligt tvåspråkighetsprofessorn Kenneth Hyltenstam). Dessa elever får ofta inte godkänt i kärnämnena i grundskolan och kan därför inte fortsätta på nationella program i gymnasiet.

Hur ska då detta tacklas? Folkpartiets Jan Björklund föreslår att man ska kunna strunta i vissa andra ämnen och bara undervisa i svenska, medan Maria Wetterstrand föreslår att man ska kunna få stöd i modersmålet och studera ämnen även på andra språk än svenska medan man lär sig just svenska. 

Med utgångspunkt från dyslexiforskning så är det viktigt att ge "andra kanaler" för att inte ett barn ska halka efter generellt när det gäller kunskapsnivån. Detta bör gälla även barn med annat modersmål, så jag anser att Maria Wetterstrands förslag verkar vara det lämpligaste. Jag gissar att skolforskarna skulle kunna ge ett gott råd i denna fråga.

Ett annat problem är segregationen i skolorna  som i sig själv medför en sjunkande kunskapsnivå. Detta beror på två effekter vad jag kan förstå. "Duktiga" elever söker sig till vissa särskilda skolor och detta utarmar därför andra skolor. Det kan därför bli en anhopning av barn med sociala eller andra problem i de utarmade skolorna vilket är en grogrund till sjunkande kunskapsnivå. Den andra effekten är att elever i "elit" skolor inte längre är särskilt unika. De hamnar i en hård konkurrens och de får inte lika stora möjligheter som tidigare att hjälpa svagare kamrater (vilket i sig själv är en god situation för inlärning hos den "duktigare" eleven).

Ytterligare ett problem är att det skapas "flick-pojkskolor" i vissa städer, då betygsintag på gymnasiet gör att flickor anhopas i populära skolor och pojkar i mindre populära skolor.

I skolfrontsdebatten lät det lite som att politikerna var medvetna om detta problem men att lösningen var att pojkarna skulle få göra något med händerna! (Som att pojkar inte skulle kunna klara intellektuella prestationer). 

Ytterligare ett problem är mobbning som tyvärr inte berördes alls. Jag har ju länkat upp ett dokument om evidensbaserad forskning om anti-mobbningsprogram som det vore lämpligt att man tog fasta på här i Sverige.

Ja, nog för nu.

Ytterligare bloggar om debatten ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar