onsdag 28 juli 2010

Hjältar

Ibland kommer jag på mig med att tvivla på människors mod och godhet och uppsåt. Exempelvis att så många påstås vilja rösta på Alliansen ser jag som ett utslag för mänsklig egoism. Dessa dagar behöver jag verkligen någonting som piggar upp.

En sådan regntung dag kan man behöva se att det finns människor som tycks ha ett riktigt samvete och ett ädelt uppsåt och som åstadkommer något utanför sig själva. Riktiga HJÄLTAR faktiskt.

Kanske är Wikileaks "ledare" Julian Assange, en sådan person.

En person som definitivt är det är Bradley Manning (på bilden). Han avslöjade videor där amerikanska helikoptrar attackerar 11 civila däribland 2 Reuters journalister. För denna läcka riskerar han 52 år i fängelse ...

Bradley är 22 år :-( 

Om man vill stödja Bradley kan man göra det med hjälp av denna länk.

Roberto Saviano med Gomorra är en annan sådan person. Respekt!

Afghanistan och opinionsundersökningar

En morgon när jag både får se att USA godkänner krigspresidenten Obamas Afghanistanplaner OCH att det kommer en SKOP-undersökning som tyder på att alliansen skulle vinna valet, undrar jag hur det är ställt.

Jag kommer helt enkelt att tvivla på människors förstånd.

Afghanistankriget bedrivs mot bättre vetande och numera av Demokraterna ... som ända till presidentvalet var emot kriget ...  

Nu är Obama krigspresident. Tyvärr. Han gav många av oss hopp en kort tid.

Sen det där med SKOP. Ja, jag inser att de frågat 1000 personer, det är inom felmarginalen, det är mitt i sommaren etc etc ...

Och Alliansen vill ingenting. De vill ha status Quo. De vill absolut ingenting utom "ha ordning i statsfinanserna". Jag fattar inte varför man ska rösta på dem.

Nåväl, det är väl bara att spotta i nävarna och gneta på ännu mer med att försöka få folk att inse vilket dåligt regeringsalternativ Alliansen är. Jag vill inte ha fyra till år med alliansen.

måndag 26 juli 2010

Lite navelskådande mm

Spelar det någon roll att jag bloggar? Egentligen.

Jag har ju inte någon jätteblogg som länkas massor med gånger och finns på högvis med topplistor. 

Jag har bara en liten blogg där jag skriver för att jag inte kan låta bli. Jag är förvisso med i MP, men jag skriver inte ur något partiprogram eller för att vinna väljare personligen, eftersom jag inte är på några listor till någonting.

Såklart hoppas jag att jag någon gång ibland kan övertyga någon annan att tycka som jag, eller att kanske få ny info som de inte fått förut. Såklart hoppas jag att de som läser vad jag skriver ska tycka det är rätt trevlig eller vettig läsning. 

Hur som helst. Jag hoppas att jag med mitt bloggande vinner en eller annan väljare till MP, och jag hoppas att jag med mitt bloggande, också, påverkar miljöpartister till att tycka som jag i de frågor jag brinner för. Därför tror jag att det har betydelse det jag skriver.

Sen är det ju också så att minnet är bra men kort. Faktum är att jag ibland skriver bloggposter för att lägga upp länkar som jag inte vill glömma. Bloggen blir liksom ett arkiv över länkar som är viktiga att kunna hitta.

Emma Opassande i piratpartiet tycker att man ska visionera om informationspolitiska frågor.

Jag är själv lite luttrad och tror att just ingenting jag skriver är okänt av de myndigheter som kan tänkas vilja kartlägga mina åsikter. 

Ovanstående låter som att jag är paranoid, men det är jag inte. Jag är realist. 

Om man begrundar avslöjandena förra veckan i Washington Post om omfattningen av "top secret" underrättelseverksamhet i USA (vilket givetvis omfattar resten av jordens befolkning också) så har de ditåt 1 miljon människor som sysslar med "top secret" material. Vi kan lätt dra slutsatsen att några av denna miljon studerar vad vi svenskar har för oss.

Hur mycket svenska myndigheter behagar spionera på svenskar anar jag inte, men säkert sker det. För min del vill jag att detta minimeras. Det räcker som det är!

Ska jag grunna vidare över IT i vardagen? Jag betalar räkningar, slår i telefonkatalogen, beställer vissa varor, kollar tidtabeller, läser nyheter mm på internet. Skönt och praktiskt. 

När det gäller "sociala medier", så skriver jag lite på facebook för folk jag känner, twittrar inte, jag tror inte det är min grej att vara online hela tiden.

Det blev inte mycket till visioner, jag är kanske inte så bra på det :-)

Dagens bloggskörd

Efter hand så får man ju sina bloggfavoriter. Folk som skriver klokt och kommer smarta saker på kornet lite då och då. Jag orkar inte riktigt täcka av alla favoriter alltid, utan surfar runt lite oorganiserat och ser vad jag hittar.

Idag hittade jag två guldkorn. Björn Johnsson, Stardust, skriver om gårdagens Kjöllrande i DN. Egentligen tror jag att Hanne Kjöller är begåvad och jag tycker att det är synd att hon ägnar sin tid åt att vara en surkärring gentemot alla som är sjuka eller pensionerade, dessutom baserat på strunt som Stardust så väl visar.

Jinge skriver om att Wikileaks har fått händerna på 90 000 dokument från Afghanistan som berättar om vad som verkligen händer.
 
Vem vet, kanske dyker det upp fler godbitar bland bloggarna?

lördag 24 juli 2010

Giftmängden i Fallujah efter kriget är värre än i Hiroshima

Frekvensen av spädbarnsdöd och cancer överstiger nivåerna efter Hiroshima bomben enligt en ny studie. Läs i "The Independent" om denna pågående tragedi i Irak.

Bombandet av Fallujah skedde i April 2004 efter att 4 Blackwatermän dödades och deras kroppar brändes.

USA har erkänt att de använt vit fosfor men man misstänker att det också fanns uran i den ammunition som användes, detta eftersom uran är tungt och därför gör det möjligt att skjuta genom väggar och döda folk innanför dem.

Barnadödligheten i Fallujah befanns vara 4 gånger så hög som i Egypten och 8 gånger så hög som i Kuwait.

Bröstcancerfrekvensen var 10-dubblad och frekvensen leukemi hade ökat 38 gånger.


Moderater, räkning och fattigdom

I dagens DN diskuterar Lena Sommestad att regeringen frångått en sen 25 år vedertagen metod inom EU att mäta förekomsten av fattigdom i ett land. När man väljer att göra detta, speciellt inför en valrörelse, luktar det illa, för att inte säga - stinker det.

Den gängse metoden att mäta fattigdom har inneburit att man definierar fattigdom som inkomster som är lägre än 60% av medianinkomsten. Om man ser det statistiskt så fungerar medianbegreppet så att det är mer robust än medelvärdet gentemot extremvärden. Om det finns ett fåtal människor i ett samhälle som "drar iväg" inkomstmässigt medan den stora flertalet står still, så påverkar detta knappast medianen medan medelvärdet höjs oproportioneligt av detta.

Att minska fattigdomen till 0, som den definieras med denna definition, skulle vara fullt möjligt om man pressade samman de lägre inkomstskikten, dvs folk i dessa skulle få mer lika löner.

Ett exempel:

Om man antar att medianlönen i Sverige vore 100 000 så skulle 60% av denna medianlön vara 60 000 kronor. Om de lägsta 50% av inkomsttagarna (de under medianinkomsten) i Sverige hade löner mellan 60 000 kronor och 100 000 kronor allihop skulle andelen fattiga i Sverige vara 0%.

(Intressant nog för alla människor med intresse för höga löner, skulle de höga lönerna däremot kunna vara hur spridda som helst ... men jag tror inte det vore önskvärt av andra skäl).

Till moderaterna.

På bloggen "Den hälsosamme ekonomisten" påstår författaren att definitionen definierar en UNGEFÄRLIGEN LIKA STOR PROPORTION av befolkningen som fattiga i respektive land.

Det gör den nu inte om man följer ovanstående exempel. Det är fullt möjligt att ha 0% fattigdom under ovanstående premisser.

Sen resonerar vederbörande person om vad man "i gemen" anser vara fattigdom. Snubblande nära en moderat version av "verklighetens folk". Begreppet "i gemen" kanske kan varumärkesskyddas?

Orden "i gemen" blir en ursäkt för godtycke. Sedan raljeras vidare utifrån ett inlägg från Thomas Gür i SvD :

"Vad är vars och ens behov? Är det ostron och gåslever en gång om året eller en gång i veckan? Är det en cykel med fotbroms, så att man kan ta sig till och från den lokala lanthandeln, eller är det en Porsche 955 Cayenne Turbo S, så att man snabbt kan komma till skidbackarna i Åre?"

fredag 23 juli 2010

Akademisk debatt om en avhandling

Om prostitution. Kan vara ganska hårdhänt. Här är en länk som jag hittade på Stardust Blog om prostitutionsförespråkaren Dodillets avhandling som sågas stenhårt av tre forskare.

Reality soap ... som jag vill see ... Swap your life!

Och inte med vilka som helst ...

Jag vill se Reinfelt swappa liv en månad med en arbetslös ensamstående mamma med två tonåringar i Rosengård (eller valfri miljonprogramsförort).

Borg vill jag se swappa sin månad med en utsliten ensamstående tidigare sjukskriven numera utförsäkrad undersköterska i åldern 60+ som är inskriven i arbetsförmedlingens program.

Schlingmann tror jag skulle få en intressant tid om han tillbringar sin månad som hemlös, säljande "Situation Stockholm" och boende på tillfälliga härbergen.

Sen kunde justitieminister Ask få tillbringa sin månad bland nyanlända flyktingar som väntar på uppehållstillstånd. (Om hon inte får något utvisas hon till Irak med pengar för bussbiljetten i fickan).

Det finns förstås fler programuppslag ... Om min programidé genomfördes tror jag att det skulle kunna ha effekt på politiken i en humanitär riktning.

onsdag 14 juli 2010

Varför inte kärnkraft ...

Bedriver en liten kommentarsdiskussion med en kärnkraftsförespråkare och han undrar hur jag kan tro att man kan avveckla kärnkraften och om varför jag vill bli av med kärnkraften ...

Klipper därför upp svaren från den kommentaren hit för att de kan vara av mer "allmänt" intresse:

---- Om hur fort man kan avveckla kärnkraften i Sverige ...

1) Ja, jag tror 10 år är möjligt och rimligt.

---- Om hur det skulle kunna gå till ...

2) Låt oss räkna med marknadskrafterna. Om elen blir dyrare kommer fler människor att investera i alternativ helt privat. Energieffektivisering, isolering, privata kraftverk av typ vind, sol, vattenkraftverk. Om man kan sälja el när man producerar för mycket och köpa när man behöver, så blir detta mycket vettigt. Ytterligare en intressant aspekt är att eldrivna eller elhybridbilar kan utnyttjas som el-reservoirer när de inte används. 

Förenkla möjligheterna att sälja el utan en massa krångel och höj priset, så händer det grejer.

---- Om varför inte alternativen är utbyggda än ....

3) 1980 fanns mig veterligen inte ett enda vindkraftverk i Sverige. Jag var och tittade på nordens första vindkraftverk Tvind i Danmark på 70-talet och det var mycket märkvärdigt. Med tanke på att det inte funnits någon konkurrenssituation utan den dyra kärnkraften subventionerats med billig vattenkraft, så är dagens situation den man kunde vänta sig.

---- vilka är de oöverstigliga problemen med kärnkraft?

4) a) uranbrytning. Uranbrytning innebär enorma ingrepp i naturen eftersom uran förekommer i så låg koncentration även där det är "god" förekomst. Lakningsförfarandena innebär stora risker för förorening av grundvatten över långa tider. Restprodukterna efter lakningen utsätts för vittring (på grund av de syror som används för att lösa ut uranet) och detta innebär att ytterligare tungmetaller sprids i grundvattnet.

b) anrikning - som vi inte kan göra i Sverige, och som därför medför att uran skeppas hit och dit med risk för spridning av uranråvara till oönskade makter.

c) kärnkraftdrift - med åldrande reaktorer och många reaktorer så ökar risken att det skulle ske haverier (tänk på hur mycket Ringhals har varit avstängt). Det finns också risker med ett "förslappat" säkerhetstänkande som i Forsmark. Vi kommer aldrig ifrån den "mänskliga faktorn" som kan klanta till det. Ett stort utsläpp som efter en brand (som i Tjernobyl) innebär omedelbar död av stålning för ett stort antal växter och djur, ökad risk för cancer, ökad risk för missbildningar, stora områden förorenade för oöverskådlig tid där radioaktiva ämnen samlas punktvis (ex. vattenpölar och lövhögar) och anrikas i näringskedjorna.

5) förvar av olika längd, där exempelvis mellanlagringen är ett möjligt och mycket obehagligt tänkbart mål för terrorister som vill slå ut stora delar av landet för oöverskådlig tid, och slutförvaret som ska garantera att ingen kommer åt kärnkraftresterna under de närmsta 100 000 åren. (Plutoniumisotoper med halveringstid 24 000 år).


De stordåd som uträttas av idoga Lundensare - facebook dialog

L: Gårdagens svenska värmerekordet sattes i Lund, som hade sin högsta temperatur sedan 1753. Beundrar min man, som trots detta glatt sågade ner en halv thujahäck, vår sida, tyvärr inte grannens, medans jag låg i hammocken och orkade just inte mer än att servera honom kylda drycker, "L special", vilket är lika med kallt bubbelvatten spetsat med lite Proviva grapefrukt/litchie.

A: 34 grader!! pftt!

C: Vi imponeras av B!

L: Dessutom hade han långbyxor, långärmad tröja, keps och handskar!

C: The Wonder of It All...! ;)

D: Så nu har ni nästan dubbelt så stor trädgårdsyta då:)

N:  
En riddare kan uträtta stordåd för att vinna en jungfrus beundran...

L: Plötsligt har vi det stort och ljust utanför köksfönster och kökstrappa, när 1,5 meter gammal thujahäck äntligen försvann. Ett minus för att vi nu ser mer av grannens mexitegelvilla. Kvar är kala tjocka stammar och förhandlingarna fortsatte idag med grannarna som nu kan tänka sig en annan lösning. Tänk er en vit mur med doftande rosor, klematis, lavendel...

C: Hur är myllan där en thujahäck vuxit i decennier?

L: Den är nog inget vidare, men är det någon som vet om man kan använda den som fyllnad på botten av en surjordsplantering vi planerar för rhodedendron, amerikanska blåbär och åkerbär. 
Först måste vi diplomatiskt få grannarna att gå med på att ta ner tomtgränshäcken, fast den egentligen är planterad över på vår sida. Först därefter kan vi bända upp rötter och stubbar och byta jord.

E: Bygg en snygg ringmur:)

C: ..med krenelering och skyttegång?

M: Samt givetvis ett torn för jungfrun :-)

tisdag 13 juli 2010

Tänk om ...

Det hade varit en rödgrön regering med en finansminister som sa ...

Att den finansiella krisen ... 

"grodde i en jordmån av global makroekonomisk obalans, nya komplexa värdepapper, otillräckliga regleringar, bristande tillsyn av finansmarknaderna samt girighet och ansvarslöshet hos aktörer som ständigt gapade efter mer"

Då tror jag att moderaterna hade skrikit högt om socialism :-)

Men nu är det finansminister Anders Borg som säger det i dagens DN.

Tänk om ...

Anders Borg vore finansminister i en röd-grön regering och satsade 100 miljarder - inte i en skattesänkning som främst går till de rika, utan till gröna satsningar i exempelvis infrastruktur ...

Tänk om ...

Uppdaterat ... Peter Andersson (med rätt att tycka) tycker att Borg borde skriva brev till sig själv om ansvar än att skriva på DN debatt ... (angående skattesänkningarna på 100 miljarder)

Peter har också hittat ett obetalbart citat av ekonomi-gurun Borg från april 2008 - vid pass 4 månader innan finanskrisen slog till på allvar ...

Den var till och med så stark att Borg i riksdagen avfärdade varningarna från oppositionen om en möjlig kris. 
”Lyssnar man på Östros är det lätt att få intrycket att Sverige står inför en allvarlig nedgång, kanske en depression, med massarbetslöshet, hög inflation, chockhöjda räntor och förödda statsfinanser.”
Finansminister Anders Borg i riksdagen 15 april 2008


måndag 12 juli 2010

Liberalismens bekymmer 2 - Johan Norbergs reflektioner och mina funderingar

Jag tycker att Johan Norberg är en begåvad debattör och att hans synpunkter är spännande för att de är så tydligt ideologiska. Jag har debatterat tidigare med Johan på Newsmill och han är lite "internetkompis" trots våra meningsskiljaktigheter. På grund av att jag är djupt imponerad av Maria Wetterstrand och sällan finner någon punkt till misstycke gentemot det hon framför, så tyckte jag att debatten mellan Johan och Maria i Almedalen skulle bli ovanligt spännande att följa, vilket den också blev. Jag såg först "halva" live och sen "hela" i repris, så jag har ganska klart för mig vad som framkom.

Debattens tema var ungefär "Hur gröna är liberalerna och hur liberala är de gröna"

Nu har Johan knåpat ner lite funderingar efter debatten, och jag vill gärna kommentera dem.

Moderatorn Sanna Rayman lyckades pressa Johan till en punkt där han inte längre var fullständigt liberal, så jag vill nog börja med det konstaterandet. Det finns gränser för den enskildes frihet, också för Johan.

I Johans egen summering så ansåg han att Miljöpartiet står för en lockande politik för en liberal:

synen på decentralisering, migration, HBT-frågor, och övervakning

Men att han också ansåg att det fanns frågor som stötte bort:

teknikskepsis, globaliseringskritik, livsstilsmoralism

Det man måste förstå att de flesta (alla?) miljöpartister värnar om, så är det att vi för vår egen och våra barn och barnbarns överlevnad måste skapa ett samhälle med en hållbar livsstil. För att skapa denna hållbara livsstil så måste det till politik som redskap för att styra våra val.

Som miljöpartist känner jag mig själv inte ett dugg teknikskeptisk "i allmänhet" men jag kan känna mig mycket teknikskeptisk för vissa specifika tekniker. Däribland kärnkraft. Rätta mig om jag har fel, men vi har FORTFARANDE inte satt ett enda kilo kärnkraftsavfall i något slutförvar, och i det slutförvar vi måste bygga ska hålla åtminstone 100 000 år för att skydda vår arts efterkommande ... (för att sätta detta i ett tidsperspektiv säger denna site från Leidens universitet att det var 35 000 år sedan Homo Sapiens flyttade in i Europa ...)

I min egen "teknikskepticism" anser jag att vi också har skyldighet att skapa produkter som vi vet hur de ska återvinnas när deras tekniska livstid är slut. Jag tycker det är fel att skicka kemiskt avfall att brännas av småbarn på Italiens stränder (som skildras i Gomorra) eller gamla datorer till Nigeria, eller plastflaskor till Indien. Vi kan inte tillåta att plastpåsar förorenar världshaven utan vi måste börja ta rätt på vår egen skit.

Sen finns det givetvis mängder av utmärkta produkter för en modern och hållbar livsstil, som höghastighetståg, elhybridbilar, solpaneler för att ladda datorer mm. Vi ska förstås också lära oss att utnyttja IT bättre för att minska behovet av resande.

Globaliseringskritiken gäller nog främst när vi utnyttjar lågbetald arbetskraft i vissa länder (som jag ser det). Men, som du säkert vet Johan, så skuttar de multinationella företagen från land till land för att nyttja den för tillfället billigaste arbetskraften. Jag läste i tidningen häromdagen att de nu börjar lämna Kina, för att kineserna kräver för höga löner och att Indiska textilarbetare strejkar i protest mot H&Ms låga löner. Det är bra, och det är så det ska vara. Vi måste stödja organisationer som Human Rights watch, Amnesty och Labour watch.

För min egen personliga del har jag börjat spara i Afrikanska fonder, dels för att Afrika utvecklas tre gånger så starkt ekonomiskt som Europa för tillfället, dels för att jag vill att afrikanerna ska få chans att utveckla sitt näringsliv. 

Livsstilsmoralismen finns säkert hos vissa människor i miljöpartiet, liksom i vilket som helst annat parti. Jag anser att direkt miljöskadliga verksamheter givetvis måste förbjudas. När det gäller aktiviteter som har kraftig miljöpåverkan, så tror jag på ekonomiska styrmedel. Att det blir dyrt att syssla med dem. Om folk trots detta betalar för sin miljöpåverkan så låt dem hålla på. Utfasningen av oljeeldningen är ett lyckat exempel på hur man kan fasa ut vissa aktiviteter till förmån för alternativ. 

-'-'-'-'-'-

Johan tycker att ett 5-årigt förbud för externa köpcentra är ett dåligt förslag. Själv tycker jag att det är ett bra förslag, med tanke på vad som nu hänt i flera av våra stadskärnor. Jag såg vad som var på gång när jag besökte några småstäder i USA i början på 2000-talet och jag tycker att det är tragiskt om vi ska få "historic centers" i det som varit våra städers stadskärnor.

I Uppsala där jag bor, tycker jag (och jag är kanske lite ensam i miljöpartiet i detta) att man bör plocka bort p-avgifterna i centrala stan för att stödja handlarna i City. Kanske kan man ha p-snurror? Det är klart att om man kan åka till Gränby, betala inget för parkering och ha tillgång till ungefär samma butiker som i City, så är det lätt hänt att man åker dit? I centrala Uppsala kan parkeringen för två timmar gå lös på 50-spänn.

Externa köpcentra utarmar de gamla städerna på handel och liv, och de tvingar dessutom fram mängder av bilresor. Att under några år begränsa att de blir fler är inte livsstilsmoralism utan miljöpolitik.

Johan skriver i sin krönika att vi inte skulle lita på människors förmåga att frivilligt lösa problem. Faktum är att själva EXISTENSEN av miljöpartiet beror på att vi litar på detta. Sen litar vi på demokrati, som ett sätt att styra samhällsutvecklingen mot ett hållbart samhälle. Och demokrati är den metod som vi i Sverige använder för att styra med (ibland, men så lite som möjligt) förbud, regleringar och skatter.

När jag kommer så här långt undrar jag hur Johan egentligen ser på demokrati? Och om Johan tror att hans ny-liberala Eden skulle klara av en omställning till en hållbart samhälle?

Det som fattades i debatten var nämligen den första delen av ämnet ...

Hur gröna är liberalerna ...

Och mig tycks det som att i Johans tappning är de (tyvärr) betonggrå.

Liberalismens bekymmer, exemplet KD och kamphundar


I Almedalen i fredags så sa Göran Hägglund enligt SvD:

– Jag vill att vi ska vara politikens gränspolis. Vi ska vara det parti som bevakar politikens gräns mot det civila samhället och som slår vakt om privatlivets helgd, säger Hägglund.

– Det finns bara en sak vänstern tycker sämre om än skattesänkningar och det är att inte få bestämma om vad folk ska tycka och hur de ska ha det i sin vardag.

För uttalanden som detta ansågs han av vissa kommentatorer vara den mest liberala talaren i Almedalen (men jag hittar inte länken, förhoppningsvis kan man våga tro på detta bara med hänvisning till ovanstående citat).

Pikant nog så var en av gårdagens TV-nyheter att kommunminister Mats Odell (KD)vill förbjuda kamphundar ... och i TV lanserades en lista över vad som ansågs vara farliga raser. 

Den ras som bitit ett av mina barn, Collie, fanns dock inte på listan.

En hunddomare kommenterade förslaget med att det är farliga hundar som bör förbjudas, inte farliga raser. Vilket jag är böjd att hålla med om.

söndag 11 juli 2010

Iskyla i sommarhettan

Faktum är att jag tycker synd om Sven-Otto Littorin. Nej, jag tycker givetvis att det han eventuellt har gjort är fel. Jag tycker att hans presskonferens var en katastrof och att han hängde ut sina barn var gräsligt. Jag tycker att det är en snaskig affär som hanterats fruktansvärt illa. Men mest av allt framstår Littorin som en person som är i psykiskt dålig kondition och som mest av allt behöver professionellt stöd och hjälp i den sörja han hamnat i.

Stöd får han inte från moderaterna. Där är det silkessnöret. Han avtackas inte, vilket borde ha gjorts om Reinfeldt verkligen trodde på hans förklaringar. Han suddas ut från regeringens hemsida, och man går till och med så långt att man på stalinistiskt maner retuscherar bort Littorin från gruppbilder av regeringen.

Iskylan från moderaterna framstår i all sin glans i Sanna Raymans lilla text på SvDaccent:

Vad händer nu? Politiskt sett, inte mycket. Vi har en ny arbetsmarknadsminister, det regeringsarbetet går vidare, valrörelsen stundar. Någons personliga tragedi är, i politiskt hänseende, blott en parentes.

lördag 10 juli 2010

Att få sluta ...


När jag föddes hade jag 8 mostrar ... 

Idag dog den sista av alla dessa mostrar.

På mitt 50-års kalas för 3 år sedan var fortfarande 3 av alla dessa mostrar i livet och de firade med att dansa bland annat.

Lilla moster som dog idag drabbades av hjärtinfarkt och lunginflammation förra september. Jag träffade henne efter någon vecka när hon låg på MAS och andades syrgas. Hon mindes inget av det besöket efteråt.

Efter någon månad fick min avtynade moster som redan innan led av reumatism, flytta över till ett korttidsboende och där blev hon kvar 8-9 månader, till sin död. Tack och lov var vårdpersonalen lyhörd för dotterns och familjens synpunkter och lät henne stanna i sitt försvagade tillstånd, annars skulle hon ha flyttat till en lägenhet.

Större delen av tiden på korttidsboendet låg moster i ett rum som hon delade med en annan kvinna. Utsikten var gammaldags fönster med stora träd utanför och där man kunde skymta Öresund. I fönsternischerna stod mängder av blommor.

... just nu spelar min dotter "Bridge over troubled water" ...

Min kusin och hennes son var hos moster på slutet. Som min kusin har rest i år. Hon har tillbringat veckovis hos sin mamma som bor kanske 70 mil från kusinens hem. Hennes arbetsplats har låtit henne gå ner i tid för att åka till mamma och bo i hennes lägenhet och hälsa på.

Vad gör man för en människa som inte orkar sätta sig upp i sängen ... en som långsamt tynar bort för att hon inte orkar äta och inte orkar dricka? Min kusin gjorde hennes älsklingsrätter som hon fick lukta på och smaka lite av. Och så fanns hon där i många många timmar.

Jag hoppas att min moster fick lite roligt ändå på slutet. Jag tror hon tyckte det var roligt att höra om när min dotter spelade på kronprinsessans lysning och i Ockelbo. Jag hoppas moster fick följa prinsessbröllopet på TV och kanske att hon fick smaka lite tårta också. Kanske kunde moster till och med se på lite VM-fotboll? Jag vet inte om hon tyckte om fotboll egentligen.

Men moster var i grunden en väldigt glad och livsbejakande person, en människa som skrattade mycket och tog för sig av livets goda.

När hon var här på mitt kalas hängde hon med min man i båt ute bland skärgårdsöarna. När jag sista gången träffade mina gamla mostrar i Nattavara var hon också där, och vi åkte ut på hjortronmyren för jag ville ge min moster som låg på hemmet i Gällivare lite nyplockade hjortron för den underbara doften.  Jag minns hur V sprang efter mig ut i hjortronmyren för att plocka lite hjortron. Hur hon stod där i sin snygga kjol och sitt snygga hår i sina lågskor i hjortronmyren och hur ytterligare en moster som led av osteoporos dirigerade oss till de bästa hjortronen. 

Det var ett ögonblick av lycka och glädje som jag alltid kommer att förknippa med min moster. 

Grått papper med avsked i gredelint kuvert - och Reinfeldt och miljöpartiet.


Ja, så kröp då sanningen fram om Littorin. Min kusin (och jag) undrar om Reinfeldt skickade uppsägningen på grått papper i gredelint kuvert? Den frågan tror jag inte Reinfeldt svarade på på presskonferensen som han passade på att hålla så att han drog uppmärksamhet från miljöpartiet ...

Jag ägnade i alla fall tiden klockan 11 och en halvtimme framåt åt att titta på Maria och Peter som pekade ut den gröna färdriktningen efter valet. Och kontrasten kunde inte ha varit större mot den förda politiken.

Peter räknade upp ministrarnas missade chanser att utnyttja situationen för en bättre politik. Jinge gör en genomgång över alla moderata ministrar som varit misslyckade rekryteringar ...

Jag känner efter detta att det röd-gröna alternativet är ett MER REGERINGSDUGLIGT alternativ inte minst.

fredag 9 juli 2010

Vi vill något - vi ska något - också när det gäller kultur

De röd-gröna presenterar en rejäl satsning när det gäller kultur.

Jag bugar och bockar för att inte denna fråga försvunnit från dagordningen.

Det är så fantastiskt att slippa se politiker som slokar med hundögonen och bara bekymrar sig om att slänga skattepengar efter höginkomsttagarna och att realisera ut våra gemensamma tillgångar till privata aktörer.

Tack Mona, Lars, Maria och Peter!

Mona dagen efter

Jag har inte sett Monas tal i Almedalen mer än de sekunder som visades i aktuellt, däremot har jag läst talet. Jag har också läst en mängd kommentarer till talet.

Trots att jag är miljöpartist var jag lite oroad inför Monas tal, för att vi i de röd-gröna ska vinna valet krävs att Mona blir ett vallokomotiv och att speciellt sossarna mobiliseras. Tidningarna har ju tävlat om att göra ner Mona, så det kändes lite oroligt som sagt.

Tack och lov var den Mona som syntes i talarstolen en person som framstod som en mogen kvinna, beslutsam, och med en genomtänkt ideologi (finns ordet Statskvinna?). Talet berömdes omedelbart av många recensenter från höger till vänster. (Inte minst häpnade jag över Hanne Kjöllers beröm i Debatt programmet strax efter, men Hanne har givetvis inte skrivit positivt när hon knåpade ner en text i dagens DN). 

Jag läste talet och det gjorde mig trygg om att de röd-gröna kan bli något riktigt riktigt bra som regering. En kombination av socialt ansvarstagande och grön politik inte minst.

Länge länge var sossarna betongsossar för mig. De var måttligt intresserade av framtidsfrågor som hur vi skulle hantera energi, resurs och naturfrågor. Just därför är kombinationen "röd-gröna" så positiv. Med miljöpartiet som garant för en grön politik kan nästa regering ge en riktig kursförändring för Sverige, med en grön omställning av samhället med ett starkt socialt ansvarstagande.

torsdag 8 juli 2010

Johan Norberg och Maria Wetterstrand i Almedalen

Lyckades efter en stund hitta webbsändningen från diskussionen mellan Maria och Johan i Almedalen, som handlade om hur gröna liberaler var och hur liberala gröna var.

Jag lyssnade därmed på halva debatten drygt tror jag.

Maria argumenterar klokt och pragmatiskt och Johan tycker att folk ska få konsumera som de vill. 

Jag känner stora tvivel på att världen "orkar med" en ständigt ökande konsumtion. Jag tror vi måste försöka ändra konsumtionen till ett mindre resursslösande konsumerande. Det är givetvis viktigt att "alla" människor får tillgång till en rimlig standard materiellt sett. Detta borde inte nödvändigtvis betyda slit- och -släng. Om detta borde det pågå en debatt.

Jag tycker också att man visst kan styra människors beteenden med hjälp av skatter och lagstiftning. En hög tobaksskatt håller säkerligen tillbaka tobakskonsumtionen och på samma sätt kan givetvis en hög sockerskatt hålla tillbaka sockerintaget i befolkningen.

Jag kom in i debatten när Johan Norberg argumenterade för genmanipulerade grödor. Detta är givetvis en punkt som inte bara är EN fråga. Alla människor som vill slippa genmanipulerad mat ska självklart kunna köpa produkter som är garanterat icke-genmanipulerade. Detta på precis samma sätt som jag självklart slänger KRAV-märkt mjölk och KRAV-bananer i varukorgen. Detta måste vara liberalt om något!

Dessutom måste man ju ha klart för sig att VARJE genmanipulering är unik. Man kan inte bara godkänna genmanipulerade produkter i allmänhet (självklart).

På slutet lyckades debattledarinnan tränga in ultra-liberalen Johan i ett hörn där inte ens han var liberal. Det handlade om att Johan Norberg i princip tyckte att föräldrar skulle ha rätt att välja utbildning till sitt barn ... men inte i Knutby!

Bravo Johan, du har fått barn och inser konsekvenserna av extremism verkar det.

(Välkommen till miljöpartiet förresten, jag tror du kan trivas hos oss).

onsdag 7 juli 2010

Jobbskatteavdraget skapar marginellt med jobb på ett kostsamt vis

Och det är inte jag som påstår detta (bara) utan en man som heter Henrekson och är chefsekonom från Institutet för näringslivsforskning.


även om jobbskatteavdraget bidragit till en ökad sysselsättning är ökningen både blygsam och mycket kostsam (ca. en miljon kronor per jobb och år). Dessutom har den ökade sysselsättningen skett bland de äldsta - pensionärerna - och de yngsta - studenterna. Därmed har jobbskatteavdraget inte haft önskad effekt när det gäller att minska utanförskapet.
jo jo, det om det.

Jobbskatteavdrag, jobb, arbetslöshet och bidrag

Littorin har kastat in handduken och jag är inte den som gråter.

I denna lilla text ska jag försöka dra ihop lite tankar och kanske frågor om jobbpolitiken, eller brist på densamma.

Regeringen har pratat om "Arbetslinjen" och för att uppnå denna arbetslinje har man infört en bortre gräns för sjukskrivningar, gjort det dyrare att vara med i a-kassan, och tar ut extra hög skatt på pensionärer. Ytterligare en satsning har varit att sänka arbetsgivaravgiften för ungdomar.

Har då fler kommit i jobb på grund av sjukskrivningsgränsen? Ett antal personer har blivit överflyttade till arbetsförmedlingarna istället i varje fall, och därmed oftast fått lägre ersättning. Ett fåtal tidigare sjukskrivna personer har fått jobb, det handlar om något hundratal. Ett antal tidigare deltidssjukskrivna personer (som min kusin med reumatism) har sonika inte brytt sig om att gå till arbetsförmedlingen och i kusinens fall avvaktat ålderspensionen som inträder i höst.

Så arbetslinjen i detta fall har huvudsakligen medfört att de sjuka personerna har fått lägre ersättningar, alternativt ingen alls. Ett fåtal har kunnat jobba. Och detta är givetvis som väntat, eftersom anledningen att folk har sjukpenning är för att de är sjuka!!! (egendomligt nog).

Sen har vi då det faktum att folk inte är med i a-kassan. De som lämnat a-kassan är nog oftast folk som jag, som sitter på sin tillsvidareanställning sen några år. Detta urholkar förstås a-kassorna om inte folk är med av solidaritet. 

Man kan förstås tänka att "hungriga vargar jagar bäst" och att om folk har riktigt dålig a-kassa alternativt ingen alls, så är de beredda att ta vilka jobb som helst. Förmodligen är det så. Problemet är att det inte just funnits så många jobb att ta. När vi har en arbetslöshet på cirka 9% så kan man ju inte säga att "hungriga vargar" teorin varit särskilt lyckosam för att få folk i jobb.

Att man sänkt arbetsgivaravgiften för ungdomar verkar inte ha haft någon avsevärd betydelse för att få fler i jobb, vilket exempelvis man kan läsa om här på SVD brännpunkt. (Där den redovisade effekten är obefintlig eller möjligen motsatt).

Då och då dyker det upp "sanningens ord" utan att ledarskribenter och andra riktigt verkar tänka efter. Exempelvis skrev Peter Wolodarski i DN igår (min markering):
Hur som helst uppnår Borg en effektiv retorisk effekt. Han framstår som trovärdig, påläst och dessutom lite skojig mitt i sina teknikaliteter. Det är inte meningen att man ska förstå allt han säger; man ska bara förstå att Borg själv förstår.
Ja, kanske är det så att folk inte förstår (eller vill förstå). Inte minst de borgerliga ledarskribenterna. 

Wolodarskis text påstår att vi i Maj 2010 har 137 000 fler sysselsatta än i Maj 2006.

SCB säger att den relativa arbetslösheten var 8,8% i Maj 2010. Pillar man lite vidare och begär fram statistiktabeller på SCB kan man se att om man jämför kvartal 1 2006 och kvartal 1 2010 så var 367.5 tusen arbetslösa 2006 och 445.7 tusen arbetslösa 2010.

Wolodarski pratar inte om arbetslöshet utan om sysselsatta ... så jag får väl kolla det också:

Jämför man antal sysselsatta kvartal 1 2006 så var det 4309.6 och kvartal 1 2010 så var det 4433.5 = 123 000 fler. Vi kanske tittar på olika månader jag och Peter?

Samtidigt har befolkningsmängden i åldern 15-74 år ökat från 6701.1 till 7000.7 vilket är en ökning på 300 000 personer cirka. Turligt nog har inte alla dessa nya personer i arbetsför ålder blivit arbetslösa.

Om man ser den ökade sysselsättningen i förhållande till den ökande folkmängden kan man ju se att av dessa 300 000 har alltså endast 41% fått jobb.

I ledaren av Wolodarski säger han att Borg får beröm för sin politik ... men, och här kommer en intressant alternativ förklaring, att en person från Goldman-Sachs säger att det kanske beror på att FÄRRE PERSONER ÄN UNDER TIDIGARE KRISER ÄR SYSSELSATTA I EXPORTINDUSTRI som gör att Sverige kommit relativt lindrigt undan ekonomiskt och när det gäller arbetslöshet. Det ska bli spännande att se vad forskarna kommer fram till i sina analyser när de verkligen utrett effekterna av finanskrisen.

En annan intressant analys som dykt upp kommer från Stefan Fölster, Svenskt Näringslivs chefsekonom, som menar att moderaterna inte tar ungdomsarbetslösheten på tillräckligt allvar och att 40-talisterna redan gått i pension och att man därför inte kan förvänta någon stor effekt av detta. Sen kan man ju ha andra åsikter än Fölster om vad man borde göra åt detta.

Jag kan inte avstå från att förundras över bristen på analys och kritik från media när det gäller vissa av de siffror som Borg slänger omkring sig. Jag vill minnas att han nämnde att arbetslösheten var 200000 mindre än det han tidigare trott att den skulle vara. Detta borde man ju snarare än att se som en framgång betrakta som en brist på förmåga att räkna hos Borg?

Åter till jobbskatteavdraget. Hur skulle detta kunna skapa jobb?

Genom att folk ville jobba? Eftersom vi har nästan en halv miljon personer som är arbetslösa så är inte problemet brist på arbetskraft. 

Skulle man kunna tänka sig att folk anställde andra på grund av avdraget? Nej, det tror jag inte. Det är alldeles för litet för att detta skulle ha någon påtaglig effekt.

Köper folk mer grejer på grund av avdraget? Kanske det. Jag har inte riktigt kunnat hitta statistik angående detta.

Här är i alla fall ett diagram från SCB som visar att trenden är att fler försörjs med bidrag på senare tid ...

Så mycket för "arbetslinjen" kontra "bidragslinjen" ...


Littorin och Ternström och lite Schyman

Avgår. 

Personligen kommer jag inte att sakna Littorin. 

Solveig Ternström lämnar centern och säger att hon ska stödja de Röd-Gröna och Mona Sahlin som statsminister.

Det är bra. Ternström är en person med ett brinnande engagemang och en moralisk styrka som står för sina frågor. Jag är verkligen glad att hon kommer till oss.

Igår brände Gudrun Schyman pengar i Almedalen. Fi har en betydelse för feminismen på sätt och vis, men jag tycker att det vore roligare om Schyman också kom till oss och drev feminism. Det är hos de röd-gröna man kan hoppas på att något händer. 

Nu har jag skrivit nog om personer, och jag ska samla ihop lite länkar och skriva om jobb-politiken och arbetslösheten.

måndag 5 juli 2010

Har vi råd med kultur? eller ska vi satsa på prinsessbröllop?

Reinfeldt slokar med hundögonen och säger att han inte ska satsa på skattesänkningar ...

Hitintills har det ju sänkts skatter med 70 000 miljoner (eller om det var 100 000 miljoner) varav det  mesta gick till oss höginkomsttagare. 

Oj stackars oss.

Den gångna mandatperioden skryter kulturministern med att hon ordnat 18 miljoner i kulturpropositionen ... Ungefär vad prinsessbröllopet nyligen kostade vill jag minnas.

(Jämför med de 70 000 miljonerna ovan ... ) i promille blir det ... 2/10 promille ... av vad som använts till skattesänkningar.

Man kan ju se det som att vi - alla vi svenskar satsade storartade 2 KRONOR EXTRA per person ...

Det är patetiskt. Det finns inget annat ord - patetiskt.

I något av de evenemang som bedrivs i Almedalen undrar man hur man ska kunna göra mer kultursponsring? I dagsläget sponsrar man 10 kr / svensk och år ... Det är förvisso mer än vad kulturministern fixat att ge kulturen, men nog borde svenskarna kunna hosta upp lite mer per person och år för att hålla kulturlivet vitalt!


Runstenarna mår finemang med alliansens kulturpolitik ...


Samma politik från moderaterna som politiken under 1600-talet?

Kulturminister Lena Liljeroth-Adelsson utlovar idag oförändrade kulturanslag om alliansen får fortsätta att regera ...

Alliansen vurmar för vård av kulturminnen och så kommer det att fortsätta ...



Det där med kvinnor och män ...

På den eminenta bloggen "Biology and politics" har det pågått en liten debatt om "kön" och "evolution" och "genusvetenskap". Som så ofta grips jag av en smula svindel och har lite svårt att se vad debatten egentligen handlar om.

De flesta inblandade tycks inse (anse) att det finns skillnader mellan könen av biologisk natur (som borde vara rätt uppenbart), å andra sidan är det frågan om vad dessa biologiska skillnader har för konsekvenser. 

Få torde anse att kvinnor och män SKA syssla med olika saker på grund av sina kön.

Några tycks anse att det är naturens ordning att män och kvinnor inte kan samarbeta. Yrkeslivet skulle bara vara en arena för sexuella kontakter...

Jag har lite svårt att uppleva verkligheten så. Själv har jag vänner bland män :-O ... och jag tror inte att den enda drivkraften för män - eller för den delen kvinnor ... skulle vara att få varandra i säng.

Evolutionsbiologer spekulerar kring om det är en "framgångsrik" strategi att skaffa många barn. Denna strategi tycks i dagens västerländska samhälle (och stora delar av det österländska också) vara uträknad och få bland både män och kvinnor ägnar sig åt obegränsad reproduktion. Det vanliga är att människor skaffar sig 1-3 barn och ägnar minst 20 år åt att stödja dessa unga individer att klara sig i världen. Skaffar man händelsevis inte egna barn ägnar man ofta mycket av sina tillgångar åt att stödja andra barn och ungdomar, vanligtvis unga släktingar.

Lite gnäll pågår också på genusforskning och centrum för genusforskning. Huruvida det är en bra organisationsform på universiteten har jag ingen uppfattning om, och huruvida deras forskning är av hög klass kan jag inte heller uttala mig om. Den forskning jag läser handlar om min specialitet. Att gnälla allmänt på andra institutioner känns lite konstigt för mig.

Jo jo, man kan ju ha olika funderingar kring förhållandena mellan könen, men min utgångspunkt är att man som individ ska ha frihet och möjlighet att göra vad man vill av sitt liv. Dessutom är det viktigt att garantera att inte ena könet systematiskt missgynnas i något avseende.

Det om det.