lördag 10 juli 2010

Att få sluta ...


När jag föddes hade jag 8 mostrar ... 

Idag dog den sista av alla dessa mostrar.

På mitt 50-års kalas för 3 år sedan var fortfarande 3 av alla dessa mostrar i livet och de firade med att dansa bland annat.

Lilla moster som dog idag drabbades av hjärtinfarkt och lunginflammation förra september. Jag träffade henne efter någon vecka när hon låg på MAS och andades syrgas. Hon mindes inget av det besöket efteråt.

Efter någon månad fick min avtynade moster som redan innan led av reumatism, flytta över till ett korttidsboende och där blev hon kvar 8-9 månader, till sin död. Tack och lov var vårdpersonalen lyhörd för dotterns och familjens synpunkter och lät henne stanna i sitt försvagade tillstånd, annars skulle hon ha flyttat till en lägenhet.

Större delen av tiden på korttidsboendet låg moster i ett rum som hon delade med en annan kvinna. Utsikten var gammaldags fönster med stora träd utanför och där man kunde skymta Öresund. I fönsternischerna stod mängder av blommor.

... just nu spelar min dotter "Bridge over troubled water" ...

Min kusin och hennes son var hos moster på slutet. Som min kusin har rest i år. Hon har tillbringat veckovis hos sin mamma som bor kanske 70 mil från kusinens hem. Hennes arbetsplats har låtit henne gå ner i tid för att åka till mamma och bo i hennes lägenhet och hälsa på.

Vad gör man för en människa som inte orkar sätta sig upp i sängen ... en som långsamt tynar bort för att hon inte orkar äta och inte orkar dricka? Min kusin gjorde hennes älsklingsrätter som hon fick lukta på och smaka lite av. Och så fanns hon där i många många timmar.

Jag hoppas att min moster fick lite roligt ändå på slutet. Jag tror hon tyckte det var roligt att höra om när min dotter spelade på kronprinsessans lysning och i Ockelbo. Jag hoppas moster fick följa prinsessbröllopet på TV och kanske att hon fick smaka lite tårta också. Kanske kunde moster till och med se på lite VM-fotboll? Jag vet inte om hon tyckte om fotboll egentligen.

Men moster var i grunden en väldigt glad och livsbejakande person, en människa som skrattade mycket och tog för sig av livets goda.

När hon var här på mitt kalas hängde hon med min man i båt ute bland skärgårdsöarna. När jag sista gången träffade mina gamla mostrar i Nattavara var hon också där, och vi åkte ut på hjortronmyren för jag ville ge min moster som låg på hemmet i Gällivare lite nyplockade hjortron för den underbara doften.  Jag minns hur V sprang efter mig ut i hjortronmyren för att plocka lite hjortron. Hur hon stod där i sin snygga kjol och sitt snygga hår i sina lågskor i hjortronmyren och hur ytterligare en moster som led av osteoporos dirigerade oss till de bästa hjortronen. 

Det var ett ögonblick av lycka och glädje som jag alltid kommer att förknippa med min moster. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar