måndag 29 mars 2010

Sandwichkvinnorna


Nu när jag talar med kollegor, släktingar och vänner inser jag att många av oss har blivit sandwichkvinnor. Sandwichgenerationen är de (främst kvinnor) som tar ett stort ansvar både för föräldrar och andra släktingar OCH för barn och barnbarn. 

Sandwichkvinnorna har ofta äldre skröpliga föräldrar som kan behöva hjälp med praktiska göromål, eller kanske med kontakter med myndigheter för att få samhälleliga omsorger. Vissa av våra jämnåriga vänner och släktingar är de personer som slängs ut ur samhällets trygghetssystem med sjukskrivningar och som ska ställa sig i de långa, långa köerna på arbetsförmedlingen. 

Igår fick jag höra berättelsen om en kvinna mellan 40 och 50 som råkade på just det, det är bara det att denna kvinna har fått operera bort stora delar av tunntarmen och att hon därför har konstanta problem med magen. Detta var nu inte något som försäkringskassorna visste hur de skulle hantera till att börja med, så hon hänvisades till arbetsförmedlingen (men nu lär hon ändå ha fått sitt sjukbidrag).

Sen har vi ju också barnen att bekymra oss om, som, även om de inte har andra problem, ändå behöver hjälp att skaffa boende och jobb, och det är återigen en situation där vi kan behöva ställa upp med hjälp. Eller kanske barnbarnen som behöver hämtas och lämnas när föräldrarna sliter i yrkeslivet.

Sandwichkvinnorna förväntas ställa upp för alla och att orka med allt. Just för att livet även för sandwichkvinnor ska bli rimligt är det viktigt att samhällets skyddsnät fungerar, för äldre, för sjuka och för barn och ungdomar. Därför tror jag att många av oss i sandwichgenerationen kommer att rösta röd-grönt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar