onsdag 7 juli 2010

Jobbskatteavdrag, jobb, arbetslöshet och bidrag

Littorin har kastat in handduken och jag är inte den som gråter.

I denna lilla text ska jag försöka dra ihop lite tankar och kanske frågor om jobbpolitiken, eller brist på densamma.

Regeringen har pratat om "Arbetslinjen" och för att uppnå denna arbetslinje har man infört en bortre gräns för sjukskrivningar, gjort det dyrare att vara med i a-kassan, och tar ut extra hög skatt på pensionärer. Ytterligare en satsning har varit att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar.

Har då fler kommit i jobb på grund av sjukskrivningsgränsen? Ett antal personer har blivit överflyttade till arbetsförmedlingarna istället i varje fall, och därmed oftast fått lägre ersättning. Ett fåtal tidigare sjukskrivna personer har fått jobb, det handlar om något hundratal. Ett antal tidigare deltidssjukskrivna personer (som min kusin med reumatism) har sonika inte brytt sig om att gå till arbetsförmedlingen och i kusinens fall avvaktat ålderspensionen som inträder i höst.

Så arbetslinjen i detta fall har huvudsakligen medfört att de sjuka personerna har fått lägre ersättningar, alternativt ingen alls. Ett fåtal har kunnat jobba. Och detta är givetvis som väntat, eftersom anledningen att folk har sjukpenning är för att de är sjuka!!! (egendomligt nog).

Sen har vi då det faktum att folk inte är med i a-kassan. De som lämnat a-kassan är nog oftast folk som jag, som sitter på sin tillsvidareanställning sen några år. Detta urholkar förstås a-kassorna om inte folk är med av solidaritet. 

Man kan förstås tänka att "hungriga vargar jagar bäst" och att om folk har riktigt dålig a-kassa alternativt ingen alls, så är de beredda att ta vilka jobb som helst. Förmodligen är det så. Problemet är att det inte just funnits så många jobb att ta. När vi har en arbetslöshet på cirka 9% så kan man ju inte säga att "hungriga vargar" teorin varit särskilt lyckosam för att få folk i jobb.

Att man sänkt arbetsgivaravgiften för ungdomar verkar inte ha haft någon avsevärd betydelse för att få fler i jobb, vilket exempelvis man kan läsa om här på SVD brännpunkt. (Där den redovisade effekten är obefintlig eller möjligen motsatt).

Då och då dyker det upp "sanningens ord" utan att ledarskribenter och andra riktigt verkar tänka efter. Exempelvis skrev Peter Wolodarski i DN igår (min markering):
Hur som helst uppnår Borg en effektiv retorisk effekt. Han framstår som trovärdig, påläst och dessutom lite skojig mitt i sina teknikaliteter. Det är inte meningen att man ska förstå allt han säger; man ska bara förstå att Borg själv förstår.
Ja, kanske är det så att folk inte förstår (eller vill förstå). Inte minst de borgerliga ledarskribenterna. 

Wolodarskis text påstår att vi i Maj 2010 har 137 000 fler sysselsatta än i Maj 2006.

SCB säger att den relativa arbetslösheten var 8,8% i Maj 2010. Pillar man lite vidare och begär fram statistiktabeller på SCB kan man se att om man jämför kvartal 1 2006 och kvartal 1 2010 så var 367.5 tusen arbetslösa 2006 och 445.7 tusen arbetslösa 2010.

Wolodarski pratar inte om arbetslöshet utan om sysselsatta ... så jag får väl kolla det också:

Jämför man antal sysselsatta kvartal 1 2006 så var det 4309.6 och kvartal 1 2010 så var det 4433.5 = 123 000 fler. Vi kanske tittar på olika månader jag och Peter?

Samtidigt har befolkningsmängden i åldern 15-74 år ökat från 6701.1 till 7000.7 vilket är en ökning på 300 000 personer cirka. Turligt nog har inte alla dessa nya personer i arbetsför ålder blivit arbetslösa.

Om man ser den ökade sysselsättningen i förhållande till den ökande folkmängden kan man ju se att av dessa 300 000 har alltså endast 41% fått jobb.

I ledaren av Wolodarski säger han att Borg får beröm för sin politik ... men, och här kommer en intressant alternativ förklaring, att en person från Goldman-Sachs säger att det kanske beror på att FÄRRE PERSONER ÄN UNDER TIDIGARE KRISER ÄR SYSSELSATTA I EXPORTINDUSTRI som gör att Sverige kommit relativt lindrigt undan ekonomiskt och när det gäller arbetslöshet. Det ska bli spännande att se vad forskarna kommer fram till i sina analyser när de verkligen utrett effekterna av finanskrisen.

En annan intressant analys som dykt upp kommer från Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs chefsekonom, som menar att moderaterna inte tar ungdomsarbetslösheten på tillräckligt allvar och att 40-talisterna redan gått i pension och att man därför inte kan förvänta någon stor effekt av detta. Sen kan man ju ha andra åsikter än Fölster om vad man borde göra åt detta.

Jag kan inte avstå från att förundras över bristen på analys och kritik från media när det gäller vissa av de siffror som Borg slänger omkring sig. Jag vill minnas att han nämnde att arbetslösheten var 200000 mindre än det han tidigare trott att den skulle vara. Detta borde man ju snarare än att se som en framgång betrakta som en brist på förmåga att räkna hos Borg?

Åter till jobbskatteavdraget. Hur skulle detta kunna skapa jobb?

Genom att folk ville jobba? Eftersom vi har nästan en halv miljon personer som är arbetslösa så är inte problemet brist på arbetskraft. 

Skulle man kunna tänka sig att folk anställde andra på grund av avdraget? Nej, det tror jag inte. Det är alldeles för litet för att detta skulle ha någon påtaglig effekt.

Köper folk mer grejer på grund av avdraget? Kanske det. Jag har inte riktigt kunnat hitta statistik angående detta.

Här är i alla fall ett diagram från SCB som visar att trenden är att fler försörjs med bidrag på senare tid ...

Så mycket för "arbetslinjen" kontra "bidragslinjen" ...


2 kommentarer:

  1. Du, om alla som hade sjukpenning under sossarnas styre verkligen var för sjuka för att arbeta så skulle vi vara världens sjukaste folk. Så är det helt enkelt inte - att man fick sjukpenning var på inget sätt något bevis för att man var för sjuk för att arbeta.

    Är man arbetslös och inte sjuk ska man ha a-kassa och falla under samma regler som alla andra, även om man var sjuk tidigare.

    Rapporten om jobben i Hotell- och restaurangsektorn säger över huvud taget ingenting om jobbskatteavdraget - det enda den säger är att sysselsättningen bland ungdomar minskade marginellt i branscherna under finanskrisen. Är det förvånande? Hade fler ungdomar fått behålla jobben om de hade varit dyrare att ha kvar???

    Som vanligt så ignorerar vi rödgröna helt hur det finansiella läget har varit i världen under den här mandatperioden.

    Att vi har fler sysselsatta NU än 2006, när vi precis har genomgått en djup finanskris, är imponerande. Det betyder ju att alliansen lyckats få fler i arbete under en lågkonjuktur än vad sossarna lyckades med i en högkonjunktur.

    Det är inte fy skam.

    SvaraRadera
  2. Orsakerna till den höga sjukfrånvaron verkar bäst förklaras av de analyser som forskarna sociologen Tor Larsson och statsvetaren Björn Johnsson gjort.

    Här är en länk till en förklarande artikel av Björn

    http://www.dn.se/debatt/missvisande-mediebilder-om-den-hoga-sjukfranvaron-1.1036240

    Du kan också läsa mer på hans blogg

    http://stardustsblogg.blogspot.com/

    Förklaringarna handlar om ett sammanbrott i rehabiliteringskedjan som sammanhängde med 90-talskrisen.

    -'-'-'-'-'-

    Om du tar min kusin med reumatism så kan hon visst arbeta och det har hon också gjort hela tiden, hon kan däremot inte arbeta heltid. Så är säkerligen situationen för många av de deltidssjukskrivna.

    -'-'-'-'-'-

    När det gäller ungdomsrabatten i arbetsgivaravgiften borde den ha gjort att ANDELEN ungdomar i sektorn ökat även under finanskrisen, detta har inte hänt och den har alltså ingen effekt.

    -'-'-'-'-'-

    Under det usla finansiella läget har Alliansen slängt pengar efter höginkomsttagarna med jobbskatteavdraget (som inte har någon effekt på sysselsättningen som redovisats), är det en ansvarsfull finansiell politik?

    -'-'-'-'-'-

    Bara det faktum att vi blir fler i landet gör att fler jobb behövs. Detta är mer en dynamisk effekt snarare än en effekt av politiska åtgärder, vilket förmodligen kommer att visas i de ekonomiska analyser vi har att vänta.

    SvaraRadera