lördag 24 juli 2010

Moderater, räkning och fattigdom

I dagens DN diskuterar Lena Sommestad att regeringen frångått en sen 25 år vedertagen metod inom EU att mäta förekomsten av fattigdom i ett land. När man väljer att göra detta, speciellt inför en valrörelse, luktar det illa, för att inte säga - stinker det.

Den gängse metoden att mäta fattigdom har inneburit att man definierar fattigdom som inkomster som är lägre än 60% av medianinkomsten. Om man ser det statistiskt så fungerar medianbegreppet så att det är mer robust än medelvärdet gentemot extremvärden. Om det finns ett fåtal människor i ett samhälle som "drar iväg" inkomstmässigt medan den stora flertalet står still, så påverkar detta knappast medianen medan medelvärdet höjs oproportioneligt av detta.

Att minska fattigdomen till 0, som den definieras med denna definition, skulle vara fullt möjligt om man pressade samman de lägre inkomstskikten, dvs folk i dessa skulle få mer lika löner.

Ett exempel:

Om man antar att medianlönen i Sverige vore 100 000 så skulle 60% av denna medianlön vara 60 000 kronor. Om de lägsta 50% av inkomsttagarna (de under medianinkomsten) i Sverige hade löner mellan 60 000 kronor och 100 000 kronor allihop skulle andelen fattiga i Sverige vara 0%.

(Intressant nog för alla människor med intresse för höga löner, skulle de höga lönerna däremot kunna vara hur spridda som helst ... men jag tror inte det vore önskvärt av andra skäl).

Till moderaterna.

På bloggen "Den hälsosamme ekonomisten" påstår författaren att definitionen definierar en UNGEFÄRLIGEN LIKA STOR PROPORTION av befolkningen som fattiga i respektive land.

Det gör den nu inte om man följer ovanstående exempel. Det är fullt möjligt att ha 0% fattigdom under ovanstående premisser.

Sen resonerar vederbörande person om vad man "i gemen" anser vara fattigdom. Snubblande nära en moderat version av "verklighetens folk". Begreppet "i gemen" kanske kan varumärkesskyddas?

Orden "i gemen" blir en ursäkt för godtycke. Sedan raljeras vidare utifrån ett inlägg från Thomas Gür i SvD :

"Vad är vars och ens behov? Är det ostron och gåslever en gång om året eller en gång i veckan? Är det en cykel med fotbroms, så att man kan ta sig till och från den lokala lanthandeln, eller är det en Porsche 955 Cayenne Turbo S, så att man snabbt kan komma till skidbackarna i Åre?"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar