söndag 25 april 2010

Lycka och Lyckas och Döden

I dagens DN skrev de om en man som forskar om lycka. Bland annat påpekade han att livets materiella värden har en begränsad betydelse för vår lycka. Det vi behövde var arbete (bättre än att vara arbetslös) och relationer.

Sen handlade texten också lite om orden Lycka och Lyckas.

Det är klart att man blir glad om man lyckas med något man föresatt sig. Jag undrar ändå hur viktigt det är att "Lyckas" i omgivningens ögon?

I viss mån sympatiserar jag med idén att göra sig av med suget att konsumera. Jag är nog lite av asket till sinnet. Jag skäms en smula över alla gamla kläder jag har och att jag trots dessa köper nya. Jag blir nog lite lycklig av att riva trasor till trasmattor eller fönsterputs så att jag slipper slänga. Allt jag slänger är på något sätt slöseri. Det är alltså inte snålhet som gör att jag inte gillar att konsumera, utan en känsla av att jag i så fall tär på framtiden. 

Exempelvis är en sak jag vill att de drar ut amalgamplomberna på mig när jag är död och att de sen kremerar mig. Jag vill inte sluta min tid på jorden som riskavfall.

Om man minskar lusten att konsumera så kan man ju ägna mer av sitt liv till att uppleva. Uppleva musik och människor exempelvis. 

Sen drabbas man ju mer och mer av upplevelsen att livet är ändligt. Vänner går i pension, vissa får svåra sjukdomar, och gamla släktingar dör. I mitt fall tycks livslängden för kvinnor i min släkt ligga runt 83-85 år. Dvs vi blir så gamla som svenska kvinnor i allmänhet. Sen dör vi huvudsakligen av hjärt-kärlsjukdomar. Det är nog det man får se fram emot.

Konstigt att skriva om detta i en text om lycka. Trots allt är jag rätt lycklig. Det handlar nog om någon form av stabilitet i livet, att huvudsakligen trivas med sig själv, trots slarvighet, tillkortakommanden, åldrande, fetma och andra brister i kropp och karaktär, och det som verkligen gör mig lycklig är när det går bra för våra ungdomar. Unga röster.


1 kommentar: