söndag 11 juli 2010

Iskyla i sommarhettan

Faktum är att jag tycker synd om Sven-Otto Littorin. Nej, jag tycker givetvis att det han eventuellt har gjort är fel. Jag tycker att hans presskonferens var en katastrof och att han hängde ut sina barn var gräsligt. Jag tycker att det är en snaskig affär som hanterats fruktansvärt illa. Men mest av allt framstår Littorin som en person som är i psykiskt dålig kondition och som mest av allt behöver professionellt stöd och hjälp i den sörja han hamnat i.

Stöd får han inte från moderaterna. Där är det silkessnöret. Han avtackas inte, vilket borde ha gjorts om Reinfeldt verkligen trodde på hans förklaringar. Han suddas ut från regeringens hemsida, och man går till och med så långt att man på stalinistiskt maner retuscherar bort Littorin från gruppbilder av regeringen.

Iskylan från moderaterna framstår i all sin glans i Sanna Raymans lilla text på SvDaccent:

Vad händer nu? Politiskt sett, inte mycket. Vi har en ny arbetsmarknadsminister, det regeringsarbetet går vidare, valrörelsen stundar. Någons personliga tragedi är, i politiskt hänseende, blott en parentes.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar