tisdag 31 augusti 2010

Utanförskap?

Alliansen vann förra valet till stor del på sitt prat om utanförskapet. I år är det märkvärdigt tyst om utanförskapet utom ibland då det dyker upp vissa glädjetjut ... dock fördystrade av annan statistik.

I TV4 redovisas följande siffror ...

  • Sjukpenningkostnaderna har minskat med 52%
  • Arbetslöshetskostnaderna med 32%
  • Förtidspensionerna med 13%

Samtidigt vet vi följande

Det relativa arbetslöshetstalet för juli enligt SCB är 8%. (Folkmängd 9 373 000 personer)

Arbetslösheten vid förra valet, som beskrevs som massarbetslöshet, var 6% (och vi hade en mindre folkmängd i Sverige då)

Hur kan arbetslöshetskostnaderna minska med 1/3 samtidigt som andelen arbetslösa (och antalet) ökat med minst 25%?

Svaret är att 50% av de arbetslösa inte får någon arbetslöshetsersättning alls!

Orsakerna består dels i att de lämnat a-kassan då det för många grupper blev mycket dyrt att vara kvar, och dessutom att arbetsvillkoren för att få a-kassa skärpts.

Anledningen att sjukförsäkringskostnaderna minskar beror på att långtidssjukskrivna vältras över till a-kassan och där får mindre ersättning om de får någon ersättning alls, och detta gör en mycket stor skillnad då de långtidssjukskrivna står för en stor andel av sjukförsäkringskostnaderna.

Förtidspensionerna minskar naturligt i takt med att den stora 40-talistgenerationen går i pension, för det är ju huvudsakligen de äldsta och slitnaste i arbetskraften som haft förtidspension.

Så nedgången är till stor del ett trolleri med ersättningsnivåer och ersättningssystem (och brist på ersättningssystem).

Istället vältras kostnaderna över på socialbidrag (som ökar i de flesta kommuner), och när det gäller unga arbetslösa, säkerligen på föräldrarna eller på de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade själva, då de får leva på de resurser de möjligen har, eller vända sig till kyrka och välgörenhet.

Läs gärna, Ett hjärta rött

måndag 30 augusti 2010

Knack Knack - vem knackar på min dörr? Ja inte vet Jan Björklund det!

Igår följde jag utfrågningen av Jan Björklund på TV (sammandrag här).

Först frågade utfrågarna om den katastrofala situationen på landets fritids, där lite personal har att hantera orimligt stora barngrupper, men att göra något åt det kunde inte Björklund, eftersom det var kommunerna som hade ansvaret och att det dessutom skulle kosta en massa pengar.

(Där pratade han ur skägget om att "öronmärkning" var ineffektivt, vilket kan vara värt att komma ihåg).

Sen kom man över på frågan om marginalskatter. Björklund och Alliansregeringen vill höja brytpunkten för statlig skatt, vilken för tillfället är 32 000 kr. Detta skulle ske därför att annars kunde fotbollsspelare och forskare fly landet.

Jag hör nu inte till kategorin "fotbollsspelare" och jag tror att toppspelarna har betydligt högre löner är 32 000 i månaden och att just denna brytpunkt inte drivit särskilt många spelare från Sverige.

När det gäller "forskarna" är jag ju i ett annat läge. Jag är ju faktiskt forskare själv! Personligen har jag aldrig hört någon forskare sitta i kafferummet och klaga över marginalskatten och att de tänker fly ur landet på grund av denna. Vissa av mina forskarkollegor har tillbringat perioder utanför landet, men det beror ju på att de varit gästforskare, eller involverade i vissa projekt, inte av skatteskäl. Och aldrig har jag hört någon som fått anbud av utländska universitet som varit speciellt uppseendeväckande.

Det kanske är någon annan slags forskare, någon annanstans, på någon hemlighetsfull institution som har dessa rika utländska forskarrekryterare som knackar på deras dörrar. På min knackar de definitivt inte!

Lika befängda är DN som pratar om Hjärtläkaren som kanske opererar en timme till om han slipper marginalskatt. Man kan ju undra om vi verkligen vill att hjärtläkaren opererar denna timme eller om det kanske vore bättre att han vilade sig.

När det gäller forskarna är situationen att vi sällan räknar övertid. Vi gnetar på med undervisning och forskning och för de eventuella extratimmar vi gör får vi kanske nedsättning i tjänst nästa termin ... som tenderas att ätas upp av nytt arbete.

Så glamoröst är forskarlivet.

Kanske skulle det vara bättre med en peng till landets fritids än till landets forskare ... tycker undertecknad (kanske lite okollegialt).



söndag 29 augusti 2010

Barnbarn eller ej … det är frågan i valet för mig

Ja, egentligen kan man ju som eventuell mor- farförälder inte säga något i denna fråga. Huruvida andra människor väljer att skaffa barn eller ej, avgör ju givetvis de som ska bli barnets föräldrar.

Min dotter, som ska gifta sig nästa sommar, frågade häromdagen om jag ville ha barnbarn.

Att svara på det är verkligen grannlaga. Jag tycker om barn, har forskat om barn, har tre barn själv … så svaret borde vara självklart. Men det är det inte.

När jag föddes för 53 år sen, så var vi 3 miljarder människor på jorden. Nu är vi mer än 6,8 miljarder och om sådär 30 år, 2040 räknar man med att vi är nästan 9 miljarder. Då räknar man också med att jordens befolkning äntligen når sitt maximum och befolkningen börjar sjunka. Problemet är att då kan det vara för sent.

Klimatkrisen ställer problemet med befolkningskrisen på sin spets. Vi har i dagsläget 390 ppm koldioxid i atmosfären (från Manua Loa observatoriet, år 2008 var det 385) och ett slags jämviktsläge vore att vi hade 350. Det är där vi borde vara om vi skulle kunna tycka att vi löst koldioxidproblemet.

Jag lever ett på många sätt bekvämt och kanske också lyxigt liv i vissa avseenden. Jag köper billiga kläder från u-länderna, avokados från Israel, äpplen från Argentina och lammstek från Nya Zeeland. Till Sverige kommer bärplockare från Thailand och Vietnam för att plocka bär till min blåbärs- och lingonsylt, ovanliga mineraler till min mobiltelefon utvinns i krigets Kongo och Kenya producerar snittblommor till mitt middagsbord.

Livsstilen jag har, till viss del ofrivilligt, gör att jag tär massor på jorden. Och en tankeställare, inte minst för mig själv är, att för någon vecka sedan passerade Sverige den dag då vi inte längre förbrukar det som jorden producerar utan vi tar ut MER än jorden producerar.

I Pakistan är 5 miljoner människor i nöd på grund av översvämningar, i Ryssland har skogarna, myrarna och vetefälten brunnit på grund av torka, så att vetepriset på jorden kommer att vara högt i år. Trots att vintern var extremt snörik verkar Sveriges vattenmagasin obegripligt nog vara halvfulla.

Och nu är det val!

Trots att vi står med kniven på strupen hela mänskligheten, så har vi i Sverige en regering med en statsminister och en miljöminister som gillar att man jagar vargar och är positiv till valfångst, med en finansminister som tycker att tågen får för mycket resurser (trots både vinterns och sommarens tågkaos i Sverige), en regering som vill bygga motorvägar och satsa på bilism, som struntar i att miljöanpassa och bygga bostäder, trots att vi har massarbetslöshet och sådana åtgärder kunde hjälpa många av de arbetslösa och bostadslösa … och TROTS de enorma utmaningar som Sverige står inför så ser de endast en lösning på alla problem … Skattesänkningar!

Och i många opinionsundersökningar ser det ut som att denna inkompetenta regering kommer att bli omvald!

I detta läge känner jag inte att det är självklart att önska mig barnbarn. Jag befarar att den nyfödda generationen … de barn som är 30 år 2040, kommer att ha att ta hand om en värld där det är krympande jordbruksmarker som ska föda en obegripligt stor världsbefolkning. Där oregerliga översvämningar, stormar och torrperioder kommer att driva människor på många delar av vår jord från hus och hem.

En värld med miljarder utblottade och hungrande människor riskerar att mer än någonsin att bli en värld i krig och om dagens svenska politik står sig kan svenska ungdomar riskera att skickas ut att strida mot fattiga människor tillsammans med NATO.

Om detta handlar valet för mig. Om vi ska ta krafttag och försöka göra vårt bästa för att få vår lilla plätt på jorden att gå före i miljöfrågorna, eller om vi ska sugas med i Alliansens egoistiska plånbokspolitik ytterligare ett antal år. Och för mig personligen handlar det om jag moraliskt sett bör önska mig barnbarn.

(Lena Andersson i DN skrev häromdagen, om detta dilemma ur sitt perspektiv.)

lördag 28 augusti 2010

Anne-Marie Lindgren om Erlander och Reinfeldt - tänkvärda tankar

Om man har en timme över så lyssna gärna på detta väldigt intressanta föredrag av Anne-Marie Lindgren från arbetarrörelsens tankesmedja. På grund av att det gått 25 år sedan Erlander dog har hon skrivit en rapport där hon gör jämförelser mellan Erlanders och Reinfeldts välfärdspolitiska idéer.




För er som kanske inte orkar lyssna på hela föredraget (vilket jag verkligen rekommenderar då min sammanfattning inte går upp mot Anne-Maries kloka sätt att lägga fram saker) så tänkte jag i alla fall skriva om några funderingar som hon för fram.

Några funderingar från Anne-Marie ...

  • Exempelvis att när Erlander konfronterades med behovet av strukturomställningar av arbetslivet så ansåg man att det var viktigt att försöka ge människor möjlighet till utbildning för att svara mot nya behov i arbetslivet.

  • Detta kan kontrasteras emot Reinfeldts idéer om att de nya jobben skapas i lågbetalda tjänstejobb som inte kräver omfattande utbildning, jobb av typen som skapas när man ger RUT-bidrag eller genom att sänka momsen i restaurangbranchen.

Andra funderingar från Anne-Marie handlar om socialförsäkringarna ...

Hon påpekar att moderaterna lyckats sprida föreställningen om att det fuskas, och överutnyttjas i socialförsäkringarna (vilket alla analyser tyder på sker i minimal omfattning).

När det gäller arbetslöshet så påpekar hon att nyliberalerna har teorin att arbetslöshet i någon mening är frivillig. Arbetslös är man om man inte accepterar jobb utanför sin ort, sin utbildning och till hur låg lön som helst. Detta styr den moderata politiken. Utbildning är bara slöseri med tid. (Jämför med synen under Erlander kring strukturförändringarna).

Anne-Marie menar att den moderata politiken syftar till att sätta press på lönebildningen, speciellt lönebildningen i de LÄGRE inkomstskikten. Bakom detta finns alltså föreställningen om att de nya jobben bara kan växa fram i den lågbetalda servicesektorn.

Anne-Marie driver också ett intressant resonemang om den Erlanderska idén om "den fulla sysselsättningen". (Reinfeldt driver ju idén om "jobben").

För Erlander berodde arbetslöshet på strukturella faktorer i ekonomin, medan för Reinfeldt handlar det om frivillig arbetslöshet alltså faktorer hos individen. Arbetsmarknadspolitiken på 60-talet handlade om att föra över arbetskraft från MINDRE bärkraftiga sektorer av arbetsmarknaden till MER bärkraftiga sektorer. Detta därför att dessa hade större lönebetalningsförmåga och därmed skapade större utrymme för att ta ut skatter (som ju behövs för den skattefinansierade välfärden i ett samhälle).

Reinfelt å sin sida skattesubventionerar lågt betalda jobb som också ger låg inkomst till staten i form av skatt från de anställda. Detta är diametralt annorlunda mot Erlanders politik. Anne-Marie ser detta som ekonomiskt kontraproduktivt och undrar över detta? Det är konjunkturkänsliga brancher, det första som folk drar in på. Dessa jobb stärker inte heller den internationella konkurrenskraften (vilket förtjänar att påpekas). 

Anne-Marie påpekar att miljöproblem och klimatomställningar öppnar egentligen upp för nya brancher, för teknisk utvecking och industriella produkter. Detta talar emot att ENDAST den lågt avlönade servicesektorn skulle kunna skapa nya jobb.

Jämfört med hur högern resonerat på exempelvis 1860-talet eller 1920-talet är talet om att lönerna måste anpassa sig neråt, detsamma, konstaterar Anne-Marie, apropå de "nya" moderaterna.

Anne-Marie resonerar vidare om att löner till de anställda visserligen är kostnader för företag, men de ger också möjlighet till intäkter för alla de företag som säljer produkter till löntagarna. 

Att förena "full sysselsättning" med "låg inflation" finns det ingen konstant lösning för. Det kräver en balans mellan olika åtgärder. Reinfeldt tycks tro att det inte behövs åtgärder utan att det ska gå av sig själv. Det tror inte Anne-Marie.

Man bör skilja på korttidsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet och korttidssjukskrivningar och långtidssjukskrivningar. Det är dessutom svårt att se att långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivningar skulle bero på för generösa bidrag.

  • Orsakssambandet är INTE att folk har svårt att få jobb för att de blivit långtidsarbetslösa 
  • utan folk blir långtidsarbetslösa för att de har svårt att få jobb.
Det påverkar man inte genom att sänka ersättningsnivåerna.

Anne-Marie tror att kanske kan ekonomisk press bidra lite till att få korttidsarbetslösa och korttidssjukskrivna tillbaka till jobb. Men, kanske bör ändå arbetslösa få lite tid på sig att försöka hitta ett jobb där de kommer mest till sin rätt. Det är en linje där vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning har en roll. Det är bra inte bara för individen utan för hela samhällsekonomin om människor får möjligheter att öka sin kompetens och klara mer kvalificerade jobb.

Detta är tvärtemot den moderata linjen.

Långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivning handlar enligt Anne-Marie till stor del om att vi har en ökad utsortering i arbetslivet.

Sen går Anne-Marie över till att diskutera inflation och arbetslöshet och det Erlanderska begreppet "full sysselsättning".

Med nuvarande inflationsmål så krävs en arbetslöshet på 4%. Det bör vara högre än vad Erlander önskade, men är alltså vad som krävs med dagens låga inflation. Vi har alltså i dagsläget en arbetslöshet på långt över vad som krävs för att klara inflationsmålet.

Eftersom man nu vet detta så är det ju underligt att man har föreställningen att det går att få ut "alla" på arbetsförmedlingen i jobb, då det är oförenligt med inflationsmålet. Man måste se denna sanning i vitögat. Även med ett något höjt inflationsmål löser detta bara delvis frågan om arbetslösheten.

Sen påpekar Anne-Marie att det tenderar att vara SAMMA personer hela tiden som hör till de långtidsarbetslösa. Man står inte i kö för att så småningom komma först. Detta gör att vissa långtidsarbetslösa tenderar att fortsätta att vara långtidsarbetslösa, och detta kan vi inte göra något åt genom att sänka ersättningsnivån!!

Att som moderaterna pressa ut dessa personer i gratisjobb och arbetsslaveri anser inte Anne-Marie vara vettigt. Det handlar om arbetsgivare som får ersättning och inte behöver betala något för att få en person som gör uppgifter som annars inte skulle ha blivit gjorda. I vissa fall tycks det som ARBETSGIVAREN får mer betalt än den anställde får i ersättning. Det liknar NÖDHJÄLPSPOLITIKEN från 30-talet.

Idén kring arbetslöshetspolitiken måste vara att det för de flesta handlar om omställning, dvs att de flesta ska komma ur den lämpligen genom att stärka den enskildes kvalifikationer. Men realistiskt sett kommer det att finnas människor som har svårt att komma ut i arbetslivet och man kan inte behandla dem som vi behandlar personer i Fas 3. Anne-Marie menar att man måste försöka ordna "samhällsarbeten".

Anne-Marie anser också att detta är ett argument för en hygglig A-kassa. Det är rimligt att de omställningar som är samhällsekonomiskt nödvändiga inte ensidigt ska läggas på individen. Det är en samhällelig kostnad. (Eftersom den är samhälleligt nödvändig). Vi ska betala personer för att vi måste ha dessa arbetslösa för att ha stabilitet i ekonomin.

Ungdomsarbetslöshet är kanske till viss del flexibilitetsarbetslöshet exempelvis möjligheter att variera i bemanningen. Denna flexibilitet kanske är ofrånkomlig och samhällsekonomiskt lönsam. Det är en gemensam samhällsekonomisk kostnad som inte endast ska läggas på individerna.

Vi är som individer delar av ett samhälle. Alla bitar behövs och då kan vi inte skikta samhället som moderaterna gör. Det är viktigt att alla har bra villkor i samhället som är vårt gemensamma. 

Anne-Marie kritiserar minskningen av vuxenutbildningsinsatser som gjort det möjligt för människor att förbättra sina villkor.

torsdag 26 augusti 2010

DN och lärartätheten, friskolorna, resultaten och vinsten

DN fortsätter sin Allianskampanj. Nu diskuterar DN förslaget från exempelvis V med 2 pedagoger på 20 barn som kostar uppskattningsvis 7,5 miljarder och att Mona Sahlin i Ekots partiledarutfrågning velat ha en lagstiftning om hur hög lärartätheten ska vara.

Sen i nästa mening skriver DN ... "Men utgångspunkten var det krav på förbud mot vinst i friskolor som inte minst Vänsterpartiet drivit hårt."

Skolverket är en utmärkt myndighet som producerar mycket användbar statistik (något att lägga ner för Alliansen förmodligen ...) och om man där läser tabellen över "Fritidshem - Personal - Riksnivå" och tittar på antal barn / personal så kan man se följande:

1999 var antalet barn / årsarbetare 17,7 totalt med 20,1 för fritidshem i enskild regi.

2009 var antalet barn / årsarbetare 20,9 totalt med 24,4 för fritidshem i enskild regi.

Det har helt klart skett en ökning av barngrupperna med 3 barn per årsarbetare, och de som arbetar enskilt tar hand om fler barn.

Skolverket har utrett att lärartätheten i grundskolan har först minskat sen början på 90-talet för att nu öka igen så vi är tillbaka där vi var i början på 90-talet. Det som däremot har skett är att vi har ungefär dubbelt så stor andel lärare UTAN pedagogisk högskoleexamen som i början på 90-talet vilket nu utgör 13,5%.

Lärartätheten i gymnasieskolan uppvisar däremot en sjunkande trend och andelen lärare utan pedagogisk högskoleexamen är även på gymnasiet dubbelt så hög som i början på 90-talet och är nu 27%.

Om man tittar i skolverkets tabeller kan man se läget i friskolorna läsåret 2009/2010 var 0,7 lärare färre / 100 barn, och att friskolorna hade 74% lärare med högskoleexamen jämfört med 90% i de kommunala skolorna.

Blir då resultaten bättre med fler friskolor eller "elitskolor" à la Björklund kanske?

Om man besinnar professor Bo Malmbergs analys, så verkar detta inte troligt utan snarare är det troligt att en uppsplittring på eleverna BIDRAR till Sveriges sjunkande resultat i PISA mätningarna.

En annan trolig orsak till de sjunkande PISA resultaten är att många svenska elever har bristande kunskaper i svenska språket. En diskussion som jag gjort kring språkets effekter på elevernas resultat i Finland och Sverige finns här (där man bland annat kan se att "svensktalande" finska ungdomar presterar tämligen lika som svenska ungdomar.)

Åter till friskolorna och vinsten. Enligt min mening måste friskolor utsättas för samma kvalitetskrav som kommunala skolor. De måste erbjuda samma lärartäthet, lärarkvalitet i form av utbildade lärare och dessutom lika goda kringresurser i form av övrig personal som kommunala skolor. Friskolor måste dessutom erbjuda lämpliga lokaler och skolmat av god kvalitet. Om man utan att ge avkall på dessa faktorer lyckas göra någon vinst, så gott nog. Men jag tvivlar på att riskkapitalisterna skulle se skolan som någon guldkalv då.

Problemet kvarstår ändå med de sjunkande resultaten för svenska skolan, som den ökande andelen friskolor tycks bidra till.

Det jag tror att "sjunkande resultat" även i "elit-skolor" beror på, är att kamratstöd i studierna är en viktig faktor för framgång. När elever diskuterar skolrelaterade uppgifter, så lär de både sina kamrater OCH sig själva. Detta beroende på att man fördjupar sin EGEN förståelse för olika fenomen när man tvingar sig själv att förklara för andra. Detta innebär att blandade klasser är bra för alla elever.

En segregation på grund av "nivå" leder också till sänkta förväntningar och prestationer som slår hårdast i den svagare gruppen, men även elever i högpresterande grupper kan uppleva svårigheter att hänga med, och därmed få sänkt självförtroende och prestationer.

... åter till DN ett kort ögonblick. ... DN tycker att 7,5 miljarder till fritidshemmen är mycket pengar. Det är det givetvis, men man bör jämföra nivån med att subventionera luncherna för vuxna arbetande med 5,6 miljarder som Alliansen föreslagit ... för att skapa jobb till priset 700.000 kr per jobb ...

Ja, vad vill jag själv då gärna se?

Likartade regler för friskolor och skolor, kanske en kommunal kö och fördelning utifrån "närhetsprincipen" främst, om det inte rör sig om någon mycket egenartad pedagogik. Högre personaltäthet i friskolor och på fritidshem, kanske man kunde tänka sig en nivå på 15 barn per anställd åtminstone (vilket är en avsevärt lägre ambition än V, men ändå en rejäl förbättring), och dessutom bättre utbildning bland friskolornas lärare.

onsdag 25 augusti 2010

Ekonomidebatten i TV - Vem vann?

Det är ju alltid svårt att försöka vara "opartisk" när man inte alls är opartisk. Jag tittade i alla fall på hela debatten och ... givetvis tyckte jag att Valtersson (Mp), Östros (S), och Andersson (V) var bäst. Jag tyckte att de på ett engagerat sätt försökte ställa alliansföreträdarna till svars för viktiga frågor där de ställt till det under mandatperioden (att det sen verkar vara närmast lögn att få raka svar från vissa politiker är en annan sak).

Sen tyckte jag att när det kom till själva "slutanförandet" var Östros rakare, mer genomarbetad och mer förtroendeingivande än Borg som svävade på målet med vad han ville (förmodligen ingenting utom att sänka skatter) och som såg ofokuserad ut. Kanske kände han sig lite tilldängd i debatten.

Men, jag litar som sagt inte på mig själv när det gäller att utvärdera lite opartiskt, så jag tittade runt lite vad andra skrivit.

Proffstyckarna anser att Valtersson var bäst, de hade ingen förståelse för att Östros talade om att hans mamma jobbat som städerska, och de tyckte att Andersson var ettrigast.

När det gällde Alliansgänget så tyckte de att Borg (M) var sakligast (här undrar jag lite hur? Kom han med ett enda tydligt besked? Eller det kanske är just bristen på besked som skulle antyda saklighet?) Attefall (Kd) följde partilinjen om "verklighetens folk" och pratade ur ett köksbordsperspektiv, Hamilton (Fp) hoppade på Andersson (V) på ett träligt sätt, och Tiefensee (C) sa just ingenting.

I Metro kommenterade Göran Greider från vänster och Johan Norberg från höger. Greider tyckte försiktigt att Östros var bättre än väntat och att han gjorde rätt i att ha ett moraliskt perspektiv på politiken. Norberg tyckte att Borg var bättre för att han var klurig och för att han var Borg. När Norberg kommer med en sådan nivå på kommentarerna om Borg, så förefaller det mig som att Östros vann av de två kombattanterna.

Vågar jag tro att jag har rätt när jag tycker att de Röd-Gröna vann debatten?

Alliansfritt och restaurangmomsen

Ibland gör bloggen Alliansfritt suveräna betraktelser. Idag funderar man över Alliansens idé om att sänka restaurangmomsen med 5,6 miljarder kronor, vilket skulle ge 8000 nya jobb.

Priset per arbetstillfälle blir alltså 700.000 kr per arbetstillfälle och år.

Om man direkt skulle anställa 8000 personer med en lön på 22.000 kronor skulle detta kosta 2,8 miljarder.

Alliansfritt undrar ... vart tar de övriga 2,8 miljarderna vägen?

tisdag 24 augusti 2010

Opinionsmätningar och främlingsfientlighet

Det bara dräller av opinionsmätningar.

För det mesta, när det går bra för Alliansen i någon mätning är det krigsrubriker om hur de leder, när det går bra för de Röd-Gröna så noterar man att förändringarna är inom osäkerhetsmarginalen.

Jaha, vi får väl leva med denna mediala anti-propaganda. Intressant nog kan man notera att sossarnas tidning (åtminstone som det var förr) har Lena Mellin som verkar vara en undercover Alliansarbetare, och som gör sitt bästa för att skjuta de röd-gröna i sank. Och när det råkar gå bra låter det såhär... om man kan lita på mätningarna.

Tyvärr verkar SD ha en hög procent sympatisörer i alltför många mätningar för att man ska helt kunna strunta i dem. Detta gör att man måste börja tänka taktiskt.

De Röd-Gröna har frånsvurit sig allt samarbete med SD (tack-och-lov), men vad Alliansens företrädare tycker är för mig mer oklart. Jag tror att de, inte minst efter folkpartiets och Nyamko Sabunis flört med de främlingsfientliga, kan vara ganska öppna för ett samarbete med SD.

För att kunna vara säker på att SD INTE ska få något inflytande på nästa regering finns därför bara ett val:

Rösta Röd-Grönt!

(Kan förresten inte låta bli att länka till en ung bloggare som fattat det här)

Att propagera för eller att granska makten ... Hur den tredje statsmakten förändrat roll, Exemplet DN

Inspirerades av en ung klarsynt släkting till denna lilla meditation.

DN har under valrörelsen ägnat sig åt att "granska alliansens vallöften" för att se om Alliansen genomfört det de sagt.

Detta är att villa bort korten på ett utstuderat sätt. DN låtsas granska Alliansen genom att sida upp och sida ner skriva om Alliansen och deras vallöften. Detta sker genom att man skriver små rutor där man säger om saker är genomförda eller ej, utan vidare diskussion kring dessa.

Det som vore en VERKLIG granskning av makten vore att diskutera om EFFEKTERNA av vallöftena blivit eftersträvansvärda, eller om de haft negativa bieffekter.

Den typen av granskning av makten lär vi inte få se, eftersom den skulle avslöja de bisarra effekterna av regeringens politik:

  • Att de fattiga blir fattigare och de rika blir rikare i Alliansens Sverige.
  • Att sjuka människor tvingas söka jobb som de inte kan få, och får lägre ersättning under tiden.
  • Att undersköterskor betalar mer för a-kassan än läkare.
  • Att vi har ökat arbetslösheten med minst 2% under regeringen och att man istället för att satsa på jobb i offentlig sektor i normal Keysenyansk anda slängt pengar till människor som redan har det bra.
  • Att en regering som pratar om "privatliv" har infört mer personlighetskränkande kontroller än någonsin.
  • Att Sverige nu bedriver krig för första gången på 200 år, under NATO ledning ...

Detta skriver inte DN om (möjligen på valfläskkollen).

söndag 22 augusti 2010

Nymnchen och Andreas Berg - från Ratio i debatt om Jämlikhetsanden

En av mina bloggvänner Nymnchen är just nu i en het forskningsdebatt kring studierna i boken Jämlikhetsanden gentemot Andreas Berg som jobbar på Ratio (Näringslivets forskningsinstitut).

Denna mycket tekniska och komplicerade debatt kan man följa här (på Andreas blogg) och här (på Nymnchens blogg).

Ledare om Allianspolitiken

Dagens ledare i DN är ett exempel på hur denna tidning är en kampanjmaskin för Alliansen. 

DN raljerar och skriver "inte med att för nöjes skull mobba sjuka och arbetslösa.

Nej, inte heller med att av ideologiska skäl tvinga pensionärer att betala hög skatt."

Sanningen är ju att de ogenomtänkta (välvilligt läst - annars kanske medvetet mobbande) reformerna HAFT just denna effekt. De har drabbat de SJUKA och de ARBETSLÖSA och medfört att PENSIONÄRER av någon outgrundlig anledning ska betala högre skatt än oss som jobbar.

Man säger att målet var att få fler i arbete ...

Sanningen är att i dagsläget har vi minst 2% högre arbetslöshet än när man inför valet 2006 talade om massarbetslöshet ... Vi har omkring 8.5-9.5% arbetslösa (beroende på vem som rapporterar)

DN talar vidare om att "det ska bli mer lönsamt att arbeta" ... som om de arbetslösa skulle vara arbetslösa för att de inte iddes gå till ett jobb. A-kassan har urholkats så till den grad att de flest får ut långt lägre än 80% av lönen (som var tänkt från början) om de skulle bli arbetslösa. Det finns ingen rimlig anledning att tro att folk av ren slöhet skulle välja att leva på cirka 11 000 i månaden (max). Folk är arbetslösa för att det inte finns jobb. Så enkelt är det.

DN skriver helt naivt "Ersättningen trappas av med tiden, för att öka incitamenten att söka jobb. Även i sjukförsäkringen finns ökade krav på att börja arbeta igen."

DN fortsätter med att blanda äpplen och päron och påstår att förmögenhetsskatten skulle ha något att göra med att det skulle bli "enklare och billigare att anställa" 

(I varje fall skriver DN  om detta under samma punkt.) Förmögenhetsskatten för de flesta har INGENTING med att göra med möjligheterna att anställa någon. Det är rakt ut en reform som gynnat de rika familjerna.

DN påstår, mot det som borde vara bättre vetande, att föregående regering sjukskrivit och förtidspensionerat bort arbetslösheten. Detta argument bemöts bäst av Björn Johnsson och Tor Larssons forskning. Att DN fortsätter att pumpa ut felaktigheter bara fortsätter att undergräva DNs trovärdighet. Att sjukskrivnings och förtidspensioneringstalen sjunker, beror på en trend som började långt innan Alliansen kom till makten och beror inte minst på att 40-talisterna, denna stora generation, nu får ålderspension.

Sen ytterligare en fråga. Ger sänkta skatter mer jobb? Om man får 1500 kronor mer i månaden så räcker det inte till att anställa någon, vilket var och en bör inse. Frågan är då om konsumtionen detta ger upphov till är tillräcklig stimulans för att skapa fler jobb. Detta vore möjligt om människor väljer att konsumera upp sina pengar direkt. De människor som konsumerar mest av nya tillgängliga pengar är givetvis de människor som har lägst inkomster.

Eftersom jobbskatteavdraget främst kommit människor med höga inkomster till godo så finns det stor anledning att tro att de med högst inkomst på olika sätt sparat snarare än konsumerat upp sina extra pengar. 

Det är helt enkelt en dyr och ineffektiv metod att tro att jobbskatteavdrag som främst går till de rikaste ger jobb i någon större utsträckning. Ordspråket "När det regnar på prästen så skvätter det på klockaren" stämmer än.

Peter Andersson (som har en bra sosseblogg) har också reagerat på denna ledare.

lördag 21 augusti 2010

Ett litet PS

I dagens DN fanns också en liten text om sjukskrivningstalen och om förtidspensioneringarna där det påpekades att dessa hade börjat sjunka långt innan den sittande regeringen tillträdde och att en viktig orsak till det minskade antalet förtidspensioneringar var att 40-talisterna istället får ålderspension. (Detta besvarar en fråga jag ställde i en bloggpost för någon dag sedan).

Afghanistan all over

I dagens DN skriver Pierre Schori för sossarna (själv)kritiskt om Afghanistanpolitiken.

Jag tycker att Schori väl sammanfattar de synpunkter som jag har efter att grundligt ha följt Afghanistan det senaste decenniet.

Nåväl, jag ska försöka sammanfatta, kanske med en lite egen infallsvinkel:

  1. Vi minskar inte risken för terrorism, snarast ökar vi den genom att vara i Afghanistan.
  2. Afghanerna själva vill inte ha oss där.
  3. Svenska Afghanistankommittén vill hellre att vi använder pengarna till humanitärt bistånd, vilket VERKLIGEN hjälper Afghanerna till hälsovård och skola och utveckling.
  4. Regeringen i Kabul är icke-legitim, tillsatt efter valfusk och med kontakter både bland lokala krigsherrar och knarkhandlare. Varför Sverige ska stödja den övergår mitt förstånd?
  5. FN är inte inblandad på något tydligt sätt i Afghanistanoperationen utan det är NATO som är det.
Ja, det är väl det. Sen kan man ju tycka att vi borde lägga krutet på att skicka våra fredsbevarande styrkor på FN-uppdrag där de är välkomna och behövs istället för som förband under NATO med utökade stridsbefogenheter (som de nyligen fått).

(Jag gissar att Pierre Schori gärna vill profilera sig som en möjlig utrikesminister när vi vunnit valet, men när han gör det med en bra artikel må det vara hänt).


fredag 20 augusti 2010

Om sjukförsäkringen och utförsäkringen aka stupstocken

Björn Johnsson skriver om Sanningen bakom de sjukskrivna i Arena. (Utomordentligt bra artikel)

Vänsterekonomerna diskuterar hur det gått för de som nått stupstocken, de utförsäkrade ... också en mycket bra text. 



Att rösta mot ...

Igår tillbringade jag lunchen med en kollega som jag delat många luncher med och diskuterat mycket kring Björklunds skolpolitik med. (Vi är båda upprörda över denna politik).

Jag sa att jag skulle rösta på Miljöpartiet, och hon sa att hon inte skulle rösta på Miljöpartiet, för att vi inte hade en politik som stämde med en av hennes hjärtefrågor.

Sen berättade hon att hon röstat blankt i de två senaste valen.

Problemet just nu, är att eftersom Alliansen av allt att döma leder med någon procent så är VARJE blankröst, VARJE soffliggare, och VARENDA EN som röstar på småpartier utan chans att nå riksdagen, som Piratpartiet eller Fi, en röst på Alliansen!

Så, om man anser att den nuvarande regeringen har misslyckats med centrala frågor, och att det viktigaste av allt är att bli av med den nuvarande inhumana politiken, så är det viktigt att man röstar MOT. Alltså, att vi förmår alla våra protesterande vänner att gå och rösta på en alternativ regering.

Vill man inte ha FRA och jakt på fildelare, eller en batong-politik i skolorna, eller ovärdiga förhållande för sjuka, ha bättre villkor för kvinnor, eller tycker att Sverige ska ut ur Afghanistan bums ... eller vad det nu vara må ... men man inte känner sig helt hemma i de röd-gröna blocket, så är det ÄNDÅ viktigt att man röstar MOT på det enda möjliga alternativet, det röd-gröna.

Och då räcker det inte med en blankröst, för om folk röstar så får vi fyra år till med mer av samma.

torsdag 19 augusti 2010

Samhällsbärarna, sjukförsäkring - och Reinfeldt

Ekointervjun med Reinfeldt var intressant på många sätt. Bland annat fick man ju klart för sig att han säger nej till de utspel som Allianspartiledarna i övrigt kommer med. 7 nej på raken.

Det mest uppseendeväckande ur min mening är att Reinfeldt i denna intervju pekar ut en grupp som "samhällsbärarna" och denna grupp är personer som tjänar en bit över 30 000 kr per månad. 

Samhällsbärarna definierat alltså som höginkomsttagare ska få SPECIELLA skattelättnader eftersom de är just höginkomsttagare.

Ekots intervjuare frågade varför inte personer som undersköterskor eller sopåkare, som utför för samhället livsviktiga tjänster ska få komma med i denna förmånsklass när det gällde skatter, och varför, var lite svårt att förstå av Reinfeldts svar, ... förutom att de tjänade för lite.

Ekots intervjuare frågade också om hur han såg på att bara 2% av dem som slängdes ut från sjukförsäkringen fått någon form av jobb ... och detta tyckte Reinfeldt var ett lyckat resultat !!!

De 98% som överhuvudtaget inte kunnat komma i jobb utan bara fått sänkt inkomst (och högre skatt än oss som jobbar) är förmodligen inte lika lyckliga.

Ska svenskarna verkligen välja 4 år till med denne man som slåss för de välbeställda och är cynisk mot de utsatta?

onsdag 18 augusti 2010

DNs faktakoll om Reinfeldt och sjukskrivningar

DN har gjort en liten faktakoll om Reinfelds synpunkter in P1:s partiledarutfrågning och hur det egentligen står till med sjukskrivningarna.

Intressanta data som visar att Reinfeldt inte är helt uppdaterad.

Att förtidspensioneringarna sjunkit så kraftigt senaste åren undrar jag om det inte beror på att 40-talistgenerationen, som ju är stor, allt mer får ålderspension. I denna generation har det säkerligen varit en stor grupp förtidspensionerade som numera alltså istället kvitterar ut ålderspension. (min generation, 50-talisterna, är istället väldigt få, varför det är naturligt att det proportionellt är en mindre grupp som förtidspensionerats).

Det vore roligt om någon statistiker redde ut detta.

Valupptakt i Uppsala

Igår var jag på upptaktsmötet i Uppsala för Miljöpartiet.

Och när jag hör våra representanter på olika nivåer känner jag mig tryggare och tryggare som miljöpartist. Talarna tog upp djurrättsfrågor, klimatfrågor, jämlik vård, bättre mat till sjuka, gamla och barn, gröna jobb, bostäder, skola ... och också rättvisa skatter.

För varför ska en föräldraledig betala högre skatt än en som jobbar, varför ska en pensionär, sjuk eller arbetslös betala högre skatt än en som jobbar? Detta är bortom min fattningsförmåga hur i hela friden Alliansen kan tycka att det är rimligt?

Miljöpartiet är ett ungt parti, och eftersom jag bor i den Eviga Ungdomens stad känner jag mig Evigt Ung även om åren tar ut sin rätt i fötter och rygg. Detta ger också hopp om en bra valrörelse, där jag hoppas att många "gamlingar" ska lyssna till de unga och framtidens röst.

Jag hoppas därför att hela mediaetablissemanget ska kunna få fel av att vi alla gör en god valrörelse och ser till att varenda tänkbar väljare röstar röd-grönt. Att inte rösta, eller att rösta på småpartierna som Fi eller PP är att lägga sin röst för en regering bestående av Alliansen. (I värsta fall flankerade med SD).


måndag 16 augusti 2010

Valstuga

Som nybliven partimedlem (sen i höstas) vet jag ju just inget om valstugor och valrörelser inifrån så att säga. I år tänkte jag i alla fall försöka göra lite insatser med detta, jag ska försöka hinna gå kurs och vara på plats när det behövs.

Jag hoppas, hoppas, hoppas att Sverige trots allt fokus på privat plånbokspolitik i massmedia, istället tar ställning för en solidarisk och smart omställning av politiken, med siktet inställt på välfärd och framtiden för oss, våra barn och människor på andra platser på planeten.

Jag blir uppriktigt ledsen av att man i tidningar gör redovisningar av "så mycket får du i plånboken" av olika förslag, när det det verkligen gäller är vår överlevnad tillsammans.

Jag tror också att det för framtiden vore bra med en offentlig redovisning över varifrån partierna får sina partistöd och hur mycket. Detta kommer säkerligen inte att hända före valet, med tanke på den MASSIVA propaganda för Alliansen i snart sagt varje tidning och andra media. 

Det kommer förmodligen inte att hända EFTER valet heller, tyvärr.

Läs gärna bloggen Nemokrati, som skriver en rasande krönika kring det oredovisade Moderata partistödet mm.

fredag 13 augusti 2010

Monopol

I dagens DN var det en krönikör om hur det var att spela Monopol. Om känslan att bli utblottad på allt man har av de andra i spelet och om hur de segerrusigt njuter av att ruinera förloraren.

Det obehagliga är att det är så det känns inför Allianspolitiken. Segrarna, de med goda inkomster njuter av att få mer i plånboken väl medvetna om att fler än någonsin går på socialbidrag, har fått sänkt sjukpenning, är arbetslösa eller betalar hög skatt på sin pension.

Men det rör ju inte dem själva bevars. Själva skulle de ALDRIG gå och bli sjuka, fattiga, arbetslösa, eller gamla. Och att ge dessa grupper en dräglig levnadsnivå är ju BIDRAGSLINJE!!!

(Fast även de sjuka, fattiga, arbetslösa och gamla betalat in till våra socialförsäkringssystem).

Tillråga på detta har vi en regering som säger sig satsa på JOBB (även om få har synts till) och dessa jobb ska betalas med våra skattepengar.

Men för att detta ska vara smakligt för den borgerliga Alliansen ska skattepengarna skickas till PRIVATA aktörer som gör välfärdstjänster och tar av våra surt betalda skatter och gör vinster.

Sen säljer den borgerliga Alliansen ut våra gemensamt ägda tillgångar till privata aktörer för struntsummor. Det som sker är samma som skedde när sovjetsamhällets tillgångar fördes över till privata korrupta oligarker. Fast vi säljer ut Sverige till reapris till Tyskland främst. Om man vill läsa om detta kan man läsa bloggen Nemokrati.

Sverige under Alliansen har valt att socialisera kostnaderna och privatisera vinsterna. Och dessutom tappar vi den offentliga insynen i de tjänster som utförs.

Grattis Sverige.

Sen har vi ju dessutom de miljöåtgärder som måste göras men inte görs. SJ ger jättevinster men bygger inte nya banor - för banverket (eller heter det trafikverket nu?) är bevars ett ANNAT bolag som vill göra SINA vinster istället för att bygga spår som behövs ...

Och klimatanpassningen måste påskyndas. Jag gillar inte att köra åt helvete med pukor och trumpeter och glada tillrop.

Jag hoppas, att vi blir tillräckligt många som röstar bort Alliansen, för Sverige behöver vända skutan nu, både för människornas skull OCH för miljöns skull.

Det vore ohyggligt sorgligt om människor väljer att rösta bort möjligheterna till ett rimligt liv för sina barn och andra, för att de fått någon hundring mer i plånboken.

(Läs också gärna Lena Sommestad som skriver klokt på sin blogg och bloggen Storstad kommenterar om vinsterna i "privata" skolor. Utredarna skriver om problemet att endast var 10:e arbetslös får ut 80% av sin inkomst i a-kassa. Att bli arbetslös är ett snabbt sätt att fattiggöras.)



fredag 6 augusti 2010

Newsmill

I dagens DN (åtminstonde pappersupplagan, jag hittar inte texten i nätupplagan) får siten Newsmill välförtjänt stryk. De har tydligen haft en "millning" om romer, (apropå Tobias Billström) och då framgår med all önskvärd tydlighet att siten är en plaskdamm för Sverigedemokrater och andra högerextremister. (För den som någon gång skrivit på Newsmill framgår det raskt av kommentarerna också).

Jag har just avslutat läsningen av Jan Guillous memoarer om sitt skrivande och där avfärdar han också Newsmill som en förtalssite.

Jag har ju sett (och skrivit om) hur de riggat för de tokiga klimatskeptikerna att "kampanja" på siten också, så där är ytterligare en idioti som är välbelagd.

Personligen hoppas jag verkligen att Newsmill går i putten, gärna på grund av detta.