söndag 29 augusti 2010

Barnbarn eller ej … det är frågan i valet för mig

Ja, egentligen kan man ju som eventuell mor- farförälder inte säga något i denna fråga. Huruvida andra människor väljer att skaffa barn eller ej, avgör ju givetvis de som ska bli barnets föräldrar.

Min dotter, som ska gifta sig nästa sommar, frågade häromdagen om jag ville ha barnbarn.

Att svara på det är verkligen grannlaga. Jag tycker om barn, har forskat om barn, har tre barn själv … så svaret borde vara självklart. Men det är det inte.

När jag föddes för 53 år sen, så var vi 3 miljarder människor på jorden. Nu är vi mer än 6,8 miljarder och om sådär 30 år, 2040 räknar man med att vi är nästan 9 miljarder. Då räknar man också med att jordens befolkning äntligen når sitt maximum och befolkningen börjar sjunka. Problemet är att då kan det vara för sent.

Klimatkrisen ställer problemet med befolkningskrisen på sin spets. Vi har i dagsläget 390 ppm koldioxid i atmosfären (från Manua Loa observatoriet, år 2008 var det 385) och ett slags jämviktsläge vore att vi hade 350. Det är där vi borde vara om vi skulle kunna tycka att vi löst koldioxidproblemet.

Jag lever ett på många sätt bekvämt och kanske också lyxigt liv i vissa avseenden. Jag köper billiga kläder från u-länderna, avokados från Israel, äpplen från Argentina och lammstek från Nya Zeeland. Till Sverige kommer bärplockare från Thailand och Vietnam för att plocka bär till min blåbärs- och lingonsylt, ovanliga mineraler till min mobiltelefon utvinns i krigets Kongo och Kenya producerar snittblommor till mitt middagsbord.

Livsstilen jag har, till viss del ofrivilligt, gör att jag tär massor på jorden. Och en tankeställare, inte minst för mig själv är, att för någon vecka sedan passerade Sverige den dag då vi inte längre förbrukar det som jorden producerar utan vi tar ut MER än jorden producerar.

I Pakistan är 5 miljoner människor i nöd på grund av översvämningar, i Ryssland har skogarna, myrarna och vetefälten brunnit på grund av torka, så att vetepriset på jorden kommer att vara högt i år. Trots att vintern var extremt snörik verkar Sveriges vattenmagasin obegripligt nog vara halvfulla.

Och nu är det val!

Trots att vi står med kniven på strupen hela mänskligheten, så har vi i Sverige en regering med en statsminister och en miljöminister som gillar att man jagar vargar och är positiv till valfångst, med en finansminister som tycker att tågen får för mycket resurser (trots både vinterns och sommarens tågkaos i Sverige), en regering som vill bygga motorvägar och satsa på bilism, som struntar i att miljöanpassa och bygga bostäder, trots att vi har massarbetslöshet och sådana åtgärder kunde hjälpa många av de arbetslösa och bostadslösa … och TROTS de enorma utmaningar som Sverige står inför så ser de endast en lösning på alla problem … Skattesänkningar!

Och i många opinionsundersökningar ser det ut som att denna inkompetenta regering kommer att bli omvald!

I detta läge känner jag inte att det är självklart att önska mig barnbarn. Jag befarar att den nyfödda generationen … de barn som är 30 år 2040, kommer att ha att ta hand om en värld där det är krympande jordbruksmarker som ska föda en obegripligt stor världsbefolkning. Där oregerliga översvämningar, stormar och torrperioder kommer att driva människor på många delar av vår jord från hus och hem.

En värld med miljarder utblottade och hungrande människor riskerar att mer än någonsin att bli en värld i krig och om dagens svenska politik står sig kan svenska ungdomar riskera att skickas ut att strida mot fattiga människor tillsammans med NATO.

Om detta handlar valet för mig. Om vi ska ta krafttag och försöka göra vårt bästa för att få vår lilla plätt på jorden att gå före i miljöfrågorna, eller om vi ska sugas med i Alliansens egoistiska plånbokspolitik ytterligare ett antal år. Och för mig personligen handlar det om jag moraliskt sett bör önska mig barnbarn.

(Lena Andersson i DN skrev häromdagen, om detta dilemma ur sitt perspektiv.)

1 kommentar:

  1. Klart att barnen ska ha barn. Inte kanske 4-5, men 2 eller 3 är helt OK. Vi måste ta fajten om framtiden, inte bara lägga oss ner och dö för att Etiopierna m.fl. vill ha vår land.
    Jag är som du mycket bekymrad över överbefolkningen, men DETTA är i alla fall inte vårt fel här i Sverige. Vi har rätt till vårt land. Vi har ärvt det av våra förfäder och våra barnbarn skall ärva det.

    Titta in på min blogg http://jordfly.blogspot.com/

    SvaraRadera