onsdag 5 maj 2010

Jesper Brinck - en kritisk analys av artikeln om Baby Signs i "Folkvett" (Voffetidningen)

Artikeln kan man läsa här ... och jag ger synpunkter där jag anser det befogat.

 

I stycket "Tecken av olika slag" skriver Jesper Brinck om att "förmågan att viljemässigt frammana minnesrepresentationer av föremål" som en förutsättning för ikonisk och symbolisk representation och att detta skulle vara "språk". När det gäller denna analys hänvisar han till Strömqvist 2008. 

 

Brinck tycks också tro att detta är förutsättningar för att beteckna begrepp.

 

Frågan om vad som är "språk" är en oerhört komplicerad fråga. Många forskare verkar närmast undvika att försöka ge någon definition utan nöjer sig med exempel (en närmast Wittgensteins approach, ex. Östen Dahl i Språkets enhet och mångfald). 

 

Frågan om vad som utgör ett "begrepp" är likaledes en komplicerad fråga. Är exempelvis "funktionsord" begrepp? Är ord för personer begrepp? Är ljudeffekter och djurläten begrepp? Är beteckningar för sociala konventioner och rutiner som hälsningsfraser begrepp?

 

-*-*-*-*-*-

 

När det gäller det lilla barnets språk så är i varje fall ord för personer (ex. mamma och pappa), ljudeffekter och djurläten (vov vov, mu, maju) , samt ord som används i sociala konventioner och rutiner (hej, tack, bada, och gunga), de ord som är frekventa bland DE FÖRSTA ord som uppträder. 

 

Om vi istället tittar på vilka gester som spontant uppträder under barnets andra halvår i livet, så är det "ta upp mig" gesten, "ge" och "visa" gester, "vinkningar" och "pekningar" som är bland de vanligaste. 

 

Ingen av ovanstående spontana och frekventa gester har någon "likhet" med något de betecknar, utan de används uppenbarligen på ett helt annat sätt. Inte heller bland de första 25 orden är det speciellt frekvent med traditionella substantiv, verb eller adjektiv/adverb.

 

Jesper Brinck har googlat hemsidor i Sverige och tycker att de inte är tillräckligt kritiska mot Acredolo och Goodwyn (som är de forskare som är "upphovsmakare" till rörelsen när det gäller Baby Signs). Sen refererar Brinck till en artikel i First Language med en review.

 

Denna review tyder på ett visst språkligt försprång under andra levnadsåret.

 

En studie som publicerats i Science i februari 2009 visar att "gestanvändning" ger en positiv påverkan på barns ordförråd.

 

Science 13 February 2009:
Vol. 323. no. 5916, pp. 951 - 953
DOI: 10.1126/science.1167025


Differences in Early Gesture Explain SES Disparities in Child Vocabulary Size at School Entry

Meredith L. Rowe* and Susan Goldin-Meadow

Det förefaller alltså som att det finns starka belägg för att "gest" eller "tecken"  användning inte är negativt utan till och med positivt för barns kommunikativa utveckling.

 

Brinck säger att när det talade språket tar vid så:

”under en kort period kan barnet åstadkomma mer differentierade och välkontrollerade gester än språkljud, men det är en övergående fas. När de uttalar sina första ord och sedan kombinerar dem följs utvecklingen av tecken och [talade] ord väsentligen åt.”

Vilket givetvis inte är någon överraskning. Alla som sysslat med tecken till stöd för tal, vet att barn som inte är beroende av tecken överger dem när de kan uttrycka sig verbalt. De farhågor vissa föräldrar förr hade om att deras tecknande barn skulle välja att teckna istället för att tala var helt felaktiga.

Brinck verkar också lite okunnig när det gäller orsak-verkan vad gäller effekterna av "föräldrars språk" och barns språk. En mycket inflytelserik studie är Hart och Risleys studie av effekterna av sociala skillnader, föräldrars språk och barns vidare språkutveckling. Den studien visare ETT STARKT SAMBAND mellan språkvolym och språkbeteenden hos föräldrarna OCH barnens språkförmåga. Dessa samband följer dessutom socialgrupper till stor del, och Brincks teori om bristande kognitiv förmåga hos föräldrarna kanske istället handlar om kommunikativ förmåga?

Brinck vill göra en poäng av att "gester" inte är "tecken" och det är det förstås inte. Men, gester är i likhet med tecken inte baserade på ljudproduktion och däri ligger likheten. Eftersom små barns aktiva ordförråd på allvar börjar utvecklas runt ett-årsdagen, för att i genomsnitt ligga på flera hundra ord vid två-årsdagen, så är den period när "tecken" skulle kunna utgöra ett alternativ begränsat till tiden från cirka 6-månaders till 12-månaders ålder (dvs då barn har hygglig kontroll över sin handmotorik). Under denna period är inte objekt-permanensen fullt utvecklad, och som Brinck säger så är det inte troligt att barnen skulle utveckla begrepp för föremål, handlingar och attribut därmed. DÄREMOT utvecklar barnen en social förmåga när det gäller att uttrycka sig med gester under denna tid. Föräldrar är också mer uppmärksamma på gesterna än på de vokaliseringar som barn gör (se ex Hart och Risley) under tiden innan barnen har något talat språk.

När det gäller "varför" man skulle ägna sig åt Baby Signs, så är det för att det är en harmlös verksamhet som uppmuntrar till trevlig samvaro mellan förälder och barn.

 

-*-*-*-*-*-*-*-*-

 

Om vad jag tidigare skrivit när det gäller Baby signs

 

http://begrundatoplitat.blogspot.com/2010/03/om-baby-signs-nya-synpunkter-fran.html

http://begrundatoplitat.blogspot.com/2010/03/baby-signs-och-voff.html

http://begrundatoplitat.blogspot.com/2010/02/baby-signs-forskarkonversationer-i.html

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar