söndag 28 mars 2010

Som genom en tidens lins - om Nils Wohlin och den galne Wrangel

I dagens DN skrev Ola Larsmo om den tidigare svenska ministern Nils Wohlin från Bondeförbundet, som under sin politiska gärning lär ha varit med om att starta ett rashygieniskt institut. (Något som jag inte visste).

Nils Wohlin var dessutom pappa till den svenska socialdemokratiska politikern och statsrådet Ulla Lindström, berömd inte minst för att hon inte neg för engelska drottningen. Förutom detta avgick hon i protest när Sverige inte ville uppfylla 1% målet i internationellt bistånd! (Bravo!) Och dessutom var hon aktiv i kampen mot kärnkraften. I citatet på wikipedia framgår det dock att hon kanske inte var helt olik sin far i synen på etnicitet.

Det spännande rent privat är att Nils Wohlin är släkt med min svärmor, närmare bestämt är hans mamma syster till min svärmors farmor. (Uj uj nu blev det svårt, men såhär är det när man släktforskar.)

Min svärmors far var kusin med Nils Wohlin och min svärmor är följaktligen syssling med Ulla Lindström.

Nåväl, bortsett från dessa utläggningar av särskilt intresse för kalenderbitare, så har Nils Wohlin varit av speciellt intresse för mig (återigen som släktforskare) eftersom han har skrivit en längre utredning om släkten Kjellbergs romantiska historia som jag läst. I denna släkt finns tecken på att vissa av förfäderna möjligen eller troligen är oäkta ättlingar till en besynnerlig person som hette Helmut Wrangel och kallade den galne Wrangel. I projekt Runebergs databas beskrivs denna person:

En annan Wrangel af samma ätt som Carl Gustaf, men af en särskild gren, var redan namnkunnig och blef det ännu mera genom sin till öfverdåd gränsande djerfhet, hvarföre han ock kallades Dulle, d. v. s. den galne Wrangel.
I ytterligare en annan skrift "Berättelser ur den svenska historien, Volymer 5-6" av Anders Fryxell står det om Helmut Wrangel:

Han var af ett serdeles häftigt och oförväget lynne, vilket ådrog honom tillnamnet Dulle Wrangel, d.v.s. den galna Wrangel. För ett begånget dråp hade han flytt ur svenska tjensten till brandenburgska: men fick efter någon tid förlåtelse och vände tillbaka, samt utförde en mängd djerfva och lyckliga krigsbragder, bland hvilka vi här ofvan berättat några få, de märkvärdigaste.
Nils Wohlin var uppenbarligen fascinerad av historierna kring Wrangel men ville inte riktigt tro på att han var oäkta far (om man nu säger så) till en av anfäderna i släkten. Vissa yngre släktingar (början på 1800-talet) i denna gren hade också ett tämligen vidlyftigt leverne med många barn och fruar inblandade, eller andeskådande och mentalsjukdom, och detta ledde nog till funderingar kring ärftlig galenskap. 

I varje fall hade Nils Wohlin nog också lite funderingar kring "ärftlig galenskap" beroende på dessa berättelser om anfadern och den äldre släkten, och detta kan kanske ge en aning om bakgrunden till hans engagemang i frågan om rashygien. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar