onsdag 31 mars 2010

Universiteten och Regeringen - Frihet under Bilan


Regeringen har lyckats med konststycket att komma på kant med stora delar av universitetsfolket (utöver de sjuka, pensionerade, arbetslösa och unga mfl som man redan retat upp). 

Många universitetsanställda hör säkerligen till kärnväljarna för Alliansen (se bilden ovan som handlar om partipreferenser för anställda på olika institutioner, som även om jag tror den kan vara lite "fel" ändå visar på att många är Allianssympatisörer)

Ja, vad är det då Alliansen hittat på som retat upp universitetsfolket?

I gårdagens DN skrev på debattsidan en lärarutbildarkollega,  Martin de Ron, från SU om att trots att regeringen talar om "frihet" för den högre utbildningen, så vill regeringen detaljstyra lärarutbildningen ner till minsta högskolepoäng och DESSUTOM vill regeringen detaljstyra de vetenskapliga metoderna som ska användas på lärarutbildningen (!)

I SULF tidningen "Universitetsläraren" som droppade ner i brevlådan häromdagen har ledaren rubriken VARFÖR DETTA KAOS? Och ledaren fortsätter med en massiv kritik av Alliansens politik när det gäller universiteten. 

Ledaren från Universitetsläraren slutar med följande monumentala känga ...

SOM DET VISAR SIG i romanen är nyspråk mäktigt när det gäller att forma tankarna. Det demonstrerar rubriken till en DN-artikel (11 mars) om bland annat förslaget att sluta reglera kurs¬planers innehåll: ”Regeringen vill ge högskolor mer makt”. På gammalt språkbruk hade rubriken varit: ”Regeringen vill sänka kraven på högskolorna”. 
I en ideal verklighet borde regeringen försöka att tillsammans med oppositionen skapa goda långsiktiga förutsättningar för svensk utbildning och forskning. På gammalspråk: en kunskapsnation. 
På nästa uppslag fortsätter Allianskritiken med en lång artikel som handlar om att det finns en konflikt mellan Högskoleverket och Utbildningsdepartementet och speciellt Universitetskansler Anders Flodström, som bland annat kritiserat regeringens förslag till kvalitetssystem, får uppbackning från ett antal av rektorerna från små och stora universitet och högskolor.

Hur mycket politikerna "pekar med hela handen" framgår med all önskvärd tydlighet när det beskrivs följande:

Ett ”avstämningsmöte” på departementet spädde på oron hos lärosätenas företrädare, där det nya förslaget presenterades på vad som uppfattas som ett ofullständigt sätt, samtidigt som rektorer och andra blev påminda om att det faktiskt är politikerna som bestämmer. 

Det ironiska i sammanhanget är att på regeringskansliets hemsida finns en artikel i DN från 23 mars 2010 av Tobias Krantz (Högskole- och forskningsminister) med titeln. 
Nu ökar vi friheten för landets högre lärosäten
Detta klingar ihåligt när man inte vill lyssna på synpunkterna från lärosätenas företrädare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar