torsdag 24 juni 2010

Om behovet av att staten tar ansvar för kvaliteten på barnomsorgen

Skriver en grupp namnkunniga forskare på dagens DN-debatt.

Det är en mycket klok artikel som man bör läsa i sin helhet.

Här är i alla fall ett utdrag:

Stora barngrupper är riskabla på flera sätt. Stress innebär psykobiologisk obalans som, om den blir långvarig, ökar risken för framtida psykosomatisk sjuklighet. Stresstillstånd utvecklas om oro och ängslan inte kan fångas upp i en trygg relation. Andra viktiga stressfaktorer i stora barngrupper är buller och trötthet. Förskolepersonal rapporterar ofta ansträngande buller med tinnitus som följd, det vill säga hörselskador. Barns hörselorgan är inte mindre ömtåliga än vuxnas. Stor barngrupp är särskilt påfrestande för barn med neuropsykiatriska svårigheter som koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet, adhd.

Stora barngrupper betyder också ökad risk för infektioner bland barn, föräldrar och personal. De ständigt återkommande snuvorna må vara medicinskt banala, men har en rad negativa konsekvenser. De bryter den viktiga kontinuiteten i relationen mellan barn och vuxen, vilket skadar anknytningen. De drar också med sig ett betydande ekonomiskt bortfall. Föräldrarnas ”vabbande” kostade staten drygt en halv miljard kronor år 2006. Till detta kommer personalens sjukskrivningar – förskolans personal är en av landets tre mest sjukskrivna yrkesgrupper.

Sverige har genomgått en snabb och genomgripande förändring till ett mångkulturellt samhälle. Att integrationen måste börja i tidig ålder glöms ofta bort i diskussionen om förskolan. Barnets viktigaste språk bör läras in före tre års ålder. Den nödvändiga språkkontakten mellan barn och vuxen försvåras av att grupperna är stora och språken mångfaldiga – i många förskolor talar barnen upp till ett trettiotal olika språk medan personalen i bästa fall behärskar två av dem.

Vi anser att utbildningen behöver utökas, både numerärt och kvalitativt. Det råder stor brist på utbildade förskollärare. Låg utbildning och stora grupper innebär mindre av dialog och samspel och mer av regelstyrning och auktoritärt förhållningssätt. I utbildningar och läroplan har den känslomässiga utvecklingen, särskilt hos de minsta barnen, hittills haft en undanskymd plats. Ny och forskningsbaserad kunskap måste tillföras, till exempel om anknytning, affektreglering och språkutveckling.

tisdag 22 juni 2010

Utmärkt om högskolan kvaliteten och Tobias Krantz

Skrivs i denna artikel i Expressen.

Jag börjar undra vad Tobias Krantz har för erfarenheter av "självständigt arbete" när han tror att detta arbete duger att utvärdera hela utbildningar?

För att få veta något, kollade jag wikipedia och denna person är doktor i Statskunskap när han var 31 år. Han har inte fortsatt med någon akademisk karriär så jag förmodar att hans erfarenheter av undervisning och handledning är något begränsade.

"Statsvetenskap" är inte heller något ämne som vad jag vet ingår i någon yrkesexamen.

Följaktligen kan man förstå att Krantz inte har någon realistisk uppfattning vare sig om vad "självständigt arbete" på exempelvis yrkesutbildningar innebär, och inte heller vad detta "självständiga arbete" har för relation till HELA utbildningen, som exempelvis för lärare handlar om sådär 4 års utbildning.

Uppenbarligen har högskole och forskningsministern trots denna sin egen begränsade erfarenhet kört över Högskoleverket och dess avhoppade chef Anders Flodström.

Alliansen menar att detta är en frihets reform ... frihet genom tvång från regeringen?

... alliansens högskolepolitiker pekar med hela handen in i den fria akademien, även om besluten för all del legitimeras med frihetlig retorik: Att utvärdera högre utbildning genom att granska examensarbeten (som regeringen beslutat) men inte själva utbildningen (vilket Flodström och rätt många i högskolevärlden anser nödvändigt) är, enligt ministern, ett sätt att ge universitet och högskolor friare tyglar gällande utformning av utbildningarna.
Krantz säger att han har stöd ”i sektorn” för detta, men det må sägas vara enstaka applåder. Rektorer, lärare och studenter är, likt Flodström, bekymrade. Man befarar rättsosäkerhet, svårigheter att jämföra utbildningar vid olika högskolor samt att ingen ska vilja ta sig an studenter som inte förväntas prestera för lärosätet lönsamma resultat
En annan som skrivit om detta ... eller bristen på skriver om detta är Stardust blogg.

Uppsala universitets studentkår uttalar sitt stöd för Flodström.

Utredarna kommenterar här

... och skriver en byråkrathaiku

På försommaren
En myndighetschef avgår
Regeringen ler
eller rabiatfeminismbloggen ...

eller Lena Sommestad i Sydsvenskan ...

eller Jan-Olof Johansson ...


Här är i alla fall en moderat som stöder Krantz ...


Anders Flodström kritiserar här Sigbrit Franke som stödjer regeringen och förklarar också i förbifarten vad konflikten handlar om ...

Här är en länk till en PDF som förklarar vad skillnaderna i utvärderingsförslag handlar om

Toblerone, TV-licenser, svarta barnflickor och folkmord?

När är det dags för time-out egentligen?

Toblerone kan uppröra borgerliga väljare ... TV-licenser både borgerliga och röd-gröna, svarta barnflickor ... i varje fall röd-gröna ...

Men när vår utrikesminister är inblandad i en förundersökning om något som handlar om folkmord ... då kan man i regeringen strunta i det?

Man kan ju bara föreställa sig hur det skulle se ut när Bildt ska försöka förhandla med Iran, Nordkorea eller varför inte Eritrea ... vilken trovärdighet har han i dagsläget?

Tid för time-out till frågan är utredd enligt min mening.

fredag 18 juni 2010

RIP - Centern - som vi kände den

Igår röstade alliansen igenom att man ska få bygga nya kärnkraftverk. Maria Wetterstrand höll ett lysande brandtal om varför detta (naturligtvis) är fel och onödigt i vårt glesbefolkade land.


En gång i tiden var Centern ett parti som talade om decentralisering (namnet till trots) och småskalighet. Hela Sverige ska leva och om grön livsstil. Centern var ett parti för miljömedvetenhet, småföretagande och landsbygden.

Nu är detta ett minne blott. Maud Olofsson har gråtit igenom ny kärnkraft i Sverige, och gamla centerpartister och centerledare som Fälldin och Dahléus som minns centern som det var, är förtvivlade, roterar i sina gravar eller går sonika ur centerpartiet.

Nya centern håller till på Stureplan, och publicerar knäppa videos som deras presstalesperson Jonas Pettersson "centerjonas" om hur man ska bli miljonär nu senast ...





... alternativt argumenterar för prostitution som CUF:s förbundsstyrelseledarmot Hanna Wagenius ...

... eller i konsekvens med detta bekämpar arbetsförmedlingen och facket ("fuck facket 4-ever") ... här i en video där man säger att man kan söka "snyggare och sexigare jobb" (prostitution kanske?)



Ja, vad ska man tro?

Kanske ska man i alla fall önska alla gamla centerpartister att de blivit dementa, blinda eller döva så att de slipper ta del av vart deras gamla fina parti hamnat. :-(


torsdag 17 juni 2010

Att lyssna på alliansregeringen och DN är som att höra Pangloss i Candide


Pangloss betyder pratsjuka och ordrikedom enligt wikipedia, och Candide betyder den troskyldige. 

I Voltaires roman lever Candide "i den bästa av världar" (dans le meilleur des mondes possibles") och han är en person som ger sig ut på en resa i världen där den ena olyckan efter den andra. Trots detta håller Candide fast vid sin skönmålade bild av världens tillstånd och efter det att sanningen om världens tillstånd avslöjats för honom så säger han ändå ...

"Det är väl talat...men låt oss nu odla vår trädgård"
Denna oförmåga att ta till sig en otrevlig beskrivning av sanningen är precis vad som utmärker alliansregeringen.

När vi har en skyhög arbetslöshet så talar de om att "utanförskapet" minskar. Detta innebär i klartext att man utestängt människor från a-kassa och utförsäkrat dem från sjukpenning. Så till vida "minskar" utanförskapet.

Man pratar om "jobblinjen" och det innebär att man tar från de arbetslösa, sjuka och pensionärerna och ger till de högavlönade! 

Alliansen vill införa marknadshyror, medan den jättestora ungdomskull som tagit studenten senaste åren inte har några lägenheter.

Ensamstående unga föräldrar (och det anses vara personer under 29 ... en tid då jag var 2-barnsmamma och ansåg mig vuxen) lever i fattigdom och barnfattigdomen ökar ...

Men enligt Alliansen lever vi i den bästa av världar där man med hjälp av lånade pengar tänker sig ytterligare skattesänkningar.

Personligen lever jag gott i Alliansens Sverige. Jag är gift, i den gyllene medelåldern, har god lön, vuxna barn och ett billigt boende i ett gammalt hus. Men jag kan aldrig tänka mig att rösta på Alliansen. 

Politik handlar om något annat än hur precis JAG råkar ha det för stunden. Det handlar om vilket samhälle jag vill se i framtiden. Och det samhälle jag vill se är ett där också sjuka, gamla och arbetslösa lever ett gott liv. Jag vill också se ett samhälle där barn och ungdomar har en bra skola och barnomsorg och där unga vuxna får arbete med vuxenlön och bostäder.

Dessutom vill jag se ett grönt Sverige där vi tar ansvar för miljön för framtiden och där vi tar ansvar för människor som har det mindre förspänt på andra platser på klotet. Solidaritet helt enkelt.


måndag 14 juni 2010

Lena Sommestad

I god ordning så vill jag bara propagera för Lena Sommestads blogg, som, av vad jag har läst är klok och genomtänkt.

onsdag 9 juni 2010

Invandrarungdomarna och gymnasiet

Igår uppmärksammades i Aktuellt att ungdomar med invandrarbakgrund har lägre chans jämfört med "svenska" barn att komma in på gymnasiet. Detta diskuterade Jan Björklund samt en man som arbetade på en skola med förberedelseklasser.

ATT detta är ett jätteproblem gjorde att det det var bra att det blev uppmärksammat (äntligen).

Senast jag tittade på skolverkets hemsida så visade statistiken att endast HÄLFTEN av barn som kommit till Sverige sen de börjat skolan går ut med fullständiga betyg så att de är behöriga till gymnasiet.

Anledningen är givetvis uppenbar: Ungdomarna kan inte svenska tillräckligt väl för att lyckas i skolan. Enligt Kenneth Hyltenstam tar det 2-3 år för ett nyanlänt barn att uppnå "ytflyt" när det gäller svenska, dvs. de kan tala om vardagliga saker med sina kamrater och klara sig i vardagen. 

ATT uppnå en likvärdig "akademisk" nivå som svenska ungdomar tar däremot upp till 8 år. Detta betyder att det kan ta hela grundskoltiden innan ett barn som anlänt i år 2 i skolan kan svenska lika väl som "svenska" ungdomar.

Detta är uppenbarligen ett problem.

Förvisso är Svenska, Svenska, Svenska viktigt, (som Jan Björklund förde fram i Aktuellt). Problemet med "Svenska" utan kontakt med övriga ämnen är givetvis att eleverna sackar i allt annat och att de fortfarande inte har acceptabla förkunskaper för gymnasiet när de når dit.

En metod att lyckas bättre är att eleverna bedriver ämnesstudier MED TILLGÅNG till både modersmålslärare/modersmålskunnig personal OCH Svenska 2 lärare. Med en sådan modell så kan man förhoppningsvis korta tiden till dess eleverna kommer ifatt sina svenska kamrater från de 8 åren.

Även om skolan gör allt de kan så kommer vi ändå att ha sent anlända elever som går ut grundskolan med ofullständiga betyg på grund av otillräckliga språkkunskaper. För alla dessa personer är ett "förlåtande" system det viktigaste att erbjuda. Att eleverna får många chanser att "ta igen" det som fattas. 

Detta skulle kunna ske genom 1) speciella gymnasieprogram, 2) utbyggd folkhögskoleverksamhet med inriktning på dessa personer, 3) en kraftig utbyggnad av komvux.

I övrigt behöver vi bättre utbildning både av modersmålslärare OCH svenska-2 lärare.
 

tisdag 1 juni 2010

Ship to Gaza - och Israel

Ja, vad ska man säga? 

Jag känner mig mest ledsen.

I många år har jag med jämna mellanrum känt mig förtvivlad över de övergrepp mot människor som staten Israel utan minst självrannsakan ägnar sig åt. Min man har till och med tyckt att jag varit för anti-Israelisk. Och så ringer han igår och säger att det är för jävligt.

Ja det är det.

Israel har alltför många gånger kommit undan med att skjuta civila, men denna gång skjuter man civila Västerlänningar ... och sätter författare, konstnärer och professorer i fängelse (om dom inte är döda). 

Eftersom det för tillfället inte är små araber som dräps, utan just dessa västerländska fredsaktivister, bordade och mördade på internationellt vatten, så upphävs världens ramaskri.

Vad hjälper våra protester? Israel har gång efter gång visat att de struntar i EU, FN och folkrätt. 

Ibland har det känts som att inga nyheter är goda nyheter. I DN igår var det någon gammal Israelisk politiker som uttalade sig för en tvåstatslösning (vilket borde vara det enda rimliga och möjliga). Det var en liten strimma hopp.

Nu är förtvivlan tillbaka.